Nyheter om Belarus, Coronavirus, Demokrati

Pandemin tände gnistan hos belarusierna

En omtumlande vår bäddade för stort politiskt engagemang hos det belarusiska folket. Men varför reste sig medborgarna just i år? Blankspot har talat med Alesia Rudnik, ordförande i organisationen Sveriges Belarusier.

Av Linnea Åsfjäll 24 september, 2020

Enligt Alesia Rudnik kan coronapandemin ses som startskottet till det ökade politiska engagemanget i Belarus, eftersom regeringens hantering av viruset varit snudd på obefintlig. 

– Det civila samhället förstod att situationen inte kommer att lösas av regeringen utan av medborgarna själva, att det är just dem som bestämmer, som hjälper till och som driver den här processen framåt, säger hon.

Alesia Rudnik föddes i Belarus år 1994. Samma år som Aleksandr Lukasjenko valdes till president för första gången.

– Hela min generation, som har vuxit upp med honom, har nu tröttnat och vill se förändring, berättar hon.

Alesia Rudnik flyttade från Belarus 2011, först till Litauen och sedan till Sverige. Den fysiska distansen till hemlandet har dock inte hindrat hennes engagemang på något sätt. Hon är ordförande för Sveriges Belarusier och analytiker hos tankesmedjan Center for New Ideas som är baserad i Minsk – Belarus huvudstad. 

Just nu är det en minst sagt en hektisk tid, mitt i en pågående pandemi.

Alesia Rudnik befinner sig för närvarande i Polen för att arbeta med ett samordningsråd som har startats av oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja.

Rudnik följer framför allt de två män som var med oppositionspolitikern Maria Kolesnikova vid gränsen till Ukraina, där Kolesnikova lyckades hålla sig inom den belarusiska gränsen genom att förstöra sitt pass, medan de två männen blev utkastade av KGB.

En av dem är en tidigare, och nuvarande, kollega till Alesia Rudnik från Center of New Ideas. Nu rör de sig mellan Warszawa, Vilnius och Kiev i arbetet med samordningsrådet, som fungerar som representant för det belarusiska folket.

Under våren startades flera initativ av belarusiska medborgare för att hantera coronaviruset. Pengar samlades in till sjukvårdspersonal och skyddsutrustning delades ut. Många människor gick inte tillbaka till sina ordinarie arbeten, utan ägnade sig åt volontärarbete på heltid och kontor för de olika verksamheterna öppnades, berättar Alesia Rudnik. 

De initiativ som startades under pandemins början har under året utvecklats till stöd för de som fängslats, torterats eller på något sätt upplevt våld från belarusisk polis för att de nyttjat sin mänskliga rätt till att protestera.

– Pandemin hjälpte människor att förstå att de kan agera. De är bara dem som kan göra någonting. Det civila samhället blev lite starkare, lite större, berättar Alesia Rudnik. 

Årets val i Belarus är inte det första som kritiserats på nationell och internationell nivå, och även om de massiva protesterna delvis beror på pandemipolitiken, så menar också Alesia Rudnik att det inte är hela svaret. 

– Jag brukar säga att det finns tre delar. Förutom pandemin har vi ekonomin. Det har varit ekonomisk kris de sista tio åren kan man säga. Folk ser att det inte är något som har förbättrats, näringslivet är begränsat och växer inte.

Den andra delen beskriver Alesia Rudnik som ett generationsskifte, som hon själv är en del av. En ny generation unga vuxna som vill se förändring.

Den tredje handlar om nya oppositionella ledare som inte tidigare synts till på den politiska scenen. 

– En bloggare, en bankman och en representant från den politiska eliten, som också är kopplad till tech och it. 

Det vill säga Sergej Tichanovskij, Viktar Babaryka och Valery Tsepkalo, som har drivit sina kampanjer på ett annorlunda sätt än de gamla, traditionella oppositionsledarna.

– De har försökt tala med alla belarusier, inte bara med mindre grupper som bara skulle stödja integration med EU, belarusiska språket och belarusisk kultur, berättar Rudnik. 

Utöver detta har de använt sig av sociala medier i större utsträckning än tidigare och kvinnor har fått ta en större plats i kampanjerna. 

– Jag tror att alla har testat allt och därför har det fungerat. 

Ytterligare en faktor som Alesia Rudnik tror spelat in är också att Svjatlana Tsichanouskaja, bloggaren Sergejs fru som kandiderade i hans ställe när han fängslades, har spelat en stor roll för många belarusier. 

Svjatlana har en i princip icke-existerande politisk bakgrund. Även om hon givetvis stått vid sin mans sida, har hon själv inte öppet engagerat sig politiskt – förrän nu. 

Förutom att locka kvinnor till att engagera sig så har Svjatlana, på grund av sin bakgrund, också blivit lite utav en symbol för möjligheten att engagera sig överhuvudtaget, menar Rudnik.

En symbol för att det aldrig är för sent. 

Oppositionen kämpar nu för ett nytt val. Den nya generationen av unga belarusier har aldrig upplevt ett demokratiskt val i sitt land och det är tydligt att det är vad som är av störst vikt.

Men även Alesia Rudnik menar att det är svårt att sia om hur det politiska läget skulle se ut om – och när – det politiska fältet öppnas upp. 

– Vi kan förvänta någon slags konflikt mellan den gamla oppositionen och den nya oppositionen, skulle man kunna säga. Det kommer bli jättestora skillnader mellan deras program, men det är inte viktigt, det går ju bra att … det kanske är svårt att förklara eftersom jag aldrig sett ett fritt demokratiskt val i mitt land men det är som i Sverige att man ställer upp flera olika kandidater och sedan så fungerar det på något sätt, säger Alesia Rudnik.

Bild: Montage. Alesia Rudnik. Foto: Axel Hilleskog. Demonstrantion i Baranavitjy, västra Belarus, 16 augusti 2020. Foto: Raviaka Ruslan via Wikimedia Commons.

Av Linnea Åsfjäll