Satellitbilder var temat under en av Lundinrättegångens varmaste juniveckor. Men bilder kan tolkas och rättens uppgift blir nu att avgöra om de spår som sågs från rymden var krigsbrott – eller svedjebruk.
Av Martin Schibbye 21 augusti, 2025
Det är på något sätt poetiskt. I ett krig med få och oftast inga internationella journalister på plats finns det ögon i rymden som ser. Drivna av solen, och utskjutna i forskningssyfte av NASA blir bilderna nu till bevis i Sveriges längsta rättegång.
– Ett kort på en bränd by förstår man, men satellitbilder över hela områden är kanske svårare att ta in. Det är ny teknik men rättsväsendet måste ta tillvara på detta, säger satellitexperten Erik Prins på väg in i sal 34.
Lundin Oils tidigare styrelseordförande Ian Lundin och tidigare vd Alex Schneiter står åtalade för medhjälp till grovt folkrättsbrott efter vad som skedde i Sudan, nuvarande Sydsudan, mellan 1999–2003. Bägge nekar till brott.
Rättegången inleddes 2023 är den största i svensk historia och väntas vara klar maj 2026.
Det finns två motsägande berättelser av vad som skedde i Sudan under de aktuella åren. Å ena sidan talar vittnen och åklagarna om tusentals människor som fördrevs från sin mark när regeringsstyrkor och miliser rensade områden för oljeutvinning.
Å andra sidan menar bolaget att det inte var oljan som drev på krigföringen, att det knappt fanns några människor som bodde i de aktuella områdena, samt att bränderna berodde på svedjebruk och inte krig.
I Tingsrätten står den här dagen, inte bara dessa båda berättelser mot varandra – utan även olika satellitbilder, som ska stärka den egna sidans argument.
En satellitbildsanalys från 2008 av fjärranalys-specialisten Erik Prins visar på omfattande förändringar i de traditionella jordbruksmarkernas användningsmönster i Block 5A sedan Lundinkonsortiets verksamhet inleddes. Erik Prins drog sina slutsatser efter att ha analyserat satellitbilder från 1987, 1994, 1995, 1999, 2000, 2002, 2004, 2005 och 2006.
Vittnet Erik Prins förklarar att Landsat-satelliterna, är en serie jordobservationssatelliter som gemensamt drivs av NASA och US Geological Survey (USGS).
De har samlat in data om jordens landyta sedan 1972, vilket gör dem till det längsta kontinuerliga satellitbaserade arkivet för jordobservation.
Bilderna som finns från Sudan kring åren 1997 till 2003 är sporadiska – men i teorin rusade satelliterna fram över block 5A, vart åttonde dygn.
– De vita områden på satellitbilderna, förklarar Prins, har sin grund i kor som betar och trampar ner gräset. Det är välbekant från skötsel av betesmark att kor blottar en bar och sandig markyta, vilket är en aktivitet som satelliterna plockar upp. Det är en starkare markör än odlingsmark eftersom saker kan ha växt upp och sedan skördats.
Erik Prins berättar att han fick frågan av paraplyorganisationen European Coalition for Oil in Sudan, ECOS om han kunde bidra med kunskap kring de ”rykten” som fanns kring block 5A.
– Jag var känd som en person som hade kunskap om miljöaspekter och kunde se hur oljeindustrin påverkade områdena. Uppdraget från ECOS var kort sammanfattat: de ville att jag skulle se på mönster i markanvändning och hur detta förändrades över tid.
Prins analys visade att människor försvunnit från ”oljevägen” och områden nära oljeutvinningen. Prins menar att datan i bilderna är ”objektiva bevis” som även stärks av flyktingarnas vittnesmål.
– En bild är mer värt än tusen ord, så jag vill visa bilderna för att visa på sanningen.
I rättssalen är han lika tydlig som han var när resultaten först presenterades: han menar att det syns hur det mellan 1999 och 2003 sker stora förändringar i Sydsudan: massfördrivningar av människor och byar som förstörs.
I presentationen inför domstolen som Prins även lagt upp på den egna hemsidan argumenterar han för att just Nuerbefolkningens användning av jorden lätt kan ses på satellitbilderna eftersom de både har betesmarker för boskap och platser de odlar och bor.
– Taken på hyddorna kan enkelt ses på satellitbilderna, liksom områdena med odlingsmark, säger Prins och beskriver hur man med hjälp av ”aggregerad data med hjälp av spektralkanaler” kan se odlingsmarken.
De satellitbilder han jämfört i sin studie är tagna olika år men alla under november månad. Erik har valt november eftersom det då slutat regna och jordlotterna är skördade.
– Detta är också en period då svedjebruk inte används lika frekvent.
Enligt Prins så visar alla metoder samma resultat: Människor försvinner från områden där det förekom strider och de når områden sydväst, söder eller nordost om oljevägen. Bilden visar ISODATA-klassificeringen. Metoderna och slutsatserna har ifrågasatts av försvarets egna satelitexperter.
Presentationen är teknisk och faktatung. Rättens ordförande Zander bryter ofta in och ber vittnet förklara skillnaden mellan ”markanvändning,” ”traditionell markanvändning” och ”odlingsmark”.
Bilder tagna av satelliter har blivit viktiga informations- och beviskällor inom det internationella rättssystemet. Men enligt en färsk FN-utrening så försvåras deras användning å ena sidan av bristen på teknisk kompetens bland juridiska experter och å andra sidan av satellitbildsexperternas obekantskap med det juridiska området.
På bilderna från år 2000 ser man för första gången oljevägen mellan Thar Yath till Leer. Det går också att urskilja ett rutnät utifrån de seismiska linjerna som dragits i landskapet.
– Vi ser också garnisoner, längs med oljevägen, på bilder från 2004, förklarar Prins.
På bilderna från 1996 fram till 2002, där man ser vägen, visar Prins att på de första bilderna bränns marken utanför byarna. Framme vid 2002 ser man att många flytt till Bentio – korna lämnar tydliga avtryck omkring staden.
Under åren däremellan ser man enligt Prins hur det brinner ”inne i byarna” vilket är ”ett möjligt tecken på konflikt”.
– Om buskbränderna kommer in på bosättningsplatserna, kan det vara ett tecken på att det är en konflikt.
I en summerande bild har han jämfört situationen 1999 med den från 2002 och de gröna markeringarna visar att aktiviteten minskar till 25 procent.
– Trots en del moln, ser man samma mönster, och i mars 2002 ser man att mycket sker, sedan flyttar en del tillbaka men skillnaden är stor mot föregående år.
På nästa bild ser rätten genom de röda markeringarna var det odlades under åren 1999-2000 och sedan upphör.
Prins förklarar sedan att om man lägger satellitdata bredvid bolagets egna säkerhetsrapporter över incidenter så framträder ett mönster i framför allt tre fokusområden: Dels i norra delen av den nya allvädersvägen där det rapporteras om attacker under 1999 och 2000, samt i Nhialdo där det sker flera attacker, men framför allt en omfattande attack i februari 2002.
Prins menar också att det går att se att fördrivna människorna från alla de här byarna samlas upp ibland annat Wicok och Chotchar.
Rubriken på nästa powerpointbild är ”Satelliterna upptäcker – rapporter från marken bekräftar” och Prins beskriver hur ett av de andra vittnena, Diane de Guzman som ritade egna kartor under sina vandringar, stämmer med det som satelliterna ser från ovan.
Slutligen lägger Erik Prins upp en karta över block 5A och där bilder från 1999 jämför med dem från 2002. I rött ser man byar som är ”borta” och grönt byar som är ”nya”.
– Jag har kritiserats för att använda den ena eller andra algoritmen och detta är ett fält som hela tiden utvecklas snabbt, men oavsett ny metod, är mönstret detsamma.
Erik Prins menar att i dag har tekniken kommit så långt att alla som vill kan söka i hela Landsat-serien från 1984 från till 2005 och i den ser man att antalet bränder i Nhialdo är som flest under åren under 2001 och 2002.
– Jag har fått kritik för att ha använt för få bilder, men hela serien, data från över 40 år är nu sökbar via Climateengine.org.
Allt som allt menar Prins att hans slutsatser bygger på tre lager av ”robusthet” – hängslen och livremmar. Dels de vetenskapliga meriterna för metoden, dels vittnesmål från marken och dels ny teknik och nya data som tillkommit och som stärker bilden.
När han uppmanar rätten att ta del av hela hans föredrag på den egna hemsidan www.prinsengineering.com/stockholm25.htm så avbryter rättens ordförande honom och säger att ”detta är en domstol” och att rätten inte tänker klicka sig in på en hemsida och läsa.
Försvaret pekade under förra vårens sakframställning på att det åklagarnas expert ser som brända byar i själva verket kan vara svedjebruk. Därtill hänvisade försvaret till en global branddatabas som visade att över hälften av Södra Sudans landyta bränns varje år – ett mönster som tyder på traditionellt bruk, inte fördrivning.
Deras slutsats då var att ”bränt gräs snarare är ett tecken på mänsklig närvaro än frånvaro.”
I dag menar Erik Prins att denna kritik var något han hanterade under sin presentation, då data-underlaget idag är mer omfattande och slutsatserna från 2013 stärkts.
Åklagaren ber honom därefter att förklara vad han menar med ”bush fire” och ”bush fire scars”.
– Det blir ett ”svart sår” som man ser både på marken och från satelliten. En brand lämnar en typ av ärr.
– Vet du vad det är som brinner?
– Primärt så är det gräs, det bränns under torrsäsongen, typiskt sätt från december och framåt. När man bränner i utkanterna av bosättningarna så kommer det nytt gräs som korna gillar.
Men, menar Prins, när det brinner inne i byn var det då, precis om i Darfur senare ett tecken på strider.
Som bevis för detta menar han att om man ser på bilderna (dNBR) kring en av byarna så finns det spår av gräsbränder, först omkring byn, sedan 2002, finns spåren mitt i byn.
En sista fråga handlar om en bild från en av Prins rapporter där man ser att området kring Thar Yath 1987 har flera spår av boskap och mänskliga aktivitet, medan bilden från november 1999, elva år senare, saknar den typen av spår på samma plats.
– Detta är en nyckelbild, avslutar Erik Prins.
Borrtornet i Thar Yath. Kort efter att Lundin Oil under 1999 påträffat olja i Block 5A inledde, enligt åklagarna, den sudanesiska militären tillsammans med regimallierade milisgrupper offensiva militära operationer i området för att ta kontroll över det och skapa förutsättningar för Lundin Oils oljeprospektering. Försvaret nekar till detta.
Satellitexperten Erik Prins är inte det enda vittnet som är kallad att prata om rymden i sal 34. Under förundersökningen engagerade åklagarna själva en egen expert som fick en liknande uppgift av polisen – som den Prins genomfört, med civilsamhället som uppdragsgivare.
Dagen efter att Erik Prins vittnat sitter så civilingenjör Torbjörn Rost framför rättens ordförande.
Temat för hans förhör är detsamma som för Prins: analys av satellitbilder från block 5A.
Rost specialitet är en ”objektsbaserad metod” som använts i studier om bostadsidentifiering av somaliska flyktingläger. Bildanalysen av satellitbilder har länge varit viktig i humanitära sammanhang för att bedöma hur många som bor i otillgängliga områden. Det är precis det som Rost arbetet med i flyktingläger på den afrikanska kontinenten, samt i huvudstäder och vid naturkatastrofer.
Under åren 2000 till 2012 arbetade han nästan uteslutande med UNHCR och när han ”fick frågan av två poliser” om att titta på Sudan – började han gå igenom vilket material som fanns.
– Jag kom fram till att det fanns bilder från 1997 till 2003, med ojämna mellanrum, och utredningen valde att gå på en gratissatellit som heter Landsat, så då gjorde vi det.
Uppdraget beskriver han som en ”stegvis process” där arbetet gått från att undersöka vad som finns, till att fokusera på allvädersvägen, och även namn på byar och platser.
– Vi började 2013 och jag gjorde en slutleverans 2016, men 2018 och 2019 återkom polisen och ville ha mer hjälp.
Rost menar att det också hade varit ett alternativ att köpa in bilder från kommersiella aktörer. Men utredningen gjorde bedömningen att det skulle räcka med Landsat. I slutet av hans utredning köpte de in ett par högupplösta bilder från satelliterna QuickBird (över allvädersvägen), och från satelliten Ikonos (över Rubkona).
– De snurrar runt jorden hela tiden på lite olika höjd. Ikonos ligger på femtio mils höjd, förklarar Rost och trycker på att solljuset är det viktiga för att bilderna ska bli bra.
Att ta bilder över Sverige på vintern är dömt att misslyckas, men ju närmare ekvatorn man kommer så kan det å andra sidan vara problem med moln på förmiddagarna.
Ett varv runt jorden tar cirka 100 minuter för de flesta satelliterna.
– Moln är ett problem. Det har varit mycket moln i den här utredningen, säger Rost.
Satellitbilder användes för första gången i internationella brottsutredningar under Srebrenica-rättegångarna vid Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien. För svensk del är detta första gången det använts satellitbilder i en rättegång.
Under 2003 fick en av Landsats satelliter dessutom problem med en spegel, vilket ledde till en del ”stripiga” bilder.
Det är precis som under förhöret med Prins fokus på data, lager och teknik, men sammanfattningsvis kan man säga att Rost förklarar att hans uppgift var att ta fram bilder av hur det såg ut vid olika tidpunkter – inte att jämföra samma plats vid olika tidpunkter.
Av polisen fick han veta att det var andra som gjorde det.
– Har du kännedom om händelser på marken som du tagit in i din analys? Frågar åklagarna.
– Nej, jag har försökt hålla mig ifrån det. Jag har läst lite, men inte kopplat det till en speciell plats, säger Rost.
Skillnaden på det Rost arbetat med och det Erik Prins gjort, menar Rost, är just att Prins gör ”skillnadsanalyser.” På polisens uppmaning har de inte heller samarbetat, förklarar han.
Åklagare Annika Wennerström visar därefter upp en av de digitala bilderna från 1997, där man ser block 5A utritat, som en utmejslad fyrkant i landskapet.
– Det här är max vad man kan se. Det är bara i Hollywood man kommer närmare. Men jag bedömer att detta är mänsklig aktivitet eftersom vegetationen är avskalad. Men det är en bedömning och en tolkning. För att verifiera har jag jämfört med högupplösta bilder.
Åklagaren byter bild till en från 1995 och vill veta vad som får honom att sätta ut en ”punkt”, och Rost upprepar att den roströda jorden förändrats av mänsklig påverkan.
– Huvudsyftet var att polisen ville se hyddor och jag sa till polisen att ”det går inte.” Jag kan inte säga att det var en bosättning, men jag kan säga att det varit ”mänsklig påverkan”.
Rost pratar inte heller om ”byar” i sina svar, utan om ”mänsklig påverkan” – det vill säga att jorden är bortsliten av människor eller boskap.
– Det ser inte naturligt ut.
Ordförande Zander bryter in och undrar varför det i Nhialdo finns flera ljusa områden utanför prickarna, men även det är mänsklig aktivitet, säger Rost – eller ”en flod med mycket lite vatten”.
– Det är den extra ljusheten som gör att jag tolkar det som mänsklig aktivitet, fortsätter han.
Svaren är tekniska och försiktiga.
Det är andra som får dra slutsatserna.
Rost menar också att det mörka inne i byn är ”bränt gräs”, och att man i flera bilder även kan se att det brinner precis vid byns utkanter. Till skillnad mot Erik Prins så lägger han inte samma värdering i det.
På en av bilderna ser man i gult det påbörjade vägbygget söderut från Bentiu, och den 29 november år 2000 ser man att allvädersvägen passerat Duar på sin väg till bolagets rigg vid Thar Yath.
Vid sidan av allvädersvägen ser man nu ”brända områden”, men också en hel del byar och betesmark. Rost drar slutsatsen att det är bränt på grund av färgen på marken. Bilden är gjord utifrån ”true colour”, det vill säga fokus på ”RGB-färgerna”.
– Det ser ut som det gör i verkligheten. Det är därför jag använder RGB. De strukturer jag är ute efter syns i RGB och jag har inte behövt använda infrarött för att se vegetationen, förklarar Rost.
I bilden ser man också en rökpelare från en eld som brinner.
Åklagarna undrar om det kan vara något annat än en väg på bilden.
– Det finns inget naturligt som är så rakt och vegetationen är borta, förklarar Rost.
– Kan du utesluta att det är något annat än en väg?
– Nej.
– Hur hög bedömer du sannolikheten för att det är en väg?
– Sannolikheten är 100 procent. Det skulle annars kunna vara en gränsmarkering, men det är min professionella bedömning att det är en väg, konstaterar Rost och gestaltar med svaret svårigheten när akademiker ombetts uttala sig tvärsäkert i en domstol.
Sannolikheten för en väg bedömer han som 100 procent – men han kan inte utesluta att det är något annat än en väg.
På tingsrättens fyra skärmar visas satellitbild efter satellitbild. På väggarna ses flodfåror, moln och den vita Nilen.
På frågan om det går att ta sig fram i området med fordon innan vägen byggs så svarar Rost att det han kan säga är att innan vägen – fanns ingen väg. Åklagaren vill genom sin fråga visa på vilken betydelse för till exempel den sudanesiska armén en väg kunde ha.
– Jag har svårt att uttala mig, det ligger utanför min…
– Kan du utifrån bilden, utesluta att det gått att transportera sig i området.
– Det kan jag inte uttala mig om, jag kan bara säga vad jag ser i mina bilder, men hade man haft en bandvagn så hade man sett spår av den, säger Rost.
På en bild från den 8 mars 2002 ser man att ”det pågår lite bränningar” i området, det vill säga svedjebruk, på den väg som nu dras mot Nhialdiu.
– Det är stora områden som bränns och man ser mänsklig påverkan även här, säger Rost.
Den 9 april 2002 ser man att vägen vuxit in till Nhialdio. Den 12 juni 2002 ser man att vägen nu går in i Nihaldiu.
I åklagarens bevisning är vägen till den lilla staden Nhialdiu central. Enligt åtalet så inkluderades seismiska undersökningar i närheten av Nhialdiu i bolagets planer. Staden var också en bas för den beryktade milisledaren Peter Gadet.
För att uppfylla sin skyldighet att ge säkerhet för Lundins planerade aktiviteter i Nhialdiu krävde regeringen, enligt åklagarna, att Lundin skulle finansiera en väg som kunde användas året runt och det är därför satellitbilderna fokuserat på staden.
Efter Erik Prins förhör hade de åtalades försvarsadvokater inga frågor. Efter Rost förhör har de en.
Advokat Rainer tar fram ett äldre förhör med polisen där Rost säger att det mellan 1995 och 2003 ”inte finns några nämnvärda skillnader i mänsklig aktivitet”.
– Det stämmer, menar Rost och förklarar att för att vara säker på det gjorde han även några stickprover.
Utdrag ur polisförhöret med Rost där han sa att ”inga nämnvärda förändringar skett” något som de åtalades försvarsadvokater frågade honom om i rättssalen. Han stod fast vid den slutsatsen.
Slutsatsen idag är densamma: mellan 1995 och 2003 kan man inte se någon skillnad vad gällde byar och bosättningar.
– Då har vi inga fler frågor, säger de åtalades advokater.
Vill du hålla koll på allt om Lundinrättegången? I Whatsapp-gruppen Lundin Oil rättegången får du en unik chans att följa Martin Schibbyes arbete dag för dag under rättegången.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Lundin!
Blankspot rapporterar löpande om Lundinrättegången från Tingsrätten i Stockholm. Stöd oss så vi uthålligt och långsiktigt kan bevaka.
