Okategoriserade om Ryssland, Ukraina
Soppkrig mellan Ukraina och Ryssland – om vem som uppfann rödbetssoppan Borsjtj
Samtidigt som ryska trupper samlades vid Donbass under våren ansökte Ukraina om att världsarvslista borsjtj, rödbetssoppa, som ukrainsk. Ansökan har retat upp ryska regeringen som anser att Ukraina kidnappat soppan för nationalistiska ändamål. Blankspots skribent för den ryskspråkiga världen reder ut borsjtjs betydelse för den politiska utvecklingen.
Av Rasmus Canbäck 3 maj, 2021
I min nya lägenhet i Gårda – en stadsdel i Göteborg – skalar jag rödbetor. Köket är litet och har inte blivit renoverat på flera decennier, men jag känner mig lycklig. Bara ett par veckor tidigare tog jag studenten och det är första kvällen efter att jag flyttat hemifrån.
Min estniska rumskompis står bredvid. Han har öppnat för gasen på spisen och kämpar med att få tändstickan att antända.
– Så här gjorde alltid min mormor, berättar han när han fyller kastrullen med finhackad vitkål. Sedan fyllde hon på med de rivna rödbetorna.
Vitkålen mjuknar i den låga värmen innan jag häller i de rivna rödbetorna och den hackade rotfrukten. De fräser och samtidigt som jag smular en buljongtärning rör jag runt i grytan så att vätskan från rotsakerna sjuder. Doften av rödbetorna som antar en mörkare färg sprider sig i över hela köket.
– Nu häller vi på vattnet, säger min rumskompis bredvid mig, och låter soppan långsamt koka. Smaken av rödbetorna ska ta sig in i de andra rotsakerna. Sedan så får den stå en stund.
Sedan kvällen i Gårda har borsjtj varit med mig genom mitt vuxna liv.
I takt med min egen mognad det senaste decenniet har jag också lärt mig bemästra soppan. Jag vet precis hur jag får balansen mellan rödbetorna och de andra ingredienserna att bli perfekt.
I varje hem över hela forna Sovjetunionen finns ett eget personligt recept, som den du pratar med, hävdar har blivit nedärvt i generationer – just deras mormors familjerecept är givetvis det bästa i världen.
För många är det inte bara mat, det är ett barndomsminne och familjeklenod.
Men de senaste månaderna har något så oskuldsfullt som denna rödbetssoppa hamnat i centrum för en nationalistisk symbolkonflikt mellan Ukraina och Ryssland.
Utanför den ryskspråkiga världen förknippas borsjtj allt som oftast med Ryssland och på menyer står det ryskrödbetssoppa. I forna Sovjetunionen är det många som tar det förgivet att den är ukrainsk, och det står därför ukrainskrödbetssoppa.
Men när nyheten kom i mars om att Ukraina planerade att skicka in en ansökan om att världsarvslista soppan hos UNESCO – som just ukrainsk – svarade högt uppsatta politiker i Ryssland med att hävda dess ryska ursprung.
Diskussionen var därmed igång. Vilken nationalitet äger soppan?
I en ganska lustig Twitterdiskussion mellan Rysslands och Ukrainas officiella konton berättade Ryssland att man låtit ryssarna rösta om sin ryska favoriträtt: Borsjtj kom överst på listan.
Ukraina svarade med att påpeka att det var första gången ryssar fick gå till demokratiskt val och att när de väl fick göra det röstade de i favör för Ukraina.
I Ukraina har det till och med bildats en organisation, CultFood, av en av landets mest kända kockar, Ijevgen Klopotenko. Den har delvis haft som mål att Ukraina ska genomföra världsarvsansökan för borsjtj till UNESCO.
Inspirationen kommer från Neapel där man världsarvslistat napolitansk pizza, och i Georgien där man gjort detsamma med sitt vin.
I en sjuhundra sidor lång rapport berättar Klopotenko om varför borsjtj ska betraktas som ukrainsk och bara ett par dagar innan sista dagen för ansökan till UNESCO i mars uppenbarade han sig vid Ukrainas parlament.
Han bjöd ledamöterna på borsjtj.
Det gjordes samtidigt som ryska trupper samlades vid gränsen till Donbass och tonläget mellan länderna var nära att brisera i krig.
Med soppsleven i högsta hugg skanderade Klopotenko till pressen:
– Många saker har blivit fråntagna Ukraina, men de ska inte ta vår borsjtj!
Sedan brottet med Ryssland efter Majdanrevolutionen 2014 har den ukrainska identiteten blivit allt viktigare. Ofta yttrar den sig i kontrast mot Ryssland och i relation till ett europeiskt närmande. Men man framhäver även de saker som kan tänkas vara unika med landet.
För några år sedan ansökte det ortodoxa ukrainska patriarkatet om att bryta med Ryssland och bli självständigt. Och i de ukrainskdominerade västra delarna av landet är folk – trots att de pratar ryska – ofta högst ovilliga att använda språket.
När den militära konflikten mellan länderna trappades upp ytterligare i början på april använde sig dessa identitetsbyggande rörelser i Ukraina av den yttre fienden för att hävda sin agenda.
Det känns igen vid många väpnade konflikter i forna Sovjetunionen där nationalism frodas genom politiskt känsliga symboler.
Frågan om borsjtj retade de ryska ämbetsmännen som ansåg att man i Ukraina kidnappat maträtten för enkla politiska poäng. Folkomröstningen där borsjtj utropades till ryssarnas favoriträtt ska lika mycket betraktas som ett sätt att markera mot Ukraina som ett sätt att politisera nationalidentiteter.
När UNESCO nu fått ansökan på sitt bord och ska bereda den inför beslut i slutet på året har det därmed blivit storpolitik. Politiseringen av soppans ursprung kanske inte riskerar att ett krig briserar, men beslutet kommer åtminstone att vara ett slag mot antingen Ukrainas eller Rysslands stolthet.
Och de menyer i Ryssland där det står ukrainsk rödbetssoppa kommer med all säkerhet bytas ut till rysk rödbetssoppa.
Men för Ukraina vore det en identitetsbyggande vinst om omvärlden bekräftar det som befolkningen älskar i landet: sin soppa.
Själv lärde jag mig att laga borsjtj från ett estniskt husmorsrecept som jag vidareutvecklat.
Och inte ens ett ställningstagande från UNESCO kommer få mig att tro att min älskade soppa är något annat än min egen.
Här är ett grundrecept på borsjtj från Zeinaskitchen.se. Ofta gör man det med kött, men när jag sökte på recept var detta bland de enda på svenska där det inte stod ”rysk” rödbetssoppa.
Toppbild: Montage: ВО «Свобода» och författaren.
**
Rasmus Canbäck skriver en krönika varje vecka om Ryssland och Kaukasus med ett fokus på människorättsfrågor. För att inte missa nästa prenumerera på Blankspots nyhetsbrev. Läs fler av Rasmus Canbäcks texter hos Blankspot här.
