En ny trotylfabrik ska ge nya jobb i Nora kommun och sprängämnen till försvaret. Men intill den blivande anläggningen finns en skog som de boende vill bevara.
Av Hedda Steen 25 oktober, 2026
Utanför bilrutorna glider röda hus, fält och små gårdar förbi. Bakom ratten i den svarta Audin sitter den pensionerade infektionsläkaren Mårten Prag. Idag, precis som alla andra dagar det senaste året, ska han försöka förhindra bygget av en trotylfabrik bredvid sitt fritidshus.
Instrumentbrädan är täckt av utskrivna papper. Han har förberett sig. På vägen mot fritidshuset i Nor går han igenom företaget Sweden Ballistics, kommunen och besluten som har fått honom att ägna all sin vakna tid åt myndighetskontakter och överklaganden.
Sweden Ballistics, Swebal, ska tillverka trotyl, TNT, vid Timanshyttan intill Nor i Nora kommun och den här veckan har företaget börjat avverka skogen där anläggningen ska ligga.
Under bilfärden är det inte tyst en sekund.
Mårten Prag tycker att kommunen har arbetat för att få fabriken på plats, men gett dem som redan bor här för lite att säga till om.
Han vill fortfarande veta vilka alternativ som undersöktes och vad som egentligen fanns kvar att påverka när grannarna fick veta vad som planerades.
– En politiker ska vara folkets tjänare, de ska jobba för invånarnas bästa, säger han.
Utanför rutorna övergår bebyggelsen i skog. Staket följer tomtgränserna och mellan de täta träden skymtar sjön Vikern. Det är den här bygden Mårten Prag och grannarna har samlats för att försvara.
Vid ett hus finns en gul skylt om lekande barn. Mot ett träd lutar Bevara Nors banderoll med en bild på en barnfamilj och budskapet att en TNT-fabrik inte hör hemma där barn lever.
När fabriksplanerna blev kända började de läsa handlingar och formulera invändningar tillsammans. Ur det arbetet växte gruppen Bevara Nor fram. I den finns erfarenheter från medicin, ekonomi och gruvverksamhet och tillsammans försöker de förstå vilka konsekvenser etableringen kommer att ha.
Samtidigt menar Mårten att de inte är experter på allt. De kan inte själva peka ut den perfekta platsen för en TNT-fabrik.
– Det vi vet är att vi inte vill ha den här.

När skogsmaskinerna kom till Nor uppstod en tvist om tillstånden. Skogsstyrelsen uppgav för P4 Örebro att avverkning för annan markanvändning än virkesproduktion inte kräver myndighetens tillstånd om det finns ett annat lagakraftvunnet tillstånd. Foto: Hedda Steen.
Trotylfabriken Swebals medgrundare Joakim Sjöblom ger en helt annan bild. Nora kommun valdes efter en jämförelse med andra alternativ, där säkerhetsavstånden vägde tyngst, skriver han.
Han lyfter också fram att mark- och miljödomstolen har bedömt platsen som lämplig för verksamheten.
I ett mejl till Blankspot hänvisar han till samråden och uppger att företaget dessutom knackade dörr längs infartsvägen och lämnade kontaktuppgifter.
Swebal och kommunens politiska majoritet har också lyft försvarsbehovet och nya arbetstillfällen som viktiga och betydelsefulla för både Nora kommun, Sverige och Europa.
I ett pressmeddelande från den 14 januari 2026 förklarar kommunstyrelsens ordförande Mikael Wahlberg (S) att fabriken behövs för att Nora inte ska stå stilla. Han poängterar att nya investeringar och jobb är helt nödvändiga för att hålla kommunen stark på 10 och 20 års sikt, och beskriver beslutet som ett sätt att både ta ansvar i nuet och blicka framåt.

Fabrikens planerade kapacitet motsvarar tusentals ton trotyl om året. Som jämförelse innehåller en vanlig 155-millimeters artillerigranat omkring nio kilo TNT, enligt SVT. Foto: Hedda Steen.
Framme vid infarten bromsar Mårten Prag in. Framför vägen hänger en kedja med ett hänglås mellan grindstolparna. Bakom gallret fortsätter grusvägen in mellan träden.
Det är här på en udde i Vikern som Sweden Ballistics förbereder marken för sin trotylfabrik.
Regnet faller över de gula löven och inifrån skogen hörs maskiner arbeta. På stängslet hänger en röd skylt: “Välkommen till en säker byggarbetsplats.”
När Mårten kliver ur bilen är flera av de andra medlemmarna i föreningen Bevara Nor på plats. Han granskar grinden noggrant och berättar om avspärrningarna som han ser har förändrats sedan igår.
– Det är så onödigt och överdrivet med alla dessa avspärrningar. Det känns som att man är i Östtyskland, säger han.
Fler medlemmar kommer nerför backen, klädda i regnkläder hukande undan regnet. De hälsar på Mårten och snabbt kommer samtalen in på vilka ur Bevara Nor som varit på plats under veckan, vad vakterna har sagt och vad som händer längre in bland träden.
– Jag satt i bilen här precis intill och vakten kom och knackade på och frågade om allt var bra. Det är helt otroligt vad de håller på, säger Arne Rafdal och möts av skratt och suckar.
Så hörs en bil på andra sidan grinden. Blickarna vänds bortåt vägen. En Securitasbil rullar fram och ur den kliver en vakt.
Mårten Prag går honom till mötes och frågar om de får passera. Vakten förklarar att grinden ska hindra obehöriga bilar och att de får fortsätta till fots.
I samlad trupp går gruppen in på den blöta skogsvägen. Ovanför dem sträcker sig tallarnas gröna kronor mot himlen.
Framme vid avspärrningen väntar två vakter till. Mårten Prag går fram till dem för att försöka få reda på var de har satt upp sina övervakningskameror, något som han inte direkt får något svar på.
En av kvinnorna i gruppen, Ellen Freed, vill veta hur vakterna kan ha koll på dem när de rör sig i skogen.
– Vi är så trötta på att kämpa, vi har tappat all kraft. Vi har försökt alla lagliga vägar vi kan, men får inget gehör. Vi har ingen på vår sida som kan representera oss, och vi känner oss nästan lite hotade. Nu är vi dessutom övervakade, säger Ellen.
Vakterna småpratar utan att riktigt svara. Bakom dem ligger fällda trädstammar och de stora maskinerna fortsätter att arbeta.
En bit bort, utanför klungan står Anki Fogdeby och ser in mot skogen. Hon har bott längs vägen mot Nor i 34 år och hennes barn är den sjätte generationen i bygden. Hon talar om familjer som blivit oense om att stanna eller inte och om grannar som nu kanske försvinner.
Själv vill hon inte härifrån. Samtidigt befarar hon att det kan bli svårt att sälja mark och att husen ska tappa värde eftersom ingen vill bo vid en trotylfabrik.
Skogen är en del av den egna uppväxten och den plats som hennes barn nu också hör till. Hon beskriver den som sitt, deras och djurens hem.
– Skogen betyder allt. Det är mitt och barnens hem. Glöm inte alla djur, fåglarna och insekterna. Jag vill inte härifrån och inga djur ska tvingas bort heller, säger hon och blir tyst.
Efter en stund kan Anki inte längre hålla tillbaka tårarna.
– Jag klarar inte av att se det här, säger hon och vänder för att gå hem.

Motståndet mot fabriken har samlat människor i Nora. I augusti 2026 arrangerade Bevara Nor och Vikern en manifestation tillsammans med Naturskyddsföreningen och flera lokala partier. Foto: Hedda Steen.
Trotylfabriken Swebals medgrundare Joakim Sjöblom vet att skogen betyder mycket för de boende, men menar att marken tidigare ägdes av Sveaskog och var avsatt för produktion.
I ett mejl till Blankspot beskriver han träden som huvudsakligen ”omkring 30-åriga tallar och skog som är klassad med lågt naturvärde”.
Av de 63 hektar som företaget enligt Sjöblom har köpt ska omkring sju bli verksamhetsområde. Företaget vill behålla skog som avskärmning och låta människor fortsätta plocka bär och svamp utanför inhägnaden.
Joakim Sjöblom poängterar också att de alltid uppmuntrat till ”konstruktiv dialog”. Som exempel nämner han att när en boende bad om att grinden skulle flyttas längre in för att vakter och bilar inte skulle störa boendemiljön så flyttades den dagen efter.
Han uppger samtidigt att bolaget håller större distans till personer som de anser går till personangrepp eller begår lagbrott, men det framgår inte heller vilka händelser det skulle röra sig om.

På andra sidan Vikern ligger sprängmedelsbolaget Orica i Gyttorp, där Alfred Nobels Nitroglycerin AB etablerades i början av 1900-talet. Foto: Hedda Steen.
Regnet öser nu ner. Mårten Prag och de andra medlemmarna i Bevara Nor bestämmer sig för att samlas hos en granne. Inne i värmen doftar det nybryggt kaffe. Huset ligger nära området och utanför går hästar på hagmark intill det som ska bli en fabrik.
Mellan porslinskoppar och småkakor fortsätter diskussionerna. Människor som inte kände varandra före fabriksplanerna har fått en ny gemenskap genom motståndet.
De är tacksamma för att bygden håller ihop. Nu kretsar oron kring om den kommer att göra det också framöver.
Misstron som Mårten Prag har till Swebal gäller inte bara fabriken i sig utan också hur etableringen tog form.
– Jag upplever att mycket redan var ordnat i hemlighet när planerna senare presenterades för oss, säger han.
Flera är rädda för att Nor aldrig mer ska bli sig lik, att värdefull mark blir uppriven och att människor nu ska fly sina hem som de haft i generationer. Mårten upplever inte att hans oro möts med förståelse eller empati.
En av de boende berättar att hon länge har funderat på att renovera huset för att kunna bo här permanent. Något hon nu lagt på is.
– Jag har länge funderat över att renovera här. Men det skrämmer mig det som sker, säger hon.
Mårten Prag och hans vänner understryker att de både vill och försöker hålla en god ton. De vill undvika att delas upp i två tydliga läger och fortsätter kämpa på laglig väg.
Samtidigt säger de alla att det inte finns någonting som Swebal kan göra, eller erbjuda, för att de ska acceptera fabriken just här.
Så ringer en av medlemmarnas telefoner. Det är en granne som berättar att han är kvar ute i regnet och kör fram och tillbaka, i långsam takt, längs den lilla vägen för att störa arbetet.
– Bra jobbat, fortsätt kämpa, säger flera runt bordet.
Text och foto: Hedda Steen, som studerar journalistik vid Södertörns högskola.
Därför skriver vi om fabriken i Nora: Blankspot har under lång tid följt hur krig och industriella beslut långt från frontlinjerna får konkreta konsekvenser för civila samhällen. När en liten kommun i Bergslagen nu fattar beslut som kopplar samman lokal markanvändning med modern krigföring i Ukraina är det en berättelse som ligger inom i vårt bevakningsområde. Blankspot har tidigare följt planerna. I november 2025 rapporterade vi om miljöprövningen och de boendes oro för säkerheten, skogen och sjön Vikern. I januari 2026 följde vi upp kommunens klartecken och planerna på en drönarfabrik i anslutning till anläggningen.