Nyheter om Karakalpakstan, Uzbekistan
Människorättsaktivister i Uzbekistan: “Svensk organisation utnyttjas av regimen”
Rättegångarna mot karakalpakstanska aktivister ställer Uzbekistans reformarbete på prov. Nu riktas kritik från aktivister mot en svensk organisation som de anser bistår regimen med att släta över människorättsbrott. Tvärtom menar den utpekade organisationen: "Det är vi som påverkar dem."
Av Rasmus Canbäck 9 februari, 2023
Efter stora protester i Uzbekistans nordvästra hörn, Karakalpakstan, sommaren 2022 arresterades hundratals demonstranter och aktivister.
Under vintern har rättegångarna mot dem ägt rum, vilket Blankspot rapporterat om.
I den första rundan av rättegångar, mot de som uzbekiska regimen pekar ut som huvudfigurerna runt sommarens protester, dömdes 16 av 22 till fängelsestraff på mellan 3 till 16 år. Resterande till villkorlig dom.
Människorättsjurister från Human Rights Watch, har anklagat rättegångarna för att omgärdas av rättslöshet. Bland annat har kritik riktats mot bristande transparens, icke oberoende domare och tveksam bevisföring.
Flera av de åtalade har därtill vittnat om kränkningar av deras rättigheter under fångenskapen och aktivister har pekat på det bisarra i att de åtalade vid upprepade tillfällen bett om nåd i domstolen.
En av de åtalade, den 45-åriga Polat Sjamsjetov, dog i fängelset bara ett par dagar efter att han dömts. Den officiella anledningen är hjärtattack, men journalisten Navbahor Imamova, som intervjuade honom i samband med domen menar att han då var fullt frisk vilket även bilder visar.
Efter sommarens protester initierade Ombudsmannen för mänskliga rättigheter i Uzbekistan en kommission, som de kallar för oberoende.
Kommissionens syfte är att utreda och dokumentera händelseförloppet och eventuella övergrepp under protesterna i juli 2022.
Samma kommission har kommenterat dödsfallet med att inga tecken på tortyr begåtts. Tvärtom citerar man Sjamsjetov när han han berättar att han stressröker, vilket fått oppositionella aktivister att höja på ögonbrynen.
Internet stängdes delvis ner i Karakalpakstan dagarna innan uzbekiska regeringen deklarerade en grundlagsändring som skulle frånta regionen dess autonoma självstyre.
Lagförändringen gjorde att stora protester utbrast och ledde till ett tjugotal dödsfall och hundratals som skadades.
I och med internet var nersläckt, och få oberoende journalister kunde ta sig dit, så finns det mycket som fortfarande är otydligt.
Många ställer sig frågan vad som hände under de våldsamma sommardagarna och aktivister undrar varför inga poliser arresterades, trots stora mängder med vittnesmål om övervåld från poliser.
Vinterns rättegångar har skett i skenet av det här och kommissionen som skulle sammanställa en rapport har kritiserats för att inte sammanställa den innan rättegångarna äger rum.
Human Rights Watch har anklagat kommissionen för att vara regimens förlängda arm. Det är en bild som flera karakalpakstanska aktivister som bor i exil delar.
Bland annat kritiseras kommissionen för att neka till att anhållna utsatts för kränkningar av sina mänskliga rättigheter i fångenskap, så som tortyr.
En detalj som sticker ut är att den svenska organisationen Association Central Asia är en del av kommissionen. Organisationen är registrerad i Helsingborg, men har även ett kontor i Uzbekistans huvudstad Tasjkent.
Association Central Asia grundades av exiluzbeker som är aktiva inom det oppositionella partiet Birlik, varav flera av dem förföljdes under början på 1990-talet och har därför lämnat landet. Grundaren och ordföranden för Association Central Asia är Ahunov Pulatjan.
Frågan är varför en oppositionell civilsamhällesorganisation i Sverige deltar i utredningskommissionen, som anklagas av både aktivister och människorättsorganisationer för att vara regimens förlängda arm.
Innan vi får svaren måste vi backa bandet.
Vid Sovjetunionens fall tog den sovjetiska uzbekiska republikens ledare Islam Karimov kontroll över det nya Uzbekistan.
Åren innan hade Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov undertecknat flera demokratiseringsreformer, Glasnost och Perestrojka, vilket gjort det möjligt för oppositionella att organisera sig.
Birlik, som Association Central Asia härstammar ur, kunde gå från att vara en underjordrörelse till att bli alltmer offentlig.
Islam Karimovs styre ledde dock till repressiva åtgärder. Uzbekistan sjönk i människorättsmätningar och de krafter som önskade en levande demokratirörelse hamnade i stället på flykt.
Den autonoma republiken Karakalspakstan kunde trots det hålla kvar sin status, även om regionen förblivit lika eftersatt som under sovjettiden.
Aralsjön, som ibland kallas för världens största naturkatastrof, var fram till 1960-talet Karakalpakstans huvudsakliga källa till välstånd. Därefter torkade den ut som en följd av Josef Stalins reformer där man använde sjöns vatten för att bevattna bomullsodlingar i Centralasiens öknar.
Karakalpakstan har idag den högsta siffran av lungcancer i världen, till följd av de gifter som använts för bomullsodlingarna och som spreds med starka vindar.
Sedan Uzbekistan bildades 1991 har demografin i Karakalpakstan därtill spätts ut med en befolkningsstrategi från huvudstaden Tasjkent. I de bördigare områden i södra Karakalpakstan har land givits till uzbeker och uzbekiska företag, snarare än till karakalpaker.
Upplevelsen bland många i Karakalpakstan har varit att autonomin inte efterlevts i den utsträckning som grundlagen stadgar. Likaså anklagar karakalpakstanska oppositionella Uzbekistan för att bedriva en assimileringspolitik gentemot regionen.
När Islam Karimov slutligen dog 2016 tog ett nytt styre vid. Den nya presidenten, Sjavkat Mirzijojev, inledde flera demokratiseringsreformer som EU snart ställde sig bakom.
I utbyte utlovades ökad handel och nya avtal skrevs om att öka importen av uzbekisk gas och olja. Ledningarna går igenom Karakalpakstan.
Ett par dagar innan protesterna bröt ut i Karakalpakstan den 1 juli i fjol presenterades den hårt kritiserade grundlagsreformen. Förutom att ta bort Karakalpakstans autonoma status föreslogs även att utöka presidentens mandatperiod från 5 till 7 år, samt nollställa den.
Det skulle innebära att Mirzijojev kan bli omvald två mandatperioder till.
Flera experter som Blankspot talat med, däribland Maximilan Hess vid den brittiska tankesmedjan Foreign Policy Institute, sade i somras att Uzbekistans hantering av protesterna säger mycket om hur långt reformarbetet har kommit.
– Det intressanta med fallet med Karakalpakstan är att regeringens nya policyer testas. Kommer Uzbekistan att fortsätta den något mindre isolationistiska vägen eller är skeenden i Karakalpakstan ett stort steg tillbaka mot ännu mer auktoritära skeenden? Efter 30 år som auktoritär regim ligger det i ryggmärgen hos makten.
När Blankspot ringer Ahunov Palutjan, ordförande för Association Central Asia, resonerar han kring Uzbekistans utveckling och hur deras organisation kan hjälpa den i rätt riktning.
Han är inte övertygad om att allt går rätt till när det kommer till kommissionens arbete, men förklarar att han hellre ser att organisationen deltar i den än uteblir enligt devisen att ”man gör större nytta inifrån än utifrån”.
– Vi ser att Uzbekistan har genomgått en förbättring sedan Karimovs tid, även om landet inte direkt är en demokrati. Vi tycker att det bästa sättet att agera för en förbättring är att närvara i kommissionen. Genom vår närvaro så kan de inte blunda för oss.
Däremot är han inte övertygad om Human Rights Watch kritik mot kommisionen.
– Human Rights Watch har sagt att Ukraina har hemliga fängelser för ryssar och Amnesty har lagt fram konstiga rapporter om kriget i Ukraina. Helt ärligt så lyssnar jag inte så mycket till de organisationerna.
Vad anser ni om rättegångarna?
– Vi tycker att alla ska friges och har sagt det flera gånger att de ska det. Med den bevisning som vi lägger fram, genom kommissionen, så måste domarna ta hänsyn till den. Vårt arbete bidrog till att flera av de anklagade blev frigivna. Vår inställning är att Karakalpakstan ska förbli autonomt, och ännu hellre enligt Ålandsmodellen.
Enligt oppositionella och människorättsorganisationer finns det rapporter om att tortyr förekommit, har ni tagit del av det?
– Tortyr förekommer i fängelset, vilket gör det svårare att dokumentera. Vi har presenterat fakta inför kommissionen, åtminstone ett fall om tortyr där en person har berättat om det har skett. Däremot är det hans egen berättelse. Vad kommissionen säger, det får vi se.
Om kommissionen inte lyfter era synpunkter, hur ska ni agera då?
– Om kommissionen inte tar med den fakta som vi presenterat i slutrapporten så får vi överväga om vi ska göra ett uttalande när rapporten publiceras. Genom att vi lämnar in bevismaterial så tas det dock till handlingarna, vilket gör att det ska gå att spåra. Rapporten publiceras om en månad. Däremot är det vår representant i Uzbekistan som är ansvarig från vår sida, så jag kan inte föregå hennes rapportering till kommissionen.
En som inte är imponerad över den svenska organisationens medverkan i kommissionen är Nadejda Atajeva, som är leder den franskbaserade människorättsorganisationen ”Association for Human Rights in Central Asia” sedan 2006.
Atajeva har bott i exil i Frankrike, tillsammans med sin familj, sedan i början 2000-talet där de bedrivit opposition mot Karimovregimen först, och numera den sittande regeringen.
Hon har en dom mot sig i Uzbekistan från Karimovtiden. De dömde henne till sex års fängelse i hennes frånvaro för hennes påverkansarbete mot dåtidens styre.
Till Blankspot berättar hon att domen kvarstår trots det nya styret, och att hon ser det som ett test av Mirzijojevs reformer som sviktar.
Atajeva menar att anledningen till att Association Central Asia kan vara aktiv i Uzbekistan är just för att den är svensk.
– Jag ser ett nytt politiskt verktyg, kan man säga. En människorättsorganisation som är ”grundad” i Sverige får ackreditering för att verka i Uzbekistan. Anledningen verkar vara att deras representant skulle ingå i kommissionen (Ombudsmannens kommission). Jag har svårt att visa tillit till en representant som arbetar i kommissionen över huvud taget.
Hon anser också att just att den är svensk missbrukas av uzbekiska myndigheter.
– Det är ledsamt att se hur uzbekiska myndigheter använder mandatet från en svensk organisation för att sprida desinformation till folket. Det står överallt i den statliga nyhetsrapporteringen.
I samtalet med Ahunov Palutjan lyfts farhågan om att just att organisationen är svenskregistrerad missbrukas, som inte bara Atajeva är ensam med att lyfta – nästan samtliga aktivister Blankspot talar med säger samma sak.
– Det är vi som utnyttjar dem. Vårt arbete kan göra kommissionen bättre, säger Ahunov Palutjan, ordförande för Association Central Asia.
Läs vår tidigare rapportering om Karakalpakstan här.
Toppfoto: Domen förkunnas mot de 22 åtalade. Foto från Ombudsmannens utredningskommission
