Analys om Demokrati, Medieutveckling

Ett mediestöd i tiden måste våga prata om vad begreppet “god medieetisk sed” innebär

Mediestödsnämnden har i veckan fattat beslut om att ge redaktionsstöd till 159 allmänna nyhetsmedier. Brit Stakston skriver här om den debatt som följt på beslutet.

Av Brit Stakston 9 december, 2020

Flera alternativmedier har i veckan beviljats statligt mediestöd för att ”stötta en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet”. Här ingår delar av det växande ekosystemet av högerytterkantsmedier.

Det har på senare år skett viktiga reformer och regelförenklingar av mediestödet för att stötta journalistiken som tappar annonsintäkter till Facebook och Google. Det har också blivit mycket enklare att söka mediestöd. Men reformerna behöver nu balanseras med kontrollfunktioner för medier som arbetar med ett oetiskt journalistiskt arbete långt utanför branschens etiska riktlinjer.

Idag är inte bristen på mediemångfald ett problem som på 1950-talet när mediestödet infördes. Idag kan vem som helst publicera sig. Det som utgör mer av ett hot idag är hur bristen på pressetik är så tydlig bland flera av de nya aktörerna på nätet. Det är, kort sagt, uppenbart att verkligheten sprungit förbi ramverket.

I veckan skrev jag ett debattinlägg om detta hos DN Kultur: Dela inte ut stöd till medier som inte följer regelverket”.

Det här är inte en enkel fråga att diskutera och man trycks lätt in i ett hörn av att vara emot yttrandefriheten.

Men låt mig slå fast några grundläggande argument som min artikel kretsar runt:

Det handlar inte om att stänga ute extrema åsikter, utan om att inte acceptera metoder som går på tvärs mot medieetiken för att få statligt mediestöd.

I dag råder det inte en brist på mediemångfald. Om det ska finnas ett statligt stödsystem för medier behöver man förstå problembilden och vad som stärker medborgarna bäst i det medielandskap som växt fram.

Alla medel som staten delar ut är också de facto en fråga om styrning. Är man inte mogen för kontroll av statliga medel så ska man kanske inte dela ut dem alls. Inom varje annat politisk området är det tydligt vad man vill åstadkomma, hur man ska göra det och med vilka pengar samt hur det ska kontrolleras. Allt annat är en allt för slapp och aningslös hantering

Om detta inte låter sig göras inom medieområdet så är det kanske läge att lägga ner mediestödet. Den halva miljarden kanske bäst investeras i att säkerställa att alla har tillgång till en snabb bredbandsuppkoppling.

Blankspot får totalt 321 000 kronor av de 500 miljoner kronor som delats ut till allmänna nyhetsmedier som har behov av stöd för sin redaktionella verksamhet.

Jag har tills nyligen själv suttit i Mediestödsnämnden, men har nu lämnat för att bredare kunna debattera de här frågorna än vad som är förenligt med att sitta kvar i nämnden.

Reaktioner på debattinlägget och mediestödet:

Uppsala Nya Tidning: Ge inte skattepengar till hot och hatpropaganda

Journalisten: “Det undergräver förtroendet om det inte betyder något”

Dagens Media: Brit Stakston: Dela inte ut statligt mediestöd till alternativmedier utan pressetik

Sydsvenskan: Sverige ska inte ha ett sanningsministerium

Dagens Media: Brit Stakston om jävsituationen

Av Brit Stakston