Ingenting blev längre sig likt efter att George Tai återvände från Sverige till Sydsudan efter att ha närvarat under Lundinrättegången. En genomsökt lägenhet, nattliga telefonsamtal och hot fick honom till slut att fly. Trots det ångrar han inte att han berättade om barndomens krig och slog larm om dagens tickande miljökatastrof.
Av Martin Schibbye 26 december, 2024
George Tai kände direkt att det var något som inte stämde med rummet, något som fick honom att frysa till is. Han öppnade dörren försiktigt. Väl inne låg hans saker utspridda: Kläder och papper täckte golvet. En gammal laptop låg nedkastad från skrivbordet. Sedlar hade rivits ut och lämnats kvar. Ingenting var stulet, men budskapet var tydligt.
Någon hade varit här.
Snabbt och med bultande hjärta stängde han dörren. Kort därefter kom det första telefonsamtalet. Rösten på andra sidan talade arabiska och var kall och bestämd: ”George: Vi vet vad du sa i Sverige. En massa lögner om Lundin. Sluta, eller så gör vi det åt dig”.
De kommande dagarna fortsatte det att ringa och till slut gick George Tai till polisen i Juba, men de nekade honom att få göra en polisanmälan.
– Det finns inga bevis, sa polisen, men jag försökte visa dem samtalslistan: här, här och här fem minuter, tre minuter och två minuter, säger George och visar upp sin mobiltelefon.
Gardinerna är fördragna och han gestikulerar när han återberättar historien på ett hotellrum i Sydsudans huvudstad Juba.
Ett par livsviktiga, praktiska ärenden, har fått honom att för en dag återvända till Juba. Väl här är han ständigt på sin vakt när han berättar att samma vecka som samtalen kom började grannarna vid den första lägenheten höra av sig. Det hade sett två män som letade efter honom i området. George insåg att det bara finns en sak att göra: att fly.
Den sista natten i Juba sov han inte alls. Han tänkte på sin familjs framtid och hur de som enligt honom är ansvariga för dödsfall i Unity State nu jagade honom.
– Jag var tvungen att lämna allt bakom mig.
Att frågan om olja fortsatt är känslig i Sydsudan menar han har att göra med dagens situation och inte bara med historien. Efter självständigheten förblev oljan landets stora intäktskälla och det nya statliga oljebolaget tog över de utländska oljebolagens roll.
Fågelvägen är det 65 mil mellan Sydsudans huvudstad Juba och Kampala i Uganda. Men mentalt menar George att det är ett nytt liv på andra sidan gränsen.
– På grund av det här rättsfallet så har jag förlorat allt, säger han. Mitt jobb, mitt hem och mitt land, säger
Livet i exil är nytt och han trodde länge att han snart skulle ”åka hem igen” så som det brukar vara efter en resa. Men nu måste han gå till hjälporganisationer för att få mat och han känner sig utelämnad. Trots det ångrar han inte resan till Stockholm.
– Jag såg döda människor som barn, men jag överlevde, tack vare mina släktingar, de såg till att jag fick en utbildning och kunde läsa juridik. Så nu måste jag berätta.
Första gången han hörde talas om att det skulle bli en rättegång var 2018 då han såg ett inlägg på Facebook om en organisation från Sydsudan som var i Stockholm och förberedde en rättsprocess mot ett företag som hette Lundin, och som verkat i Block 5A.
Han blev exalterad och tänkte: ”Wow, det finns fortfarande människor som pratar om det här” därefter kommenterade han entusiastiskt inlägget.
Nästa dag fick han ett samtal från en svensk utredare, och de bestämde sig för att ses.
Det var efter det som samtalen och meddelandena började komma: ”Vi har hört att du pratar med folk från Europa om brott som begåtts i Unity State, och att du sprider falsk information. Vi är här för att säga att du måste sluta. Fortsätter du att prata och ljuga kommer du att få ta konsekvenserna med ditt liv”.
Under hela utredningen mot Lundinbolaget har det funnits rykten och anklagelser om att potentiella vittnen och offer blivit utsatta för hot och mutor för att tystas eller ta tillbaka sina vittnesmål mot företaget.
Som en följd av dessa anklagelser inledde den svenska polisens grupp för utredning av krigsbrott 2018 en utredning om ”övergrepp i rättssak” som först lades ner, men nyligen öppnades igen.
De åtalade och bolaget har upprepade gånger avvisat alla dessa anklagelser och pekat på att de utreddes i flera år innan saken lades ner 2023. Bolaget menar också att inget i den här typen av anklagelser är nya för dem. Flera av målsäganden har i rätten lyft frågan och uppgifterna om påstått övergrepp i rättssak utreddes av åklagare under många år – och utredningen lades ner eftersom ingen koppling till bolaget kunde påvisas.
I ett uttalande till BBC som först publicerade uppgiften om de nya hoten mot George säger bolaget att: ”Vi förstår att en ny utredning har inletts, men vi vill betona att varken företaget eller några tidigare representanter har informerats om misstankar gällande denna nya utredning. Det är ofattbart att dessa anklagelser fortsätter att användas för att grundlöst misskreditera företaget och dess tidigare representanter.”
George mindes det som igår när han slog sig ner längst bak i Stockholms Tingsrätt, sal 34, och lyssnade till de åtalades advokater, som förklarade att konflikten i Unity State inte handlade om oljan utan om interna stridigheter och boskapsstölder.
– De försökte förvandla allt till en kulturell fråga, mindes George. De ville få det att verka som att allt våld berodde på oss själva och våra traditioner, men jag var där. Jag såg vad som hände. Detta handlade om att rensa mark för oljeutvinning.
Under sitt besök i Stockholm deltog han på presskonferenser, seminarier och gav en rad intervjuer till svenska och internationella medier. I dessa ifrågasatte han öppet försvararnas narrativ i rättssalen och beskrev hur deras argument kändes som ett försök att förminska vad han och andra hade upplevt.
– De påstod att vi Nuer slogs när de kom dit, vi slogs medan de var där och vi fortsatte att slåss efter att de lämnat området. Så tekniskt sett sade de till Tingsrätten: ”Det var inte vi. De dödade varandra.”
Men George menade att försvarsadvokaterna missade något centralt.
– När jag växte upp i Leer var det inte krig, men 1997 började vi se kineser och européer i vårt område, och vi undrade vad de letade efter. I byn satte armén så småningom upp en bas, och de gav sig ut på räder för att komma tillbaka med sårade soldater. Tito Biel var en av sönerna från Leer. Han svor att stoppa oljebolagen.
För George och hans familj var konflikten mellan SPLA och regeringen tongivande under hela barndomen, och han menade att försvaret, genom att ta bort den förklaringsmodellen, inte kunde förstå kriget.
– De som stred i Sudan hade motiv, och regeringens offensiver handlade om att skapa buffertzoner kring oljebolagen. Det var skrattretande att som en person från Leer höra försvaret påstå att konflikten i Leer inte skulle ha handlat om detta. Det var på en så låg nivå att jag blev förvånad att höra det i en rättssal, sade George.
George minns också att han var lättad över att de erkände att block 5A ändå var ett område med konflikter.
– Sedan var det speciellt att de pratade om mig där inne, namnen på byar jag bott i, namnen på ledare jag känner personligen. Fakta om anfall som jag själv såg med egna ögon när jag var 15 år gammal. Det var speciellt att lyssna på, minns han
Nu ett år senare sitter George Tai på ett hotellrum i Juba. Varje dag på flykt och som gömd, är en påminnelse om vad han har förlorat.
Men också om varför han fortsätter.
– De sa till mig att jag skulle tystna, säger han. Men jag tänker aldrig sluta tala. De kan ta mitt hem. De kan ta min trygghet. Men de kan inte ta min röst.
Rättegången är en sak. Men de mest oroande just nu menar han är situationen i oljeområdena i Unity State idag och hur misskötseln av oljeanläggningarna fortsätter att påverka miljön och människorna.
Effekterna av föroreningarna menar George syns i de ökande fallen av sjukdomar och missbildningar hos nyfödda. George berättar också om extrema översvämningar som har förvärrat situationen.
Vid översvämningarnas topp 2022 stod upp till 70 procent av Unity State under vatten och när människor dricker vattnet kan de få allvarliga sjukdomar.
– Vissa får missbildade barn – utan ögon, lemmar eller med organ utanför kroppen. Det som händer är inte bara en miljökatastrof. Det är ett humanitärt helvete. Jag kan inte föreställa mig att någon kommer kunna leva i Unity State om 20 år om inget görs.
Enligt George visar också studier av en tysk NGO från 2014 och 2017 höga halter av sulfat i vattnet och tungmetaller i hårprover från människor. Det är något som även den tidigare oljearbetaren och ingenjören vid ett oljekonsortium i Unity State, GPOC, David Bojo Leju, nyligen beskrev i detalj för BBC.
– Oljeindustrin i Sydsudan har länge präglats av kaos och korruption, sa Leju till BBC. De brunnar som inte längre används lämnas ofta öppna och oskyddade, vilket gör att oljespill och kemikalier läcker ut i jorden och grundvattnet, sa David Bojo Leju som lämnade GPOC efter åtta år till BBC.
I dag har David Bojo Leju sökt och fått asyl i Sverige på grund av vad han upplever som hot från sin tidigare arbetsgivare.
George bekräftar både riskerna och analysen av området och berättar om sina egna observationer under miljöbedömningar han deltog i.
– Jag var där 2022 och 2023 för att göra miljöbedömningar, och det jag såg var förödande. Träd, gräs och djur är borta. Området som brukade vara frodigt och grönt är nu bara ödelagt. Vi såg tydligt att förorenat vatten sprider sig genom flodsystemen.
George påpekar att de bolag som nu är verksamma i området, inklusive internationella aktörer, fortsätter att exploatera marken. Från miliserna kunde man fly men från förorenat vatten, finns ingenstans att fly.
– De är till och med värre i dag än under Lundin, säger George Tai.
Han tror att rättegången kan spela en stor roll för Sydsudan.
– För mitt samhälle betyder den mycket, väldigt mycket. När människor fick veta att rättegången skulle inledas i Sverige, blev många väldigt glada. För många visste inte att det fanns någon som Lundin eller andra oljebolag bakom det som hände. Folk kände till namnen på de personer som faktiskt utförde kriget – Peter Paar, Tito Biel – det var de namnen som fanns i folks medvetande. Men när de fick höra att rättegången skulle äga rum i Sverige, blev de entusiastiska.
George menar att människor tänkte att Sverige måste vara ett speciellt land som åtalar sina egna medborgare för misstänkta brott begångna långt bort.
– Sverige sticker ut från resten av de europeiska länderna i sin strävan efter mänskliga rättigheter och allt det där. De tolererar inte att deras medborgare begår brott någon annanstans och sedan springer till Sverige med bytet de stal.
Detta är en artikel i en löpande serie om den historiska rättegången i Tingsrätten i Stockholm. Blankspot följer dagligen förhandlingarna i Lundinmålet men publicerar också artiklar och reportage kring berörda.
Vill du få det senaste i realtid? Välkommen att gå med i Martin Schibbyes Whats app-grupp för bevakningen av rättegången.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Lundin!
Blankspot rapporterar löpande om Lundinrättegången från Tingsrätten i Stockholm. Stöd oss så vi uthålligt och långsiktigt kan bevaka.
