Okategoriserade om Demokrati, Digitalisering, USA
Krönika: Är det nätbolagens AI som kommer ta död på demokratin – eller är det vi själva?
AI och sociala medier påverkar alltmer det demokratiska samtalet, men frågan är om vi överlåter för mycket av makten till algoritmerna – eller om det är vi själva som i slutändan väljer att stänga av den självkorrigerande mekanismen i demokratin. När Trump och Harris möts i en laddad valdebatt blir det tydligt hur de stora plattformarna och teknikutvecklingen redan styr narrativet, och vi står inför ett avgörande vägskäl: ska vi låta nätbolagens AI forma vår demokrati, eller tar vi ansvaret själva?
Av Brit Stakston 15 september, 2024
Jag vet förstås lika lite som någon annan om hur det kommer att bli men två saker håller jag i handen när det gäller tankar om utvecklingen framåt som jag alltid delar med mig av i de AI-workshops jag håller i.
För det första att alla behöver förstå mer. Skaffa sig rejäla kunskaper i en form av digital samhällskunskap eller digital läsförståelse. Det är ändå grunden i allt. Vi kan inte låta tech-savvy Silicon Valley-snubbar styra hela skutan.
För det andra tror jag genuint på att människans inneboende förmåga att vilja leva kommer att spela en avgörande roll här.
Min utgångspunkt är att vi inte kommer att låta oss förgöras utan minst ett par riktiga matcher.
Men visst finns det fog för oro och ett exempel att närstudera just nu är ändå den amerikanska valspurten. Den 5 november landar jag i New York och frågan om hur valresultatet blir är ännu en öppen fråga.
I veckan har mitt flöde varit fyllt av klipp med författaren Yuval Noah Hararis mer dystopiska AI-perspektiv. I hans senaste bok, Nexus – en kort historik över informationsnätverk från stenåldern till AI, beskriver han demokrati som ett pågående samtal i ett utspritt informationsnätverk och med starka självkorrigerande mekanismer går det också att finna styrka i. Det ska ju då ställas i motsats till diktaturens centrala informationsnav som dikterar allt. Han exemplifierar hur de farliga stegen tas när de där självkorrigerande mekanismerna börjar underminera demokratin, ofta med början i domstolar och media. Typiska tecken är när domstolar fylls med trogna anhängare till en stark ledare eller när oberoende medier tystas.
Händelser som dagligen sker i USA just nu, senast i Georgia.
Det Harari beskriver här är också det som varit synligt länge i en mängd undersökningar som tittat närmare på demokratins tillstånd. Hur befolkningen i länder som Orbáns Ungern inte verkar se det som problematiskt att mänskliga fri- och rättigheter rullas tillbaka. Tvärtom är deras upplevelse att demokratin levererar, det vill säga att politiker gör det de säger.
Och ändå är det ju just dessa rättighetspaket, mänskliga rättigheter och medborgerliga plikter, som ska ge alla frihet och jämlikhet. De rättigheterna är ju dessutom skyddade mot majoritetsargumentet.
”De blir genuint förbryllade när de får höra att valsegern inte ger dem obegränsad makt” skriver Harari och refererar till de starka män som röstats fram. Om ”99 procent av befolkningen vill utrota de återstående 1 procenten är det förbjudet i en demokrati, eftersom det kränker den mest grundläggande mänskliga rättigheten – rätten till liv.”
Det är just dessa enkla men solklara perspektiv på demokrati som så lätt tappas bort dagligen i analyser och reaktioner på det som sker runt omkring i världen och runt om oss.
Vi tror att nätbolagens känslobaserade algoritmer är den verklighet vi ska förhålla oss till. Hur förvrängd den än är.
I veckan har då äntligen de amerikanska presidentkandidaterna Trump och Harris mötts i en debatt. Trump och hans syn på just de där självkorrigerande mekanismerna i en demokrati är uppenbara. Och det är i ljuset av hans uppenbara vilja att ha ALL makt som Kamala Harris handskakning ska ses som en viktig signal om att landet måste enas.
Hur verkningsfullt det blir vet vi inte men hon gör något välbehövligt för demokratin när hon vill inkludera även de miljoner som röstar på Trump. Hon anser de också är hennes väljare om hon vinner.
Trump ser det inte så, förlorar han är valet riggat och de som röstar på Harris kommer han anse inte har gjort det av fri vilja.
Det mest oroande för den amerikanska demokratin på kort sikt är hur hårdnackat Trump under debatten inte backade från sina påståenden om att valet 2020 stulits från honom. Han ångrade inte heller något av det som lett fram till stormningen av Kapitolium.
Budskap som troligen landar väl hos hans kärnväljare. Uttalandena ligger också helt i linje med förra helgens aktiviteter i sociala medier där han lade ut texten om hur han avser att agera om han inte vinner valet.
På Truth Social utfärdade han ett antal hot och grundlösa påståenden om att valet 2024 återigen kommer att ”stjälas från honom”. Trump lovade också att straffa personer involverade i påstått olagligt röstbeteende, inklusive advokater, donatorer och valadministratörer, om han vinner.
De här delarna av en större kampanj för att fortsätta undergräva demokratiska processer och tilliten till det amerikanska röstsystemet genom att fördröja eller blockera rösträkningen ligger ju i rak linje med allt som skedde efter det förra valet.
Amerikanske News Literacy Project följer olika narrativ på desinformationskampanjer under det amerikanska valet. En tematik som sprider sig just nu om valintegriteten är påståenden om att valet även denna gång är riggat. ”Glöm aldrig… De gjorde det en gång, och de kommer att försöka göra det igen”.
Och här sällar jag mig verkligen till Harari att om det är så att algoritmer ger den typen av falska påståenden mer synlighet så gör nätbolagen som låter detta ske något som måste regleras.
Jag har skrivit tidigare om hur stränga regler runt desinformation om valet och valintegritet som de olika nätbolagens policies innefattar. Harari förordar absolut ingen censur, enstaka inlägg kan absolut publiceras i en demokrati.
Men när tekniken genom algoritmer bidrar till att ett sådant inlägg för långt större spridning, styr debatten eller ger inläggen prioritering borde de bli ansvariga. Hararis tydlighet är uppfriskande, an vill förbjuda bottar och allt annat som leder till att teknik utgör sig för att vara människor. Det borde regleras är hans slutsats. Och vi behöver sannerligen mer insyn i hur algoritmer prioriterar vilka röster som inte ses och vilka som förstärks.
För om vi enas om att demokrati är ett samtal då kommer den att bryta samman i den stund vi låter de här icke-existerande människorna, dvs algoritmerna, robotarna eller bottarna, vara med och styra våra åsikter, beteenden och beslut utifrån den inputen.
Regleringen av AI är viktig för att ”förhindra att den förorenar vår infosfär med fejkmänniskor som spyr ut fejknyheter”. Harari vill att vi har samtal om detta NU utifrån scenariot att demokratin annars står inför en kollaps.
Dessa normförskjutningar av det demokratiska samtalet som sker nu blir så synliga under min överkonsumtion av efteranalyser av debatten mellan Harris och Trump.
Det rör sig hela tiden på ytan som om allt bara är teater. Otvetydigt har det oupphörliga kaos som funnits på den amerikanska politiska scenen och som sjukligt nog sprider sig till fler demokratier sedan Trumps inträde har gjort något med allas vår syn på demokrati.
Vi verkar så vana med galenskap numer så att vi förvånas över att en politisk motståndare kommer väl förberedd, pratar åtminstone lite sakpolitik och tar sin politiska motståndare i hand?!? Trumps utspel om hoten mot att acceptera valresultat ses som något mer normalt och berörs därför knappt i valanalyserna.
Och det är nu jag verkligen börjar funderar över om det verkligen bara är AI som ger oss nycklar till att potentiellt sett agera självdestruktivt…kollapsen kommer lika mycket inifrån och beror på vår egen naivitet och oförmåga att ta oss tiden att titta under ytan.
