Saudiarabien och Förenade Arabemiraten strider tillsammans mot huthi-rebellerna i Jemen. Men i landets södra delar stöder de olika sidor i ett nygammalt inbördeskrig som åter blossat upp i konfliktens kölvatten. Blankspot rapporterar från den belägrade hamnstaden Aden.
Av Blankspot 16 maj, 2018
Foto: Andreas Stahl Text: Lennart Hofman
Den dova explosionen får en av servitriserna att skrika till. Men de flesta gäster fortsätter att äta som om inget hade hänt. Servitören kommer fram till bordet och säger att det “endast är en bomb” och ber om ursäkt för sin skrikande kollega.
– Hon är ny och “ännu inte så van”.
Det är det andra större bombdådet sedan separatisterna från söder fördrev regeringsmilitären från hamnstaden Aden för en månad sedan. Sedan dess är avrättningar, skottlossningar och explosioner en del av vardagen.
Ibland påstås det att det är IS som är ansvariga för bombdåden. Men de flesta skakar på huvudet åt det.
– Det skulle kunna vara terrorister, men lika gärna personer med kopplingar till regeringen, kriminella, internationell inblandning eller “han som inte får nämnas”, säger en vi talar med.
Den onämnbara han syftar på är den 72-åriga generalen Ali Mohsen Saleh al-Ahmar som också är vicepresident i Jemen. Orsaken till att ingen vågar nämna namnet är för att han ofta beskylls vara involverad i dödliga politiska intriger och att man aldrig vet vem som lyssnar.
Rebellsoldat vid en vägspärr i Aden. Foto: Andreas Staahl.
En bit bort ligger basdunket från musikfestivalen vid boulevarden som en matta över stadsdelen. På en bänk trängs den 20-åriga studenten Mohammed Jalal med sina vänner.
Framför honom dansar en person utklädd till Mimmy Pigg och publiken jublar extatiskt. Det enda tecknet på att det pågår ett krig i staden är de tio beväpnade männen som står i utkanterna av publikhavet.
– Om det smäller en bomb i andra länder blir folk rädda. Men inte här i Aden. Vi ser våldet varje dag. Vi är inte längre rädda för det. Om det händer, händer det, säger studenten Mohammed Jalal och skrattar.
Men vad innebär det att leva i en stad som präglas av våld? Där grupper beväpnar sig och kämpar om att få styra staden?
För stadens invånare? Och för landets framtid?
- Vem är “Han som inte får nämnas”?
- Efter en militär karriär utnämndes Ali Mohsen al-Ahmar till vice-president 2016. Tidigare hade han haft en god relation med den före detta presidenten, Abduallah Saleh, och ledde länge kriget mot huthi-rebellerna för dennes räkning. Men relationen surnade och Saleh sägs ha försökt mörda al-Ahmar i samband med den arabiska våren.
- Som anhängare av Salafism, en bokstavstrogen riktning inom sunni-Islam, har al-Ahmar skapat konflikt genom att, med Saudiarabiens hjälp, upprätta salafistiska lärosäten i det shia-dominerade regionen Sadaa i norra Jemen.
- Källa: Wikipedia, AGSIW
Allt började på 1990-talet när det konservativa Nordjemen och det socialistiska Sydjemen gick samman. Då skapades ett för regionen ovanligt demokratiskt statsskick med flerpartisystem och fria val, men samarbetet gnisslade och efter ett kort inbördeskrig 1994 kom nordsidan att dominera helt under ledning av presidenten Ali Abdullah Saleh.
Efter kriget var situationen fortsatt spänd och flera moskéer uppfördes där imamer från norr predikade salafism. Då och då flammade motståndet i söder upp och 2007 enades flera pensionerade generaler om att bilda en separatistisk rörelse – ett hopplock av grupper som har gemensamt att de vill återupprätta självständighet för Sydjemen.
Eskalerande protester mot regimen under 2011 ledde till att president Saleh avgick efter tre decennier vid makten. Hans efterträdare, Abd Rabbuh Mansur Hadi, jagades på flykt av de Iran-stödda huthi-rebellerna som intagit huvudstaden och stora delar av västra och södra Jemen.
Förstörelse kan ses överallt i Aden. Ett resultat av återkommande strider i staden. Foto: Andreas Staahl.
När huthi-rebeller med stöd av den numera avsatta presidenten Saleh erövrade hamnstaden Aden var det den separatisterna som organiserar befolkningen för att driva bort huthi-rebellerna.
Målet nåddes i mitten av 2015 då separatisterna i södra Jemen, med stöd av regeringsmilitären, fördrev huthi-rebellerna från Aden och stora delar av södern.
Men trots att de drevs bort så lever känslan av förtryck kvar.
I april 2017 blev guvernören i Aden Aidarus al-Zoubaidi sparkad eftersom han enligt president Hadi i allt för stor utsträckning prioriterade landets södra delar.
Men Zoubaidi gav inte upp utan grundade Southern Transitional Council (STC), den politiska grenen av den separatistiska rörelsen.
- Southern Transitional Council (STC)
- Är en Jemenitisk separatiströrelse som grundades i maj 2017. Organisationen är den politiska grenen till den separatistiska (al-Hirak al Janoubi på arabiska eller The Southern Movement på engelska) som grundades 2007. Av de 26 ledamöterna av STC befinner sig främst guvernörer, ministrar, journalister, professorer, generaler och aktivister. Presidenten Hadi benämner STC som en olaglig organisation.
I januari ställde Zoubaidi ett ultimatum: Innan den 28 januari måste premiärministern ha aviserat sin avgång.
Uttalandet ledde till en politisk kris. Landets premiärminister Ahmed bin Daghr ansåg att det rörde sig om en kupp och uppmanade den Saudiledda koalitionen att ingripa. Spänningarna mellan separatisterna i södra delarna av landet, som stöds av Förenade Arabemiraten, och den Saudistödda regeringen fördjupades.
En planerad demonstration mot regeringen på deadlinedagen förbjöds, och alla vägar in till hamnstaden stängdes.
Ändå lyckas tusentals medborgare nå det centrala torget i staden.
Rebeller från the Southern Movement visar Jemens gamla flagga som vajar i Aden. Foto: Andreas Staahl.
– Stämningen var spänd, minns aktivisten Niran Hassan Sooki, när han i dag går genom bostadsområdet som gränsar till torget.
– Ledamöter av det presidentiella gardet körde runt i pickuper och viftade med vapnen.
När det började skjutas mot demonstranterna började Sooki springa och stannade först när han kom upp på den smala gatan där vi nu befinner oss.
Soldater från södern sprang mot torget för att skydda demonstranterna.
Konfrontationen ledde till ett fullskaligt krig och inom kort spred sig ljudet från stridsvagnar, artilleri och kulsprutor i gränderna.
– Framför allt i detta område streds det våldsamt, berättar Sooki, medan han pekar på ett sönderskjutet hus av betong.
Mot slutet på den andra dagen lugnade det ner sig en stund och barnen gick ut för att leka.
Det var då granaten slog ner.
– Exakt här hamnade skärvorna. Vi hade tur som endast fick mindre skador, berättar sextioåriga Hassan Mohammed och pekar på hålen i muren.
Skärvorna från explosionen skadade honom och tio barn som spelade fotboll på gatan. Nu spelar de fotboll igen, men vissa barn bär bandage som täcker deras sår.
Här satt grannarna på gatan när striderna startade i januari. Skotthålen i vägen bakom är en påminnelse om hur oberäkneligt och farligt det är att leva i Aden. Foto: Andreas Staahl.
Två dagar senare enades de stridande parterna och i dag har vardagen infunnit sig igen.
Separatisterna som nu kontrollerar staden kräver självständighet och regeringen i norr kallar det ursinnigt för ett kuppförsök.
Allt är med andra ord som vanligt.
En märklig spänningen ligger över staden. Soldater lojala med regeringen håller till nere vid hamnen. Där hänger de runt på pansarvagnar, röker cigaretter och rengör vapnen i väntan på nästa strid.
Politikerna som tillhör regeringssidan sitter i husarrest i ett palats på ett berg i stadens centrum. På gatorna styr separatisterna. För att markera sin närvaro satt upp checkpoints överallt och ersatt den jemenitiska flaggan med den sydjemenitiska.
Misstroget kontrollerar de id-kort och inspekterar bagage. Hundratals människor från norr har nekats att komma in i staden och med skickats bort från de STC- kontrollerade delar av Jemen.
Men under den vardagliga ytan är det otryggt.
Ett par hundra meter från vårt hotell avrättas en religiös man efter anklagelser om att han kritiserat politiskt parti kopplat till regeringen. Mordet ses som en varning till andra som vill markera sitt missnöje mot regeringen, uppger en lokal journalist.
Människorna i södra Jemen har vant sig vidast leva i ett politiskt kaos. För att skapa hopp om en bättre framtid arrangerar de ibland evenemang för att träffas och visa att de inte kommer sluta tro på fred. Foto: Andreas Staahl.
Sedan kriget började 2015 har mer än hundra avrättningar genomförts i Aden. Men ingen vet det exakta siffran. En av dem som räknar är människorättsadvokaten Niran Sooqi.
– Förr tog ofta Al-Qaida eller IS på sig dåden. Men inte längre, förklarar hon inne på sitt kontor en bit utanför staden.
För henne var de utomrättsliga avrättningarna ingen överraskning.
– Gång på gång när de från söder gör någonting följer en period av avrättningar. De som genomför dem vill destabilisera regionen och skapa en rädsla hos människorna.
Men hon är övertygad om att angreppen skedde på uppdrag av mäktiga personer inom regeringen, och då främst “mannen vars namn inte får nämnas”:vicepresidenten och generalen Ali Moshen Saleh al-Ahmar.
Människorättsadvokaten Niran Sooqi menar att hans avsky mot de sydliga separatisterna är lika stark i dag som under tiden då rörelsen fortfarande var våldsamt förtryckt och behövde arbeta under jord.
– Om man säger något som regeringen inte håller med om finns risken att man blir en måltavla. Syftet är att skrämma till tystnad.
Rebeller från the Southern Movement visar sin flagga som hissats överallt i Aden. Foto: Andreas Staahl.
En bit utanför kontoret stoppas vi i en checkpoint bemannad av fem jämngamla vänner. De är alla tungt beväpnade och kontrollerar alla bilar och förarnas legitimationer.
– Vi försöker stoppa människor här som planerar att begå våldsbrott. Al-Qaida, IS, eller andra kriminella. Nyligen stoppade vi en person som körde förbi vår vägspärr med explosivt material, berättar den 27-åriga Fawzi Abukhail.
Innan kriget studerade han företagsekonomi, men eftersom det inte finns några jobb gjorde han som så många andra och plockade upp vapen.
– Jag kunde inte bara se på när befolkningen i staden behandlades illa, säger han.
Fawn Abukhail, rebellsoldat från the Southern Movement. Foto: Andreas Staahl.
2015, när huthi-rebellerna drivits bort, trodde han att det var över. Men korruptionen kvarstod, och militären vände sig mot medborgarna.
– Jag kan inte acceptera att de stjäl och skjuter på oss, säger han.
I dag sätter han sitt hopp till STC-ledaren Zoubaidi, som han identifierar sig starkt med.
–Zoubaidi är annorlunda än andra politiker. Han åt med oss, talade till oss. Han vill ha fred och riskerar sitt liv på köpet. Jag litar på honom.
Andra vi talar med ifrågasätter om Zoubaidi kommer att kunna leva upp till de högt ställda förväntningarna. Han är beroende av stödet från Förenade Arabemiraten, som efter Saudiarabien är landet inom den Arabiska koalitionen som mest aktivt stöttat president Hadi med att fördriva huthi-rebellerna från staden.
De utländska vännerna har investerat miljoner i kriget och kontrollerar genom miliser stora delar av södern. De bygger hemliga fängelser (UAE förnekar detta), har egna soldater som stupat i kriget och har utfört tusentals luftanfall. Deras inflytande är så stort att president Hadi förra året bittert påstod att de beter sig som en “ockupationsmakt”.
- Konflikten i Jemen
- Jemen, ett av världens fattigaste länder, bildades 1990 när det konservativa Nordjemen och det socialistiska Sydjemen gick samman efter ett inbördeskrig.
- Växande protester mot regimen i samband med ”Arabiska våren” ledde 2011 till att president Ali Abdullah Saleh avgick. Landet klövs återigen, och fick två konkurrerande huvudstäder, Sanaa och Sydjemens forna huvudstad Aden.
- De shiamuslimska huthirebellerna, lierade med Iran, tog kontroll över Sanaa 2014. Mot dem står en militärallians, ledd av Saudiarabien, som stödjer den Aden-baserade presidenten Abd Rabu Mansur Hadi.
- Styrkor lojala med den tidigare presidenten Ali Abdullah Saleh har slagits vid rebellernas sida. Men sedan Saleh öppnat för förhandlingar med Saudiarabien dödades han av Huthirebeller den 4 december.
- Källa: AFP.
Det öppna stödet för STC visar tydligt vilka Förenade Arabemiraten satsat pengar på och för det stödet vill de förmodligen också ha något tillbaka: inflytande i södern. Och då förmodligen främst tillgång till hamnar för att säkerställa deras gas- och oljetransport till Europa och Nordafrika. Det är förmodligen också anledningen till att UAE den tredje maj i år till placerade ut marktrupper på den Jemenitiska ön Socotra och övertog vissa strategiska positioner till Jemens regerings förfäran.
Rykten av den här sorten göder många jemeniters misstro mot Förenade Arabemiraten. Så misstänker vissa invånare i Aden att de också ligger bakom många mord på religiösa. De flesta offer är nämligen bundna till det regeringsbundna Islah-partiet (Jemenitiska muslimska brödraskapet), som UAE har en konflikt med.
På gatorna dök nyligen en ny politisk slogan upp: “Bort med ockupationen av UAE!”.
Skotthålen i en mur på en gata i Aden. Över allt i staden finns tecken som vittnar om invånarnas svåra liv. Foto: Andreas Staahl.
I ett litet rum i området Khorsmakser sitter professor emiritus Ali Yehia på golvet bland sina böcker.
Han föredrar poesi och litteratur. Politik kallar han för “farligt”.
Då han fortfarande var kolumnist vid en rikstidning kom “namnet som inte får nämnas” förbi i egen person för att fråga om Yehia ville uttrycka sitt stöd för honom i utbyte mot mycket pengar. Det vägrade Yehia.
– Om man gör något politiskt här överhuvudtaget, lever man inte länge, säger han.
En kort tid senare körde en stridsvagn in på hans gata och började skjuta så att huset skakade och böckerna föll ner från bokhyllorna.
– Det har börjat igen, tänkte han när han kollade ut genom dörren som stod på glänt.
Men då röken lagt sig och rebellerna från söder tagit makten, spred sig en känsla av hopp.
Gatan i Aden där striderna startade mellan rebeller och regeringstrupper i slutet av januari. Foto: Andreas Staahl.
Under tiden då Sydjemen forfarande var oberoende var livet bättre, minns han.
– Jag saknar den tiden. Vi låg på stranden, drack whiskey på jazzklubbar vid boulevarden och tjejer kunde bära korta kjolar utan problem. Nu lever vi som att det är hundratals år tillbaka i historien. Ingenting är tillåtet, säger han med ögon som gnistrar.
Från sitt fönster pekar han på en byggnad som ännu inte är färdigbyggd. Bredvid den står en byggnad som sedan anfallen av huthi-rebellerna 2015 skadades svårt, men aldrig har återställts.
– Regeringen bryr sig inte om oss, säger han. Jag hoppas tiden är kommen där vi själva kan skapa vår framtid.
Men professorn Ali Yehia har varit med tillräckligt länge för att förstå att förändringarna förmodligen kommer gå långsamt.
– I Jemen är allting ett politiskt spel. Man vet aldrig vad som pågår i bakgrunden, och vad alla förändringarna kommer leda till. Vi kan inte göra mycket mer än att hoppas, och avvakta.
Fast i konflikten i södra Jemen försöker invånarna leva normala liv. I bilden umgås vänner vid hamnen i Aden. Foto: Andreas Staahl.
Tillbaka på musikfestivalen, vid boulevarden som löper genom staden, samlas ungdomarna kring oss för att ta bilder till sina Instagramkonton. En kille med en glänsande tintinfrisyr gör komplicerade fotbollstricks.
Precis som Yehia vill de inget annat än att möta nya människor, festa och se världen.
Men våldet och det politiska kaoset gör det nästintill omöjligt.
– Alla som ser våra pass tänker på al-Qaida, bomber och krig. Världen ser oss som terrorister, som en fara. Vi kan inte åka bort, vi inte är välkomna någonstans, utbrister studenten Mohammed Jalal.
Han är tyst en stund, sedan fortsätter han att berätta att situation omkring honom är “en röra”.
Landet verkar dag för dag borra sig djupare ner i våldsspiralen.
Går det att göra något åt det?
Han håller upp sina handflator i en maktlös gest.
– Det är politik. Vi kan ändå inte förstå. Ena stunden är det våldsamt, sen slutar det och då fortsätter man med sitt liv. Det är något man lär sig när man bor här.
Vill du se mer journalistik från Jemen och andra underbevakade krig och konflikter? Swisha då till 123 554 35 41 (glöm ej att ange mailadress) eller sätta in valfritt belopp här så kan du bidra till att vi kan fortsätta bevaka världens vita fläckar.
