Analys om Coronavirus, Demokrati

Stakston: Pandemin är demokratins chans

Vilket statskick är egentligen bäst på att hantera kriser? Det är nu upp till bevis för världens demokratier.

Av Brit Stakston 17 april, 2020

185 länder är i dag drabbade av coronaviruset och över två miljoner människor är smittade. Mer än hälften av världens befolkning stannar hemma för att skydda sig. Europa är just nu epicentrum för smittan.

I varierande grad av strikthet tillämpas karantänperioder, social distans och ”lock downs” för att minska smittspridningen och antal avlidna.

Nationellt utlysta nödlägen kombineras ofta med särskild coronalagstiftning.

Omfattningen av åtgärderna för att skydda länder och hur extremt snabbt det gått, gör det till en unik och chockerande upplevelse på så många nivåer.

Land efter land tvärbromsar. Arbetslösheten ökar och försörjningsmöjligheterna finns inte längre för alla de som lever på den lilla inkomst de får ihop på sina dagjobb.

Oberoende av hur vardagen sett ut före pandemin är den nu helt upp och nervänd.

Osäkerheten är enorm – och ingen kan med trovärdighet säga hur länge detta kommer att pågå.

Att tidsfaktorn är så osäker gör det svårt att veta hur framtiden bortom virusets framfart över världen kommer att se ut. Nu måste hälsokrisen hanteras och smittan till varje pris stoppas. Men med den följer även en finansiell kris och med detta tvärstopp av så mycket av produktionen faller världsekonomin bit för bit.

De långsiktiga konsekvenserna går inte att överblicka just nu.   

Antalet döda kommer att variera mellan olika länder även inom Europa. Så småningom kommer det att finnas ett facit över vilka som lyckades bäst, agerade snabbast och vilka åtgärder som var mest effektiva. Kanske kommer några länders vägval visa sig ha bidragit till att förvärrat spridningen i andra regioner eller tvärtom.

Vi vet att WHO klassade coronaviruset från Wuhan som ett internationellt hot mot människors hälsa redan i slutet på januari.

Europa fick ett försprång genom kännedomen om virusets spridning i Kina och den italienska utvecklingen gav ytterligare indikation på vikten av ett snabbt agerande.

Med tiden kommer det avslöjas allt mer detaljer om hur länder agerade i februari. Tog man WHO:s varning på allvar eller inte. Och med vilka metoder fick man stopp på smittan.

Blankspot har sammanställt exempel på hur arbetet mot pandemin påverkar mänskliga rättigheter och demokratin i drygt 50 länder. Det är en oroande bild av åtgärder som inte alltid står i proportion till vad som behövs göras. Och det är inskränkningar som inte alltid har skett på ett sätt som följer gängse politiska processer eller involverar medborgare.

Den demokratiska spelplanen ruckas och dessutom på obestämd tid.

Vi har tidigare beskrivit hur allvarligt ”sjuk demokratin” upplevs. Missnöjet med demokratin ökar i hela världen bland annat enligt studien The Global Satisfaction with Democracy Report 2020. De mäter hur väl medborgare upplever att demokratin levererar. En pandemi kommer ge underlag för många utvärderingar av  ”leveransen” av en demokrati.

Slutsatsen i studien är att missnöjet över demokratiska offentliga institutionerna och regeringar ökar över hela världen. Den negativa utvecklingen beskrivs som ett generellt sjukdomstillstånd för demokratin. I procent har missnöjet ökat från 47.9 till 57.5 procent – över hela världen.

Mer än hälften av världens befolkning såg alltså brister i sitt lands demokrati redan innan pandemin kom in i deras liv.

Finanskrisen 2008, skuldkrisen i Europa 2009 och flyktingkrisen 2015 fick djupgående och direkta effekter på demokratin och coronvirusets påverkan på demokratin kommer att adderas till den här listan.

Studien visade också att missnöjet bland medborgare växer när demokratiska regeringar inte kan visa trovärdiga lösningar på stora samhällsproblem. Ju mer synligt misslyckandet sker desto mindre förtroende åtnjuter de demokratiska institutionerna eftersom medborgarna upplever att det saknas resultat.

Hanteringen av den rådande hälsokrisen kommer synliggöra många misslyckande, vilket är oundvikligt i en situation som är ny för alla. Men hur de hanteras och hur de plockas upp av antidemokratiska krafter kommer framöver att bli avgörande.

Det tål att upprepas att studien alltså inte mätte tillståndet för den liberala demokratin som sådan.

Det finns länder där man kan vara nöjd med demokratin ur perspektivet att “det politiska systemet når resultat”. Det innebär att även om dessa resultat nås genom en tillbakarullning av demokratiska fri- och rättigheter, genom avsteg från demokratiska principer såsom en säker rättsstat, demokratiska beslutsprocesser eller skydd för mänskliga rättigheter så kan man vara nöjd med demokratin.

Det är i ljuset av detta som man ska förstå att pandemins alla avsteg från demokratiska fri- och rättigheter kan leda till en oroväckande utveckling och en än större auktoritär smitta.

Det kan vara insikten över en bristande hälsovård som inte alls, trots varningar i många år innan, förberett sig på det sätt man förväntat sig som kan få många att tappa förtroendet.

Hur många svenskar visste till exempel att Sverige inte har en särskilt stor läkemedelsreserv?

Vad som händer med den fortsatta tilliten till demokratiska institutioner efter än fler synliggörande av misslyckanden kommer att bli en ödesfråga. Hittills har det handlat om klimat och migration och med en global pandemin blir frågeställningar som ligger än närmare ännu fler människor.

Låt oss hoppas att den här typen av analyser av vilket politiskt statsskick som levererar bäst inte landar i jämförelser mellan de två supermakterna USA och Kina.

Där Kina blir det auktoritära exemplet och USA det demokratiska. Om det blir så finns det en stor anledning att känna oro för den liberala demokratins framtid.

Jag är bitvis oroad över att tilliten till och med i Sverige är gränslös i kampen mot viruset. I veckan såg vi initiativ till att hylla Anders Tegnell på hans födelsedag. En större skepsis mot regeringen eller myndigheter i deras dagliga arbete – måste kunna kombineras med en tro på den allmänna valda strategin.

Ett aktuellt exempel är den ganska okritiska synen på övervakning för smittspårning över hela världen just nu. Data i folkhälsans tjänst riskerar trots allt också leda till en osund övervakning och det blir farligt om detta bara accepteras utan att medborgare blir mer aktiva.

Det går snabbt nu att acceptera saker som nyss varit otänkbara.

Men jag är också övertygad om att det kommer finnas många lyckade exempel på hur kampen mot pandemin gjordes. På sätt som inte ledde till för stora avsteg från människors demokratiska fri- och rättigheter. Dessa kan fungera som förebilder för demokratins fortsatta utveckling.

Jag hoppas på en omstart för den liberala demokratin som tar den här krisens positiva erfarenheter tillvara.

Nog måste det över hela världen just nu också finnas helt nya samarbetsformer, pragmatiska oväntade väl fungerande lösningar mellan såväl politiska konstellationer som myndigheter och experter. Det kommer finnas massor att lära inför framtiden.

Det har varit befriande att i ett svenskt perspektiv se delar av den politiska ilska som så dominerat det offentliga samtalet försvinna de sista veckorna. Låt oss hoppas det görs en rejäl omstart på alla plan.

Medierna borde även fortsatt lägga bort det ständiga sökarljuset på vad influencers tycker och tänker eller opinionsbildare med trollandet som konstform säger utan i kölvattnet på corona fokusera på skarpa frågor om framtiden som inkluderar demokratin och granskar vad som skett i kulisserna nu.

Den globala pandemin är den representativa demokratins chans.

**

Coronapandemin har fört ut oss alla till en outforskad del av kartan.

Som läsare försöker vi hjälpa dig att navigera i denna nya tid och vi hoppas ni har haft nytta av vår övriga rapportering av vad vi sett som obevakade delar av pandemin.

För att kunna göra reportagen som annars inte skulle bli gjorda och ta fram mer journalistik behöver vi bli fler.

Så om du kan kan: För 70 kronor i månaden kan du bli en del av vår rörelse för att bevaka de vita fläckarna i Sverige och världen.

Blankspots journalistik är fri för alla att läsa, så genom att bli medlem ger du inte bara dig själv oberoende kvalitetsjournalistik, du ger den även till din granne.

Av Brit Stakston