Nyheter om ,

Ilska mot New York Times efter bilder på terrorns offer i Kenya

I veckan tog sig sex beväpnade män in på ett hotell i Nairobi och öppnade eld. Terrorgruppen al-Shabaab har tagit på sig attacken där minst 15 personer har dött. Men medan Kenya sörjer de döda har en hätsk diskussion utbrutit om New York Times bilder från händelsen som visar döda kroppar. – Det är kanske det som gör mest ont, att se att svarta kroppar inte behandlas med samma respekt eller värdighet som de förtjänar, säger fotografen Mutua Matheka till Blankspot.

Av 16 januari, 2019

Varför är det skillnad på hur medier rapporterar om terror beroende på vem som dör? Det frågar sig många läsare i Kenya efter attacken igår.

På twitter har både New York Times och tidningens Östafrikachef Kimiko de Freytas-Tamura attackerats för hennes artikel med bilder från AP på skadade och döda kroppar från terrorattacken.

Hashtaggen #WeShallOvercome kompletterades under onsdagen av arga twittrare som krävde journalistens utvisning ur landet under taggen #DeportKimiko på grund av vad man upplevde som en kränkande publicering.



Den togolesiska människorättsaktivisten Farida Bemba Nabourema skriver på twitter till New York Times: ”Varför publicerar ni inte bilder av kroppar efter attacker i USA? Varför är det afrikanska offer som behöver visas upp för att kunna visa ”verkligheten såsom den är”.



Många som twittrade under hasthaggen menade att detta var ännu ett exempel på hur grafiska bilderna ofta är på svarta afrikaner efter terrorattacker jämfört med bilder från attacker i europeiska huvudstäder.

Under eftermiddagen började också taggen #SomeoneTellNYTimes spridas där användare visade upp bilder på hur kenyaner hade skyddat, donerat blod och hjälpt varandra efter attacken. Bilder som man menade visade en mer sann bild av situationen. Även mer positiva bilder från Nairobi började spridas.

 



Till slut blev angreppen så pass många att tidningen gick ut med ett försvar och en förklaring av bildpubliceringen.

I det skriftliga svaret som också spreds på twitter menade tidningen att: “Det är viktigt att ge våra läsare en tydlig bild av hur fruktansvärd en sådan här attack är. Det inbegriper att visa bilder som inte är sensationslystna men som ger en tydlig känsla för situationen”.



New York Times skriver också att de kan förstå upprördheten i Kenya och att de försöker vara så känsliga och lyhörda som möjligt i båda val av ord och bilder.

Även det kenyanska förbundet för utrikeskorrespondenter vädjar om att debattörerna ska lugna sig och har i ett uttalande uttryckt sympati med offren samtidigt som man uppmanar människor att inte uttrycka sig hatiskt mot journalister som riskerar sina liv för att försöka förmedla vad som sker till läsarna vid en terrorattack.

Samtidigt som man uppmanar till en diskussion om bildjournalistik och de svåra val som redaktioner ställs inför vid denna typ av händelser fördömer man det hat som New York Times reporter fått ta emot.



Terje Lindblom som är lärare i bildjournalistik och forskare vid Mittuniversitetet skriver i en kommentar till Blankspot från New York att: “generellt sätt är bilder och video från nyhetshändelser från andra länder mer explicita än bilder och video från nationella händelser, som exempelvis attacken på Drottninggatan”.

Han har också sett bilderna i artikeln och menar att endast en av dem kan anses vara på gränsen och pekar på den bild som föreställer offer som skjutits på en restaurang, “man ser dock inte offrens ansikten så de är anonyma enligt de internationella journalistiska etiska reglerna, vilket är vad New York Times implicit lutar sig emot i sitt försvar”.

Den kenyanska fotografen Mutua Matheka (@truthslinger på instagram) som arbetar med bilden av Afrika är även han tagen av veckans händelser. Han sörjer vänners vänner som dött och har sett bilderna i New York Times och även följt debatten:

– Jag känner igen sensationalismen som kommer fram när västerländska medier ska rapportera om Afrika och framför allt när det gäller döda svarta kroppar.

Han menar också att han sett hundratals reportage om attacker i USA och Europa men att där visas sällan döda kroppar. Egentligen är han inte heller förvånad.

– Det är kanske det som gör mest ont, att veta om att svarta kroppar inte behandlas med samma respekt eller värdighet som de förtjänar. Värdighet verkar medierna reservera för döda västerlänningar.

Av