Analys om Afrikanska unionen, Demokrati

Ny studie: Ökat folkligt stöd för militärkupper i Afrika

Sedan augusti 2020 har en våg av militärkupper svept genom Sahel och kastat skuggor över demokratin i regionen. Men bortom kupperna framträder, enligt ny forskning, en oroande trend.

Av Martin Schibbye 23 augusti, 2023

Sedan augusti 2020 har sex afrikanska nationer drabbats av sju kupper eller försök till kupper. Först ut var Mali, i augusti 2020. I april 2021 följde Tchad samma väg. I mars 2021 skedde ett kuppförsök i Niger och i september 2021 var det Guineas tur. En månad senare var det Sudans tur. I Burkina Faso ledde ett angrepp i november 2021 till kuppen i januari 2022. Slutligen genomfördes nyligen en kupp i Niger, som avsatte president Mohamed Bazoum. 

Att säga att demokratin i regionen stött på svårigheter är att underdriva. Men efter kupperna framträder, enligt ny forskning också ett mönster: De senaste 15 åren har man kunnat påvisa ett ökat folkligt stöd för ett militärstyre. 

Forskaren Carlos García Rivero vid Stellenbosch universitetet i Sydafrika söker i sin studie ”Authoritarian Personality vs Institutional Performance – Understanding Military Rule in Africa,” efter förklaringen till varför. 

Studien konstaterat att sammanlagt styrs nu ytterligare 100 miljoner människor av militären på den afrikanska kontinenten, efter att makten har tagits med våld. Skälen som i forskningen brukar anges som orsakerna till statskupper är dålig statsförvaltning, svaga stater, inkompetens, korruption och ekonomisk kris. I regionen har regeringarnas misslyckande med att stoppa spridningen av grupper kopplade till Al-Qaida och Islamiska staten bidragit till instabiliteten. 

Men det finns enligt Carlos García Rivero två saker som skiljer kupperna i Afrika från resten av världen. Det första som sticker ut är det offentliga stödet från många medborgare på gatorna när det väl sker en kupp. Den andra är samhällets ökande stöd för militärstyre. 

I en kvantitativ analys samlades data in från 37 afrikanska länder, både från Nordafrika och från det subsahariska Afrika. Respondenterna blev ombedda att svara på frågor om sitt stöd för militärstyre som en regeringsform, samt ett antal frågor om korruption, regeringsarbetet och oppositionspartiernas prestation.

Den insamlade datan visade att från år 2000 tills nu hade stödet för militärstyre som en regeringsform fördubblats, från 11,6% som stöder militärstyre “mycket” till 22,3%. 

Av de 37 länderna som analyserades fanns det 11 där stödet för militärdiktatur minskade och 26 där detta ökade. Det är ett resultat som går i linje med andra mätningar som även de visar att stödet för demokrati har minskat det senaste åren. 

Av 38 länder visar endast fyra minskat stöd för militärstyre sedan 2000, medan 34 visar högre stöd för militärstyre än år 2000.

Stödet för militärstyre var dessutom högre i “delvis fria” och “icke fria” länder än i “fria” länder(Enligt Freedom House-indexet). Men det fanns några undantag. 

I Sydafrika, som är en konstitutionell demokrati med regelbundna val, stödde en av tre sydafrikaner militärstyre som en regeringsform. I demokratiska Namibia visade nivån av stöd att en av fyra namibier stödde militärstyre.

Enligt Carlos García Rivero var en av orsakerna till detta en ”så kallad auktoritär personlighet och kultur i regionen”. En typ av värderingar i samhället som gjorde medborgarna mer benägna att omfamna auktoritära regeringsformer. Detta var särskilt utmärkande i Nordafrika.

En annan förklaring var att de befintliga institutionerna presterat för dåligt och inte levererat. Detta gällde främst i länder söder om Sahara. Där grundade sig legitimiteten för militärstyre främst på brister i den valda regeringen prestation och ekonomiska förvaltning. Staterna hade försvagats av jihadistorganisationer som snabbt expanderat över hela regionen. De institutioner som fanns var inte kapabla att bekämpa expansionen.  

”Denna distinktion är relevant eftersom om skälet till stödet för militärstyre är kulturellt kommer samhällen fortsätta att stödja auktoritära regimer. Om skälet är institutionell prestation kommer demokratiskt stöd att överträffa auktoritärt om sittande regeringar agerar effektivt, politiskt och ekonomiskt,” skriver Carlos García Rivero i en artikel i The Conversation. 

Lösningen i studien stavas utbildning.  De som har en högre utbildningsnivå visar enligt enkätdata på en högre grad av demokratiskt stöd. Men studien visar också på komplexiteten. Många är missnöjda med sina regeringar av olika skäl: säkerhetshot, humanitära katastrofer och brist på framtidsutsikter.

”Att vänta på att nästa val ska äga rum för att byta regering verkar inte vara ett bra alternativ. Oppositionspartier tycks inte heller ha ett bättre rykte. För flera av de enkätsvarande verkar lösningen vara att välkomna militären att ingripa,” skriver Carlos García Rivero och konstaterar att Nigers senaste kupp sannolikt inte är den sista. 

Toppbild: Arkivbild, Wikimedia Commons / Sitata.

Av Martin Schibbye