Söndagen den 17 oktober gick Estland till lokalval. För det ryskspråkiga Narva handlade allt om att byta ut det gamla mot det nya. Följ med till Narva där Blankspot följt borgmästarkandidaterna under en valkampanj som kantats av misstänkt fusk och syrligheter kandidaterna emellan.
Av Rasmus Canbäck 26 oktober, 2021
Reportageresan gjordes tillsammans Jekaterina Saveljeva (Katja), från Narva som tagit bilderna.
– Davaj, davaj! – skynda på. De gillar inte journalister här, väser Andrej som egentligen heter något annat.
Mannen framför hyser in oss i det lilla rummet och låter den tunga metalldörren smälla igen bakom. Han har sagt att inget som kan härledas till honom får framgå till texten. Han är rädd för att förlora sitt kontrakt.
– Jag har varit här så pass många år att jag lärt mig var gränserna går. De kan säga upp kontraktet med oss på märkliga grunder, så det är bäst att vara försiktig.
Det är den 17 oktober och lokalval i det ryskspråkiga Narva i östra Estland. Som alltid ryktas det om att lokalpolitiker köper röster eller påverkar väljare.
Årets val är särskilt uppmärksammat. Det estniska Centerpartiet som så gott som haft monopol på makten sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 är hårt pressat av Katri Raik, en estnisk kvinna från Tartu som av och till bott i Narva sedan två decennier. Dessutom har det historiskt ryssovänliga och främlingsfientliga partiet Ekre (Estlands konservativa folkparti) satsat hårt på att locka till sig ryska väljare.
I Estlands tredje största stad är makten för första gången på länge i gungning.
Andrej suckar högljutt och låter knappt luften tömma lungorna innan han ger talet ny kraft. Han har mycket att säga till om hur det har varit.
– Centerpartiet var här och knackade på alla dörrar hos de som bor här. Inget annat parti fick komma in och alla flyers från andra partier har förbjudits i korridoren. Det är precis som det alltid har varit. De som har makten vill bibehålla makten! Och då tar de till alla medel.
Hans rum ligger i ett gammalt obsjtjezjitie, ett sorts korridorsboende med små rum, på fyra plan. Medan husen under Sovjetunionen byggdes som temporära bostäder för industriarbetare som flyttade till Stalins industrier, så har de idag blivit lägenheter för socialt utsatta.
Husen som var menade att bara vara tillfälliga språngbrädor för att fylla behovet av enorm bostadsbrist, är idag en integrerad del av Narva. Levnadsstandarden i dem är mycket låg. En person har rätt till 7 kvadratmeter bostadsyta och man delar badrum och ibland gemensamma kök med andra i korridorerna.
Boenden i rummen är allt från fattigpensionärer till människor som annars skulle ha blivit hemlösa. Och lägenheterna som skulle ha varit temporära är i stället de socialt utsattas permanenta bostäder.
Till skillnad från övriga Estland så har Narva kvar ett tiotal obsjtjezjitie som inhyser uppemot 1 000 boenden. Det exakta antalet är svårt att säga då det är många som har kvar sina rum formellt, men bor på andra platser.
– De kommer hit och utnyttjar de som bor här utropar Andrej! Det är till och med så att de gamla skriver upp vad de ska rösta på, på sina händer. Man skämtar liksom om det när de gamla masar sig ner mot vallokalerna. För att inte glömma står det precis hur de ska rösta i blått bläck på handflatorna.
Han fortsätter.
– Tacka vet jag Katri Raik. Hon är den enda som inte försökt att ta sig in här. Hon behöver väl inte det. Hon kommer vinna, utan tvekan.
I höstkylan och bland de klara gula färgerna står fiskare på var sin sida av floden som delar Narva från Ivangorod. På ena sidan är det Estland, och på den andra Ryssland. De gröna vakttornen, som nästan liknar älgtorn, syns ungefär vart hundrade meter på den ryska sidan.
Men så har det inte alltid varit.
Fram till Sovjetunionens fall var Narva en levande industristad som låg mitt emellan metropolerna Tallinn och Sankt Petersburg. Att bo i Ivangorod var inte märkligare än att bo i en förort. Nu är orterna delade av gränsen.
Bland estniska nationalister och till viss del i EU har det under många år rått en retorik att om man inte integrerar Narva mer i Estland kommer det bli det ”nya Donbass”.
För Narva betyder därför de regionala valen särskilt mycket. Staden som nästintill är homogent ryskspråkig skiljer sig från övriga Estland. Valen ger lokalbefolkningen möjlighet att engagera sig i sitt ryska självbestämmande.
På ett metaplan ligger frågan om Narvas roll i Estland ständigt som en vakande örn. Är det murar eller bryggor som ska byggas? Ska ryssarna rätta sig i ledet eller ska deras rättigheter stärkas?
Men inför detta val lämnas det i Narva förtillfället därhän. Kampen som alla pratar om är huruvida Centerpartiet slutligen ska bli av med sitt maktmonopol och om Katri Raik ska lyckas ena Narvaborna bakom sig för att ta över guvernörsposten permanent denna gång.
Förra gången tvingades hon ingå i en koalition med Centerpartiet som gjorde en kupp mot henne i stadsfullmäktige och hon tvingades då att avgå.
Efter en del politisk oreda kallades slutligen den förra stadssekreteraren Ants Liimets in som tillförordnad borgmästare. Hans tjugofem år i administrativ maktposition ansågs vara ett tryggt val av Centerpartiet för att fylla den tomma rocken fram till oktober månads val.
När Blankspot träffar honom en tidig lördagsmorgon är det val nästa dag. Han tar emot oss på sitt kontor i stadshuset bara ett stenkast från den stora gränsövergången till Ryssland.
Ryssland har stängt gränsen för icke-nödvändiga resor och därför är kön knappast vad den brukar vara.
– För mig spelar inte valutgången någon större roll säger Ants Liimets på tydlig och långsam ryska. Det viktiga för mig är att valdeltagandet är högt och att människor är insatta i det de röstar på.
Valdeltagandet har de senaste 3 valen sjunkit från cirka 55 % till 45 % vid senaste valet. Ants Liimets räcker över några utskrifter som han har gjort i ordning. Han visar med sin blåa bläckpenna, ringar in några siffror och förklarar.
– Denna gång tror jag att valdeltagandet kan stiga. Visserligen minskar befolkningen här i Narva, men den proportionerliga andelen som röstar kommer nog öka. Det ligger något i luften.
Efter valet kommer Ants behöva avgå oavsett resultat, men betonar vikten av att det är människor som vet skillnaden mellan politisk styrning och administrativt kunnande som är bäst för Narva.
– Det är en skillnad på att sitta på en politisk position, som jag gör nu, och vara en del av stadens byråkrati som jag var i 25 år. Jag har alltid varit en sorts rådgivare för politiker som kommit och gått, och det är den roll som jag vill ta nu när jag går i pension. Politiken kan jag vara utan, men oavsett vem så kommer de behöva någon som vet hur staden fungerar som kan vägleda dem.
Ants plockar fram ett par tidningar som han tagit med sig på vägen till kontoret. En är på estniska, men de andra är på ryska. Han öppnar en av dem och visar de olika kandidaternas uppslag, och fastnar efter en stund vid en sida.
Katri Raiks tjocka röda glasögonbågar skär sig mot hennes korpsvarta hår. Under annonsen står det ”tillsammans kommer vi från Narva skapa den bästa ryska staden i Europa” på ryska.
Ants skakar på huvudet och konstaterar lågmält att hon kanske inte är rätt person att leda Narva.
– Det krävs som sagt att man ska kunna skilja på det ena och det andra, att man ska kunna skilja på politik och administration.
Utanför stadshuset hörs musik från valstugorna. Vid Centerpartiets gula tält delar funktionärerna ut soppa till förbipasserande och den lokala TV-kanalen är på besök för att intervjua lokalbefolkningen.
Även om det går att rösta digitalt är det många som inte har gjort det. ”Jag litar mer på papperslappen” konstaterar en av dem som intervjuas på TV, innan personen slinker in genom dörrarna till kulturhuset där röstningen äger rum.
En av Ekres huvudkandidater, Aleksander Andrejev, står vid det blåa tältet en bit från Centerpartiet. Hans ansikte har synts över hela staden tillsammans med tre andra personer.
– Vi har bara funnits här i Narva sedan i mars, men vår styrka ligger i att vi är vanliga människor härifrån Narva. Vi kommer härifrån, vi vet vad folk vill ha och hur man ska genomföra sakerna. Centerpartiet har varit med för länge och Katri, hon är ju en toppolitiker som kommer och går.
Ekre har fram till mars 2021, trots nästan 20 % i parlamentsvalen, inte haft någon lokalavdelning i Ida-Virudistriktet där Narva ligger.
Fram till förra parlamentsvalet 2019 använde partiets kontroversiella ledare Mart Helme den ryska frågan som en boxningspåse för att väcka nationalistiska estniska röster.
Men i takt med att partiet växt har också landets stora ryska minoritet behövts tas i beaktande och arbetet med att förändra delar av partiretoriken till att bli prorysk inleddes.
I stället har estniska konservativa kärnvärden betonats. Vikten av kärnfamiljen, det kristna arvet och konservativ världsåskådning menar Aleksander Andrejev är sådant som lockar ryssar i Narva.
– Vi är trots allt från ett kristet arv. Vi är ortodoxa ryssar och familjerna är viktiga för oss…
– Estland har länge varit världens mest sekulära land invänder fotografen Katja innan Aleksander talat klart.
– Ja, det är korrekt, men det beror på Sovjetunionen. Vi är i grunden ortodoxa kristna, och vi vill inte ha en utveckling mot HBTQ-propaganda i förskolor.
– Är det ett problem med det? HBTQ-propaganda alltså.
– Det finns överallt och det kommer bli mer.
På reklamskyltarna som moderpartiet bekostat i Narva täcks med två olika budskap. Det ena om att partiet inte vill ha HBTQ-propaganda i förskolor och i skolor, och det andra om Estland inte ska ha någon invandring.
Ekre har gjort sig känt för att vara ryssovänliga, hur kommer det sig att de satsar på Narva nu?
– Vet du vad. Hela Estland har varit ryssovänliga, det har inget med Ekre att göra. Alla partier var sådana tidigare.
Aleksander tar ny ansats. Han är trött på att få frågan om Ekres besvärliga relation till den ryska minoriteten och berättar i stället om synen på invandring.
– En av våra viktigaste frågor är att hålla Narva kristet. Vi kan inte ta emot alla invandrare, så som man gjort i Tartu. Det får inte bli som Sverige eller Finland där muslimer bor i förorterna och lever på bidrag utan att behöva jobba något alls. Här ska alla bidra.
En äldre dam kommer fram till bordet och ställer sig bredvid Aleksander. Hon ler mot kameran, tar en lapp och Aleksander hjälper henne med att visa vad hon ska rösta på innan hon långsamt steg för steg går upp för trappan mot vallokalen bakom.
Det har precis varit slutdebatt i TV-huset. Toppkandidaterna för de stora partierna har samlats för att göra sina sista pläderingar inför väljarna och Blankspot har varit med i studion.
Den enda ryskspråkiga TV-kanalen i Estland, ETV+, startades för bara ett par år sedan. Finansieringen kom från estniska parlamentet och EU efter att Ryssland annekterat Krim 2014.
Innan dess kom så gott som all ryskspråkig TV från Ryssland, vilken av politiker i Tallinn uppfattades som propagandistisk och separatistisk.
På skärmen har det under debatten efterfrågats engagemang i frågan ”kommer Centerpartiet behålla makten efter valet?”. Över 70 % svarade nej på frågan.
Den unga assistenten Diana pustar ut när hon kommer ut ur kontrollrummet.
– Det har aldrig varit ett så hårt tryck på sms:en som kommit in. Jag hoppas att jag fick räknat alla röster helt korrekt.
Det är lördag kväll och nu kan inte politikerna göra så mycket mer än att invänta söndagen, när det är valdag.
Katri Raik kommer ut ur TV-huset. Hon har på sig en stor svart, nästan mörkblå, pälsjacka och hennes röda detaljer lyser starkt. Naglar, läppstift, örhängen, glasögon och halsband.
– Nå, ska vi ta ett glas vin eller? frågar hon retoriskt och går långsamt mot sitt stammishak på hörnet.
Hon har problem med fötterna och förbannar att man måste ha högklackat när man är med i TV.
– Det råder väl inga tvivel om att jag kommer vinna det här valet, frågan är bara med hur mycket säger hon när vi sätter oss vid bordet.
Det är en typisk estnisk lokalkrog. Interiören är i trä och stället har inte blivit renoverat sedan 90-talet. Charmen sitter i väggarna snarare än i utseendet. Och i bakgrunden spelas typisk rysk syntrock, en ljudbild som inte existerar i svensk musik men som närmast påminner om eurodisco.
– Det speciella med Narva är att staden inte är byggnaderna, det är folket säger Katri och tar en klunk vin med isbitar i. Jag kom hit från Tartu för 22 år sedan och tog över som rektor för universitetscampusen här. Jag har kämpat för Narva och lärt mig att det kräver kraft och vilja – nu älskar jag staden. Därför är jag tillbaka igen.
Sedan Katri Raik flyttade till Narva har hon hunnit med att sitta för Socialdemokraterna i parlamentet och under en kort period vara inrikesminister mellan 2018 och parlamentsvalet 2019. Nu menar hon att hennes satsning på lokalvalen i Narva är genuin.
– Förra gången jag försökte bli borgmästare var jag inte helt engagerad kan man väl säga, jag gjorde många misstag. Jag förstår att man måste gå all in för den här positionen – och det är vad jag gör nu.
– Och om frågan skulle komma från Socialdemokraterna att ställa upp igen? frågar Katja.
– Det skulle vara svårt att säga nej om jag skulle bli erbjuden en parlamentsplats 2023.
I Narva ställer Katri upp med en egen lista. Det innebär att hon formellt inte företräder Socialdemokraterna i lokalvalet, utan leder en egen grupp personer som ställer upp för stadsfullmäktige. Hon är dock fortfarande medlem i Socialdemokraterna.
Stadsfullmäktige delas mellan 31 platser. Prognoserna har varit otydliga och det är svårt att utläsa hur valutgången kommer vara.
Hur är det som estländare att ställa upp i ett val i Narva?
– Jag är väl knappast den första som gör det. Men det är speciellt. Idag hände dock något häftigt, det kom fram några på gatan till mig och gav mig en religiös ikon. Här betyder det att man är en av dem, att man är en Narvabo.
– Ants Liimets är ju en annan person. Vi träffade honom i morse och han uttryckte sig väl inte särskilt positivt om dig.
Katja visar bilden på när Ants tittar ner på Katris valannons i tidningen, och Katri skrattar cyniskt åt den.
– Äsch, han är väl sur över att ha fått konkurrens. Fram till det att jag kom in i politiken här i Narva var han den enda estländaren i stan säger hon och skrattar. Nu är vi två och jag är ute och pratar med allt och alla.
Det neonblåa ljuset varvas av en snurrande discokula som reflekterar ljusblå, nästan vita, prickar över de tapetserade väggarna. Det antika motivet är vanligt i ryska festlokaler där det kvällen till ära serveras plockbord med sill och patéer. Som vanligt spelas det rysk syntmusik.
Det är valvaka och Katri Raik har bjudit in de som arbetat med henne och ett gäng journalister som ska bevaka tillställningen.
Katri varvar sina tal med TV-intervjuer. När siffrorna tickar in blir det tydligt att Centerpartiet tappar mark och i enlighet med Katris prognos verkar hon gå med vinst.
– Det är viktigt att det här blir en vinst för Narva deklarerar Katri i en intervju för ETV+, och det viktiga arbetet startar imorgon.
Det slutgiltiga resultatet kommer strax efter 1 på natten och Katri Raiks lista har missat en plats från absolut majoritet. De har fått 15 av 31 platser i parlamentet, men Centerpartiet har endast fått 10. Ekre fick 4,5 % av rösterna, men lyckades inte att ta sig in i stadsfullmäktige.
Men den största bedriften är att Katri Raik slog rekord i antalet personröster, runt 2 500 stycken.
Valdeltagandet var 54 %, en uppgång med 10 % från tidigare val.
Alla ställer upp sig, och Katri får, i enlighet med hennes övriga färgkod röda blommor.
Och nu väntar förhandlingar när Katri Raiks återupptar sin ställning som den första och enda kvinnliga borgmästaren i Narvas historia.
Av Rasmus Canbäck
Hjälp oss skriva mer om Demokrati!
Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.
Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.
Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
