I skuggan av krigen i Ukraina och Gaza utspelar sig världens största humanitära katastrof i Sudan. 30 miljoner människor är i behov av humanitärt stöd, 25 miljoner lever i akut matosäkerhet och 14 miljoner har tvingats på flykt. Svält sprider sig snabbt. Sverige måste göra mer – inte bara genom humanitärt stöd utan också genom att pressa de länder vars pengar och vapen göder kriget.
Av Debatt 13 september, 2025
Text: Johan Brosché, docent i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
I över 500 dagar har milisgruppen Rapid Support Forces (RSF) belägrat staden el-Fasher. Bristen på förnödenheter är akut. Ett kilo mjöl kostar 500 kronor. Nu försöker RSF svälta ut de kvarvarande invånarna genom att omringa staden med en jordvall som ytterligare hindrar införseln av mat och medicin. Situationen i el-Fasher är bara det senaste exemplet på det lidande som drabbat det sudanesiska folket.
Kriget står mellan landets reguljära armé, ledd av Abdel Fattah al-Burhan, och RSF under Mohamed Hamdan Dagalo, kallad Hemedti. Efter att folket störtade diktatorn Omar el-Bashir efter tre decennier vid makten i en revolution 2019, inleddes en bräcklig maktdelning mellan civila och militära krafter. Den tog slut i oktober 2021, då al-Burhan och Hemedti tillsammans grep makten i en militärkupp. Deras allians var kortlivad. Motsättningarna mellan armén och RSF var djupa, och i april 2023 kastades landet in i ett fullskaligt inbördeskrig.
Båda sidor har begått omfattande krigsbrott. Svält används systematiskt som ett vapen, vilket utgör ett brott mot internationell rätt. Specifika personer bär ansvaret och bör ställas till svars. Som i de flesta svältkatastrofer är situationen ett resultat av politiska beslut, inte miljöfaktorer. Nästan alla svältkatastrofer orsakas av krig och politisk repression. Den viktiga insikten är därmed: människor svälter inte, de svälts av någon.
Utöver maktkampen på nationell nivå präglas konflikten av lokala strider om mark, vatten och politiskt inflytande. Än mer avgörande är dock konfliktens internationella dimension. Kriget hade aldrig kunnat fortsätta i samma omfattning utan det massiva inflödet av vapen. Kulor, drönare och missiler hade för länge sedan tagit slut. Sedan kriget bröt ut har det varit tydligt att Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har nyckeln till att stoppa våldet. Så länge de stöder de rivaliserande generalerna kommer kriget att fortsätta. Ryssland är också djupt involverat. Kreml strävar efter en flottbas vid Röda Havet och tjänar samtidigt stora pengar på det guld som smugglas ut från Sudan.
Även om Sverige, liksom många andra länder, har bidragit med omfattande bistånd till Sudan, bleknar detta i jämförelse med de resurser som strömmar in till de stridande parterna trots det rådande vapenembargot. Som fredsforskaren Kenneth Boulding konstaterade redan 1978: krig pågår så länge krafterna för krig är starkare än krafterna för fred. Det är dags att stärka de krafter som verkar för fred och försvaga de som verkar för krig.
I linje med detta bör Sverige, gärna i samarbete med andra EU-länder:
Sätta press på de länder som, i strid med det rådande vapenembargot, förser parterna med vapen.
I januari 2025 slog USA:s dåvarande utrikesministern Anthony Blinken fast att RSF gjort sig skyldig till folkmord. En färsk FN-rapport dokumenterar hur RSF under belägringen av el-Fasher begått grova brott mot mänskligheten, inklusive mord, tortyr, sexuellt våld, och tvångsförflyttning. Pressen bör därför riktas särskilt mot Förenade arabemiraten, vars stöd är avgörande för RSF. Trots att Emiratens landets roll i kriget varit känd i flera år har Sverige, såvitt jag vet, aldrig framfört kritik mot detta. Tvärtom togs landets utrikesminister i mars i år emot i Stockholm för att diskutera ett fördjupat samarbete – inte bara av regeringen utan även av kungen och kronprinsessan på det kungliga slottet.
Se över affärsrelationerna och villkora framtida vapenexport.
Saudiarabien och Förenade arabemiraten är resursstarka och djupt integrerade i världsekonomin, vilket gör en total bojkott orealistisk. Men det är knappast i linje med folkviljan att Sverige exporterar vapen till ett land som sponsrar en aktör ansvarig för övergrepp av RSF:s omfattning. Enligt Inspektionen för strategiska produkter (ISP)så var Förenade arabemiraten det land som Sverige exporterade mest vapen till 2024. Därför bör framtida vapenexport villkoras: inga affärer med länder som bidrar till brott mot krigets lagar.
Öka det humanitära stödet till Sudan ytterligare.
Som siffrorna i inledningen visar så är behoven enorma och hjälpinsatserna är fortfarande gravt underfinansierade. World Food Program varnar för att brist på finansiering hotar hjälpen till miljontals sudanesiska flyktingar. Sverige bör därför öka sitt stöd ytterligare och samtidigt arbeta för att fler givarländer gör detsamma.
Slutligen vill jag rikta en uppmaning till de turister, företagare, fotbollsspelare och influensers som lockas av Dubais lyx och flärd: fundera över vad den rikedomen vilar på. Pengar från Dubai göder inte bara svensk gängkriminalitet – Förenade arabemiraten resurser används också för krigsbrott, som den jordvall som nu byggs för att svälta ut invånarna i el-Fasher.
Text: Johan Brosché, docent i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
Toppbild: En vårdarbetare på Damazine barnsjukhus i delstaten Blue Nile undersöker sex månader gamla Baraa för undernäring under ett sjukhusbesök. Baraa lider av svår akut undernäring och är inskriven i ett UNICEF-stödd näringsprogram för vård och behandling. Foto: UNICEF.
Av Debatt
Stöd Blankspot!
Vill du delta i debatten? Det här är en debattartikel och för åsikterna står skribenterna själva. Blankspot välkomnar debatttexter av berörda i de ämnen som vi bevakar så att läsarna kan ta del av alla sidors bästa argument och bilda sig en egen uppfattning. Vill du svara på denna text eller skriva en egen kontakta oss på info@blankspot.se
