Reportage om Mongoliet, Pressfrihet
”I värsta fall mördas jag” – Sverige lämnar ut visselblåsare
Efter mer än ett år som häktad har Sverige nu beslutat att den mongoliske visselblåsaren Gan-Ochir Ganbataar ska lämnas ut till hemlandet.
Av Martin Schibbye 25 oktober, 2026
Gan-Ochir Ganbataar är klädd i Kriminalvårdens gröna kläder. På fötterna har han vita fluffiga tofflor och det långa håret är uppsatt i en tofs i nacken. Framför honom på det lilla, fastskruvade bordet ligger högar med utskrivna dokument och papper.
Bredvid ligger ett grått överfallslarm med en knapp för att tillkalla vakterna utanför och en äldre svart mobiltelefon som används för att ringa upp en av Sveriges få mongoliska tolkar.
Tolken har nyligen översatt Högsta domstolens beslut från den 22 september där de konstaterar att ”spridande av falsk information” inte motsvarar något brott i svensk rätt och därför inte kan ligga till grund för utlämning.
Men HD anser också att det finns sannolika skäl för Mongoliets övriga misstankar om en brand och våld mot en tjänsteman och att han därför ska lämnas ut.
– Jag kom till Sverige för att jag trodde på de mänskliga rättigheterna men nu har jag fått det bekräftat att mänskliga rättigheter bara finns på papper och inte i verkligheten. Jag trodde länge att om det fanns rättvisa någonstans i världen så var det i Sverige. Men inte heller här fanns den, säger Gan-Ochir om beskedet att han ska utlämnas.
Efter sina avslöjanden om misstänkt valfusk och korruption lämnade Gan-Ochir Mongoliet och levde i exil i Europa. I augusti 2025 greps han i Sverige efter en utlämningsbegäran från hemlandet. Han ska nu utlämnas till Mongoliet.
Allt startade när han 2016 började arbeta på Mongoliets utbildningsdepartement och där, inne i den politiska apparaten, upptäckte han de felaktigheter som skulle komma att förändra hans liv.
Under valet 2020 agerade han som visselblåsare och larmade om valfusk. Men det avslöjandet var bara början och under de följande åren kom han också över dokument om korruptionsaffärer kring Mongoliets enorma naturresurser.
En tid senare gick han ut med uppgifter om att miljontals ton mongoliskt kol sålts till Kina och han kunde koppla affärerna till en kinesisk vapentillverkare.
– Mongoliet har 3,6 miljoner människor och vi har bara tre statliga sjukhus. Det råder brist på grundskolor för mongoliska barn. Att man stödjer andras krig genom vapenaffärer och säljer naturresurser under bordet var olämpligt, därför ville jag avslöja verkligheten, svarar han på frågan om varför han blev visselblåsare.
Gan-Ochir berättar att det var efter avslöjandena som hoten började att komma och att de dirigerades från allra högsta politiska nivå.
Hot som fick honom att lämna Mongoliet och söka skydd i Europa.
Högsta domstolen bekräftar i domen att han agerat som visselblåsare om misstänkt korruption. Men för Gan-Ochir är den delen av domen en klen tröst.
– Att jag är visselblåsare är glasklart. Jag flydde till Sverige för att jag hoppades att reglerna här skulle vara annorlunda och för att få uppleva rättvisa. Jag har inte begått något brott och ändå är jag inlåst och ska utlämnas.
Han är kritisk mot hela den svenska rättsprocessen och menar att kunskapen om Mongoliet varit otillräcklig och att landet ju nu kommer kunna åtala honom för ”brottet” om att sprida falsk information.
– Det var ingen kvalitet i processen. Jag upplever att de inte hade förmåga att reda ut anklagelserna. Det har varit undermåligt, säger han.
Domstolen bedömer att det finns sannolika skäl för misstankarna om de två gärningar som utlämningen avser. Bland underlaget finns vittnesförhör, åtalsbeslut och en dom mot andra personer som misstänks ha deltagit i en av händelserna.
Den ena anklagelsen gäller en brand i ett bostadshus natten mellan den 28 och 29 april 2019. Gan-Ochir hävdar att det rörde sig om en olyckshändelse som uppstod när han rökte vid en väns bostad.
Han säger att han själv larmade brandkåren, att skadan ersattes och att ärendet tidigare avslutats. En slutsats som Mongoliet inte delar.
Den andra anklagelsen gäller en händelse i oktober 2021, då Gan-Ochir enligt de mongoliska myndigheterna tillsammans med andra fritog en person som skulle föras till en arrest. Gan-Ochir beskriver ingripandet som ”en människorättsaktion” för att förhindra ett olagligt frihetsberövande i samband med protester mot presidenten.
Hans svenska advokat, Fanny Lilja, berättar att försvaret under processen särskilt lyft fram just den brottsmisstanken om att sprida information, som ett tecken på att myndigheterna försöker komma åt honom för hans avslöjanden.
– Vi har anfört att det förhållande att han begärts utlämnad misstänkt för detta ger stöd för hans uppgifter att han är visselblåsare, säger Fanny Lilja till Blankspot.
Högsta domstolen slog också fast att spridande av falsk information inte motsvarar något brott i svensk lag och regeringen avslog därför Mongoliets begäran om utlämning för den gärningen.
Enligt advokaten befarar Gan-Ochir att han ändå kan komma att ställas inför rätta för sina uttalanden när han väl återvänder till Mongoliet.
– Det är Gan-Ochirs uppfattning att han nu när utlämningsbegäran beviljats riskerar att även lagföras för spridning av falsk information, säger Fanny Lilja.
Hon hänvisar också till landinformation som beskriver just hur den mongoliska lagstiftningen om falsk information har använts för att begränsa pressfriheten.
– Av landinformation framgår att kriminaliseringen av spridning av falsk information gett myndigheterna i Mongoliet större befogenheter att ingripa mot oberoende media och journalister.
Innan Gan Ochir flydde hade han kontakt med Amnesty i Mongoliet och även svenska Amnestys Senior Policy Adviser Maja Åberg konstaterar att strafflagstiftningen används av myndigheterna i landet för att begränsa yttrandefriheten för MR-försvarare, journalister och media.
– Inför den senaste människorättsgranskningen av Mongoliet i FN rekommenderade Amnesty bland annat landet att upphäva generella förbud mot spridning av information som grundar sig på vaga och tvetydiga begrepp såsom ”falska nyheter” eller ”spridning av felaktig information”, som föreskriver straffrättsliga påföljder enbart för att dela eller sprida felaktig information.
Gan-Ochir Ganbataar arbetade tidigare på Mongoliets utbildningsdepartement. Under valet 2020 slog han larm om misstänkt manipulation av landets elektroniska rösträkningsmaskiner, de så kallade svarta maskinerna. Senare riktade han även anklagelser om korruption kopplad till landets naturresurser.
Enligt Gan-Ochir har myndigheterna konstruerat anklagelserna för att kunna begära honom utlämnad från utlandet.
– De förstår att Sverige inte skulle lämna ut mig enbart för min aktivism, säger han och menar att det finns många människor i Mongoliet som kan vittna om att brottsmisstankarna är falska.
En avgörande del av utlämningsprocessen har handlat om hur Gan-Ochir riskerar att behandlas i Mongoliet. Högsta domstolen anser inte att utredningen visar någon konkret risk för att han ska utsättas för politisk förföljelse på grund av sina avslöjanden.
I sitt beslut hänvisar Högsta domstolen bland annat till rapporter från FN och Migrationsverket. Domstolen konstaterar att Mongoliet genomfört reformer som syftar till att stärka domstolarnas oberoende, men också att korruption och otillbörlig påverkan fortfarande förekommer inom rättsväsendet.
Enligt HD talar rapporterna sammantaget för att utvecklingen går åt rätt håll.
Gan-Ochir håller inte med.
– Det har inte skett några förbättringar av rättssäkerheten. Snarare har det blivit sämre. Jämför man med Kina och Ryssland är det så klart bättre i Mongoliet, men det kan inte vara måttstocken för asiatiska stater, säger Gan-Ochir och pekar på sin egen familj.
– Ta bara min syster. Hon dömdes på grund av min aktivism och blev också slagen på en polisstation.
Enligt Gan-Ochir har även han själv tidigare utsatts för tortyr. Han misstänker dessutom att hans far har mördats av personer med kopplingar till myndigheterna.
Det är allvarliga anklagelser som han också har fört fram under den svenska rättsprocessen. Högsta domstolen konstaterar att det finns uppgifter om behandlingen av misstänkta och dömda i Mongoliet som ”inger betänkligheter”.
Men domstolen anser inte att det finns tillräckligt stöd för att just Gan-Ochir riskerar tortyr eller att på ett flagrant sätt förvägras en rättvis rättegång.
När jag frågar vad han tror kommer att hända när han återvänder till Mongoliet svarar han utan att tveka:
– I värsta fall mördas jag. I bästa fall döms jag till ett långvarigt fängelsestraff.
När samtalet kommer in på vad som väntar honom i Mongoliet frågar jag om han har någon advokat där som kan företräda honom.
Han svarar att han tidigare hade en advokat, men att denne inte längre lever.
– Den 24 april 2024 sköts min advokat Batbayar ihjäl i sin bil, säger Gan-Ochir.
Sedan blir han tyst.
Det enda som hörs i det lilla besöksrummet är ljudet av vatten som rinner genom rören i taket. Dödsfallet har tidigare uppmärksammats av pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser, RSF.
Enligt organisationen hittades advokaten G. Batbayar död i sin bil i april 2024. Han hade under flera år arbetat med rättsprocesser mot misstänkt olaglig verksamhet inom gruvindustrin, med kopplingar till personer i den dåvarande vice premiärministerns krets.
Bara tio dagar senare greps journalisten Bayarmaa Ayurzana, chefredaktör för nyhetssajten Tac.mn. Hon hade tillsammans med Batbayar granskat misstänkt förskingring av offentliga medel och maktmissbruk inom den mongoliska statsledningen.
Mellan 2021 och 2022 publicerade hon flera avslöjanden om hur offentliga medel, avsedda för att modernisera huvudstaden Ulan Bators transportinfrastruktur, misstänktes ha använts till annat.
Hon anklagades för att ha hotat att sprida information som kunde orsaka allvarlig skada för vice premiärministern. Enligt RSF riskerade hon upp till åtta års fängelse.
Organisationen krävde att åtalet skulle läggas ned och varnade för att rättsprocesser användes för att sätta press på granskande journalister.
För Gan-Ochir är Batbayars död en del av den hotbild han beskriver och han säger att han inte längre har någon advokat i Mongoliet som kan försvara honom när han återvänder.
Gan-Ochir menar att intäkterna från Mongoliets naturresurser borde användas till att bygga skolor och sjukhus i stället för att försvinna i misstänkta korruptionsaffärer.
Under året i häktet i Sollentuna har Gan-Ochir sett hur allt fler intagna fått dela på utrymmet. Till en början bodde han ensam i sin cell. Nu delar han den med ytterligare en person. Tiden använder han till att läsa och sätta sig in i det svenska rättssystemet och på bordet ligger en rapport om förhållandena i svenska häkten.
Sverige har under lång tid fått kritik från bland andra FN, Europarådets tortyrkommitté och Justitieombudsmannen för långa häktningstider, isolering och omfattande restriktioner.
Gan-Ochir tycker sig även här, se en motsättning mellan Sveriges internationella anseende som rättsstat och de egna erfarenheterna av frihetsberövandet.
Han återkommer flera gånger till besvikelsen över det land där han hade hoppats få skydd.
– Jag trodde att Sverige skulle vara annorlunda, men istället för att få skydd här har jag tvingats bli en människorättsadvokat.
Den 8 oktober, drygt två veckor efter Högsta domstolens avgörande, fattade regeringen sitt beslut. Justitieminister Gunnar Strömmer har undertecknat handlingen på regeringens vägnar och en uppgift i regeringsbeslutet sticker ut: Gan-Ochir, som under hela rättsprocessen motsatt sig utlämning, ska efter Högsta domstolens avgörande ha samtyckt till att bli överlämnad.
När vi träffas beskriver han fortfarande utlämningen som ett beslut han motsätter sig, men som han inte längre tror att han kan stoppa genom det svenska rättssystemet.
– Jag ska kämpa vidare tills sanningen och rättvisan accepteras. Att ge upp är inget alternativ.
Mongoliet anklagar Gan-Ochir för bland annat en brand 2019 och en fritagning av en frihetsberövad person 2021. Själv beskriver han branden som en olyckshändelse och fritagningen som en människorättsaktion för att stoppa ett olagligt frihetsberövande i samband med protester mot presidenten.
Samtidigt som Gan-Ochir sitter häktad i Sverige fortsätter hans öde att uppmärksammas i mongoliska medier. I en artikel publicerad i oktober beskrivs han med den uppseendeväckande rubriken: ”Korruptionens dödsängel återvänder till hemlandet.”
I sociala medier finns de som visar sitt stöd för honom. ”Vi stöder och kommer att skydda Gan-Ochir, en pionjär som avslöjat korrupta makthavare och inlett en rättvis kamp för det mongoliska folket”, skriver en person.
Andra uttrycker oro för hans säkerhet: ”Må allt det du har föresatt dig gå i uppfyllelse. Men var försiktig och se till att skydda ditt liv”.
För Gan-Ochir är den uppmärksamhet han fått i hemlandet ett tecken på att hans avslöjanden haft betydelse, trots de personliga konsekvenserna och han säger sig inte ångra sina avslöjanden. Tvärtom beskriver han ”visselblåsandet” som en skyldighet mot det mongoliska folket.
– Nej, jag hade gjort samma sak igen. Det är min skyldighet som mongol. Det jag har gjort har jag gjort för det mongoliska folket.
Gan-Ochir menar också att hans arbete har bidragit till att en ny generation fått upp ögonen för korruptionen och maktmissbruket. Även om han själv har tillbringat år i exil och nu riskerar ett långt fängelsestraff, tror han att utvecklingen på längre sikt går att förändra.
– Människor i Mongoliet är modigare i dag. De demonstrerar och de kämpar. Flera har blivit visselblåsare efter mig, säger Gan-Ochir och skjuter fram flera utskrifter från Facebooksidor där andra larmar om missförhållanden.
Efter en timme är besökstiden slut och kriminalvårdens personal öppnar de tunga dörrarna till korridoren utanför. Papperen ligger fortfarande utspridda över det lilla bordet. Bland dokumenten finns också handlingar om internationella företags verksamhet i landet. Gan-Ochir skyndar sig och pekar bland annat på en rättstvist mellan Mongoliet och det franska kärnenergibolaget Areva, som avslutades med en förlikning 2024.
– Se här, bevis på att utländska företag skaffat sig inflytande genom otillbörliga kontakter med politiker, säger han och samlar ihop sina papper.
Innan vi skiljs åt vill han berätta om ännu ett dokument, som han menar visar hur den mongoliska regeringen tar emot vapen från Kina.
– Jag ska försöka skicka en viktig handling till dig, säger han.
Sedan stängs dörrarna.
Vill du följa arbetet bakom kulisserna med artiklar och reportage så gå med i WhatsApp-gruppen för Martin Schibbyes journalistik.
