Genom en skickligt iscensatt provokation fick Vance både kritiker och anhängare att spela med i ett spel där hyckleri inte var en svaghet, utan själva poängen. Och många i Europa gick rakt i fällan. Det skriver Christian Christensen professor i journalistik vid Stockholms universitet.
Av Debatt 21 februari, 2025
USA:s vicepresident JD Vance kastade in en Molotovcocktail i europeisk politik med sitt tal i München förra veckan, där han hävdade att Europa övergav ”grundläggande värderingar” i demokratiska frågor som yttrandefrihet och pressfrihet.
– Om ni är rädda för rösterna, åsikterna och samvetet som vägleder ert eget folk, sade Vance, finns det ingenting Amerika kan göra för er, och för den delen finns det ingenting ni kan göra för det amerikanska folket.
Den bredare europeiska reaktionen på Vances tal var en blandning av chock, indignation, tillfredsställelse och skadeglädje.
För de upprörda var Vances hyckleri häpnadsväckande. Mannen som representerade en regering som hade ogiltigförklarat domarna mot alla som med våld stormade USA:s Capitolium i ett försök att omkullkasta ett demokratiskt val föreläste Europa om värderingar och demokrati.
Mannen som representerade en regering som hade förbjudit forskningsfinansiering enbart baserat på förekomsten av specifika ord i ansökningshandlingar föreläste om att bli kränkt av ord. Mannen som representerade en regering som förbjöd en nyhetsorganisation från att vara i Vita huset eftersom den använde termen ”Mexikanska golfen” föreläste Europa om pressfrihet. Och som grädde på moset föreläste mannen, vars regeringsledare påstår att Ukraina är ansvarigt för Rysslands invasion, Europa om geopolitisk säkerhet.
Men det fanns en andra kategori av reaktioner på Vances tal – de som hyllade det som ”uppfriskande” och viktigt – där hans uppenbara hyckleri både rationaliserades och tonades ner.
Vance visste att han var en hycklare, och det var precis dessa reaktioner han ville ha.
De som sade: ”Ja, det är hyckleri och jag gillar inte allt som händer i USA, men det gör inte hans poäng ogiltig” missförstår att Vances hyckleri var själva poängen. Det var ett medvetet verktyg för att underminera just de demokratiska värderingar som de i Europa som stödjer honom påstår sig försvara. Att attackera europeisk demokrati samtidigt som han representerar en regering som underminerar demokratin passar perfekt in i den tidigare Trump-rådgivaren Steve Bannons berömda politiska strategi att ”översvämma zonen med skit.” Man pumpar in så mycket motsägelsefull information i det offentliga samtalet att medborgarna inte längre kan skilja sanning från lögn. Eller så har de helt enkelt inte energin att bry sig. Och i ett hav av skit stinker allt lika illa, och därmed har allt samma värde.
Här ligger det centrala problemet. Om du ena minuten säger ”rättsstaten, demokrati och pressfrihet är icke-förhandlingsbara värden”, kan du inte i nästa minut säga: ”Jag gillar inte allt som händer i USA, men JD Vance har en poäng.”
Om europeiska politiker och opinionsbildare är villiga att avfärda Vances hyckleri för att han lyfte vissa poänger de håller med om, säger de i praktiken att undergrävandet av rättsstaten, pressfriheten och yttrandefriheten egentligen inte är så viktigt.
Och det är precis den moraliskt och etiskt relativistiska politiska miljö som Vance vill odla.
Genom att få europeiska politiska allierade att rationalisera eller tolerera Trumps attacker på demokrati och lag, förberedde Vance noggrant en miljö där samma saker skulle kunna rationaliseras eller tolereras här i Europa. De som avfärdar Vances hyckleri som sekundärt i förhållande till hans ”huvudpoäng” bidrar till erosionen av de rättigheter de påstår sig försvara.
Kort sagt, om undermineringen av demokratin i USA avfärdas som enbart ett retoriskt irritationsmoment, lägger vi grunden för att rationalisera och tolerera samma undergrävande process i Europa.
Hyckleriet var inte ett misstag. Det var en fälla.
Text: Christian Christensen är född i USA och professor i journalistik vid Stockholms universitet. För Blankspot har han tidigare skrivit om en amerikansk drönarattack i Afghanistan.
Foto: CC BY-SA 2.0, Gage Skidmore.
Av Debatt
Stöd Blankspot!
Vill du delta i debatten? Det här är en debattartikel och för åsikterna står skribenterna själva. Blankspot välkomnar debatttexter av berörda i de ämnen som vi bevakar så att läsarna kan ta del av alla sidors bästa argument och bilda sig en egen uppfattning. Vill du svara på denna text eller skriva en egen kontakta oss på info@blankspot.se
