Idé & Analys om Turkiet
Istanbulkanalen – Erdogans miljardprojekt splittrar Turkiet
Den bakomliggande anledningen till gripandet av Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu kan vara något annat än vad vi tror. Rasmus Canbäck skriver om motståndet mot Istanbulkanalen – Turkiets nya megaprojekt.
Av Rasmus Canbäck 11 april, 2025
När Turkiets president Recep Tayyip Erdogan år 2021 fattade ett slutgiltigt beslut om att starta bygget av Istanbulkanalen – Europas Panamakanal – satte det igång en serie av reaktioner i olika läger.
Medan den turkiska regeringen anser att megaprojektet kommer att få fart på den turkiska ekonomin är andra inte lika övertygade – inte minst i storstaden Istanbul. Ilskan över det kontroversiella projektet och dess biverkningar på närmiljön, ökad risk för jordbävningar och vad som verkar korruptstinna affärer har rasat de senaste åren.
Den största motståndaren till bygget har varit Istanbuls oppositionella borgmästare Ekrem Imamoglu som greps den 19 mars i år. Gripandet satte i sin tur i gång den omfattande regeringskritiska proteströrelse som pågått sedan dess.
Orsaken till gripandet berodde till synes på att den populäre Imamoglu bara dagar senare förväntades presentera sin kandidatur inför 2028 års presidentval. Men många menar att motståndet mot megaprojektet kan vara den verkliga orsaken.
Imamoglu har, med 80 procent av Istanbuls befolkning i ryggen, varit en hårdnackad motståndare mot vad han anser är ett vansinnesprojekt. Själva bygget av kanalen beräknades 2021 kosta mer än 150 miljarder kronor och med all tillhörande infrastruktur – broar, hamnar och städer – är den förväntade slutnotan det dubbla.
En projektkarta över hur Istanbulkanalen (till vänster) är planerad att gå. Grafik från TRT World
Idén om en alternativ kanal till Bosporen är dock inte ny. Redan under Ottomanska riket för 150 år sedan drömde man om en alternativ rutt för handelstrafik. Bosporen, den naturliga kanalen som delar Istanbul i en europeisk och asiatisk del, är i dag den enda rutt som förbinder Medelhavet med Svarta havet. Det gör att den fungerar som en handelslivlina för miljontals människor.
Men Bosporen har också starka strömmarna som gör det är svårnavigerat för de 45 000 fartyg som passerar igenom den årligen. Navigationen blir inte enklare av den cirka halv miljon människor som färdas dagligen fram och tillbaka med färjor över kanalen.
Idén om en handbyggd kanal som skulle skära genom Marmarahalvön kan därför i teorin ses som aptitlig för sjöfarare. Däremot är det inte hela förklaringen till varför Ankara vill satsa hundratals miljarder på projektet och fraktbolag är inte överens om dess nytta.
En huvudsaklig anledning till megaprojektet är bestämmelserna för genomfart i Bosporen. Det regleras av Montreauxkonventionen från 1936 som dels stipulerar att civila fartyg ska få passera obehindrat igenom Bosporen, dels begränsar framkomligheten för militära fartyg. Fartyg som används i krigföring får inte komma igenom.
Ur ett protektionistiskt turkiskt synsätt finns det därför inte mycket att vinna på den åldrade konventionen. Intäkter från tullar är högst begränsade och konventionen har visat sig vara en bromskloss för Erdogan att ta sida i kriget i Ukraina. En ny kanal skulle kringgå båda dessa dilemman.
Fördelarna för Turkiet som Erdogan radar upp är därför många. Enligt honom skulle tullintäkter öka, farvattnen skulle bli säkrare och krigsskepp kommer få resa fritt. Det är dock inte de enda fördelarna.
Granskande journalistik och fristående vakthundsorganisationer i Turkiet har så gott som slagit fast att de personliga ekonomiska incitamenten är starka för Erdogans närmsta krets. Bland annat har vänner inom affärsvärlden (och från Qatar) sedan många år investerat stort i landområden där kanalen ska byggas. Det har närmast beskrivits som ”markrofferi” – när politiska verktyg använts för att ekonomiskt gynna en klick nära makten.
Ekrem Imamoglu möter massorna i Istanbul. Foto från 1lurer.am
När en domstol i Istanbul stoppade planerna att bygga kanalen i början på 2024 väckte det ilska hos presidenten. Imamoglu var då snabb med att förklara att underlagen från landets miljöförvaltning verkade uppdiktade. Medan turkiska miljöorganisationer varnat för att det lokala ekosystemet helt kommer ödeläggas – förgöras – har miljöförvaltningen kringgått kritiken.
För att bygga kanalen kommer Istanbuls två största vattenreservoarer helt försvinna. Att släppa in saltvatten från Medelhavet på Marmarahalvön kan också riskera att saltförgifta grundvattnet som är en huvudsaklig källa för dricksvatten i stan. Experter varnar också för att flyttfåglars rutt från Europa till Mellanöstern kommer förstöras. Marmarahalvöns skogar och träskmarker har i tusentals år varit en viloplats på vägen.
Därtill har turkiska seismologer varnat för att gräva upp Marmarahalvön kommer öka risken för jordbävningar i landet. Det sker genom att skada tektoniska plattor som Istanbul vilar på.
Fraktbolag är inte heller övertygade över behovet av en ny kanal. Till viss del har behovet tvärtom minskat i takt med att fossila bränslen från Kaukasien och Centralasien numera huvudsakligen transporteras genom ledningar i stället för fartyg. Analyser av den potentiella nya farleden misslyckas också att fastslå att den vore bättre. Hårda vindar och dimma finns kvar, liksom att en smal kanal vore lika svårnavigerad som en bred.
Sjökaptener för transportbolagen förklarade för tyska DW år 2021 att de flesta föredrog Bosporen framför en smal kanal, även om den är rak.
Trots den omfattande kritiken både inrikes och utrikes beslutade Erdogan sommaren 2024 att köra över domstolsbeslutet från ett par månader tidigare. 2025 beräknas den totala summan ha dubblats från 2021 till cirka 650 miljarder kronor.
I Istanbuls lokalpolitik har det blivit en het gröt att röra runt i. Vid ett möte i stadens fullmäktige i januari utbröt handgemäng efter att representanter från Erdogans AKP-parti gått till angrepp mot demonstranter.
I samma veva intensifierade borgmästaren Ekrem Imamoglu kritiken mot kanalen med att säga att ingen, inte ens hans motkandidat i lokalvalet från AKP-partiet, stod bakom bygget av kanalen.
Toppbild: Grafik från projektgruppen bakom Istanbulprojektet föreställande kanalen i framtiden.
Gå med i Rasmus Canbäcks WhatsApp-grupp för att följa hans löpande bevakning av Sydkaukasien. Vill du tipsa reportern eller dela med dig av dina egna erfarenheter? Mejla till rasmus@blankspot.se
