Analys om Edward Snowden, Media
Oro för övervakning– ändå köper vi allt fler uppkopplade prylar
Nu är den här. Brit Stakston har läst årets rapport om "Svenskarna och internet" och ser en ökad rädsla för övervakning.
Av Brit Stakston 15 oktober, 2019
Den årliga rapporten “Svenskarna och internet” presenterades i dag och nästan alla svenskar, 98 procent, har numer tillgång till internet i hushållet. Regeringens mål med ett helt uppkopplat Sverige år 2025 närmar sig.
Jag minns själv glädjen för 20 år sedan när siffrorna började krypa upp mot 30 procentig hushållstäckning.
Det går snabbt nu.
Logiskt är också att den största ökningen av internetanvändandet sker bland de äldre, i gruppen 66 år och äldre är internetanvändandet uppe på 84 procent. Det är viktigt att komma ihåg denna höga siffra när man parallellt lyfter fram de som inte använder internet dagligen vilka sammantaget uppgår till drygt en miljon av svenskarna.
På plats under lanseringen av årets rapport nämndes Digiteken som en del av lösningen för att låta fler av de som vill ta ett kompetenskliv. Till detta bör bibliotek, skolan, civilsamhället och förstås medierna adderas som viktiga aktörer för fortsatt folkbildning inom området.
Det bör också noteras att det bland dessa icke- och sällananvändare finns en hög andel med enbart grundskoleutbildning och fler med lägre hushållsinkomst. Även personer som är födda utanför Sverige tenderar att ingå i denna grupp.
Det digitala utanförskapet som inte är frivilligt bör prioriteras.
I årets rapport läggs även fokus på att allt fler känner sig övervakade. När jag kommenterade rapporten 2014 noterade jag en “Snowdeneffekt” det vill säga en ökad oro för övervakning och registrering efter ett par års siffror på samma nivå.
Men då uppgav 20 procent en oro för övervakning av statliga aktörer och 27 procent för övervakning av nätjättarna.
I årets rapport ökar oron rejält inom båda dessa områden.
Oron för storföretagen är störst, här känner nära hälften en stor oro, jämfört med myndighetssverige för vilka endast var femte oroar sig. Männen är mer oroade än kvinnor över myndigheters övervakning på nätet. Barnfamiljer känner en större oro för storföretagens inkräktande på privatlivet. 25 procent är otrygga med att lagra personlig information i molntjänster och det är glädjande ur ett säkerhetsperspektiv att notera att användandet av publika wifi minskar.
Anledningarna till den ökade oron är säkerligen en effekt av såväl avslöjanden såsom skandalen hos Cambridge analytica och deras datahantering, men också mediers mycket mer intensiva bevakning av nätföretagen i stort.
Samtidigt som det finns en större oro för övervakningsperspektiven presenteras i andra delar av rapporten glädjeskuttsiffror över hur många som har uppkopplade prylar: Internet of Things håller på att slå igenom.
I “Svenskarna och internet” har nu mer än hälften, 54 procent, en uppkopplad pryl i hemmet såsom klockor, kylskåp och bilar. 5 procent anger att de har uppkopplad högtalare och 7 procent har ett uppkopplat dörrlås. Det är inte utan att jag minns Snowdens egen reflektion i sin bok ”I allmänhetens tjänst” om hur just det uppkopplade kylskåpet fick honom att ifrågasätta den digitala utvecklingen och den möjliga datainsamlingen.
Det är begripligt att Internetstiftelsen vill finna nya sätt att närma sig hur internetanvändandet kan beskrivas och följas. Men jag känner mig ändå tveksam till årets nya frågebatteri kopplat till “meningsfullhet” och “väl använd tid på internet”. Dels går det inte att finna ett ”meningsfullt” urval här. Dels ger ett fåtal utvalda appar och aktiviteter på internet och hur de upplevs av dess användare en otroligt skev bild av internetanvändningen. Här kommer man också drabbas hårt av respondenternas förförståelse för vad som är fint och fult att göra på nätet.
Och utan kontext blir ju det mesta helt ärligt meningslöst.
Solklart hamnar därför nyhetsappar, poddar, radioprogram, film och video i topp för mest väl använd tid. Samtidigt som det minst meningsfulla är sådant som mobilspel, dataspel och sociala medier.
I övrigt märks det i rapporten att internet numer är lika naturligt som luft. Rapporten går därför lite på tomgång för första året. Vilket bara är naturligt med tanke på det breda allmänna användandet.
Intressant framåt blir att hitta nya relevanta mätpunkter såsom till exempel att närstudera upplevelsen av samhällets digitala tjänster. Om det är så att det för alltid finns cirka 500 000 som kommer att välja att stå utanför, så behövs de analoga alternativen ställs mot de digitala tjänsterna. Sedan måste man kanske ompröva gamla sanningar. Utgångspunkten att man borde uppskatta samhällets digitala tjänster mer på landsbygden verkar ju på papperet logiskt.
Men är det bara en utbud- och tillgångsfråga eller har det att göra med annat varför man väljer att lösa det på andra sätt? Så som att man kanske vill ses fysiskt istället för att i för många delar vara isolerad och sköta all myndighetskontakt via nätet. Intressanta perspektiv som kräver djupare frågebatterier som rapporten kan kompletteras med.
Intressant i årets rapport är att fem av tio nyttjar sjukvårdens e-tjänster men bara 1 av 10 nyttjar en vårdapp. Särskilt bör det ses i ljuset av den enorma marknadsföringen som skett för dessa nya alternativ.
Statistiken visar också bekymmersamma könsstereotypiska mönster som att män i högre grad använder e-tjänster som är förknippade med ekonomi som Skatteverket och pension. Kvinnorna å sin sida använder istället de digitala tjänsterna för sjukvård.
Användandet av digitala samhällstjänster är också en tydlig utbildningsfråga. Klyftorna mellan lågutbildades och högutbildades nyttjandegrad är stora, och högutbildade har genomgående överlägset högst användande.
83 procent av internetanvändarna använder sociala medier men de sociala medierna kan sägas planar ut i den mån att få av tjänsterna ökar i tillväxt. De stora plattformarna ligger i år kvar på samma nivå, Facebook (74 procent), Instagram (61 procent) och Snapchat (39 procent).
I rapporten ställer man sig frågan om Facebook “peakat” och nog har det gjort det redan de senaste åren. Vilket inte gör tjänstens breda användning mindre unik i mixen av alternativ. Den slags infrastruktur som Facebook är i vardagen har sin roll att fylla vid sidan av ett mer splittrat internet framöver.
Och vi kommer, som jag så många gånger förr sagt, aldrig se ett liknande folkräkningsprojekt som det Facebook genom åren genomfört.
På Facebook används Messenger mest, grupper och evenemang ligger kvar på ungefär samma nivå som förra året, men det som är tydligt är att allt fler blir tysta betraktare. Att skriva och dela andras inlägg samt lägga ut bilder minskar. En trend värd att fundera på hur det bidrar till en spiral av mindre användande hos allt fler.
I det dagliga användandet har Instagram ökat något, från 38 procent till 41 procent även Twitter har ökat något i år igen till 24 procent.
Twitters ökning gissar jag kan kopplas till en slags Greta- och klimateffekt samt att det fortsatt är oroligt i världen. Twitter är oslagbart för att följa händelseutvecklingen vid oroshärder runt om i världen, kriser och terrorattacker.
Fler kvinnor (86 procent) använder sociala medier än män (79 procent). De använder i större grad de tre stora sociala nätverken Facebook, Instagram och Snapchat än män. Män i sin tur är i högre aktiva användare på Twitter, Linkedin och Flashback.
Avslutningsvis lite kort om betalningsviljan för medier. Konsumtionen av film, video och musik på nätet och allt fler vill betala för film- och musiktjänster på nätet och särskilt de unga. Den största ökningen har skett för abonnemang för film-, tv- och videotjänster (57%) medan betalningsviljan för de digitala tidningsprenumerationerna i dagsläget ligger på 32%. Här tror jag vi kommer se många spännande förändringar de kommande åren. Och de handlar inte nödvändigtvis alltid om att räkna ut traditionella medier. Tvärtom.
I ett samtal med digitaliseringsminister Anders Ygeman under rapportsläppet gled samtalet in på hur långt Sverige kommit. Jämförelsen med hur man i Schweiz och Tyskland inte kan deklarera online och att det inte ens går att köpa sin korv med kort.
Tveksamt om vårt kontantlösa samhälle är den renodlat bästa värdemätaren på digital framgång. Detta är ju samtidigt ett exempel på en faktor som över tid underlättar övervakning. Det kontantlösa samhället kan skapa sårbarhet för cyberattacker som slår ut ett lands hela betalsystem.
En relevant spaning av Anders Ygeman till rapportens övervakningsrädsla hade varit den om vilka datapunkter i en digital medborgares liv som möjliggör för övervakning och hur han ser att människors ska skyddas från detta. Och hur tänker han om uppgifterna om alla de uppkopplade prylarna i stort?
Den typen av analyser eller åtminstone reflektioner hade varit önskvärt att få från landets digitaliseringsminister i samband med rykande färsk statistik över Svenskarna och internet. Istället rev han ner skratt och applåder för att han erkände hur svårt gränssnitt han anser att Snapchat har.
Och detta sätter fingret på utmaningarna just nu. Oförmågan att skilja på ett privat användande och de strategiska vägvalen samhället står inför.
Inte ens inför en sådan initierad publik lyfts blicken över internets utveckling.
