Martin Schibbye följer för Blankspot på plats förhöret med Ian Lundin i Stockholms tingsrätt. Här berättar han om de centrala punkterna från gårdagen, åklagarens strategi och vad som stack ut under de många timmarna i rättssalen.
Av Blankspot 12 december, 2024
Martin, vad var ditt intryck av Ian Lundin under gårdagens förhör?
– Han framstod som lugn och saklig, men också väldigt strategisk. Ian Lundin var noga med att betona sin delegerande ledarstil och beskrev bolaget som en platt organisation med mycket ansvar hos det lokala teamet. Han återkom flera gånger till att han litade på sina anställda och att många beslut fattades på plats i Sudan – långt från huvudkontoret i Genève. Det var också intressant att han svarade på engelska men fick frågorna på svenska. Alla år utomlands hade medfört att han uttrycker sig klarast på engelska.
Vad handlade åklagarens frågor om?
– Åklagaren Henrik Attorps fokuserade mycket på organisationsstrukturen inom IPC (International Petroleum Corporation) och försökte koppla Ian Lundin och den medåtalade Alexandre Schneiter till beslut som fattades i Sudan. Åklagaren visade upp organisationsscheman och veckorapporter, men Ian Lundin höll fast vid att dessa dokument inte speglade verkligheten. Han beskrev företaget som en lagorganisation, snarare än den hierarkiska pyramid som åklagaren målade upp.
Ian Lundin har tidigare pratat om sin far, Adolf Lundin. Hur framkom deras relation i förhöret?
– Det var tydligt att relationen till pappan, Adolf Lundin, hade en stor betydelse. Ian Lundin beskrev Adolf som ett viktigt stöd och en engagerad ordförande, som samtidigt lät han Ian hantera den dagliga driften av bolaget. Pappan hade en översiktlig roll och reste mycket mellan olika projekt, men Ian betonade att han var den som hade ansvaret för avtalen i Sudan och bolagets strategiska riktning.
Hur mycket visste Ian Lundin om situationen i Sudan när bolaget gick in där?
– Detta var en av de mest intressant bitarna under slutet av dagen. Ian Lundin beskrev Sudan som ett land med stora utmaningar men också möjligheter. Han kände till att det fanns en rebellrörelse i södra delen av landet, SPLA (Sudan People’s Liberation Army), och att det pågick en konflikt med regeringen i Khartoum. Han sa att han såg Sudan som ett ”komplicerat land” men betonade också att han vid den tiden inte såg det som ett pågående fullskaligt inbördeskrig i de områden där bolaget verkade.
– Han medgav att informationen om konflikten var begränsad och att mycket av deras kunskap kom från rapporter och samtal med lokala kontakter, som bolagets representant Alan Bagi. Åklagaren försökte pressa honom om hans insikt i statskuppen 1989, där Omar al-Bashir tog makten, och det styrande partiets religiösa inslag. Ian Lundin svarade att bolaget inte var en politisk aktör och att deras fokus låg på att utvärdera landets resurser och juridiska ramverk, snarare än dess politiska system. Under sakframställan återkom åklagaren ofta till att skälet till statskuppen var för att stoppa ett fredsavtal med södern men även att journalister frågat om hotet från SPLA i olika tidningsintervjuer vid tiden.
Säkerhetsfrågor i Sudan har varit ett stort tema i rättegången. Vad framkom om detta?
– Ian Lundin framhöll att säkerhetsfrågor i början inte var en prioritet för huvudkontoret i Genève i början av projektet och att sådana frågor hanterades lokalt i Sudan. Han nämnde att det var först efter incidenter under 1998 som bolaget började utveckla en säkerhetsstruktur. Han beskrev också att säkerhetsbeslut oftast fattades av lokala team på plats och att hans roll var begränsad till att säkerställa att avtalen med regeringen efterlevdes. För honom var freden den viktigaste säkerhetsfrågan.
– Åklagaren försökte dock pressa honom på ansvaret för säkerhetsfrågor och pekade på veckorapporter som inkluderade säkerhetspunkter. Lundin menade att dessa rapporter främst cirkulerade inom det operativa teamet och att han bara hade översiktlig kännedom. Men han tryckte också på att en förutsättning för att kunna verka var att det fanns en acceptans från lokalbefolkningen.
Det verkar som att mycket av dagen gick åt till att prata om organisationsstruktur och bolagets verksamhet?
– Ja, det var definitivt en av de mest framträdande delarna. Ian Lundin ägnade mycket tid åt att beskriva bolagets verksamhet som decentraliserad och betonade att han litade på sina anställda. Det var mycket detaljer om vilka som hade ansvar för vad, men det övergripande intrycket var att han ville distansera sig från dagliga operativa beslut i Sudan. Åklagaren å sin sida försökte visa på att både Ian och Schneiter hade ett centralt ansvar och insikt i verksamheten. Åklagaren ville koppla honom till vad åklagaren menar var brottsligt.
Breven till aktieägarna nämndes också. Vad handlade det om?
– Precis. Åklagaren tog upp flera brev som Ian Lundin skrev till aktieägarna där Sudan lyftes fram som en betydande tillgång för bolaget. I breven beskrevs potentialen i Sudanfyndigheterna, men även utmaningar med säkerhet och logistik. Åklagaren använde dessa för att argumentera för att Ian Lundin var väl insatt i verksamheten och hade en central roll i bolagets strategi.
Vad tar du med dig som mest anmärkningsvärt från dagen?
– Det mest slående var kanske hur Ian Lundin gång på gång avfärdade åklagarens organisationsschema och beskrivning av bolaget. Han framhävde istället en bild av ett flexibelt och informellt arbetssätt där många beslut togs på lokal nivå. Samtidigt fanns det en tydlig strategi från åklagaren att koppla honom och Schneiter till centrala beslut, vilket kommer bli avgörande när det rör ansvarsfrågan.
Hur ser du på åklagarens strategi så här långt?
– En annan sak som stack ut var hans beskrivning av Sudan som både en plats med stora utmaningar ”en buzz” och möjligheter. Det var uppenbart att han försökte tona ned sin kännedom om konflikten och inbördeskriget vid tiden, vilket åklagaren försökte ifrågasätta.
– Första fyra timmarna var de tråkigaste hittills under rättegången. Det var lite synd om alla kollegor som för en gång skull var på plats och hade krav på sig att få ihop en artikel. Men ser man helheten så är det tydligt att åklagaren försöker bygga en kronologisk och metodisk bild av Ian Lundins roll i bolaget och i Sudan. Dagens förhör kändes kanske mer som en granskning av bolagsstruktur än ett förhör om folkrättsbrott, men det är också den typen av grundläggande arbete som behövs för att åklagarens resonemang ska kunna hålla.
Vad händer härnäst i rättegången?
– Efter gårdagens förhör kommer fokus i dag sannolikt att förflyttas mot de mer konkreta frågorna kring Lundins verksamhet i Sudan och bolagets relation till den eskalerande konflikten där. Situationen blir ju till slut klassificerad som ”Black in the Block” och bolaget evakuerar. Förhöret med Ian Lundin väntas pågå till den 19-20 december. Men det kändes enligt åklagaren som att den tiden kanske inte kommer att räcka. Förra hösten firade de båda sidorna Lucia tillsammans i Tingsrättens cafeteria, vi får se om de står sida vid sida även i år efter att förhöret nu inletts.
Följ med minut för minut under rättegången genom att gå med i Whatsapp-gruppen som heter Lundin Oil rättegången. För att inte missa något kan du också prenumerera på Blankspots nyhetsbrev. Just nu har Blankspot dessutom en kampanj för att skapa arbetsro och resurser.
Av Blankspot
Hjälp oss skriva mer om Lundin!
Blankspot rapporterar löpande om Lundinrättegången från Tingsrätten i Stockholm. Stöd oss så vi uthålligt och långsiktigt kan bevaka.
