I debatten kring den eritreanska festivalen i Stockholm är det viktigt att inte generalisera eller stigmatisera hela Eritreas diaspora baserat på händelserna under festivalen. I stället bör vi söka en nyanserad syn på situationen och öppna upp för dialog och samarbete. Det skriver Osman Saidabdala, samhällsdebattör och region- och kommunpolitiker i Västernorrland, i ett debattinlägg för Blankspot.
Av Blankspot 6 augusti, 2023
Text: Osman Saidabdala. Samhällsdebattör, samt Region- och kommunpolitiker i Västernorrland för (s).
I Stockholm har den årliga eritreanska festivalen återigen blivit en plats för politiska spänningar och våldsamheter. Konflikten mellan eritreaner, anhängare och motståndare av den eritreanska regimen har visat på djupgående ideologiska motsättningar inom Eritreas diaspora.
Eritrea består av nio etniska grupper, vilket innebär att konflikten inte bara är politisk utan också språklig, kulturell och religiös. Det är en komplex situation som inte kan ignoreras. Detta är bara början och vi behöver lyfta fram och diskutera det komplexa.
Våldet som uppstod under festivalen och motdemonstrationen är oacceptabelt. Som en svensk politiker med eritreanskt ursprung förstår jag motdemonstranternas frustration och ilskan över den auktoritära, odemokratiska regimens aktiviteter i hemlandet och utlandet och ger de allt stöd när det kommer till fredlig demonstration.
Jag själv kom till Sverige som kvotflykting 2013 på grund av att regimen i Eritrea styr landet med järnhand sedan självständigheten 1993 och inga fria val har hållits sedan dess.
Folket saknar grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och demokratiska rättigheter. Men som en svensk politiker med eritreanskt ursprung fördömer jag också kategoriskt all form av våld och hot mot polisen och det demokratiska samhället.
Det är viktigt att respektera svensk lag och ordning, oavsett vilka åsikter man har.
Enligt FOI:s rapport Diaspora och påverkan från främmande makt – En översikt över fem staters extraterritoriella auktoritära styre (foi.se) används festivalen som ett verktyg av den eritreanska regimen för att upprätthålla kontroll över de eritreanska samhällena utomlands.
Anklagelserna mot arrangören, den eritreanska föreningen, har väckt stor uppmärksamhet. I DN:s rapport Kulturfestivalen håller öppet efter våldsamheter och i reportaget Bortom de brinnande karusellerna: Röster från den eritreanska festivalen hos Blankspot förnekar arrangören dessa anklagelser och hävdar att de är en självständig förening som transparent hanterar organisationen och ekonomin.
De betonar att inga pengar går till den eritreanska regimen och att deras huvudsakliga syfte är att främja en kulturell tillhörighet och visa upp Eritreas utveckling. Samtidigt har politiska representanter från Eritrea närvarat på festivalen. Enligt arrangören bjuds de in eftersom deltagarna efterfrågat det och för att kunna besvara frågor från den eritreanska regeringen.
Jag uppmanar den eritreanska kulturfestivalens arrangörer att ta ansvar och ta avstånd från den eritreanska regimen och deras politiska påverkan. Jag förstår också att deras närvaro får motståndare till den eritreanska regimen att reagera.
Vill även betona att eritreaner som har sökt asyl och skydd i Sverige måste distansera sig från aktiviteter som kan påverka deras asylgrund. Det är deras ansvar att förstå och inse vad som är rätt eller fel. När man har sökt asyl eller skydd av en specifik anledning är det viktigt att respektera och bevara de rättigheter som man har tilldelats.
Det är dock viktigt att påpeka att alla deltagare inte nödvändigtvis stöder regimen. Många deltar för att känna en kulturell tillhörighet och deltar i evenemanget utan att associera sig med den eritreanska regimens politik.
En transparent granskning av festivalens organisation och ekonomi bör genomföras för att förstå om och hur dessa resurser kan påverka den politiska situationen.
De som låg bakom motdemonstrationen är en relativt ny grupp som heter ”Birged Nhamedu” det var klädda i blåa tröjor med Dawit Isaaks bild på. Gruppen är eritreaner bestående mestadels av ungdomar som har flytt från Eritrea under de senaste 10–15 åren. De har olika grundorsaker för sitt engagemang, men har gemensamt genomlevt den politiska situationen och det odemokratiska styret i Eritrea.
Deras starka upprop beror på frustrationen över den eritreanska regimens styre och dess aktiviteter i utlandet, inklusive det senaste inbördeskriget i Etiopien och Tigray-regionen. Motdemonstranterna, fördömer den eritreanska regimens och kräver att den svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak släpps efter över 20 års fängelse. Under de senaste liknande händelserna i Giesen och London har gruppen försökt stoppa festivalerna på olika sätt.
Enligt gruppen har de tröttnat på fredliga demonstrationer som inte fungerat i flera år. Därför har de beslutat att stoppa regimens aktiviteter i utlandet med alla medel och metoder. I första hand med fredliga medel genom att förvarna och samarbeta myndigheterna och när det inte fungerar har de använt olika metoder, som vi såg i Stockholm i torsdags, och under upploppet i Tyskland.
Ett sätt som också ger uppmärksamma till deras frågor i både nationella och internationella medier.
Samtidigt måste vi försäkra oss om att mötesfriheten och yttrandefriheten i Sverige skyddas och respekteras. Förbud mot festivaler bör inte vara en lösning, men noggranna säkerhetsåtgärder bör vidtas för att undvika störningar och våldsamma sammandrabbningar.
I debatten kring den eritreanska festivalen i Stockholm är det viktigt att inte generalisera eller stigmatisera hela Eritreas diaspora baserat på händelserna under festivalen. I stället bör vi söka en nyanserad syn på situationen och öppna upp för dialog och samarbete.
Den eritreanska kulturfestivalens arrangörer måste också ta ansvar och ta avstånd från den eritreanska regimen för att undvika politisk påverkan.
Samhället bör inkludera etablerade eritreanska föreningar och individer som har en positiv inverkan på det svenska samhället. Genom dialog och respekt för varje individs rättigheter, kan vi hitta en balanserad lösning på den komplexa situationen kring kommande eritreanska festivaler i Stockholm.
Text: Osman Saidabdala. Osman är samhällsdebattör, föreläsare inom kultur, samhälle och integration samt socialdemokratisk Region- och kommunpolitiker i Västernorrland.
Av Blankspot
Hjälp oss skriva mer om Eritrea!
Stöd oss så vi kan fortsätta att rapportera. Skänk ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att prenumerera. Arbetet med reportagen Afrikas Horn kan följas i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea” och där kan du även bidra med kunskap och perspektiv.
