Lundinrättegångens andra dag kretsade kring ett möte i Genève den 11 juli 2001. Alexandre Schneiters deltagande på mötet mellan bolaget och diktaturen Sudan ska enligt åklagaren ha lett till krigsbrott. Enligt försvaret var det enda bolaget önskade en varaktig fred.
Av Martin Schibbye 6 september, 2023
Det var om möjligt ännu glesare bland medierna på rättegångens andra dag. Inne på rättssalens skärmar visade projektorn upp ännu en kartbild över block 5A. Alexandre Schneiters advokater Per E Samuelson, Johan Rainer och Olle Kullinger gjorde sig redo för att ge sin syn på åklagarens anklagelsepunkter mot den tidigare vd:n för Lundin.
Fokus för försvaret kraftsamlades kring en åtalspunkt i stämningsansökan, 9f. Det rör sig om ett möte i Genève den 11 juli 2001 mellan bolaget och representanter från Sudan. Mötet var ett så kallat JMC-möte, alltså ett arbetsmöte om situationen och arbetet i blocket 5A.Enligt åklagaren ställde Schneiter under mötet krav på att Sudan skulle skapa förutsättningar för bolagets verksamhet i Nhialdu eller ”verksamhetsområde MOK” som det heter på kartorna.
Ett område som inte kontrollerades av regimen och som det krävdes offensiva militära operationer för att erövra.
Genom att ställa det kravet så ”främjade” den åtalade, enligt åklagaren, de kommande krigsbrotten där militär och milis rensar områdena genom angrepp på civila.
Försvaret ställde sig frågande till detta. Själv minns inte Alexandre Schneiter så mycket från ”ett av många rutinmöten för mer än tjugo år sedan”. Det gör inte heller de andra som försvaret talat med.
Det material som finns bevarat hos bolaget från mötet är ett protokoll och 89 powerpointbilder. En av bilderna visar bolagets planerade verksamhet och åklagaren påstår att Schneiter genom att ”informera” om planerad verksamhet krävde militära insatser.
– Ordet krav finns inte med i varken powerpointpresentationen eller i bilagorna, detta är något som åklagaren lagt till, säger advokat Per E Samuelson.
Att informera om planerad seismisk verksamhet är enligt försvaret, en del av att fullfölja ingångna avtal.
– Det är helt normal affärsverksamhet i oljeindustrin. Åtalet ska ogillas eftersom det är orimligt att driva linjen att informera om verksamhet är att likställa med krav på militära insatser.
Dessutom menar försvaret att den aktuella powerpointbilden inte visar planerade seismiska undersökningar i just det området. På andra bilder finns det andra kartor, som tvärtom, visar att området där undersökningar skulle ske ligger på en helt annan plats.
Enligt försvaret är det inte ens säkert att dessa powerpointbilder visades upp på mötet.
– Var verksamheten ska bedrivas bestäms lokalt och inte i Genève.
**
Stöd gärna vår läsarfinansierade journalistik. Vi vet att alla inte har råd att betala för journalistik. Därför är våra reportage och artiklar fria att läsa för alla. Men vi hoppas att några av er som läser detta kan bidra så vi kan fortsätta att rapportera från den historiska rättegången.
**
Försvaret frågar sig också hur det är möjligt att Schneiter främjar krigsbrott i Sudan genom att visa en plan för seismiska undersökningar under ett möte i Genève?
Försvaret har bett om förtydliganden från åklagaren gällande detta som då beskriver det som att Schneiter ”interagerat med företrädare från den sudanesiska regeringen” och att ”informationen gått uppåt inom den sudanesiska regimen.”
– Men Sudan representerades av OEPA på mötet, det vill säga landets energi- och gruvdepartement. Det satt inga militärer, på mötet, det är geologer och jurister, fortsätter Per E Samuelson.
Death by Powerpoint har man hört talas om.
Men detta ska vara bokstavligt – enligt försvarets version av åtalet.
Men hur kan den som visar en powerpoint i Genève göra sig skyldig till krigsbrott i Sudan? frågar sig försvaret retoriskt.
Dessutom var bolagets verksamhet ”så liten att den kan sägas vara försumbar.”
Under 1997 till 2003 borrades det totalt 235 oljekällor i Sudan och av dessa borrades fyra stycken i det egna bolagets block 5A.
Ingen pipeline gick heller in i block 5A. Ingen olja utvanns.
Utöver detta menar försvaret att striderna i området mellan december 2001 och maj 2002 hade andra orsaker.
– Striderna bröt ut när en lokal rebelledare Peter Gadet valde att slå läger i området. Lägg det namnet på minnet.
Att bolaget skulle tjänat på offensiva militära operationer menar man dessutom bygger på ett tankefel. Tvärtom krävde bolaget ”fred med fredliga medel” för att återuppta verksamheten, vilket också upprepas i mail och under möten med regimen.
Försvaret visar att Carl Bildt den 29 januari 2002 träffar presidenten Al-Bashir och då framför att ”om fred inte införs detta år kommer kriget att förvärras, nya militära offensiver kommer som en brist på fredsvilja att få det internationella samfundet att vända sig bort och innebära slutet på oljeutvinningen.”
– Är detta budskap förenligt med att främja militära insatser? frågar sig försvaret än en gång retoriskt.
I ett annat mail från bolaget till Sudans energiminister upprepar företaget att det enda som behövs för att bolaget ska kunna återuppta verksamheten är fred.
I andra brev till samma energiminister kräver bolaget en ”politisk lösning på striderna för att kunna ta upp oljan”.
– Samtidigt som åklagaren påstår att Schneiter sitter och kräver en militär offensiv så träffar alltså Carl Bildt Al-Bashir i Khartoum och uppmanar parterna att sluta fred.
Alexandre Schneiders advokater beklagar att de ska behöva försvara sig mot uppsåtet att begå folkrättsbrott ”men nu är åtalet som det är”.
– Det som finns är en meningslös bevisning. Åtalet är så vagt utformat att det varken finns gärningsmän eller kausala samband.
Alexandre är född 1962 i den fransktalande delen av Genève och har franska som modersmål. Utbildad geolog med en master i geofysik som sedan anställdes inom oljeindustrin.
En industri han varit trogen hela sitt liv.
Alexandre Schneiter är anklagad på fem punkter för vad som ska ha hänt under olika möten mellan bolaget och regimen i Sudan. Han förnekar brott, bestrider näringsförbudet och vill ha ersättning för rättegångskostnader.
– Ingen har gjort något fel, detta var en helt normal oljeverksamhet. Oljeindustrin är en mogen bransch vilket innebär att verksamheten avtalsmässigt är standardiserad.
Ian Lundins advokater skyllde inte ifrån sig under gårdagen men Alexandre Schneiders advokater väljer att tydligt distansera sin klient från det operativa arbetet i block 5A. De driver linjen att har det som rör säkerhet och vägar i block 5A inte har något med deras klient att göra.
Under gårdagen påstods det att inga civila hade fördrivits. I dag poängterar Alexandre Schneiters försvarare att han inte hade ett ”avgörande inflytande” över bolagets verksamhet i block 5A.
Försvaret menar att Schneiter utförde ”skrivbordsarbete” där han på distans från Genève och Dubai ledde arbetet med att analysera tekniska data och sköta det seismiska analyserna.
Borrningar och det operativa såsom vägbyggen och säkerhet låg utanför hans ansvar.
De som var underordnade honom var geologer och fysiker. Inga vakter.
– Efter denna process kommer han ha spenderat mer tid i en rättegång i Stockholm än på jobbet i Sudan, sammanfattar Per E Samuelson.
I mars 2001 presenterade den kristna hjälporganisationen ”Christian Aid” en rapport med titeln ”Den brända jorden.”
Rapporten handlar bland annat om en väg som byggdes från Rukona mot sydost riktning Thar Yath: Lundinbolagets borrtorn.
Vägen är viktig under rättegången eftersom en av anklagelserna är att Schneiter varit drivande i projekteringen av denna allvädersväg. I en Lundin-rapport diskuteras militärens behov av en väg. Armén begär en väg innan de kan garantera säkerheten.
Christian Aids rapport innehöll citat från boende som: ”Alla byar längs med vägen har bränts, det enda livet som finns är bolagets lastbilar som kör snabbt fram och tillbaka”.
Försvaret berättar att Schneiter i april år 2000, en månad efter att rapporten presenterats, reste längs med vägen tillsammans med en fotograf.
Bilderna som projiceras i rättssalen visar att det vid borrtornet finns två hyddor klädda med vit plast.
– Ser man några spår här av den brända jordens taktik frågar sig försvaret retoriskt.
En annan bild visar civila med boskap. En tredje en minibuss som kör längs vägen.
En fjärde tre män som paddlar i en kanot.
– I rapporten hävdas det att området är tömt på människor. Som vi ser stämmer inte detta, argumenterar försvaret. Detta grundpåstående är dessutom tokigt, varför skulle ett oljebolag vilja ha bort människor från sina områden. Bolaget skulle märkt om byar brändes.
Vägen förekommer även i en rapport från Human Rights Watch och enligt den rapporten så sammanföll bygget med regeringsoffensiver som tycktes ”specifikt utformade” för att säkra land för vägbygget till Lundins fält. Tiotusentals civila ska ha fördrivits och byar bränts ned till marken, enligt rapporten som kom 2003. Den rapporten kritiserades av Ian Lundins försvarare under gårdagen.
– Försvaret kommer kalla ett antal vittnen som kommer bekräfta att bolaget inte byggt eller bekostat en väg. För oss är det obegripligt att åklagaren åberopar dokument för att visa att man ska ha ingått denna överenskommelsen. Vägen är en fantasiprodukt från åklagaren, säger försvararen.
Rättens ordförande avbryter då honom.
– Jag vill ha en anständig ton i rättssalen. Vi ska inte föregripa åklagarens sakframställan. Det får vara slut på detta. Det var lite sånt igår och nu också idag.
– Det är uppfattat säger, försvararen och så var det dags för lunch.
Vill du följa rapporteringen i realtid? Välkommen att gå med i Martin Schibbyes Whats-appgrupp för bevakningen av rättegången.
Detta var en rapport från rättegångens andra dag. En rapport från första dagen finns att läsa här.
**
Stöd gärna vår läsarfinansierade journalistik. Vi vet att alla inte har råd att betala för journalistik. Därför är våra reportage och artiklar fria att läsa för alla. Men vi hoppas att några av er som läser detta kan bidra så vi kan fortsätta att rapportera från den historiska rättegången.
**
•
