På tioårsdagen av folkmordet på yazidierna är det chockerande att inse hur lite uppmärksamhet denna tragedi fick. Med överfulla flyktingläger måste vi fråga oss varför yazidiernas lidande har fallit i glömska skriver Linnea Lindquist.
Av Debatt 5 augusti, 2024
Text: Linnea Lindquist, fristående debattör.
Den tredje augusti 2014 förändrades livet för yazidierna i norra Irak. Den dagen började som så många andra dagar med att barn gick till skolan, vuxna till sitt arbete och de äldre träffades för att umgås över en kopp te. Terrorsekten Daesh, eller IS som vi känner dem, anföll områden där yazidierna lever.
De separerade kvinnor, barn och män och tusentals män avrättades omedelbart. Kvinnor och barn kidnappades och fördes till okända platser. Cirka 7 000 kvinnor och barn såldes som sexslavar på öppna marknader, bland annat i den syriska staden Raqqa. IS nöjde sig inte med att bara kidnappa kvinnorna och barnen. Ytterligare drygt 5 000 avrättades.
De som lyckades undkomma terroristerna den där morgonen i augusti tog sin tillflykt till Sinjarbergen. Det är ett tio mil långt bergsmassiv som på sin högsta punkt når 1 463 meter över havet. Här blev hundratusentals yazidier kvar utan mat, vatten och tak över huvudet. Många dog till följd av brist på förnödenheter.
FN uppskattar att 400 000 yazidier var på flykt de första dagarna undan Daesh folkmord. Det är 90 000 som har lämnat landet och drygt 170 000 bor än i dag i olika läger i norra Irak. Många har bosatt sig i en annan del av Irak.
Terroristerna som genomförde folkmordet går däremot fria, många av dem i Europa. Sverige är ett av de länder där flest män har anslutit sig till terrorsekten och mellan 2012 och 2016 var det 300 personer som reste för att ansluta sig till Islamiska staten IS i Syrien och Irak. Vi vet inte hur många av dem som deltog i folkmordet på yazidierna. Det kan mycket väl finnas jihadister boende i Sverige som våldtagit, torterat och mördat kvinnor och barn.
Yazidierna kan inte återvända till Sinjar eftersom deras hus inte är återuppbyggda och rasmassorna är dessutom fulla av explosivt material. Vatten och el fungerar inte och skolor är raserade. Den förödelse som Daesh lämnade efter sig finns kvar som en brutal påminnelse om terrorsektens ondska. Fem år efter folkmordet var det fortfarande flera tusen kvinnor och barn som saknades och familjer blev kontaktade av terrorister som krävde pengar för att släppa deras nära och kära ur fångenskap. Om det inte gick att smuggla ut sina nära och kära från terrorsekten återstod bara att betala. Det är många kvinnor och barn som fortfarande är saknade. Deras släktingar vet inte om de fortfarande är vid liv eller var de i så fall befinner sig.
I Sinjar kantas gatorna inte längre av lekande barn och män som dricker te, utan av massgravar.
Folkmordet 2014 är inte det första som yazidierna utsätts för. De har under historiens gång blivit utsatt för mord, fördrivning, förtryck och de har hamnat i kläm i många konflikter i regionen. Det har inte funnits någon vilja från regeringen i Bagdad att skydda dem.
Med detta som bakgrund är det svårt att förstå varför inte medierna uppmärksammade att det i lördags var tio år sedan folkmordet ägde rum. Kurdo Baksi verkar ha varit den enda som skrev.
En central aktör under den tid som folkmordet äger rum är det franska företaget Lafarge. Ett år innan folkmordet, 2013 tecknade de ett avtal med Daesh om att handla med cement. Terrorsekten fick tillgång till material mot att Lafarge fick upprätta en cementfabrik i Syrien. Terroristerna använder materialet för att bland annat bygga tunnlar och tortyrkammare. När folkmordet äger rum skulle man kunna tro att Lafarge avbryter samarbetet, men icke. De fortsätter. De har en omsättning på över 70 miljoner dollar under den period som yazidierna fördrivs och slaktas.
För två år sedan, 2022 dömdes Lafarge för att ha gjort affärer med en terroristorganisation. De fick en företagsbot på 777 miljoner dollar där de bland annat skulle betala tillbaka de 70 miljoner dollar som de tjänat på att handla med Daesh. Pengarna som Lafarge betalade i företagsboten har dock inte gått till offren. Det kan förhoppningsvis ändras i och med att drygt 400 överlevande har lämnat in en stämningsansökan för att få ersättning för de brott de utsattes för de där dagarna 2014.
Till dags datum har inte Sinjar återuppbyggts, offren har inte fått stöd att bearbeta sina trauman och hundratusentals yazidier lever i undermåliga flyktingläger. De har inte fått ersättning för de brott de utsatts för. De flesta internationella organisationer har lämnat området och därför finns det inte någon internationell aktör som garanterar deras säkerhet.
En fråga som skaver i mig är hur detta inte kan anses vara värt att påminna om på årsdagen av folkmordet.
Linnea Lindquist, fristående debattör.
Foto: Marco Gomes. Arkivbild från flyktingläger i Irak.
Av Debatt
Stöd Blankspot!
Vill du delta i debatten? Det här är en debattartikel och för åsikterna står skribenterna själva. Blankspot välkomnar debatttexter av berörda i de ämnen som vi bevakar så att läsarna kan ta del av alla sidors bästa argument och bilda sig en egen uppfattning. Vill du svara på denna text eller skriva en egen kontakta oss på info@blankspot.se
