Efter Kalla Faktas publiceringar har frågan om hotade vittnen legat som en våt filt över den pågående huvudförhandlingen i Stockholms Tingsrätt. När det var dags för motförhör av vittnen som arbetat med att sammanställa de hotfulla incidenterna ifrågasattes både metoderna och trovärdigheten av försvaret.
Av Martin Schibbye 14 april, 2025
Väntan på att på berätta var över för Petter Bolme. Efter att i över 15 års tid arbetat med de drabbade från inbördeskrigets Sudan satt han nu framför rättens ledamöter på Tingsrättens andra våning. Med på länk från Genève var de åtalade Ian Lundin och Alex Schneiter.
Veckan innan förhöret hade TV4:s Kalla Fakta publicerat nya uppgifter om hot och våld som vittnena i rättegången ska ha utsatts för genom åren. I en tidigare okänd incidentrapport listas närmare 400 fall av mutförsök, kidnappningar, hot – och till och med misstänkta mord på vittnen och deras släktingar.
Förhöret inleds också med att Bolme flaggar för allvaret i situationen.
– Om jag får frågor där svaren kan äventyra någons liv eller hälsa, vill jag ha en paus och diskutera hur det ska hanteras innan jag svarar.
Bolme, börjar sedan berätta om hur han arbetade med kommunikationen när den nederländska fredsorganisationen PAX släppte rapporten Unpaid Dept 2010. Rapporten kan liknas vid Lundinrättegångens ”Big Bang” och var den som satte igång den decennielånga förundersökningen. Under rättegången har den ofta kritiserats av försvaret som pekat på brister och bilder som påstås visa något annat än vad de visar.
Petter Bolme berättar att rapporten blev startskottet för ett långt engagemang inom civilsamhället för att synliggöra oljeindustrins påverkan i Unity State. När så kriget bröt ut i Sydsudan 2014 förstod han att polisen skulle få svårt att höra vittnena och idén föddes om att hjälpa de svenska myndigheterna.
En del vittnen hittade han själv genom att ha med sig skärmdumpar från journalisten Bengt Nilssons dokumentärfilmer från bolagets tid i Sudan. Andra vittnen hittades av en Sydsudanesisk journalist, Moses, som PAX anställde för att resa i regionen och ta fram namn, kontaktuppgifter och viss bakgrundsinformation om potentiella vittnen.
Men, berättar Bolme, så fort de hade fått ihop listor med namn började hoten att komma. Bolme beskrev bland annat hur en kvinna i Nairobi fick besök av tre män som hotade henne genom hennes dotter, och att andra personer i nätverket försvann eller till och med hittades döda.
När hoten eskalerade började han i realtid vidarebefordra information till svensk polis – skärmdumpar, sms och ibland bilder på skador. Det i sin tur leder till att dessa personer sedan hördes i förundersökningen.
– Jag ser brottsliga gärningar och vill skydda dem, detta är bortom mitt kommunikationsuppdrag, förklarar Petter Bolme och förtydligar att personerna inte ”intervjuades”. Han arbetade mer schematiskt genom att sammanställa namn, kontaktuppgifter och var de befann sig samt vad de utsatts för.
Bolme lyfte särskilt fram fallet med radio-operatören Andrew Jagei, en tidigare anställd vid oljebolagets huvudkontor, som enligt Bolme utsattes för allvarliga hot efter att han sagt sig vara beredd att vittna om sina upplevelser.
Efter att hans granne dödats, så var han rädd för att han själv stod i tur och var den egentliga måltavlan.
– Han kände sig tvungen att fly till Uganda, berättade Bolme. Vi hjälpte honom med pengar till resan, logi, och med kontakter.
I ett mejl som visades i rätten tackade målsäganden Andrew Jagei, personligen Bolme för det stöd han fått – ”utan det hade jag kanske inte levt idag”, skriver han
När det så blev de åtalades advokaters tur att ställa frågor till vittne tog Alex Schneiters advokat Per E. Samuelson, under motförhöret fram en handskriven lapp som visade att samme Andrew Jagei, radio-operatören, erbjudit sig att vittna till Lundins fördel – mot 50 000 dollar.
Enligt advokat Samuelson bevisade detta att Jagei försökt köpslå med sitt vittnesmål.
Bolme bekräftade att han hört talas om lappen, men menade att det snarare rörde sig om ett ”desperat agerande från en person i extrem utsatthet”.
– Jag tror att han spelade ett spel, sa Bolme. Jag har alltid haft ett visst tvivel, jag granskar all information kritiskt. Men det här påverkade inte hur jag arbetade med att dokumentera hotbilden.
Samuelson ifrågasatte sedan varför Bolme sammanställt detaljerade listor över incidenter, trots att polisens instruktioner enligt honom endast var att samla in namn, tid och plats. Att börja förhöra människor om vad de upplevt skulle göra att värdet av deras berättelser skulle tappa i värde menade försvaret och ville tydliggöra att det verkar ha varit de drabbade själva som organiserat sig, för att kräva rättvisa och kompensation – och inte svensk polis.
Bolme hänvisade då till ett samtal han haft med förundersökningsledaren Magnus Elving där han fått höra att ”deras liv var viktigare än deras bevisvärde”.
– Det var ett klart övergrepp i rättssak, och jag kände att man måste göra mer. Därför kände jag att det var viktigt att beskriva allt så noggrant som möjligt, svarade Bolme.
Under förhöret bekräftade Bolme också att han – tillsammans med Egbert Wesselink från PAX – överlämnat listor med namn till människorättsadvokaten Percy Bratt. På dessa listor fanns flera av de personer som senare skulle bli målsägande i målet.
Ursprungligen var listorna tänkta att dokumentera hot och incidenter som rörde övergrepp i rättssak, men det utvecklades till att också uppmärksamma polisen på möjliga målsäganden.
– Hotbilden ökade, och vi fick i uppdrag att även beskriva vad personerna varit med om, berättade Bolme.
När han fick frågan om han medvetet bistått med att identifiera målsägande, svarade han att detta kunde ha ”spillt över” från det ursprungliga arbetet, men att det inte var hans syfte.
Under 2016 spelade Petter Bolme in vittnesmål från kvinnor i Nairobi som flytt konflikten. Filmerna gjordes, enligt honom, innan personerna blev målsägande eller vittnen. Försvarets advokat Rainer ifrågasatte om detta inte kunde ha påverkat rättsprocessen negativt.
Bolme svarar att när de gjorde filmerna så var ingen målsägande eller vittne – det blev de senare.
– Jag såg det som ett sätt att påverka opinionen och visa vad dessa kvinnor varit med om. Det var inget som var en del av rättsprocessen då, förklarade Bolme.
Bolme berättade vidare att han byggt ett nätverk via sociala medier, särskilt genom en Facebookgrupp, där drabbade kunde ta del av information om åtalet, rättsprocessen och mediebevakningen.
Enligt Bolme fanns det ett stort behov av att kommunicera med dem som saknade tillgång till nyhetsmedia.
– De flesta har inte smartphones, de läser inte svenska tidningar. Men de har rätt att veta att det pågår en process.
Varje gång frågan om de hotade vittnena kommit upp i medierna har de åtalade kategoriskt och entydigt förnekat alla anklagelser som riktats mot företaget. De har också pekat på att åklagarmyndigheten i Sverige utredde anklagelser under flera år innan utredningen lades ner 2023. ”Det är obegripligt att dessa grundlösa anklagelser fortfarande används för att misskreditera företaget och dess företrädare.”
Bolaget har också sagt att de inte kommer att kommentera saken ytterligare under rättegångens gång, ”utöver vad som sägs i domstolen under de offentliga förhandlingarna.”
I slutet av förhöret framkom även nya uppgifter om hur svenska myndigheter agerat för att skydda vittnen som idag lever i exil. Enligt Bolme ska svensk polis ha skickat brev till UNHCR i Uganda, där flera av de målsägande hade flyktingstatus. Någon som försvaret, underförstått, menar bidragit till deras vilja att vittna.
– Dessa brev kan underlätta för att bli kvotflykting, medgav Bolme då det är UNHCR som kontaktar olika länder och frågar om de kan ta sig an akuta fall.
Det som försvaret ser som en icke-formellt korrekt inhämtning av information under förundersökningen, menar Bolme är okomplicerat arbete med att hjälpa människor att berätta. Framför allt kände han ett ansvar att informera alla drabbade. eftersom det pågick ett inbördeskrig.
Förhöret med Petter Bolme blev ännu ett exempel på hur de två versionerna av berättelsen om Lundinmålet fortsatte att kollidera: där försvaret ser manipulation, samordning och ifrågasatt bevisvärde, såg Bolme ett försök att skydda och ge röst åt människor som hotats och levt i skuggan av kriget.
– Att samla information har räddat liv, sa han. Det här handlade om att överleva.
Försvaret riktade också in sig på att den lokala journalisten Moses, som anställts som konsult av PAX för att identifiera vittnen och skicka in namn under inbördeskriget, vid ett tillfälle dyker upp som militär talesperson för SPLA-IO, citerad i en Reuters-artikel från Bentio.
– Jag konfronterade honom med detta och han sa att det var mer eller mindre under tvång, han var journalist och de behövde honom, säger Bolme och förklarar att Moses sedan lämnade den positionen så fort han kunde och att han då som nu balanserar i den delikata politiska situationen som råder i Unity State.
Advokat Rainer fortsatte att fråga om målsäganden Moses någon gång stridit för SPLA? Något som Bolme menade sig inte känna till varpå försvaret lägger fram en bild från Moses Facebooksida från ”martyrernas dag” där Moses beskriver hur han minns dagen då han gick med i ”The red army” – en ungdomsavdelning under inbördeskriget.
Petter Bolme svarar att han ”kan ha berättat om detta”, men att han träffat så många som berättat saker för honom.
Under en annan lång text på Facebook från 2020 skrev Moses att han var en före detta ”SPLA-soldat” – men Bolme anser inte att detta gör honom olämplig för uppdraget med att samla in berättelserna.
När Moses, under hösten, själv av försvaret konfronterades med dessa uppgifter, under det egna förhöret så sa han att detta bara var en anekdot som inte stämde, han ljög om tiden som soldat, och förklarade att detta var något han gjorde för att kunna verka politiskt i dagens Sydsudan.
Under förhöret kommenterades aldrig de nya uppgifterna om hur Lundinbolagets konsulter träffat personer som sedan hotat vittnen, men mot slutet av förhöret kom frågan om ekonomisk kompensation upp och Petter Bolme betonade att detta aldrig varit i fokus för de drabbade.
Han hade informerat målsägandena om att det i svensk lag ”finns möjlighet till gottgörelse”, men samtidigt gjort klart att det i praktiken inte fanns något utrymme för det i just denna process.
– Det handlade mer om rättvisa i bred bemärkelse – om att få berätta sin historia och bli sedd.
Foto: Carl Johan Erikson
Följ med under rättegången i Martin Schibbyes Whatsapp-grupp ”Lundin Oil rättegången”.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Lundin!
Blankspot rapporterar löpande om Lundinrättegången från Tingsrätten i Stockholm. Stöd oss så vi uthålligt och långsiktigt kan bevaka.
