Analys om

Blankspot FAQ: Sudans krokiga väg mot demokrati

2019 avsattes Sudans regent Omar al-Bashir efter månader av folkliga protester. Vad var det då som ledde till det historiska maktskiftet? Och vad händer nu? Läs Blankspots guide till kampen för demokrati i Sudan.

Vad handlade demonstrationerna i Sudan om?

Bakgrunden till protesterna i Sudan grundade sig i flera äldre konflikter som under lång tid hade skapat friktion mellan staten och befolkningen. En av de främsta var den blodiga Darfurkonflikten i vilken presidentens roll kritiserats av parterna.

Ytterligare en anledning grundar sig i självständighetsförklaringen av Sydsudan. I samband med att landet separerades försvann tre fjärdedelar av oljeresurserna.

Regims hantering av de återstående resurerna placerades inte tillbaka i samhället vilket i sin tur ledde till att tillgången till livsmedel, medicin och bränsle minskade samtidigt som priserna ökade.

I december 2019 övergick frustrationen till fysiska protester i staden Eldamazin efter att brödpriserna hade tredubblats och inom några veckor hade demonstrationerna spritt sig runt om i landet, trots regimens försök att stoppa proteströrelsen. 

En av de blodigaste sammandrabbningarna var sittstrejken utanför militärens högkvarter i Khartoum den tredje juni när över 100 människor miste sina liv i samband med militärens våldsamma ingripande.

Vem ledde demonstrationerna?

De ursprungliga demonstrationer i Eldamazin leddes av enskilda civila men i samband med att protesterna växte började flera organiserade grupper engagera sig. En av de främsta var Sudanese resistance committees, ett nätverk av flera olika områdesbaserade grupper.

Nätverket började byggas fram redan under 2013 när det blev uppror i samband med landets vacklande ekonomi. Under 2018 och 2019 var nätverket en avgörande faktor så de inom det arbetade med direkt kommunkation och att nådde fram till många människor som inte kunde få infomationen på annat vis.

En annan framstående aktör var Sudanese Professionals Association (SPA). 

SPA bestod från början av tre grupper av professioner vilket var doktorer, journalister och advokater. I samband med att protesterna så anslöt sig fler och idag är det 17 yrkesorganisationer som är medlemmar i SPA eller stöttar deras arbete.

Organisationen har under flera år arbetat aktivt för att försöka bilda oberoende fackföreningar och organ för att i sin tur kunna försvara sina rättigheter och förbättra arbetsvillkoren. Visionen har hyllats av många yrkesverksamma i landet, men inte av regimen. Det här resulterade i att ett flertal av SPA:s medlemmar arresterades under president Omar al-bashirs tid vid makten både före och under demonstrationerna.

Förutom SPA så fanns där även andra nyckelspelare såsom kvinnorättsgruppen ”No to Women’s Oppression Initiative” som bildade 10 år tidigare i samband med att en kvinnlig journalist blev arresterad för att ha burit byxor.

Tillsammans med flera andra skapade dessa grupper den politiska koalitionen Forces of Freedom and Change (FFC) vars främsta målsättning var att avsätta presidenten.

Vad hände sen?

Efter fyra månader av demonstrationer blev presidenten avsatt under en militärkupp. Efter erövringen gick militären ut med att de skulle hålla kvar makten under en två års övergångsperiod och yrkade även på att demonstrationerna skulle upphöra.

Det här var inte proteströrelsen nöjda med då de ville ha ett civilt styre.

Från april fram till juli fortgick därför protesterna varav många blev blodiga på grund av militärens våldsamma tillvägagångssätt. Den femte juli kom motståndsrörelsen och militären, under överseende av den afrikanska unionen (AU), överens om att en övergångsregering med både militären och civila skulle bildas som skulle sitta i 39 månader. Därefter skulle ett demokratisk val hållas i landet. 

I augusti skrevs ett konstitutionell avtal på av de båda parterna som bland annat lyfte de reformer som förväntades ske under övergångsperioden, såsom att ta bort regimens frihetsberövande struktur och avskaffa dödsstraffet för homosexualitet. Sudanesiska myndigheter gick också nyligen ut med att de ska bekämpa barnäktenskap och kvinnlig könsstympning. Lagen om att kvinnor inte får bära ”olämpliga” kläder, såsom byxor, har också avskaffats.

I avtalet stod det även att regeringen skulle innehålla sex civila och fem generaler från militären och Abdalla Hamdok, som tidigare var chef för FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA), utsågs till premiärminister.

I avtalet stod det även att fredsavtal skulle skrivas med rebellgrupperna för att minska inbördeskonflikterna.

Hur har styret i Sudan sett ut historiskt?

Sudans historia är präglad av militärkupper och diktatur men det finns även flera försök till att skapa ett mer demokratiskt samhälle.

Landets moderna historia börjar 1956 när Sudan blev självständigt från Egypten och Storbritannien. En civil regering med Abdullah Khalil i spetsen blev tillsatt men inom kort blev den kritiserade för dess roll i det pågående inbördeskriget. Det ökade missnöjet ledde till att Khalil och hans regering störtades 1958.

Militärchefen Ibrahim Abboud tog då över makten och valde att inte bilda en regeringen. Istället bildade han en högsta domstol med representanter från militären vars fokus var att sprida den islamska tron och det arabiska språket. Efter blodiga demonstrationer under 1964 avgick även Abboud och en övergångsregering röstades fram med hopp om att kunna lugna ner de pågående konflikterna i landet.

Trots att regeringen försökte finna lösningar ansågs den inte representera hela landet, främst prioriterade den norra Sudan då partimedlemmar från området hade flest platser i regeringen. När missnöjet nådde sin kulm 1969 tog generalen Jaafar al-Nimeiry tillsammans med en grupp officerare över makten och under sin tid som regent införde han bland annat sharia-lagar i landet. 

Al-Nimeiry blev även han avsatt under en oblodig kupp 1985 och fyra år senare tog Omar Hassan Ahmad al-Bashir över makten som han behöll fram till våren 2019. Hans styra kännetecknades av en hårdför diktatur. 

2008 åtalades han av internationella brottmålsdomstolens åklagare för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser och i april 2019 blev han avsatt efter fyra månader av anti-regim demonstrationer.

Vad händer nu?

I samband med att augusti-avtalet skrevs på var det många i Sudan som firade då resan mot demokrati tycktes ha återupptagits. Däremot fanns det kritiker som påpekade militärens inblandning i de tidigare konflikterna och ifrågasatte om de skulle agera annorlunda nu?

Ett år efter att avtalet skrevs på hölls nya demonstrationer i huvudstaden. De deltagande yrkade på att arbetet med reformerna skedde för långsamt och att förändringarna inte skedde snabbt nog. Även landets fortsatta ekonomiska utsatthet togs upp av anti-regim supportrarna då en av huvudanledningarna till protesterna var de höga priserna och dåliga utbudet av varor.

Under 2020 var inflationen i landet över 200 procent men i det nya budgetförslaget har regeringen en förhoppning om att få ner inflationen till ett tvåsiffrigt nummer. I samma förslag påvisas att stora delar av militärens inkomst inte kommer räknas in i budgeten och istället ska överenskommelser med bland annat världsbanken göras.

Sedan avtalet skrevs på har även USA:s tagit bort landet från sin lista över stater som stödjer terrorism vilket kan bli en vändpunkt, främst då ekonomiska relationer med grannländer kan skapas.

Däremot kvarstår oron kring militären och huruvida den kommer att tillåta den demokratiska utvecklingen att fortgå fullt ut. Även de konflikter som skulle ha lugnat sig i samband med att de olika fredsavtalen skrevs på skördar fortfarande liv, främst Darfukonfliken.

Allmänna val ska hållas i Sudan 2022.

Ställ gärna egna frågor och fyll på svaren i kommentarerna.

Läs mer:

https://www.bbc.com/news/world-africa-47891470

https://www.arabnews.com/node/1727166/middle-east

https://www.aljazeera.com/news/2020/7/1/one-killed-in-sudan-as-thousands-rally-for-faster-reform