Journalisten Lennart Hofman och fotografen och filmaren Andreas Ståhl är precis ute ur Jemen efter en unik reportageresa för Blankspot.
Av Martin Schibbye 19 februari, 2018
Varför ville ni rapportera från Jemen?
– Vi ville rapportera från kriget i Jemen då det länge rankats som den allvarligaste humanitära katastrof i världen. I över tre år har kriget skördat nästan 10 000 dödsoffer, två miljoner internflyktingar och hela 22 miljoner människor i behov av humanitär hjälp. Trots de ofattbart höga siffrorna har kriget stått utanför medierapporteringen och få vet vad som egentligen händer i landet.
Var i landet har ni varit?
– Vi reste till staden Taiz som ligger mitt i frontlinjen för striderna mellan Houthi-rebeller och regeringstrupperna, det är den plats där allra flest människor har drabbats av strider i Jemen.
Få journalister hade varit på platsen innan oss och därför ville de sig dig dit för att själva se hur allvarlig situationen är, på plats. Något de visste skulle bli väldigt svårt att genomföra.
– Taiz-regionen har också störst antal internflyktingar i landet, samtidigt som de människor som bor kvar i staden är under ständig risk att bli måltavla i striderna. En plats som visar krigets verkliga ansikte och väldigt viktigt att rapportera ifrån, tänkte vi.
Journalisten Lennart Hofman och fotografen och filmaren Andreas Ståhl är precis ute ur Jemen efter en unik reportageresa för Blankspot och holländska The Correspondent.
Varför har det blivit en ”vit fläck”, vad beror det på att vi hör så lite från Jemen?
– Detta är på grund av att så gott som alla journalister nekas inresevisum till Jemen, och av de få som tagit sig in har bara ett fåtal lyckats resa till regionerna där strider pågår. Det krävs massvis med olika tillstånd från både regeringstrupper och andra grupperingar som kontrollerar vägen från Aden till Taiz. Något som tar lång tid och är väldigt komplicerat att få godkänt. Man kan alltså säga att kriget i Jemen är blockerat för journalister från regeringshåll, med andra ord.
Hur var det att jobba i Jemen?
– Säkerhetsläget är väldigt komplicerat. I Taiz pågår dagliga strider, och dag som natt attackeras civilbefolkningen av luftangrepp och beskjutning från båda håll. Till Taiz är det bara en väg in och den går mellan frontlinjen, med Houthi-rebeller på ena sidan och regeringstrupper på andra. Vägen är också den drabbad av dagliga strider, samtidigt som krypskyttar finns både i och längs den bergiga slutsträckan in till stadskärnan.
[reklam]
– Det är också svårt att veta vilken grupp som kontrollerar nästa området man åker in i. Regeringstrupper, separatister, salafi-grupperingar, al-qaeda eller Houthi-rebeller har alla vunnit mark längs vägen till, och i, Taiz samtidigt som situationen ständigt ändras beroende på vilken grupp som senast avancerat. Risken att stoppas i en vägspärr, hamna mitt i gatustrider, under luftangrepp eller kidnappas är stor i området.
Ni valde att jobba utan beväpnade vakter. Varför?
– Vi valde att resa utan att eskorteras av beväpnad säkerhetspersonal då vi ville undgå uppmärksamhet och samtidigt få chansen att komma så nära civilbefolkningen som möjligt. Ett smart beslut nu i efterhand då så få som möjligt kunde veta om vårt besök samt att det ökade vår rörlighet en aning i regionen.
Vilket är det starkaste intrycket från reportageresan?
– Civilbefolkningens styrka i en situation med ett enormt lidande. Samtidigt som människorna i Taiz ständigt är under attack från krypskyttar, gatustrider och luftangrepp pågår svält och flertalet sjukdomsepidemier härjar i hela landet. Men tillsammans med desperationen möttes vi av en befolkning som visade stor kärlek, omtänksamhet och styrka.
Vad hoppas ni att resan och de kommande reportagen ska leda till?
– Att situationen i Jemen får den uppmärksamhet som den bör ha. Det är vår tids största humanitära katastrof och varje dag lever Jemens befolkning i skräck, desperation och sorg. Berättelserna därifrån är många och väldigt viktiga att berätta.
Håll utkik efter kommande publiceringar från Lennart Hofmans och Andreas Ståhls reportageresa till Jemen.
