Nyheter om Demokrati, Etiopien

Fredspristagarens mardrömsvecka

Strax efter att Abiy Ahmed tilldelats Nobels fredspris utbröt protester. Epicentret för oron menade många stod att finna hos mediamogulen och Oromo-aktivisten Jawar Mohammed. Men hur ser han själv på den anklagelsen?

Av Andreas Greiber Baumann 14 november, 2019

Av Andreas Greiber Baumann

Premiärminister Abiy Ahmed hade knappt varit vinnare av Nobels fredspris i en vecka när missnöjda demonstranter från hans egen folkgrupp började demonstrera mot honom. I huvudstaden Addis Abeba eldades bland annat exemplar av premiärministerns nya bok “Medemer” upp. Boken beskrivs som en samlad presentation av hans politiska projekt för att ena det etniskt sett djupt uppdelade landet.

Protesterna spred sig snabbt till flera delar av landet och våldet riktade sig främst mot etniska minoriteter. På det följde attacker mot kyrkor och minst 86 personer fick sätta livet till.

Den direkta orsaken till upploppen var ett påstått attentatsförsök på en av Etiopiens mest kontroversiella figurer, mediemogulen och aktivistledaren Jawar Mohammed, som anklagas för att vara både “terrorist, hatpredikant och etnonationalist”.

Han har många fiender – men också 1,7 miljoner följare på Facebook och när han skriver till dem, kan det få det konsekvenser.

Precis det skedde i oktober: Jawar Mohammed väcktes av sina livvakter mitt i natten, eftersom de hade fått order om att lämna honom obevakad. Mohammad fruktade då en attack mot sin bostad och bad sina Facebook-följare om hjälp.

Därigenom utlöste han också några av de blodigaste upploppen i Etiopien i år.

Facebookmeddelandet mobiliserade inte bara hundratals supportrar som strömmade till hans hem för att rädda honom, utan också tusentals följare på andra håll i landet som gav sig ut på gatorna i protester, vilka i många fall även dem resulterade i våld mot etniska och religiösa minoriteter.

Sammantaget dog 10 personer i strid med polisen medan 76 andra dödades i sammanstötningarna med andra civila, enligt de etiopiska myndigheterna.

Händelserna ser ut som en upprepning på flera av de upplopp som plågat Etiopien sedan Abiy Ahmed erövrade makten för ett och ett halvt år sedan och lossade statens järngrepp över de nio etniskt definierade federala delstaterna.

Totalt har upp till 2,5 miljoner etiopier fördrivits internt i sitt eget land på grund av våldet under det senaste året.

Det är mer än i något annat land i världen. Och det i ett land där det officiellt sätt inte råder krig –  men som synes finns det ingen riktig fred heller.

Jag följde de senaste oroligheterna från min bostad i Addis Abeba, och när freden och ordningen var återställd efter fyra dagar, körde jag in för att möta Jawar Mohammed själv

Hela hans grannskap befann sig fortfarande under ett sorts självutfärdat undantagstillstånd. Gatorna var blockerade med stenar och bildäck, och unga män hade omringat hans hus. Några äldre killar promenerade runt med walki-talkies, redo att ge order, och en handfull uniformerade personer bar kalashnikovs.

Efter en hetsig säkerhetskontroll fick jag komma in i huset, som påminde om en fästning. Säkerhetsfolk rörde sig runt i trädgården, staplar med vattenflaskor stod uppställda här och där och en dieselgenerator dundrade loss. Jag fick vänta på ett mörkt kontor tills Jawar Mohammed kom in och hälsade mumlande.

Han satte sig sedan tungt ner i sin kontorsstol vid ett monstruöst skrivbord och lutade sig tyst tillbaka och svarade på min fråga om han skulle ta ansvar för de liv som förlorats under upploppen han startade med sitt Facebook meddelande:

– Vad skulle jag annars ha gjort i en situation där beväpnade män kom in i mitt hus mitt i natten? Jag var tvungen att låta allmänheten veta vad som hände och kalla på hjälp. Jag fruktade för mitt liv, säger Jawar Mohammed.

– Naturligtvis är dödsfallen olyckliga. Men det är regeringens och polisens fel, de hanterade demonstrationerna oprofessionellt, fortsätter han.

Min blick sveper över två stora spjut och en traditionell sköld som sitter på väggen bakom honom. För ett ögonblick slår han mig som en blandning av en krigare och en påve. Attacklysten, men passiv och knubbig. Mäktig men ansvarsfri.

Medierapporteringen berättar också om unga oromoers riktade attacker på kristna och icke-oromos. Jawar Mohammed är känd för att ha ett stort inflytande över ungdomarna.

– Lyssna nu. Protesterna uppstod spontant och plötsligt. Vi hade inte planerat någonting, och det var ganska lugnt den första dagen. Men sedan började striderna mellan olika autonoma grupper. Det hade ingenting med demonstrationerna att göra.

Han förklarar vidare:

– Det är smärtsamt att se vårt folk dö igen. Men det beror på att regeringen fortsätter att förlita sig på gamla strategier, som att förtrycka.

Jawar Mohammed återvände till Etiopien för ett år sedan. I årtal stöttade han, från sin exil i USA, oromos kamp mot den tidigare etiopiska regeringen. Genom sitt mediahus, Oromia Media Network, pumpade han ut nyheter och propaganda om rebellgruppen.

Den kampen fick sitt slut när Abiy Ahmed som också tillhör oromofolket, utsågs till premiärminister i april 2018, inledde demokratiska reformer och släppte tusentals politiska fångar.

Alla terroristanklagelser mot Jawar Mohammed lades ner och när aktivistledaren återigen satte sin fot i Etiopien firades han som en återvändande hjälte.

Men Jawar visade sig snabbt ha en obehaglig effekt på några av sina följare. Han påbörjade en rundresa i landet för att fira “segern”. När han nådde staden Shashamane 200 kilometer söder om huvudstaden samlades tusentals supportrar till firandet i stadens centrum.

Någon gång under firandet anklagades plötsligt en ung man från en annan folkgrupp av några omgivande människor för att bära på en bomb.

Mannen omringades, hängdes från sina fötter i en lyktstolpe och slogs ihjäl. Han var oskyldig, förklarade polisen efteråt. De hittade aldrig någon bomb.

Liknande berättelser om våldsamma nationalister skrämmer många i Etiopien. Rädslan är att oromobefolkningen är i färd med att utkräva hämnd på några av de över 80 andra etniska grupperna i det stora landet.

Trotts att oromofolket utgör landets största folkgrupp förtrycktes de i årtionden, nu menar en del att de vill de hävda sig som segrare genom våld.

Jawar Mohammed avvisar den teorin, men anser också att oromobefolkningen förtjänar upprättelse efter decennier av förtryck.

– Oromofolket har uteslutits och förlöjligats alltför länge. Men vad vi vill är inte hämnd, utan självstyre i vårt hemland och en rättvis andel av regeringsmakten som motsvarar vår andel av befolkningen, säger han och fortsätter:

– Kejsar Menelik och kejsar Haile Selassie försökte smälta samman alla etniska grupper under den dominerande Amhara-kulturen. Folk kämpade mot det. De ville bevara sin etnicitet och kultur. Så etnisk nationalism är ett resultat av centralregeringens historiska förtryck.

– Det som ska göras är därför inte att bekämpa de etniska skillnaderna i Etiopien, utan att tillåta och hantera dem. Låt människor få autonomi i sina hemregioner och en rättvis maktandel. Om du undertrycker det kommer landet att falla isär, argumenterar Mohammad och lägger till att han inte tror på våld mot andra etniska grupper i den kampen.

– Pressen måste vara på regeringen. Inte på andra etniska grupper. Etniskt våld hjälper bara en ambitiös diktator, säger han riktat mot premiärministern Abiy Ahmed.

Men det är inte bara bland oromofolket som våldsamma nationalister finns.

I landets näst största delstat, Amhara, genomförde en nationalistisk militärbefälhavare i juli en militärkupp genom att döda delstatspresidenten och ett antal etiopiska federala styrkor.

Detta skedde som ett svar på att han och delstaten tappat makten till centralregeringen. Hundratals dödades i konfrontationerna mellan rebellstyrkorna och de federala soldater som till sist dödade den upproriska militärchefen.

I storstaden Hawassa, några timmars bilfärd söder om Addis Abeba, har extremister från områdets majoritetsgrupp, Sidama, jagat människor från andra etniska grupper ur staden under det senaste året när man demonstrerat för självständighet.

I november beslutar en folkomröstning ifall Sidama ska bli en oberoende delstat och därmed Etiopiens tionde. Konsekvenserna är svåra att förbise.

Minst tio andra etniska grupper som inte har sina egna delstater har uttryckt en önskan om ett liknande system. Detta har lett observatörer till att frukta för att Etiopien står inför ett slags Jugoslavien-scenario.

– Jag är rädd att etnonationalism antingen kommer göra oss till ett nytt Jugoslavien eller ett nytt Rwanda. Alltså en splittring av staten eller folkmord, säger Eskinder Nega, journalist och redaktör för tidningen Ethiopis.

Jawar Mohammed tror det motsatta:

– Sättet att förhindra ett nytt Jugoslavien är inte genom att undertrycka etniska identiteter. Det är genom att tillåta dem och låta dem organisera sig politiskt.

Det är också därför som han blivit mer kritisk mot Abiy Ahmed. Han tycker att premiärministern talar för mycket om samhället och de forna kungarnas enade Etiopien. Mohammed är särskilt kritisk till Abiys planer på att förvandla landets ledande koalitionsparti till ett äkta politiskt parti så att det inte längre styrs av en konsensus mellan ledarna i de fyra dominerande etniska staterna.

Abiy är på väg utför en hal sluttning med de här idéerna. Han försöker att flytta den politiska makten bort från de etniska och nationalistiska grupperna, säger Jawar Mohammed och kommer också med en varning förklädd som ett gott råd.

– Jag skulle råda regeringen att inte släcka bränderna hela tiden, utan att istället förhindra branden. Sättet man kan förhindra de etniska oroligheterna på är genom att få eliterna i de olika etniska grupperna att förhandla sinsemellan. Det är missförstånd och oenigheter mellan eliterna här i huvudstaden som leder till etniska konflikter runtom i landet.

**

Toppbild: Wikimedia Commons

Översättning från danskan av Anton Rosén .

Av Andreas Greiber Baumann