Är Facebooks nya valuta en välståndsskapande mirakelkur? Eller en digital brukspatrons allomfattande boja?
Av Brit Stakston 24 juni, 2019
Nyligen meddelade Facebook att deras sedan länge förutspådda digitala valuta, designad från grunden för den digitala tiden, kommer att lanseras år 2020. Tillsammans med hittills 27 andra aktörer bildar de ett konsortium med säte i Schweiz, som ska överse valutan, nu döpt till Libra, efter det latinska namnet för stjärntecknet vågen.
I gruppen ingår en rad av den nya tidens digitala tjänster såsom Uber, Lyft, Ebay och Spotify, samt några betalaktörer så som Visa, Mastercard, Paypal och Kiva. Facebook har parallellt startat bolaget Calibra för att skapa konsumenttjänster som använder sig av den nya valutan.
Libra presenteras som en kryptovaluta, ett hajpat uttryck som som få egentligen vet vad det betyder, men som andas både informationssäkerhet och futurism. Detta tjänar Facebooks PR-syften väl, då en lång rad avslöjanden de senaste åren har skapat frågetecken kring bolagets förmåga att hantera säkerhets- och integritetsfrågor. Men även om den Blockchain-baserade lösningen, där transaktioner verifieras med hjälp av kryptografiska signaturer, säkert stärker valutans konkurrenskraft i termer av säkerhet och effektivitet, är det mest en teknisk implementationsdetalj med liten relevans för hur valutan faktiskt är tänkt att fungera.
För på ett finansiellt plan är Libra nämligen betydligt mer likt ett klassiskt värdepapper än andra kryptovalutor. Det som ofta kännetecknar andra kryptovalutor, till exempel Bitcoin, är dels att värdet av valutan inte baseras på någon underliggande tillgång, och dels att den inte är knuten till en central auktoritet. Detta leder till att valutans värde fluktuerar mycket, och gör den attraktiv för spekulation och direkt olämplig för transaktioner. Själva poängen med Libra är att underlätta transaktioner, och därför är dess värde knutet till ett antal stora statliga valutor.
Facebook kommer genom Libra att kunna bidra till att göra både Blockchain-teknik och digitala valutor mer mainstream, vilket i slutändan kan gynna utvecklingen av andra kryptovalutor. Men i själ och hjärta är inte Libra en ny sorts pengar, utan en teknisk lösning för att genomföra transaktioner av helt vanliga pengar. Libra påminner således mer om de betallösningar Mpesa, Western Union eller Wechat erbjuder än om Bitcoin.
Men låt inte diskussionen om begreppen distrahera analysen om de större ekonomiska konsekvenserna av att Facebook ger sig in på valutamarknaden. Betydligt viktigare är frågorna om hur detta kan bidra till, eller motverka, stabilitet och utveckling av världsekonomin.
Fokus bör ligga på analyser av sambandet mellan tillgång till denna digitala valuta och tillväxt, sysselsättning, infrastruktur och välfärd.
Facebook säger sig vilja underlätta vardagen för de 31 procent av världens befolkning som i dag inte har någon relation till en bank. Genom att ge tillgång till en valuta som ”works for everyone” ska denna centrala målgrupp få nya kreditmöjligheter. Med tanke på den ambitionen så är det anmärkningsvärt att det i konsortiet inte ingår någon aktör som företräder konsumenters rättigheter, inte heller några traditionella banker, globala biståndsaktörer eller globala organisationer med fokus på mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning.
Att många i fattiga länder saknar möjlighet att låna pengar har inte att göra med att banker inte är verksamma där, för det är de. Problemet är ofta att faktorer så som dålig infrastruktur, korruption, extremväder och arbetslöshet, gör att risken för att lån inte kan betalas tillbaka blir för stor, och därmed blir lånen för dyra. En ny valuta gör inget för att adressera den underliggande risken och kreditvärdigheten för dessa människor.
Vid sidan av frågan om kredit finns frågan om transaktioner. Libra kommer med ett löfte om att göra det enklare och billigare att skicka pengar. Då är det viktigt att komma ihåg att en stor del av vad som gör internationella överföringar dyra är den myriad regelverk som måste uppfyllas. Reglerna har bland annat till syfte att förhindra allvarliga brott så som penningtvätt och terrorfinansiering, men även att kontrollera import och export av kapital.
Och där finns också en del av svaret på varför så många stater förhåller sig skeptiska till initiativet. Om Facebook via Libra skulle åstadkomma det de beskriver i sin marknadsföring, och lyckas skapa stora globala handelsvolymer i sin valuta, är det nästan oundvikligt att de börjar gnaga i kanten på staternas makt. Facebook har uttryckligen sagt att de inte ska göra detta. Men det är lätt att se hur valutan skulle kunna leda till att det penningpolitiska utrymmet, liksom möjligheten till kapitalkontroll och skatteuppbörd minskade i länder som redan kämpar i uppförsbacke på dessa områden.
Det är länge sedan jag personligen blivit så dystopisk för något skede i den digitala utvecklingen som efter att ha sett Libras marknadsföringsvideo. Den präglas av en naiv teknikoptimism som jag hoppades lämnats i kölvattnet av idéer om evigt liv, kunskap om teknikanvändningen i Kina för att ranka medborgare, rysk påverkan på det amerikanska valet och framväxten av terrorism och extremrörelser. Men detta är ju precis vad som är möjligt för att komplexiteten är så hög, få förstår teknik eller finansmarknaden tillräckligt mycket. Spelplanen är öppen när teknikoptimismen förblindar.
Det är redan idag ett problem att Facebook ofta betraktas som, och beter sig som, en nationalstat som verkar under egna regler. Facebook finns på en multinationell marknad och har en exceptionellt dominant roll i många regioner i världen. Att till detta addera att de ska bli en finansiell aktör kan inte bara sväljas som disruptivt och utvecklande. Vi måste även överväga riskerna.
Vad händer om ett regimskifte i något land leder till att Facebook förbjuds? Vad händer med tillgångarna för de som stängs av från Facebook? Kommer Facebook skicka kontrolluppgifter till alla världens skatteverk för den valutahandel och momspliktiga försäljning som sker i Libra? Om vi drar linjen fullt ut i vad som presenterats i veckan var kommer vi hamna då? Här krävs det många och smarta analyser de kommande åren. Och vaksamma Facebookanvändare.
Att enskilda får möjlighet att enklare sälja sina varor eller ett smidigare sätt att betala för sin Uber eller lyssna på Spotify kan visserligen vara positivt, men löser inte de grundläggande problemen i länder som behöver demokrati och skatteintäkter till infrastruktur och välfärd för att utveckla sina ekonomier.
I Libras lanseringsmaterial är teknikoptimismen hisnande stor. Så låt oss balansera det genom att titta på initiativet med motsvarande teknikpessismistisk blick. Då påminner det mer om ett slags feodalsamhälle där en monopolistisk storägare delar ut kuponger som mottagaren bara kan använda för de angivna produkterna som storägaren valt att samarbeta med. Snart har vi personer som jobbar på Facebook, som får lön via Facebook och som gör all sin konsumtion via Facebook.
Visst, det finns även inom världsekonomin och valutamarknaden anledning att arbeta med innovation och utveckling men här har vi inte råd att låta det gå för snabbt. Och om vi inte är nöjda med det valutasystem som finns, bör inte det åtgärdas av folkvalda politiker snarare än av ett svårkontrollerat börsbolag som Facebook?
För snart 25 år röstade Sverige om att gå med i EU. Nej-kampanjen brukade då säga att det är långt till Stockholm men längre till Bryssel. Den gången vann ja-sidan. Men nio år senare, när det röstades om Euron, och de penningpolitiska frågorna stod i centrum, ansågs Bryssel vara för fjärran. Hur mycket längre är det inte då till Palo Alto?
Libra-lanseringen är så talande för samtiden, och man måste verkligen älska arrogansen och naiviteten i detta. I lanseringsvideon beskrivs en värld med pengar som fungerar för alla. Och avslutas med de visionära orden om att detta bara är början.
”Move to a world where money works for everyone. This is Libra. And it is just the beginning.”
Exakt så. Vad Libra är början på, det bör vi vara extremt vaksamma för.
