Analys om ,

Stakston: Det sprids en auktoritär smitta

I allt fler länder börjar kampen mot viruset leda till negativa konsekvenser för demokratin.

En dryg tredjedel av världens befolkning befinner sig nu i karantän. En kollektiv erfarenhet vi från och med nu delar med varandra och kommer att minnas för alltid.

För att säkra folkhälsan har stora begränsningar av människors vardag skett i såväl auktoritära stater, vacklande demokratier som etablerade demokratier: Extraordinära inskränkningar som begränsar samtliga invånares rörelsefrihet och möjligheten att utöva mötes – och demonstrationsfriheten för att bara nämna två saker. Vi har sammanställt en lista med över 50 exempel på problematiska demokratiska glidningar.

De här begränsningarna av vardagen har oftast ett folkligt stöd och accepteras i kampen mot viruset. Många invånare ser det som en självklar sak att som samhällsmedborgare skydda så många som möjligt. Ytterst handlar det om att hjälpas åt för att rädda liv.

Genom att isolera sig inom familjen, minimera alla sociala kontakter och hålla distans kan alla bidra till kampen mot detta osynliga hot. Men för många är en påtvingad isolering också något som kan vara mycket svårt.

Den psykologiska effekten av att vara i karantän kommer att bestå länge för många.  

Kvinnojourer är nerringda eftersom våld i nära relationer ökar. För hbtq-personer kan det vara förgörande att tvingas bo med den familj som inte accepterat ens sexuella läggning. I trångboddhet där det saknas sovplatser för alla, där man delar toaletter och inte har vatten eller saknar mat är karantänen en tickande bomb av våld och uppror.

Virusets effekter på världsekonomin är också enorma. I Österrike finns det efter 15 dagars karantän en halv miljon nya arbetslösa.

Det är en massarbetslöshet på nivåer som landet inte haft sedan 1946.

Det allvarsamma läget för folkhälsan och ekonomin är tydlig och brutal för många människor.  Men som om det inte räckte så finns det ett tredje bekymmer.

Den negativa utvecklingen för demokratin i kölvattnet av virusbekämpningen.

Personligen har jag pendlat väldigt i min tro på framtiden.

Initialt trodde jag att demokratin äntligen skulle kunna visa vad den betyder för ett fungerande samhälle. Men nu när det börjar bli synligt vad som kan göras i skyddet av ”kampen mot viruset” tvivlar jag.

Min oro är större än den varit de senaste fyra åren.

Den spricka som funnits i den liberala demokratins fundament ser ut att på många platser i världen öppna sig allt mer.

Kanske är det så att demokratin i en mängd västländer kommer att få betala ett högt pris för avsaknaden av grundläggande samhällskunskap hos så många beslutsfattare, väljare och media. Förståelsen för en regerings maktbefogenheter är centrala för att kunna värdera och reagera på olika länders strategier.

USA ser ut att köra rakt in i en bergvägg på grund av Trumps djupa kunskapsförakt, okunskap om eller avsaknad av respekt och förståelse för det politiska systemet.

Det allmänna kaos som råder i många länder i världen gör det enkelt att begränsa den demokratiska spelplanen och kringgå den parlamentariska processen.

Det är påtagligt hur många regeringar som passar på att göra mer än nödvändigt. Det inrättas skarpa nödlagar, införs stränga karantänsregler, storskaliga övervakningsprojekt testas, censuren ökar, marginaliserade grupper angrips, rättssystemet sätts på sparlåga och människors tillgång till information och fria medier begränsas.

Dessa steg är möjliga att göra, utan motstånd, när paniken lurar under ytan och många kräver ett snabbt agerande. Och är man dessutom en ledare med minsta auktoritära drag eller maktfullkomliga ambitioner hinner än mer hända på kort tid.

När en kris av detta slag sker globalt är den aktuell dygnet runt.

Informationsöverflödet gör det oöverblickbart även för medier som ska granska makten. Oppositionen i många länder hinner inte läsa in sig på beslut som ska tas. Och utan opposition blir det svårt för media att hålla tillbaka regeringar. Konsekvenserna av införda begränsningar är ofta så omvälvande för de flesta att de har fullt upp att förstå hur det påverkar den egna verkligheten eller verksamheten.

Det pågår i många länder en mängd sådana små och större rörelser med onödigt starka restriktioner, nya oroande lagförslag, nya sätt att kartlägga människor eller förhindrande av demokratiska processer.

Otvetydigt sker det saker nu som borde få allas varningsklockor för demokratins utveckling att ringa högt. Långt innan coronavirusets grepp om världen ansågs den liberala demokratin vara sjuk enligt många olika studier.

Hur kommer den då inte må när den också slagits till marken av en pandemi?

Det är enklare att förstå hur sköra demokratier går bakåt i sin utveckling eller att auktoritära regimer passar på.

Men när många beslut behöver fattas på väldigt kort tid kan demokratins kontrollpunkter i etablerade demokratier komma att upplevas som hindrande av nödvändiga snabba beslut.

I Tyskland har en diskussion förts, som senare avslogs, om att bortse på kravet av 50 procents deltagande i parlamentet.

En alldeles ny fråga är digitaliserade parlamentsmöten. Hur länge kan beslutsprocessen säkras hos de demokratiska institutionerna under en tid av plötsliga heldigitala beslutsprocesser. Eller omröstningar där färre personer än vanligt deltar och allt färre möten överhuvudtaget planeras. Dessutom gynnas säkerligen en viss sorts beslut eller förslag i det digitala forat medan det som är mångbottnat och komplext kan i avsaknad av möjlighet att samtala och förhandla med varandra bli svårare.

Varje land har också valt sin egen tydliga strategi i arbetet med coronasmittan. Vad händer när en stark nationalism hamnar i fokus på detta sätt och hur påverkar det till exempel internationella samarbeten och synen på internationella organisationer.

Ytterligare en bekymmersam utveckling är hur arbetet för många av de grundläggande mänskliga rättigheterna kan gå rejält bakåt under denna kris. Ett exempel är hbtq-rörelserna som, i vissa länder, tillhör den typ av marginaliserade grupper som kan utsättas hårt. Ett år utan Prideparader kan i vissa länder leda till en stark tillbakagång i synen på människors lika värde oavsett sexuell läggning. I många religiösa sammanhang i hela världen har hbtq-personer redan pekats ut som ansvariga för coronasmittan.  

Ytterligare en oro är förstås pressfriheten såväl ur perspektivet mediers möjlighet att överleva när annonseringen minskar eller för att stater vill kontrollera informationsflödet. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Dunja Mijatović, uttryckte nyligen stor oro för det som sker nu och då särskilt i relation till pressfrihet.

– De globala hälsoproblem som orsakas av COVID-19 kräver effektiva åtgärder för att skydda människors hälsa och liv. Detta inkluderar bekämpning av desinformation som kan orsaka panik och social oro. Tyvärr använder vissa regeringar detta krav som förevändning för att införa oproportionerliga begränsningar för pressfrihet. Detta är ett kontraproduktivt tillvägagångssätt som måste stoppas. Särskilt i kristider måste vi skydda våra dyrbara friheter och rättigheter.

Det är en hårfin balans mellan att bekämpa livsfarlig virusinformation online och yttrandefrihet samt mediernas oberoende rapportering.

Journalister i Tjeckien, Serbien och Italien har, enligt Europarådet, rapporterat om att de förhindrats att delta på presskonferenser, få information från hälso- och sjukvårdsmyndigheterna eller kunnat dokumentera brottsbekämpande myndigheters verksamhet.

En annan allvarlig utveckling är hur coronasmittade personer börjar hängas ut av stater eller privatpersoner.

I Montenegro satte regeringen upp en webbplats där smittade namngavs med adress och längden på deras karantänperiod.

I Kroatien startade några privatpersoner en sajt där man anonymt kunde ange de som bröt mot karantänsregler. Den togs senare ner på uppdrag av inrikesministeriet.

I många länder tar man nu också stora kliv för att börja använda digital övervakning i folkhälsans tjänst vilket även det ofta leder till en osund övervakning på bekostnad av invånares integritet. Här finns det i till exempel Sydkorea vittnesmål om hur de appar som används i smittspårning, trots att de ej anger namn, gör det möjligt att identifiera vem det troligen var som man smittats av de senaste 14 dagarna. Dessa personer har trakasserats och förföljts.

Mycket pågår redan och steg för steg sker små inskränkningar av människors rättigheter som riskerar att bli en del i en normaliseringsprocess. 

Går det eller vill man backa tillbaka från de rättigheter man tagit sig i det här läget?

Amnesty International i Sverige oroar sig för hur olika länders begränsningar kan tillämpas och menar att dessa inte får vara diskriminerande, utan måste vara proportionerliga och att stater inte får införa mer restriktiva åtgärder än vad som krävs för att uppnå syftet.

Fler än 100 organisationer har i ett gemensamt upprop listat åtgärder som måste vidtas innan digital övervakningsteknik kan användas i kampen mot coronaviruset. De varnar för att annars kommer användandet av digital teknik över hela världen sluta med att permanenta övervakningsrutiner införts.

– Ökad digital övervakning för att klara denna akuta hälsokris får endast användas om vissa strikta villkor möts. Myndigheterna kan inte bara bortse från rätten till integritet och måste se till att nya åtgärder har robusta skydd för mänskliga rättigheter. Varhelst regeringar använder teknikens makt som en del av sin strategi för att slå covid-19, måste de göra det på ett sätt som respekterar mänskliga rättigheter, säger Rasha Abdul Rahim, biträdande direktör för Amnesty Tech.

Vi kommer behöva bevaka detta för att inte från en vecka till en annan befinna oss på en helt annan spelplan när pandemin är över.

Missa inte listan med 50 exempel på demokratiska glidningar i olika länder i kampen mot viruset.

**

Blankspots journalistik är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende journalistik, du ger den även till din granne.

Läs mer:

Global voices

Privacy International

Digital surveillance to fight COVID-19 can only be justified if it respects human rights

Coronavirus: ’I’m stuck in isolation with my homophobic parents’

Religious figures blame LGBT+ people for coronavirus

The Coronavirus Called America’s Bluff

Coronavirus might be giving some European governments an excuse to tighten grip on power

There’s Always a Rainbow After the Rain.’ Challenged by Coronavirus, LGBTQ Communities Worldwide Plan Digital Pride Celebrations

Coronavirus privacy: Are South Korea’s alerts too revealing?

Hjälp oss skriva mer om Coronavirus!

Coronapandemin har fört ut oss alla till en outforskad del av kartan och skapat stora utmaningar för demokratin. Vi fokuserar på att berätta om detta.

Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem för fortsatt bevakning av pandemins effekter på demokratin.