Analys om

Reklam som undergräver folkviljan – Nej tack!

Politisk annonsering online har blivit en demokratisk risk. Nätjättarna bär ett särskilt ansvar för att avvärja den.

En av de frågor som Kofi Annan, diplomat och före detta generalsekretare för FN engagerade sig särskilt i var den om människors rätt att utöva sin rösträtt. Ett av hans sista initiativ var att starta en ”Kommission för val och demokratier i en digital era” utifrån en idé om att ”tekniken står inte stilla; inte heller demokratin”.

Han var djupt oroad över den påverkan nya informations- och kommunikationsverktyg hade på demokratier och val.

Kommissionen kom fram till att de stora plattformarna tillåtit hat och hot online samt låtit desinformation bli viral och därmed helt misslyckats med att förutse hur deras plattformar skulle användas i övergångsdemokratier och samhällen med en historia av etniskt och religiöst våld. Dessutom menar kommissionen att de stora plattformarna har förnekat hur deras produkter undergräver demokratin och reagerat alldeles för långsamt när missbruk påtalats.

Kommissionen menar också att det till problembilden också hör hur politiska kandidater och valda ledare har använt sociala medier för att främja hat, sprida desinformation och undergräva förtroendet för både civilsamhället och statliga institutioner.

Nätjättarnas roll för att skydda väljare och säkerställa att rätt information sprids om kandidater och valprocessen är central för en demokrati. När Facebook nyligen gick ut med att de stoppar ”nya annonser” en vecka före det amerikanska valet kommenterar jag det hos Svenska dagbladet med orden: ”för lite och för sent”. Personligen anser jag att de borde ha förbjudit all politisk annonsering under valet för att säkra den demokratiska processen vilket tas upp i denna text hos Blankspot från oktober 2019.

Frågan om hur val ska skyddas har under pandemin blivit än mer angelägna. Det är totalt 80 val som skulle ha genomförts 2020 och många har skjutits upp på obestämd tid eller har till och med hastats fram av auktoritära ledare för att dra nytta av hur pandemin hanterats.

Blankspot har rapporterat om detta i en artikel om virusval som lyfter fram några av de val som påverkats.

Det som Kofi Annans kommission pekade på i sin rapport är inget som Facebook löser med några små finjusteringar. Kommissionen gav i början av året ett antal brådskande rekommendationer till regeringar och internetplattformar för att skydda legitimiteten hos val över hela världen. Råden baserade sig på ett års arbete med representanter från civilsamhället, tech-sektorn, akademin samt medier från hela världen.

Rapporten innehöll 13 rekommendationer uppdelade på följande områden; att bygga kapacitet och öka den digitala kompetensen; att enas om normer för hur man agerar online som politiker och för kampanjande; offentliga myndigheters agerande samt de sociala medieföretagens agerande.

Ett av kapitlen i rapporten fokuserar på just politisk reklam online där de uppmanar regeringar att anpassa sina politiska reklamregler till online-miljön.

De slår fast att politisk onlineannonsering bidrar till polarisering, desinformation och påverkansoperationer från andra länder. De problematiserar hur sociala mediejättarna profiterar på att förstärka och sprida riktade budskap som hotar demokratiska processer och säkra val.

För dem är frågan om just politisk annonsering den lins genom vilken man på djupet kan se de negativa effekterna av teknikutvecklingen på demokratin.

De lyfter också fram de positiva sidorna av onlineannonsering som dels handlar om den breda möjligheten att nå ut även bland oetablerade kandidater med mindre reklambudget eller möjligheten till finansiering genom donationsprogram och liknande.

Men problemen är så mycket större menar komissionen och betonar att annonserna så tydligt visar vilken grogrund nya kommunikationsmöjligheter är för att erodera demokratin. Målgruppsanpassade annonser från utländska påverkansoperationer som syftar till att förstärka konflikter nämns som ett huvudproblem. Här refererar man till de ryska påverkansoperationerna under det amerikanska valet 2016 och lyfter sedan fram vad nätjättarna gjort sedan dess och hur olika de agerat.

I stort menar de att för att få fram en ansvarsfull digital politisk reklam krävs det ett agerande från politiska partier, sociala medieplattformar och relevanta offentliga myndigheter.

Alla de aktörerna måste ta ett ansvar för att digital reklam används på ett sätt som säkrar demokratiska val. De digitala reklammöjligheterna kan sätta tonen för ett helt val. Dessa val kommer att kunna ge medborgare antingen en högre grad av förtroende och korrekt information eller undergräva demokratin och valintegriteten genom att välja vilseledande kampanjmetoder som förstärker rykten och konspirationsteorier, desinformation och manipulerar media.

Slutsatsen är att val integritet i en digital era kräver högre etiska standarder för hur politiker, partier och kandidater använder sociala medier och digital reklam.

För det andra lyfter kommissionen fram att det de stora sociala medieföretagen vidtagit som åtgärder för att ta itu med några av de nya digitala utmaningarna för politisk reklam inte räcker.

Mer kan göras för att säkra valintegriteten. Alla plattformar kan vidta ytterligare steg för att förbättra transparensen gällande politisk reklam på deras plattformar inklusive synliggörande av datan runt målgruppsinriktade annonser och insyn i annonsköpares identitet – samt ge användarna mer kontroll över vilka typer av annonser de riktas mot.

Överhuvudtaget är resonemangen om en gemensam norm om vad som utgör säkerställande av demokratiska fundament intressant. Här har alla ett ansvar och kommissionen menar även att plattformarna kan bidra till att stärka positiva normer för politiskt kampanjande online.

Ett sätt vore att kräva att politiker, partier och kandidater som köper annonser ska underteckna ett löfte för att undvika vilseledande kampanjpraxis. Alla dessa steg kan hjälpa till att stärka valintegriteten.

Frågan om vad som då egentligen är politisk reklam ägnar komissionen en hel del utrymme åt och föreslår att definitionen av politisk reklam måste vara en lagfråga, definierad av regeringar och inte en fråga att ensamt lämnas till digitala plattformar att avgöra.

Det rapporten sätter fingret på är att de här frågorna inte ska behandlas reaktivt utifrån ett färdigt scenario av valmanipulation med hjälp av ny teknik. Det är dags att sluta överlåta all utveckling inom det här fältet till den goda viljan hos nätjättarna: Därför är just rekommendationerna som rör gemensamma demokratiska normer de mest angelägna.

Det gemensamma agerandet som skett mellan nätjättarna och ansvariga hälsomyndigheter under pandemin har ju visat att det går att arbeta på nya sätt för att säkra människors hälsa. Kommissionens rapport föreslår en liknande global arbetsmodell för att säkra demokratin.

Därmed kan vi kanske slippa den galna logiken som blandar ihop yttrandefrihet – som en mänsklig rättighet – med köpta annonser. De åstadkommer en enda sak; enorma vinster för sociala medieföretagen och ger väldigt lite till, eller till och med, underminerar demokratin.

Läs mer:

Kofi Annan Foundation: Protecting electoral integrity in the digital age

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.