Nyheter om Burundi, Demokrati

Sju orsaker till att presidentvalet i Burundi ser ut att bli våldsamt

Efter femton år vid makten är presidenten på väg ut, men går han utan kamp?

Av Jennifer Sandberg 23 januari, 2020

Spänningarna i Burundi ökar inför president- och parlamentsvalen den 20:e maj 2020. Landets styrande parti CNDD-FDD ska på söndagen den 26:e januari utse sin kandidat till presidentvalet. 

1) Det brutna löftet

När president Pierre Nkurunziza valde att inleda en tredje mandatperiod 2015, i strid med landets konstitution, uppstod politisk oro och anklagelser från människorättsgrupper om omfattande övergrepp mot dem som kritiserat regeringen.

Som svar på Nkurunzizas fortsatta presidentskap skedde ett kuppförsök i maj 2015. Kuppen stoppades av regeringen efter två dagar, och besvarades sedan med repression mot alla kända och misstänkta regimkritiker.

I maj 2018 lovade den sittande Presidenten Pierre Nkurunziza att han inte skulle ställa upp för en fjärde mandatperiod. Men några dagar innan dess hade han vunnit en omstridd folkomröstning som gav honom rätten att behålla makten fram till år 2034.

Trots hans löfte är dörren därför inte helt stängd för honom att bli omvald. 

2) Burundis regering förnekar situationens allvar

Europaparlamentet antog nyligen en resolution där de uppmanade sina medlemsländer att noga följa situationen i Burundi och bevilja flyktingstatus för asylsökande från landet. Flera organisationer har också varnat för det ökande våldet i landet, däribland FN:s undersökningskommission för Burundi som flaggar för att valen inte kommer att ske på ett fritt och demokratiskt sätt. Allt medan Burundis regering fortsätter att förminska och förneka situationens allvar och underkänna FN:s undersökning.

3) Oppositionen bojkottar inte längre valen

I december 2019 återvände flera framträdande politiker från Burundis främsta oppositionsallians CNARED efter flera år i exil, och gav besked om att de kommer att ställa upp i de kommande valen. CNARED bojkottade valen 2010 och 2015 eftersom de ansåg att de var odemokratiska och att det senare stred mot grundlagen. Nu har oppositionsalliansen ändrat taktik.

– Vi kommer att delta i valen 2020 oavsett om den politiska situationen förbättras eller inte, sa CNARED:s exekutiva sekreterare Anicet Niyonkuru på en presskonferans i Bujumbura oktober 2019. Han menar att deltagande i valet är det enda sättet att förbättra situation i landet.

4) Ekonomin är ansträngd

Burundi har lidit ekonomiskt av de senaste årens politiska oroligheter. I december 2017 kom ett gemensamt dekret från finans- och inrikesministerierna som sa att man skulle samla in “frivilliga” ekonomiska bidrag från befolkningen för att finansiera vårens val.

Staten har också undanhållit en del av de statsanställdas löner för att finansiera valen.

5) Trakasserierna från Regeringspartiets ungdomsförbund ökar

I en rapport från Human Rights Watch från december 2019 framgår det att medlemmar av regeringspartiets ökända ungdomsförbund Imbonerakure använder våld och trakasserier för att samla in pengarna från befolkningen. Imbonerakure har dessutom gjort sig skyldiga till kidnappningar, avrättningar och våldtäkter. Ungdomsförbundet sägs ha mer makt och inflytande än lokala polismyndigheter. 

6) Situationen för journalister allt svårare

Sedan det misslyckade kuppförsöket 2015 har Burundiska journalister möts av hot, frihetsberövanden eller rättegångar efter falska anklagelser. Under dagarna efter kuppförsöket stängdes alla oberoende radiostationer ner. Flera andra lokala och internationella medier har också fått sina tillstånd indragna och många journalister har tvingats i exil. 

Den 30:e december 2019 yrkade Burundis allmänne åklagare på 15 års fängelse för fyra journalister; Christine Kamikazi, Agnès Ndirubusa, Térence Mpozenzi och Egide Harerimana, samt deras chaufför Adolphe Masabarakiza.

Journalisterna arbetade för den digitala tidningen “Iwacu”, en av de få kvarvarande oberoende medierna i Burundi, och hade när de arresterades åkt för att undersöka uppgifter om en beväpnad sammandrabbning mellan burundiska rebeller och regeringsstyrkor.

De hot och trakasserier som Burundis journalister möter är ytterligare ett hinder för objektiv bevakning av valet i maj. Burundi ligger enligt Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2019 på plats 159 av 180. 

Arnaud Froger, chef för Reportrar Utan Gränsers Afrikakontor, har i ett pressmeddelande fördömt gripandet IWACU-journalisterna: “De gjorde bara sitt jobb. Genom att gripa dem i ett försök att förhindra bevakningen av en pinsam politisk utveckling, har de Burundiska myndigheterna bara uppmärksammat deras godtyckliga häktning och händelsen som de ville bevaka”, skriver han.

Mot bakgrund av situationen i landet utfärdade även Europaparlamentet en resolution den 16 januari där de uppmanade de burundiska myndigheterna att “sluta trakassera och fängsla journalister, människorättsaktivister och andra oppositionella röster”. 

7) Flyktingar angrips

Även återvändande flyktingar anses vara särskilda måltavlor för människorättsövergrepp. Enligt Europaparlamentet finns det ett ökat tryck på burundiska flyktingar att återvända till hemlandet inför vårens val, och i resolutionen uppmärksammar man att villkoren för “säkert, värdigt och frivilligt återvändande” enligt UNHCR inte är uppfyllda. Man har också vidare uppmärksammat situationen för flyktingar som fördrivits av konflikterna i Burundi genom att, i enlighet med rekommendationer från FN, uppmana alla EU:s medlemsstater att bevilja flyktingstatus för asylsökande från Burundi, öka biståndet till de som fördrivits av konflikten och att noga följa situationen i Burundi inför valet i maj.

Stora bilden, Burundis president Pierre Nkurunziza 2015 (Foto: Johan Persson). I maj 2015 åkte Anna Roxvall och Johan Persson till Burundi för att rapportera för Blankspot om statskuppen och dess efterdyningar. Läs deras reportage här.

Av Jennifer Sandberg