När Trumpadministrationen stryper finansieringen till USA:s public service är det inte bara en budgetfråga – det är ett ideologiskt angrepp på idén om journalistik, skriver professor Christian Christensen.
Av Debatt 1 maj, 2025
Text: Christian Christensen är professor i journalistik vid Stockholms universitet
Trumpadministrationen har meddelat att man avser dra tillbaka över en miljard dollar i finansiering till Corporation for Public Broadcasting (CPB), den organisation som stöttar public service i USA genom Public Broadcasting Service (PBS) och National Public Radio (NPR).
Även om den federala finansieringen bara utgör en liten del av dessa organisationers totala budget – privata donationer, sponsring och delstatligt stöd står för mer – är pengarna avgörande för public service-tv och -radio i mindre lokala marknader där stöd från allmänheten eller näringslivet är svårt att få. Nedskärningarna skulle troligen slå ut dessa mindre stationer och kraftigt försvaga de större.
I praktiken skulle de sista spåren av public service försvinna från stora delar av USA, vilket lämnar informationslandskapet helt i händerna på kommersiella medier.
Denna attack på USA:s public service-medier är kanske det minst överraskande beskedet på länge. När jag intervjuades här i Sverige förra månaden, efter att Trump i praktiken lagt ner Voice of America (VOA), fick jag frågan: vad blir nästa steg för republikanernas mediestrategi?
Jag tvekade inte: nästa steg är att strypa finansieringen till den amerikanska public servicen. För mig var det aldrig en fråga om om, utan när.
PBS och NPR representerar en möjlig alternativ modell för hur medier skulle kunna fungera i USA – eller åtminstone hur de kunde ha gjort. När CPB grundades 1967 under president Lyndon B. Johnson var det decennier efter att de privata mediejättarna ABC, NBC och CBS tagit nästan total kontroll över det amerikanska etern. Syftet var att erbjuda det amerikanska folket ett icke-kommersiellt alternativ.
Men till skillnad från europeiska motsvarigheter som SVT eller BBC, vilka startade som välfinansierade monopol under 1920- och 30-talen, föddes den amerikanska public servicen svag och utan ambition att utmana de kommersiella aktörerna på riktigt.
I över ett halvt sekel har amerikansk public service funnits i medielandskapets utkanter, med fokus på utbildningsprogram av hög kvalitet och nyhetsrapportering riktad främst till en välutbildad, urban publik. Den låga federala finansieringen har inneburit att man – till skillnad från i Europa – tvingats ta emot pengar från storföretag. När jag själv bodde i USA skämtades det om att PBS borde stå för ”Petroleum Broadcasting Service”, då oljejättar som Mobil stod för stora delar av ”sponsorskapet”.
Så varför slå ihjäl en mediemodell som knappt syns i statistiken och som dessutom mestadels finansieras från annat håll än staten?
Enkelt. På grund av vad den symboliserar.
Trumpadministrationen och dess krets av miljardärrådgivare har som mål att försvaga eller förstöra alla samhällsinstitutioner som antyder att det finns alternativ till privat, företagsstyrd kontroll – eller som ifrågasätter myten att den ”fria marknaden” är den bästa modellen för allt, från utbildning till sjukvård till medier. Själva idén att staten skulle kunna bidra till det gemensamma bästa är skrämmande för dessa krafter – och måste därför krossas.
Public service i sin klassiska europeiska form – som vi känner den här i Sverige – betraktar människor som medborgare, inte konsumenter. I ett samhälle där nästan allting genomsyras av konsumtionslogik, behövs platser där vårt värde inte mäts i köpkraft.
I Sverige gäller det inte bara medier, utan även tillgången till sjukvård och högre utbildning. Tanken är enkel: att vara informerad, frisk och bildad ska inte vara ett privilegium för dem med pengar – utan en rättighet. Och ett informerat, friskt och bildat samhälle gynnar alla.
Public service i USA behöver reformeras i grunden. Och den europeiska modellen är långt ifrån perfekt. Men trots sina brister har public service ett värde – inte bara i vad det producerar, utan i vad det signalerar: att det finns fungerande alternativ. Att marknadsekonomi kan samexistera med institutioner som är för viktiga för att överlåtas till företagsvinster och miljardärer.
För personer som Donald Trump eller Elon Musk är dessa icke-kommersiella rum ett virus som hotar deras affärsmodeller. Men sanningen är att de inte är ett virus.
De är ett vaccin.
Text: Christian Christensen är professor i journalistik vid Stockholms universitet.
Av Debatt
Stöd Blankspot!
Vill du delta i debatten? Det här är en debattartikel och för åsikterna står skribenterna själva. Blankspot välkomnar debatttexter av berörda i de ämnen som vi bevakar så att läsarna kan ta del av alla sidors bästa argument och bilda sig en egen uppfattning. Vill du svara på denna text eller skriva en egen kontakta oss på info@blankspot.se
