Det började tidigt imorse. Sirener. Följt av meddelanden om att ta sig till skyddsrummen. Israel och USA hade genomfört en koordinerad attack mot Iran och Teheran svarade med missil- och drönarattacker mot Israel och amerikanska baser i hela regionen. Josephine Forthmann skriver om hur snabbt även detta krig blev vardag.
Av Josephine Forthmann 28 februari, 2026
Jag vaknade av pushnotiser från myndigheterna, sirenerna ljöd och allmänheten fick direktiv om att söka skydd.
Det är inte första gången, säger Naama, som bor i norra Tel Aviv, men tonen var annorlunda:
– Vi har känt av det länge, men nu är det på riktigt.
I centrala Jerusalem ses militärfordon röra sig i grupper, medan civila handlar vatten och batterier. Skyltar med instruktioner om hur man ska agera sprids snabbt i WhatsApp-grupper. Inga tecken på kaos, men en kollektiv vaksamhet som är svår att ignorera.
Israels regering hade tidigare under veckan uppmanat till beredskap; skolor stängdes, offentliga sammankomster förbjöds och reservister kallades in. Landets luftförsvar hade intensifierat sina rutiner, och invånarna hade fått notiser direkt från Home Front Command om hur de skulle agera när, inte om – larmet går.
Amerikanskt militärflyg passerade över Jordanien där jag befann mig tidigare i veckan, vilket fick mig att reflektera över hur regionalt sammanflätat läget är och hur snabbt ett luftrum kan bli en front. Överflygningen bidrog till känslan av att “alla är delaktiga”, även om sidan man bor på inte direkt ser några flygplan över sitt eget huvud.
Under lördagsmorgonen inledde Israel tillsammans med USA det som beskrevs som ett “förebyggande” eller större militärt angrepp mot Iran. Målet uppges vara att slå ut Irans militära infrastruktur, inklusive dess missilprogram och kommandocentraler i Teheran och andra städer. Ledningen i USA uttryckte att syftet är att neutralisera det man kallar ett ”omfattande hot” mot Israel och amerikanska intressen i regionen.
Irans statliga medier rapporterade att flera civila mål, inklusive en flickskola i Minab, träffats i anfallet, med dussintals döda och skadade, något som av Teheran beskrivs som en oförlåtlig handling.
Inom några timmar svarade Irans väpnade styrkor enligt officiella uttalanden med ballistiska missiler och drönare mot Israel och amerikanska baser över hela Mellanöstern, från Bahrain till Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten. Iran har förklarat att ”alla amerikanska och israeliska tillgångar i regionen är legitima mål” och att vedergällningen kommer fortsätta tills målen är uppnådda.
I Israel har luftförsvarssystem skjutit ner många av de iranska projektilerna, och trots att initiala attacker inte rapporterar omfattande civila skador, har stora delar av luftrummet stängts och ett undantagstillstånd införts. Sjukhus har flyttat patienter till skyddsrum och skolor har stängt.
På gatorna är det en ovanlig mix: cafégäster pratar högt om nyheter, mobilskärmar visar sirenkoder, samtidigt som folk fortsätter att handla inför helgen.
– Det är som att vara i vänteläge, säger Aman från Jaffa. Du märker att folk pratar mer med varandra, byter info om vart skyddsrummen är, men livet rullar ändå på.
Samtidigt som frontlinjerna i Mellanöstern skiftar, sitter nu civilbefolkningen i olika länder med samma fråga: vad händer härnäst?
Och hur länge blir denna konflikt en del av vardagen?
Josephine Forthmann arbetar med fredsbyggande dialog mellan Israel och Palestina. Hon bor för närvarande i regionen.
Toppbild:Wikimedia Commons.
