Minst 600 civila mördades under en attack i norra Etiopien. Det konstaterar den etiopiska människorättskommissionen i en preliminär rapport. Så hur orolig ska man vara för att det etniska våldet ska sprida sig? Och vad tror organisationen om det förestående angreppet mot Mekelle. Blankspot ställde frågan till kommissionens chef Daniel Bekele.
Av Andreas Greiber Baumann 26 november, 2020
Massakern i Mai-Kadra som ni har undersökt. Vad exakt vet ni om vad det var som hände där?
– Vi skickade ut vårt undersökande team till Mai-Kadra i mitten av november för att ta reda på det. Vår huvudsakliga slutsats är att i samband med de pågående striderna mellan federala styrkor och specialförband i Tigrayregionen kunde vi se att i samband med att den federala armén närmade sig staden förberedde sig specialförbanden, miliser, polis och den lokala administrationen sig för att dra sig tillbaka från staden Maikadra. Dagen innan tillbakadragandet, den nionde november planlade och utförde den lokala administrationen tillsammans med lokala säkerhetsstyrkor en fruktansvärd attack på civila stadsbor baserad på etnisk tillhörighet.
– Det var en grym attack mot civila. Väldigt inhuman, väldigt känsokall. De blockerade vägarna och förhindrade folk från att fly. Sedan gick en ungdomsmilis understödd av den lokala polisen från dörr till dörr, från hus till hus, på jakt efter sina offer baserat på etnicitet. De identifierade och skilde ut män som var Amhara eller Wolkait och dödade dem. Det var en mordmobb och de dödade många, skadade ännu flera och förstörde byggnader. Det här är en händelse som kan utgöra ett människorättsbrott, det är ett allvarligt krigsbrott och ett brott mot mänskligheten.
Vem utförde massakern och med vilka vapen?
– De huvudsakliga förövarna som vi identifierat för händelserna är en informell ungdomsgrupp från Tigray som kallar sig ”Samri”. Men de fick hjälp och stöttades av den lokala polisen och milisen, vilka båda är delar av stadens officiella säkerhetsstruktur.
– De dödade folk med käppar, knivar, machetes och i vissa fall användes rep för att strypa folk. Den stora majoriteten dödades med den typen av vapen, men några som försökte fly och sprang iväg, sköts.
Hur omfattande var denna massaker?
– Det är antagligen den största etniskt baserade attacken som Etiopien har upplevt på många många år. Åtminstone vad jag känner till, både om man ser till utförandet och till omfattningen. Baserat på den information vi har i dagsläget kan vi säga att minst 600 personer dödades. Men den slutgiltiga dödssiffran kommer antagligen att vara högre än så. Vi har kommit fram till den här preliminära siffran baserat på antalet begravningar i staden efteråt. Men under den period som de siffrorna samlades in av vårt folk på marken låg det fortfarande döda kroppar kvar på gatorna som ännu inte begravts och därmed inte heller räknades. Vi fick också höra att det i stadens utkanter, i terrängen och på åkrarna skulle finnas flera kroppar. Därför drar vi slutsatsen att den verkliga dödssiffran kan vara ännu högre. Så både sett till antalet döda men också sett till det brottsliga utförandet så ja, detta är den värsta förbrytelsen vi har upplevt.
Kan denna massaker kopplas till den pågående konflikten mellan TPLF och de federala styrkorna?
– De våldsamma konflikter som uppstår längs med etniska linjer är komplicerade. Den delen av Tigray där detta ägde rum har en lång historia av just etniska konflikter och dispyter. En sådan omdiskuterad fråga i och omkring staden Maikadra är om denna del av regionen ska tillhöra Amhararegionen eller Tigrayregionen. Det finns en andel av invånarna som identifierar sig själva som Amhara. Det i sin tur går tillbaka till en lång och komplicerad historia i sig själv: Denna del av landet var en del av Amhararegionen innan EPRDF kom till makten i början av 1990-talet. Det var en del av den stora provinsen Gonder som i sin tur var en Amharaprovins. Så det fanns redan på den tiden spänningar med en etnisk grupp som kallade sig Wolkait, vilka var Amhara men här var kända som just Wolkait. Så det har länge funnits en pågående dispyt om vem som marken tillhör. Så det är mot den bakgrunden av en historiskt politiskt kontrovers som de dagsaktuella striderna utspelar sig.
– Men det ser ut som om säkerhetsapparaten och den här ungdomsgruppen ”Samri” ville hämnas på de som inte var etniskt tigray innan de själva flydde från området.
Attacken har skyllts på TPLF, men har ni sett några bevis för att det finns en koppling mellan massakern och TPLF?
– Nej. Vår undersökning var begränsad till staden Maikadra. Vi har bara tittat på vilka de lokala förövarna var som stod för det direkta våldet. Utifrån det faktum att den lokala administrationen i området står under den regionala regeringens kontroll och att TPLF är det styrande partiet i den regeringen kan man peka ut ett ansvar. Men huruvida högre företrädare i den lokala eller regionala administrationen skulle varit en del av det är något som i så fall kräver en ny och annan undersökning. Det borde också undersökas närmare vilka fler som har varit inblandade i planerandet och utförandet av denna tragiska attack.
Du säger att det som skett kan röra sig om brott mot mänskligheten och krigsbrott. Vad får dig att dra den slutsatsen?
– Det var en medveten och planerad attack mot en stor mängd civila mot bakgrund av deras etniska identitet. Attacken var dessutom systematisk, omfattande och riktad mot den civila befolkningen. Tillvägagångssättet såväl som resultatet av attacken uppfyller alla krav för att potentiellt kunna bedömas som just ett brott mot mänskligheten. Adderar man dessutom att detta sker samtidigt som en pågående väpnad konflikt och precis innan den lokala säkerhetsstrukturen retirerar från staden när de federala styrkorna rycker fram. Ja, då är även detta en stark indikator på att det kan röra sig om brott mot krigets lagar, krigsbrott. Men för att definitivt säga att det är så, det är det för tidigt för, det kräver insamling av fler bevis som i sin tur ska analyseras. Men mot bakgrund av vad vi vet och det aktuella bevisläget så kan vi med all säkerhet säga att detta är en brottslig massaker på civila utförd på ett grymt och inhumant sätt.
Det verkar vara en trend med fler och fler etniskt motiverade attacker i Etiopien? Stämmer det?
– I Etiopien, framför allt under de senaste åren, sedan vi inledde ett nytt kapitel i landets politiska historia, har vi sett en kraftig uppgång av våld längs med etniska och religiösa linjer. Det har förekommit flera upprepade attacker som lett till stora folkomflyttningar, förstörelse av byggnader och död. Detta är ett oroväckande mönster. Till en viss del är det förståeligt att det nya politiska utrymmet har medfört att detta kunnat växa i samband med att människor börjat använda de nyvunna politiska friheterna. Men olyckligtvis har dessa politiska friheter utövats i ett sammanhang där det finns en svag stat, svaga institutioner och små möjligheter för regeringen att upprätthålla lag och ordning över hela landet. I tid och otid har detta lett till att upprepade attacker och våld längs med etniska linjer. Men vi har aldrig sett något sånt här innan, inte på den här skalan, inte med den här typen av planering eller i den här omfattningen.
När man hör om vad ni funnit när ni undersökt den här massakern går tankarna till vad som hände i Rwanda för 25 år sedan. Är detta ett scenario som du är orolig skulle kunna utveckla sig även här i Etiopien?
– Det faktum att det förekommit upprepade fall av våld längs med etniska linjer och om man ser till brutaliteten så är det rimligt att vara oroad över de övergrepp som begås i Etiopien nu. Men jag skulle inte karakterisera detta eller något av de vi sett innan hitills som folkmord. Men med det sagt är jag oroad över de nya övergreppen, dödande av många människor på en gång, massakrer och att en stor andel av de drabbade är civila.
– Detta är något som många följer med oro. Inklusive jag själv och vår organisation och vi funderar på att i våra rekommendationer i slutrapporten, baserat på detta, diskutera hur Etiopien som land ska hantera den här typen av händelser framöver. Men du får vänta till den slutgiltiga rapporten är klar.
Hur kommer det sig att ni gjorde denna undersökning? Blev ni uppmanade att göra så av regeringen? Att undersöka massakern?
– Nej, vi är en oberoende människorättsorganisation och vi kan initiera en undersökning antingen som ett resultat av tips som kommer in eller baserat på att vi själva bestämmer oss för att utföra en. Så vi behöver inte alltid en klagande, i det här speciella fallet bestämde vi oss själva för att utföra en egen undersökning.
Men finns det utrymme för att arbeta med en sådan, oberoende av regeringen?
– Jag kan förstå din fråga och din oro mot bakgrund av Etiopiens politiska historia. Men jag kan försäkra dig om att vad vi försöker göra i detta nya kapitel av vårt lands historia är att bygga oberoende institutioner. Och en av de institutioner som regeringen har prioriterat för den här typen av genomgående reformer är just Ethiopia’s Human Rights Commission (EHRC). Mitt arbete går ut på att stödja reformerandet och kapacitetsbyggandet av en genuint oberoende nationell människorättsinstitution. Jag kan försäkra dig att vi agerar fullständigt oberoende av staten när vi gör vårt jobb.
– Sedan jag började jobba här har jag inte heller upplevt något försök från regeringen att påverka arbetet. Flera högt uppsatta regeringstjänstemän har då och då klagat offentligt över några av våra slutsatser och rekommendationer. Men förutom det så har jag inte sett något försök till påverkan eller inblandning i vårt arbete. Och skulle jag se det skulle jag inte tillåta det! Vi är en oberoende institution. Vi får statliga medel för vårt arbete och vi mobiliserar också resurser för att ha en egen budget, men vi skulle aldrig tillåta att någon lägger sig i vårt jobb.
Men skulle ni kunna utföra en liknande undersökning kring anklagelser om övergrepp begångna av den federala armén, något som TPLF menar har hänt?
– Absolut. Vi studerar på nära håll hur den federala armén utför sitt jobb. Vi har också redan påtalat för dem vikten av att skydda de civila. Vi har engagerat höga officerare i arbetet med att skydda de civila och påtalat behovet av att humanitär assistans, samt informerat om nationell och internationell lagstiftning när det gäller militär verksamhet.
– Vi har också i andra fall undersökt och rapporterat om hur användandet av övervåld av polis vid exempelvis demonstrationer lett till att demonstranter dött. Vi har också undersökt utomrättsliga fängslanden under lång tid. Det ingår i vårt uppdrag.
Snart kan vi få se en attack mot Mekele. Armén säger att det kommer att ske ”utan nåd”. Är du orolig för de mänskliga rättigheterna i det avseendet?
– I alla krigsliknande situationer ska man vara orolig för människorättsövergrepp. Från förlusten av liv till skadade, fördrivna och förstörelse. Allt detta är av yttersta vikt. Och som jag sagt, ja, vi har redan tryckt på med budskapet till armen och regeringen om behovet av att leva upp till relevant nationell och internationell lagstiftning för att skydda civilbefolkningen. Detta är ett budskap som vi framför till alla parter i konflikten och så sker just nu också. Men, ja självklart är vi oroade över de implikationer för de mänskliga rättigheterna som en storskalig attack kan innebära. Så vi följer noga utvecklingen.
Men kommer ni att kunna göra en undersökning om vad som sker i Mekele?
– Vi planerar att skicka dit ett team så fort situationen möjliggör en sådan resa. I dagsläget är det inte möjligt att besöka staden. Så för tillfället följer vi händelseutvecklingen från distans. Men vi kommer definitivt att vara på marken i Mekele så fort vi bara kan.
Har ni resurserna att utföra ett arbete vars omfattning verkar växa för var dag?
– Det är vårt största problem. Vi är extremt underfinansierade, både i form av pengar men också underbemannade när det kommer till personal. Dessutom saknar vi utrustning för att kunna göra vårt jobb. Så sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att vi är en institution som har en väldigt begränsad kapacitet om man tar hänsyn till att Etiopien är ett land med 110 miljoner invånare. Vi har för lite resurser för att på ett meningsfullt sätt kunna utföra det som ålagts oss. Men vi bygger så sakteliga upp vår kapacitet bland annat i samarbete med systerinstitutioner i Europa.
Hur stor är er organisation?
– Vi har lokala kontor i alla regioner, men sammantaget så skulle jag säga att vi i hela landet är lite fler än 100 personer som arbetar med människorättsfrågor. Sedan har vi administrativ personal. Men de som utgör kärnverksamheten är inte fler än 100 personer. Så ja med tanke på den situation som Etiopien för närvarande befinner sig i skulle vi definitivt behöva blir fler.
**
Fotnot: Ledningen i Tigray (TPLF) har tidigare förnekat inblandning i händelsen och har ännu inte kommenterat kommissionens utlåtande. Flera människorättsorganisationer har uppmärksammat händelsen, däribland Amnesty vilket Blankspot tidigare skrivit om. / red.
Av Andreas Greiber Baumann
Hjälp oss skriva mer om Etiopien!
Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.
Blankspot har genomfört flera reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för nya. Rapporteringen på plats kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen.
Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem. Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.
