Analys om Eskinder Nega, Etiopien, Uzbekistan

"Terrorister kan skada oss fysiskt – men det är bara vi själva som kan skada vår egen frihet"

Just nu turnerar Martin Schibbye tillsammans med föreställningen “Kality” om journalister som är dömda för terrorbrott. Efter attacken på Drottninggatan, och under en föreställning i Uddevalla, blev temat högaktuellt, berättar han i en krönika.  Det var något som inte stämde med publiken på den bakersta raden i Uddevalla Folkets Hus. Långt efter att applåderna hade ebbat […]

Av Martin Schibbye 12 april, 2017

Just nu turnerar Martin Schibbye tillsammans med föreställningen “Kality” om journalister som är dömda för terrorbrott. Efter attacken på Drottninggatan, och under en föreställning i Uddevalla, blev temat högaktuellt, berättar han i en krönika. 

Det var något som inte stämde med publiken på den bakersta raden i Uddevalla Folkets Hus. Långt efter att applåderna hade ebbat ut satt de kvar med huvudena lutade mot stolsryggarna.

De grät och tröstade varandra.

Andra rusade ut ur teaterlokalen så fort föreställningen var över.

Skådespelaren David Lenneman hade precis läst upp ett brev skrivit inne i det Etiopiska Kalityfängelset av den fängslade journalisten Eskinder Nega som sitter dömd till 18-års fängelse för ”terrorbrott”.

Slutscenen i föreställningen ”Kality” som nu turnerar runt i Sverige med röster från journalister som dömts som terrorister väcker starka känslor, men det var ändå något som inte stämde publikens reaktion den här vårkvällen.

En kort stund senare får jag veta att en av dem som arrangerat föreställningen och affischerat om den i Uddevalla var Lena Wahlberg, 69.

Ett av offren efter fredagens terrorattack i Stockholm.

Hon var lokal ordförande för Amnesty på orten och arbetade in i det sista med att ge en röst till de samvetsfångar som felaktigt dömts som terrorister för att de utövat sitt yrke som journalister.



Plötsligt blev alla bilder, filmklipp och ljud jag sett på mobilen de senaste dagarna verkliga. Det som fram tills nu känts som något som ägde rum långt borta fyllde rummet med tomhet.

Ungefär samtidigt, efter två dygn av dämpad och enig stämning, börjar sorgen och gemenskapen genomborras av politiska lagförslag.

Polischefen i Storgöteborg, Erik Nord, vill att utländska medborgare med uppehållstillstånd som stödjer islamism ska utvisas.

Andra vill att “samröre” med utpekade organisationer ska kriminaliseras.

Terrorister kan döda oskyldiga civila och spränga byggnader i luften – men de kan inte förstöra vår demokrati eller våra pressetiska system.

Det kan bara vi själva göra.

Genom missbruk och genom nya lagar.



Scen ur föreställningen Kality, Martin Schibbye, Angelica Radvolt och David Lenneman. Foto: Maryam Barari.

Det som för tio år sedan avfärdades som ett ”vargen kommer”-resonemang – att terroristlagarna skulle användas mot journalister – är nu brutal verklighet i allt fler länder. Jakten på terrorister legitimera långtgående inskränkningar av våra friheter – även i demokratier.

I den årliga statistiken från pressfrihetsorganisationer jämförs alltid siffrorna med föregående år. Men zoomar man ut ser man ett intressant mönster: Den stora ökningen av fängslade journalister inträffar efter elfte september 2001

Den gummibandslagstiftning som skapades för att komma åt terrorism missbrukas i Egypten, Turkiet, Iran, Etiopien och Kina för att tysta, förfölja och fängsla obehagliga röster.



Scen ur föreställningen Kality, Martin Schibbye, Angelica Radvolt och David Lenneman. Foto: Maryam Barari

För att som journalist kunna intervjua en terrorgrupp måste man nämligen ha “samröre”: ett mail, ett telefonsamtal eller ett möte för en intervju.

Om den typen av journalistik kriminaliseras minskar vår kunskap om grupperna.

Terrorister kan skada oss fysiskt, men det är bara vi själva som kan ge oss på åsiktsfriheten, föreningsfriheten och skada våra egna grundlagar.

Enligt Morgan Johansson ska kriminaliseringen gälla även om stödet inte går att knyta till ett speciellt terroristbrott, något som krävs i dag. ”Det här gäller mer allmänt stöd, ”säger Morgan Johansson.

Vem bedömer vad som utgör ”allmänt stöd”.

Vågar utrikeskorrespondenter i framtiden intervjua terroriststämplade grupper som IS, Afghanistans talibaner, Hizbollah i Libanon eller al-Shabaab i Somalia?

Röster vi behöver för att förståelsen av världen inte ska bli halv.

Om fler länder möjliggör åtal mot journalister för ”samröre” med terrorism går ingen längre säker. Att ha eller att intervjua människor med dåliga åsikter bör inte vara ett brott i en demokrati.

I fjol satt 232 journalister i fängelse, 132 av dem hade fängslats med stöd av olika antiterroristlagar. Ofta anklagade för att ha just ”samröre” med olika grupper de intervjuat eller rapporterat om.

Amnesty Internationals samvetsfånge Eskinder Nega, som ordföranden i Uddevalla hade affischerat till stöd för, har i dag suttit 2078 dagar i Kalityfängelset för att ha kritiserat de etiopiska terrorlagarna.

Det om något borde mana lagstiftarna till försiktighet.

**

Läs mer: Schibbye på turne med texter från fängslade. 

Läs mer: Se turneplanen på Riksteaterns hemsida. 

Martin Schibbye, chefredaktör för Blankspot och dömd till 11 års fängelse för ”samröre” med en terroriststämplad organisation. Benådad efter 438 dagar.

Av Martin Schibbye