Under tisdagens förhör i Lundin-rättegången hamnade Schneiter i gungning när advokat Thomas Bodström pressade den åtalade kring militärens användning av flygfält som renoverats av bolaget. Schneiter förnekade kännedom om detta, men när han konfronteras med sina egna ord i en intervju från 2001, förändrades dynamiken i rummet.
Av Martin Schibbye 4 mars, 2025
Sedan förhöret med Ian Lundins medåtalade Alexandre Schneiter inleddes den 4 februari har försvarslinjen varit glasklar: Schneiter var tekniskt ansvarig för att hitta olja i de miljontals år gamla sedimentlagren under Sudans markyta. Men han hade inget med säkerhet eller operativ verksamhet att göra.
På frågan om vad han såg av det militära skydd som bolaget åtnjöt inledde Schneiter med att ge sin bild av situationen i Block 5A: Han menade att han under sina besök endast såg ett fåtal små tält med soldater, slumpmässigt placerade längs med en allvädersväg full av civila.
Men när målsägandebiträdet Bodström under tisdagen konfronterade honom med ett pressmeddelande från bolaget självt – där det framgår att soldater var utposterade var fjärde till femte kilometer längs vägen – förnekade Schneiter att ha sett eller känt till detta.
Bodström fortsatte att pressa honom på vad han visste om Sudans flygvapen och dess operationer under åren 2000–2001. Schneiter medgav att han visste ”att flygvapnet finns”, men påstod att han inte kände till mer än så.
När Bodström visar en av många rapporter från tiden, den så kallade Harkerrapporten som togs fram på uppdrag av kanadensiska UD i början av 2000-talet och som slår fast att den sudanesiska regeringen använde flygplatser byggda av oljebolagen i Rubkona och Bentiu, slår Schneiter ifrån sig.
– Vi byggde inte flygplatsen i Rubkona. Den fanns där sedan Chevrons dagar, och det var inte vårt flygfält. Det var regeringens, och vi hade inget inflytande över hur det användes, säger Schneiter.
På frågan om han kände till att flygvapnet använde landningsplatsen svarade han kort:
– Jag var inte medveten om det. Jag har heller aldrig fått detta berättat för mig.
Artikeln i DN från den 23 mars 2001 med rubriken ”Borrningarna i Sudan fortsätter.”
Det avgörande ögonblicket under gårdagens långa förhör, kom när Bodström plötsligt tog fram en artikel från Dagens Nyheter från den 23 mars 2001, där Schneiter citeras och sägs ha protesterat mot att regeringen använder flygfältet för militära ändamål.
Schneiter reagerar med tydlig förvåning.
– Det här är väldigt överraskande. Jag har inte gjort några uttalanden till medier. Jag skulle vilja läsa hela artikeln, säger han.
Men Bodström står på sig.
– Vi kan läsa hela sen, men det står att bolagets flygfält har utnyttjats för militära syften och att bolaget enligt dig har protesterat. Då måste du ju ha känt till att regeringen använder flygfältet i militära syften?
Schneiter skakar på huvudet och hans advokater vill ha en kopia på artikeln som de inte tidigare uppmärksammats på.
– Det är överraskande. Jag hade ingen kunskap om något sådant här och hade inte kunnat göra ett sådant uttalande, fortsätter Schneiter.
– Har journalisten hittat på detta? frågar Bodström.
– Jag kan inte kommentera den enskilda journalisten, men hur ska jag kommentera detta? Jag var inte i fält, jag har inte sett detta med egna ögon, fortsätter Schneiter och menar att det vore en omöjlighet att kommentera frågorna i artklen då han inte hade kunskapen.
Men om artikeln är felaktig, frågar Bodström, varför reagerar du inte redan 2001?
– Det här är en artikel på svenska, och jag vet inte om jag har sett den, så jag kan inte spekulera, svarar Schneiter.
Bodström går vidare till en annan del av DN-artikeln, där Schneiter enligt DN säger att bolaget bistår lokalbefolkningen med medicin, hälsovård och vatten samt har trehundra personer som arbetar för bolaget.
– Stämmer det?
– Vi hade aldrig 300 som arbetade för oss, säger Schneiter.
– Så detta har också journalisten hittat på? Utan att någon presschef eller någon annan i bolaget reagerat?
– Jag vet inte. Jag gör aldrig offentliga uttalanden. Det här är inte mitt område, så jag vet inte, säger Schneiter, som menar att han bara minns en intervju där han fick frågan om Block 5A var en lovande prospektering, eller inte. Annars minns han inga intervjuer.
– Är det inte konstigt att ingen reagerar? Här finns ett citat från dig om att bolagets flygfält använts för militära syften, säger Bodström.
Schneiter har ingen förklaring.
– Jag vet inte om någon reagerade. Men det stämmer inte att vi har 300 anställda, och det står att ett flygfält ska ha använts i militära syften, vilket jag inte har kunskap om. Det är ganska bisarrt, säger han.
– Kan det inte vara så att du gjort intervjun, men inte kommer ihåg den?
Schneiter tvekar.
– Som jag sa tidigare, flygfälten är den sudanesiska statens egendom, och vi har inget inflytande över hur de används.
– Men det står ”bolagets flygfält”!
– Det är inte bolagets flygfält, säger Schneiter.
Alexandre Schneiter och Ian Lundin är åtalade för att den sudanesiska regeringen enligt åklagarna genom militären och regimallierade milisgrupper genomförde offensiva militära operationer i och nära Block 5A. Detta i syfte att ta kontroll över områden för oljeprospektering och därigenom skapa förutsättningar för bolagets verksamhet. De båda åtalade förnekar detta och menar att fred var en förutsättning för verksamheten.
Bolagets bas i Rubkona. Bild ur förundersökningen. Rättegången mot Ian Lundin och Alexandre Schneiter, som står åtalade för medhjälp till grovt folkrättsbrott i det som idag är Sydsudan, har pågått i över ett år. Under februari har åklagarna fortsatt att pressa den medåtalade Alexandre Schneiter om oljebolagets relation till den sudanesiska militären.
Därefter frågar Bodström varför Lundin Oil då ens skulle protestera mot militärens användning av flygfältet om det inte var deras.
Schneiter svarar att bolaget generellt uttrycker sin oro över saker de inte var bekväma med.
– Men är det inte just det ni gjorde här – protesterade för att flygfältet användes i militära syften?
Schneiter blir tyst länge innan han svarar att han inte kan minnas detta och att Bodström borde ställa frågan till den egna säkerhetsavdelningen, HSE.
– Flygfältet är regeringens egendom, inte Lundins. Vi hade inget inflytande över hur den användes, säger Schneiter och tillägger att han under sina tre resor till Block 5A aldrig sett något liknande.
– Det är ju fullt rimligt att du fått den här informationen. Kan det inte ha varit så?
– Jag kan inte spekulera, och jag känner mig väldigt obekväm med den här artikeln på svenska. Jag kan inte minnas att jag alls intervjuats av medier, säger Schneiter.
Blankspot följer rättegången dagligen. Under onsdagen den 5 mars kommer Schneiter höras av sina egna advokater och frågan om flygplatsen lär komma upp igen. Följ med minut för minut under rättegången genom att gå med i Whatsapp-gruppen som heter Lundin Oil rättegången. Just nu har Blankspot dessutom en insamlingskampanj för att stötta vårt arbete.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Lundin!
Blankspot rapporterar löpande om Lundinrättegången från Tingsrätten i Stockholm. Stöd oss så vi uthålligt och långsiktigt kan bevaka.
