Analys om

Dr Jekyll och Mr Hamid

Integrationshjälte och utbildare på dagen. Antisemit och homofob på natten. Är det internets fel?

I veckan avslöjade DN att integrations och utbildningsdebattören Hamid Zafar, i dag verksam som Barn och utbildningschef i Mullsjö, anonymt under många år skrivit grova nedsättande inlägg om judar och homosexuella.

Rektor Hamid Zafars huvudlinje efter DN:s avslöjande för att friskriva sig från de hatiska och nedsättande inlägg han gjort i sociala medier om judar och homosexuella är att det är ”åsikter som inte kunnat ses i min yrkesutövning”.

Nej, det har naturligtvis inte skett öppet i hans roll som rektor på arbetstid, för då hade han inte vunnit några av de utmärkelser han gjort, kunnat erbjudas plats som oberoende expert i Moderaternas integrationskommitté eller kunnat arbeta som rektor, utredare åt Skolinspektionen eller blivit Årets svensk.

Det är obegripligt att en 37-åring menar att det antisemitiska hat han bär på kan kanaliseras genom att ösa ut hat online och stå helt fri från kopplingar till sin vardag som rektor för en skola med många flyktingbarn.

Som om de inläggen man skriver inget betyder för att de görs anonymt. Anonyma antisemitiska inlägg gör skada även de.

Och inget sker av en slump, ingen snubblar omedvetet in och blir aktiv i kommentarsfältet på den högerextrema sajten Nationell.nu (nu nedlagd) för att ösa ur sig hat mot judar.

Hamid Zafar har till stor del förstärkt sin position genom hur han under sitt användarnamn Rektor Hamid mycket medvetet arbetat med sin online-närvaro. Zafar vet därmed exakt vad en aktiv nätnärvaro åstadkommer för synlighet i de frågor man arbetar med. Den här opinionsbildande kraften är verksam även när inläggen görs anonymt.

Nätnärvaron kan inte viftas bort genom att hävda att det endast är anonyma inlägg.

När man dessutom genom dessa inlägg visar upp en helt annan värderingsgrund än den man belönas för, förvandlas man med andra ord online till en helt annan människa än den man är i det offentliga rummet.

Den närmaste beskrivningen är att man agerar som en slags Dr Jekyll och Mr Hyde.

Det går inte att med bibehållet förtroende agera på ett skötsamt, trevligt sätt i sitt jobb för att nattetid i det fördolda, under anonym flagg, driva en hatisk och antisemitisk agenda.

Att som 30-åring skylla på en sökande period i livet och att ”man mognat sent i det här frågorna” håller inte heller det som försvar.

Det är en vuxen man som skrivit dessa inlägg. Medveten om hur såväl synliga som anonyma inlägg fungerar i en pågående debatt.

Tre omständigheter talar sitt tydliga språk för att den här frågan inte bekymrat Zafar nämnvärt förrän nu på grund av granskningen.

För det första har Zafar inte tagit avstånd ifrån inläggen förrän DN börjar ställa frågor, då först tas kontot bort. Trots att han idag i intervjuer säger att han förstått att detta skulle komma fram så småningom.

För det andra: om dessa anonyma inlägg nu verkligen varit det ”ok” han burit på sina axlar, som han säger i Expressen, borde han gjort upp med sitt nätförflutna genom att berätta om sin ”mognadsresa” och hur han betett sig online och hur hans åsikter förändrats.

Med det förtroende han byggt upp bland annat genom utbildningsministerns öra och tillgång till andra plattformar som sitt twitterkonto med 38 000 följare.

För det tredje: att under flera år skriva under pseudonym visar ju också att han varit djupt medveten om att han drev åsikter som grovt krockar med sitt offentliga, prisbelönta, jag.

– Jag tror att många har den här typen av åsikter men kommer inte till uttryck med dem i skrift på något sätt. I mitt fall skedde det genom att de kom till uttryck via internet. Det är skillnaden, säger Hamid Zafar till DN när de konfronterar honom med sin granskning för åren 2011-2015.

Ser han sig som sanningssägaren, bland många andra, som inte vågar? Även det en välkänd retorik och mer ger en bild av ett dåligt försvar än äkta omtag i frågan.

Till SVT skyller Hamid på internets lättillgänglighet att sitta hemma och sprida den här typen av budskap och hur lätt han rycktes med.

Internet glömmer aldrig. Men människor kan förlåta. Men det är då upp till bevis för honom, att nu tydligt kämpa för de grupper han tidigare attackerat.

Men för det krävs det nog ett ordentligt omtag fritt från floskler om att det är ”viktiga frågor att fortsätta arbeta med”. Och att man övertygar om att det man skrev på nätet inte var sanning och allt annat ett hyckleri.

Näthatet är ett stort samhällsproblem som tystar människor och får dem att hoppa av politiska uppdrag. Det är polariserande och förstärker hotbilden mot många olika grupper i samhället. Det är också ett viktigt led i opinionsbildning av vilka frågor som tar plats i det offentliga samtalet.

Men man kan inte skylla på internets lättillgänglighet för att förklara sitt agerande online.

Läs mer här:

Dagens Nyheter: Rektor Hamid attackerade judar under pseudonym på nätet

Expressen: ”Rektor Hamid” skrev hatiska inlägg om judar

SVT: Hamid Zafar om hatet: ”Jag rycktes med”