Analys om ,

Krönika: Varför är vandel plötsligt i regeringens fokus?

Transitcenter under asylprocessen och utvisning på grund av ”bristande vandel”. Det är några av utdelningarna som SD fått igenom i det nya ”Tidöavtalet”.

Efter att ”Tidöavtalet” presenterats är det tydligt att Sverigedemokraterna är de stora vinnarna. I grunden logiskt utifrån att de är det största partiet bland samarbetspartierna. Det unika är dock den guldsits de befinner sig i som innebär att de blir en vakthund i Rosenbad – utan att ta ansvar i regeringen eller som enskilda ministrar.

Detta adresserades även under presskonferensen, men avfärdades av Ulf Kristersson genom att överbetona att de är ”fyra partier som fullt ut tar ansvar för den här politiska inriktningen”.

I Tidöavtalets första kapitel i avsnittet ”Samarbete” förekommer ordet ”samarbete”, ”samarbetspartier” och ”samarbetsprojekt” 26 gånger. Det är som om vore det en besvärjelse som de fyra hoppas ska bli verklighet ju oftare det upprepas.

Det verkar också som om man genom att konsekvent tala om Sverigedemokraterna som ”samarbetsparti” kan tona ner deras roll, när det egentligen är tvärtom.

Formuleringar som ”samarbetsparti som inte sitter i regeringen har full och lika inflytande över frågor i samarbetsprojekten på samma sätt som i regeringen” återkommer genom hela avtalet.

Man kan undra om detta har fått liberaler att känna sig mer bekväma med denna regeringslösning. Det är en processbeskrivning som är menad att förvilla väljare och som i sin helhet bör analyseras av statsvetare. Historieforskaren Victor Pressfeldt funderar över denna alternativa regeringsstruktur utanför den formella regeringen och beskriver det som ”exceptionellt”.

I övrigt märks det att de 62 sidorna av Tidöavtalet producerats under tidspress. Språket är till delar erbarmligt men också väldigt avslöjande för vilka som fått igenom mest och i varje detalj varit förberedda för de förhandlingar som skulle komma.

Sverigedemokraternas väg till att bli Sveriges näststörsta parti har alltid handlat om svenskhet och flyktingmotstånd. Från BSS, Bevara Sverige Sverige Svenskt till det som 1988 landade i Sverigedemokraterna och som genom åren fått stöd av andra nationalistiska rörelser.

Anna-Lena Lodenius beskriver i antologin Högerpopulism Sverigedemokraternas historia och hur de 1999 fick hjälp av Le Pens Front National att trycka upp valbroschyrer över hela landet och vad missnöjesrörelser som Skånepartiet betytt för SD:s genombrott.

Genom åren har språkbruket varit en strategisk del av en normaliseringsprocess. Att välja partinamnet Sverigedemokraterna före till exempel Svenska Fosterlandspartiet som också diskuterades är ett tydligt sådant strategiskt val. Retoriken är ofta populistisk med anklagelser mot eliten, alla andra politiker är korrumperade och vanliga människor tystas. De är en folkets röst och återvänder gärna till sin tolkning av folkhemmet och lyfter fram de hot som ligger i det mångkulturella.

Att följa presskonferensen och läsa Tidöavtalet med detta i bakhuvudet visar Sverigedemokraternas oerhörda framgångar.

Det som beskrivs i Tidöavtalet är samarbetsprojekt där de fyra partierna ska ”bereda politiska frågor från ax till limpa, från problemanalys till genomförande av reformförslag”. Underrubrikerna i direktivet som beskriver reformerna inom Migration och integritet som ska leda till ett paradigmskifte är till stora delar en resa tillbaks till Sverigedemokraternas rötter om att bevara Sverige svenskt i 33 punkter:

Språkbruket är en slags mix av ett rakt och enkelt språk kryddat med såväl ålderdomliga som mer traditionella juridiska termer som för tankarna till 1600-tal mer än nutid när det appliceras i en kontext av vem som hör hemma i Sverige:

”Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgare på grund av bristande vandel. Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svensk gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”

Hederlig vandel och möjligheten att vandelspröva återkommer flera gånger i Tidöavvtalet.

Vandelsprövningar i sig är inget nytt, de existerar redan och sker inom en rad yrken och även kopplat till ett svenskt medborgarskap, utlänningslagen etc. Dagligdags möter vi vandelsperspektiven genom säkerhetsprövningar, utdrag ur belastnings- eller misstankesregister eller kontroll av eventuella skatteskulder eller betalningsanmärkningar mm.

Vandelsbegreppet använder även Sverigedemokraterna sig av i sin vardag t.e.x i relation till sina kandidater som enligt deras gällande etiska riktlinjer ska avge en kandidatförsäkran om vandel.

I en twitterkonversation häromdagen fick jag förklaringen att ordet vandel i relation till utvisningar ska ses som ”ett smältbart sätt att peka i riktningen kulturell kompatibilitet”.

Det mest intressanta med Tidöavtalet är med andra aord allt det som sägs mellan raderna där en mer inhuman människosyn blir allt tydligare. Med luddiga och svepande formuleringar trollas korten lätt bort och öppnar för allehanda tolkningar om vad som är vad.

Håller med om journalisten Andreas Ekströms tolkning om varför vandel plötsligt hamnar i fokus, han skriver i en tweet i helgen att det ”självklart står i avtalet för att på sikt öppna för helt nya utvisningsskäl”.

Det är också talande att migrationspolitiken tar mest plats av allt i en verklighet med utmaningar som klimatfrågor, lågkonjunktur och ett krig i vår närhet. Det är som om Sverige inte ingår i ett globalt sammanhang.

Troligen kommer delar av Tidöavtalet falla på att de fyra partierna dels de facto missat sådant som redan görs dels för att förslagen helt enkelt går i konflikt med andra gällande avtal, fri- och rättigheter eller själva regeringsformen.

Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation kommenterar regeringsformen på Facebook med orden:

”Detta kan inte ses som något annat än en invandringsfientlig, invandrarfientlig och rasistisk politik. Den strider också mot regeringsformen, där det tydligt står att ”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Leif GW Persson menar i sin kritik i Nyhetsmorgon att:

”– Om man slår ihop konsekvenserna av de här förslagen så är det närmast en konkursansökan om rättssäkerhetsskyddet enligt vår svenska grundlag.”

***

Det ser alltså ut som att det kommer vara gällande lagar och domstolar som kan rädda oss från politikerna. Det är i så fall en extrem utveckling på kort tid i ett svenskt perspektiv. Det är också en otroligt slapphänt och slarvig inställning till våra grundlagar och internationella konventioner från de tre andra partierna.

För den svenska demokratins skull långsiktigt vore det bästa om Sverigedemokraterna gavs plats i regeringen. De kan därmed fullt ut ta ansvar och få ministerposter vilket gör att väljarna om fyra år kan utvärdera dem fullt ut.

Sverigedemokraterna kan bara gratuleras för sina valframgångar och sin förhandlingsförmåga de senaste veckorna. De kommer påverka inom de sakpolitiska områden som deras väljare förväntar sig.

Svårare att ta in i fredags är att Sverige ser ut att styras av en kvartett som mellan raderna i sin helhet lutar allt över till tydliga högerpopulistiska drag.

Föraktet för socialdemokraterna är djupt och referenser till hur de raserat folkhemmet tog stor plats även denna dag. Detta är ju populismens och Sverigedemokraternas hemmaarena att utmåla alla alla andra partierna som förstörda av makten.

Pikant är ocks att fram till valdagen 2022 tillhörde säkerligen även Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna denna skara för Sverigedemokraternas kärnväljare.

I fredags såg vi därför dessa tre partier göra desperata försök att sälla sig till de mer” icke-maktförstörda” genom att utpeka den tidigare regeringens oförmåga att samarbeta, lösa problem och ha respekt för varandra. Som vore de Sveriges första politiker som kan samarbeta.

På sikt gynnar detta enbart Sverigedemokraterna på deras väg till majoritet.

Toppbild: Anders P, CC-BY

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.