På knappt 20 år har Etiopien blivit Afrikas näst största producent av snittblommor, med en årlig export värd flera miljarder kronor. Men nu manar aktivister – som motsätter sig Etiopiens militära operation i Tigray – till bojkott.
Av Martin Schibbye 13 februari, 2021
Ett rosornas krig har brutit ut i den etiopiska diasporan inför alla hjärtans dag.
– Alla hjärtans dag handlar om kärlek, då ska man göra saker för kärlek så det här året uppmanar vi alla att avstå från att köpa rosor och på så sätt ta ställning mot folkmord, säger Londonbon Rita Kahsay som är en av initiativtagarna till kampanjen #BoycottEthiopianRoses.
Under de senaste 100 dagarna sedan det att kriget bröt ut den tredje november har hon haft svårt att få tag i släktingar i regionen.
– Att sitta och vänta på besked var outhärdligt, när vi väl fick tag i släktingar kunde de berätta om vilka som lever och vilka som dödats, säger Rita på telefon.
Historierna hon fick höra har hon svårt att återge i dag. Berättelser om soldater som gick från by till by i jakt på personer som motsatte sig den militära operationen, men också om ett urskillningslöst dödande. Om attacker på civila. Om kyrkor som angripits och om barn och kvinnor som dödats och våldtagits.
En del har hon känt igen från bilder i de sociala medierna.
– Jag är ingen expert. Det är ingen av oss. Vi tvingades in i detta utifrån desperation efter att hört vad som hänt våra familjemedlemmar i Tigray, säger Rita Kahsay.
Målet med bojkotten av rosor är att den etiopiska staten ska få in mindre resurser och på så sätt inte kunna underhålla den stora militäroperationen i Tigray. Enligt myndigheterna sysselsätter industrin i dag över 100 000 människor och varje dag exporteras cirka 300 ton rosor.
Men kravet riktar sig inte bara mot rosor som odlats i Etiopien utan även mot de som odlas i grannlandet Kenya och flygs till Europa med det statliga flygbolaget Ethiopian Airlines.
Orsaken till det är enligt Rita att det skett en etnisk profilering av personer från tigrayregionen.
– Även om de inte hade något med kriget att göra har flera av dem fått sluta sitt arbete. De fick ledigt utan att erhålla någon lön. De diskriminerade personalen från regionen och det fick många att reagera när ett av världens mest kända flygbolag med sitt goda renommé agerade på det sättet. Så redan då krävde flera en bojkott av flygbolaget och nu inför ”Alla hjärtans dag” så bestämde vi oss för att plocka upp detta, säger Rita.
Förutom att rosorna flygs ut ur landet med det statliga flygbolaget har man också riktat in sig mot just blomindustrin eftersom flera av ägarna är utländska storbolag.
Rita Kahsay beskriver reaktionerna på kampanjen som skiftande.
– Bland grupper från Oromoregionen som känt på förtryck tidigare har vi ett stort stöd, men från dem som stödjer Abiy Ahmed får vi höra att vi är ”TPLF”-aktivister som vill förstöra landet.
Flygbolaget Ethiopian Airlines själva har svarat gruppen att de som inte kallades in att jobba i början var stationerade i en krigszon och att det var skälet. Inte deras etnicitet.
Enligt bolaget ska nu alla anställda har återinträtt i sina yrken.
– Det är något som vi vet inte stämmer, men att bolaget sett och reagerat på vår kampanj noterar vi, säger Rita Kahsay.
Inför alla hjärtans dag hoppas hon nu att de konsumenter som köper rosor frågar varifrån de kommer.
– Hjälper dina rosor till att betala för ett krig? Den frågan måste alla ställa sig i år.
Bakgrunden till det som nu blivit ett rosornas krig inleddes som ett verkligt krig den 4 november 2020. Landets premiärminister Abiy Ahmed beordrade då de etiopiska regeringstrupperna (Ethiopian National Defence Forces (ENDF) att tillsammans med specialstyrkor och miliser inleda en militär offensiv mot soldater och miliser som var lojala med Tigray People’s Liberation Front (TPLF).
Men som alltid i krig finns det flera åsikter om vem som avlossade det första skottet.
Den federala regeringen menar att kriget inte började den fjärde november – utan natten innan, den tredje november, när Tigrays säkerhetsstyrkor utförde en attack mot en ENDF-bas i Mekelle och andra militärläger i Tigray-regionen.
Men man kan också gå längre tillbaka än så för att söka förklaringar.
Ända sedan våren 2018 då Abiy Ahmed tillträdde som premiärminister, inledde ett politiskt reformarbete och återupptog fredsprocessen med Eritrea har relationerna till TPLF försämrats.
Efter att ha styrt landet i tre decennier ofta med hård hand avvecklade Abiy Ahmed den gamla EPRDF-alliansen och dess styrande part TPLF följde inte med in i premiärministern nya Prosperity Party.
Sedan dess har också inre splittring och våldsutbrott i flera delar av landet satt käppar i hjulet för reformpolitiken.
Det historiska val som i fjol skulle ha löst upp konflikterna sköts först framåt och ställdes sedan in på grund av pandemin. Tigrayregionens politiker valde då att hålla egna val som ogiltigförklarades av landets parlament – vilket ledde till att regionens ledning ogiltigförklarade regeringen.
Därifrån var det bara en tidsfråga innan kriget skulle bli politikens förlängning.
Efter drygt en månad utropade sig Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed som segrare och sedan dess har man förnekat att TPLF skulle ha inlett ett gerillakrig – något som TPLF själva menar har skett.
– Verkligheten är att de är nedkämpade och i upplösning med otillräckliga möjligheter att bedriva ett gerillakrig, sa premiärminister Abiy Ahmed i ett uttalande i början av december.
På det har TPLF svarat att de kommer att slåss tills den federala armén lämnar regionen. Ledarskiktet är också fortfarande på fri fot, och har sagt sig vilja fortsätta strida.
Då kommunikationerna varit utslagna har det varit svårt att få en bild av situationen på marken, men redan innan konflikten startade fanns det runt 850 000 personer som var i behov av humanitär hjälp.
De senaste månaderna har fler än 50 000 människor flytt från Tigray in till grannlandet Sudan, och många av dem har berättat historier om det våld de utsatts för. Pramila Patten, FN:s särskilda representant i kampen mot sexuellt våld i konflikter, säger sig vara djupt oroad av uppgifter från det krigshärjade området, däribland anklagelser om “ett stort antal” våldtäkter i regionhuvudstaden Mekele, som regeringen i Abbis Abeba sedan snart två månader säger sig kontrollera.
Det krig som äger rum på marken förs också i de sociala medierna och försvarare av den militära insatsen i Tigray menar att det var nödvändigt av Abiy Ahmed att gå i krig för att bevara landets suveränitet och inte se 100-miljoners nationen falla sönder.
Det faktum att ett regemente angreps militärt innebar att svaret blev militärt.
Försvararna av Abiy Ahmed framhåller också att han velat se en icke-etnisk stadsstruktur till skillnad från TPLF som försvarat systemet med etnisk federalism.
De som är för regeringen vänder sig också emot de siffror som bojkottkampanjen lyfter fram. Att fyra miljoner riskerar att svälta menar man är ”omöjligt” i en region med strax över fem miljoner människor.
Även om de också menar att behovet av nödhjälp är stort hävdar de att premiärministern inte på något sätt använder hungern som ett vapen. Även landets jämställdhetsminister har twittrat om att de som begått våldtäkter ska ställas inför rätta.
Svensk-etiopiern Liyew Desta menar i ett inlägg på Facebook att den digitala kampanjen för en ros-bojkott är en del av TPLF:s agenda.
– De jobbar med alternativa fakta för att underminera landet. Det är mycket som står på spel och det är frustrerande att se så kallade journalister, professorer och människorättsaktivister ställer sig på fel sida i konflikten. Vi vill uppmana alla att tänka på de oskyldiga civila som måste leva under lidande och elände.
Liyew Desta menar att kampanjen för rosbojkott är till för att skapa opinion mot regeringen i Etiopien, men han vill inte ge sig in i en debatt om “rosor”, som han menar är en detalj, utan skriver att man måste se till kampanjens syfte.
– Det är inte detaljerna som är det viktiga utan man måste se vilka större syften Etiopiens fiender har.
Fyra månader efter att kriget bröt ut är det, trots premiärministerns försäkringar om att det är över, inte slut.
Enligt ett uttalande från Röda Korset i Tigray anser man att det enbart går att nå 20 procent av befolkningen med nödhjälp. FN har också lyft fram att federala trupper inte har kontroll över hela regionen och på de sociala medierna strider de olika sidorna om vilken berättelse som ska dominera.
Nyligen gick premiärministern själv ut och uppmanade sina landsmän att gå ut i en ”digital offensiv”.
I en analys av 500 000 tweets som Washington Post gjort mellan den fjärde november och tjugonde januari konstaterar tidningen att det som förenar båda sidor är att snabbt anklaga den andra sidan för att sprida falska påståenden.
Men studien visade också att andelen falska påståenden som spreds var få.
Den centrala hashtaggen för grupperna som är pro-tigray är förutom rosbojkotten #StandWithTigray och följer man dem en tid ser man att budskapen ofta är detsamma som upprepas. I Washington Post studie kunde de också konstatera att en stor mängd (3000) nya konton skapats efter att kriget bröt ut. Konton med få följare, som sprider liknande tweets och har få interaktioner med andra användare.
En typ av digital aktivism som syftar till att få internationella organisationer och politiker att bli medvetna om vad som pågår i regionen.
Men studien visade också att många konton funnits länge, långt före kriget och att de urskiljer sig genom att sprida unika poster.
De som twittrar för regeringen agerar mer defensivt enligt studien och under hashtaggen #UnityForEthiopia förekommer också färdigskrivna tweets och instruktioner för hur kampanjen ska föras men inte i lika stor utsträckning.
Regeringen bildades också under kriget en egen ”fact-checking” avdelning (State of Emergency Fact Check account) som spred egna analyser av vad man ansåg var felaktiga påståenden från motståndarsidan.
En bidragande orsak som gör att de två motstridiga berättelserna om vad som sker kan existera sida vid sida är att området fortfarande är stängt för oberoende journalister.
Även om hjälpsändningar nu kommer in så är informationsvakuumet orsaken till ryktena menar Washington Post.
Men vad hade en rosbojkott kunnat innebära om idén vann mark? En som funderat en del på det är Mikael Isberg. Under den dramatiska våren 2018 började han fundera på att ge sig in i den etiopiska ros-branschen.
Den nya premiärministern Abiy Ahmed talade om reformer och landet skulle öppnas upp. Hoppet och framtidstron var stark.
– Min mamma är från Etiopien och hon hade släktingar som drev en rosgård. Eftersom de sökte partners började vi diskutera ett upplägg, berättar Mikael Isberg på telefon.
Tanken bakom samarbetet var att importera rosor direkt från gårdarna omkring Addis Abeba till butikerna i Stockholm och på så sätt kringgå de holländska mellanhänderna såväl som inhemska distributörer.
Holländska bolag har närmast monopol på handeln med snittblommor och det mesta som odlas runt om i världen passerar Amsterdam eller Rotterdam innan rosorna hamnar i blomsterbutiker runt om i Sverige.
Genom att skära bort två mellanhänder hoppades man få större marginaler för både rosgårdarna och importörerna.
– De skördar varje dag så man skulle kunna flyga ut rosor som sedan var på plats i butikerna nästföljande dag och slippa lagerkostnaderna. Men innan jag kastade mig in var jag intresserad av att veta mer om villkoren på gårdarna, jag är politiskt intresserad och ville själv se hur förhållandena var för de som jobbade, berättar Mikael Isberg.
Under en resa till Etiopien 2019 besökte han flera rosgårdar nordväst om huvudstaden. Det första som slog honom var hur pass effektiva de var. Från att ett frö är sått, tar det bara två månader, under den etiopiska sommaren, tills rosorna kan skördas. Över 90 procent av skörden var också av en sådan kvalité att den gick att exportera.
– Som rosodlare fick du snabbt tillbaka investeringen och kunde expandera eller investera i anläggningen.
Här skilde sig också gårdarna åt menar Mikael Isberg. På en del hade arbetarna skyddskläder, duschar, skyddsmask och installerade larmsystem i växthusen som varnade om luften blev dålig. På de bättre ros-gårdarna hade ägarna också investerat i bra bostäder för arbetarna.
– Det märktes under upproret i Oromoregionen under 2017 att gårdar som inte anställde lokalt eller tog hand om de anställda blev sönderslagna och fick sina odlingar nedbrända, medan de som låg bakom upploppen inte gav sig på gårdar där de själva eller vänner till dem jobbade, säger Mikael Isberg.
Det är med andra ord inte första och troligtvis inte heller sista gången som den etiopiska produktionen av rosor hamnar i debattens centrum.
Även om det inte blev verklighet av Mikael Isberg planer på att ge sig in i rosodlingarna har han funderat en del på de som nu kräver att man ska bojkotta.
– Det finns två sidor av myntet, arbetsvillkoren för de som jobbar där behöver förbättras och det finns flera farliga kemikalier som används. Så flera av elementen i kraven på en bojkott är befogade.
Men den andra sidan av myntet måste man också se, menar Mikael Isberg.
Vad gäller just rosodling menar han att ”om det görs på rätt sett” ger det både jobb och viktiga intäkter för landet.
– Det är inte heller som en oljekälla som en dag tar slut, att odla rosor är förnyelsebart och kan under tusentals år ge inkomster till landet.
Att odla en ”kapitalgröda” som rosor som sedan säljs kan också vara mer effektivt, även ur ett matperspektiv, eftersom man då kan köpa in ris och vete för pengarna.
– Rosodlingarna hjälper Etiopien att få in exportinkomster. Det är extremt viktigt för ett land med valutabrist och med sjunkande kreditvärdighet.
Att bojkotta rosor för att stoppa kriget i Tigray känner han är långsökt.
– Armén har ju inte invaderat Tigray för att odla rosor! säger Mikael Isberg.
På det svenska blomsterföretaget Interflora förbereder man sig både digitalt och i butiker just nu inför för vad som är en årets största försäljningshelger för just rosor. Men i den egna webbshoppen går det inte att se var de olika rosorna är odlade.
– Just när det gäller konflikten i Etiopien har vi för lite insyn i hur den påverkar just rosodlarna då Interflora köper merparten av sina rosor från Europa. Holland och Spanien. Vi har heller ej märkt av kampanjen mot att köpa rosor från Etiopien överhuvudtaget, säger pressansvariga Paulina Forsberg till Blankspot.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Etiopien!
Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.
Blankspot har genomfört flera reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för nya. Rapporteringen på plats kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen.
Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem. Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.
