Analys om

Brit Stakston: Ge inte rasisterna full pott

Hatet och hoten som publicerades på Jimmy Durmaz Instagramkonto fick stor spridning. Men ingen ifrågasatte lockbetet innan man spred berättelsen vidare om ett land där rasismen tagit över. Vi återpublicerar här Brit Stakstons krönika som i dag gick i DN.

Scrollar man i sitt flöde under midsommarhelgen 2018 är det lätt att tro att Sverige är på väg att falla samman. Länge var det en världsbild som återfanns hos de populistiska och antidemokratiska rörelserna som under lång tid varit skräckslagna över hur en mångkulturell och digital framtid hotat deras maktpositioner.

Nytt för i år är att denna panik slagit rot också hos många av oss som månar om demokratin. Tillsammans frammanas en suggestion av att vi lever i ett tyskt 1930-tal där årets riksdagsval ser ut att bli det sista och demokratin är hotad.

Det börjar närma sig en kokpunkt i den polariserade samhällsdebatten, särskilt i frågor om integration och migration.

Addera ett val och ett fotbollsmästerskap i den mixen så kokar det lätt över.

Matchen mot Tyskland i VM avgjordes på en frispark efter att Jimmy Durmaz i matchens slutsekunder tacklade en spelare.

Kort därpå skrev ett inofficiellt Twitterkonto, som såg ut som Fifas officiella, att Jimmy Durmaz fått ta emot ”över 3 000 kommentarer inklusive hotfulla, rasistiska och även några dödshot” på sin senaste Instagrambild.

Då smällde det till.

Det inofficiella twitter-kontot som många antog var FIFA:s eget.

Innan någon hann kolla upp hur många kommentarer som var hatiska. Innan någon hann kolla upp om de var skrivna av barn, av anonyma nystartade konton eller botar. Innan någon hann kolla upp om det verkligen är Fifa som ligger bakom kontot eller ställa ett par uppföljande kritiska frågor.

Det spelade för många ingen roll. Tweeten blev ett lockbete för rasister att göra än fler inlägg och antirasister att i affekt dela de inläggen vidare så de fick ett än större genomslag.

Det hat som fanns växte snabbt till ett allt större monster, genom alla de människor vars ilska vändes mot de vidriga inläggen och spred dem vidare. Snabbt nådde de hatiska budskapen från oklara avsändare med marginell räckvidd snabbt enorma mängder av människor.

Alla dessa inlägg togs nu som inteckning för att svenskheten var villkorad och hur olika spelreglerna är för den som är vit och den som inte är det.

När solen gick upp möttes vi som loggade in av ännu en dag då bilden av ett fallande samhället besannats.

Det är djupt problematiskt att låta obskyra åsikter från en minoritet presenteras som vore det en folkstorm. Om de dessutom delvis är automatiserade är saken än värre.

Miljoner tittare såg matchen och även om varenda en av alla dessa första 3 000 kommentarer varit hotfulla var det i relation till majoriteten oerhört få.

Den berättelsen är viktigare än den om de anonyma konton som öser hat och dödshotar.

Än mer anmärkningsvärt är att centerpartiets Annie Lööf återpublicerade några av de rasistiska inläggen med uppmaningen om att Sverige måste tas tillbaka från rasisterna och hatarna.

Valkampanjande i all ära, men är Sverige så rasistiskt och fyllt av hat så det motsatta måste tas tillbaka?

Vet vi att det var vad som hände i kommentarsfältet hos Jimmy Durmaz? Eller har en trollogik anammats som gör att det räcker med att ”det kunde vara så”, ”det spelar ingen roll om det bara var en del hatiska kommentarer, det är ju så här alla tänker”?

Allt rasar ju. Det vet alla.

Det är galet att förklara krig och kämpa för att ta tillbaka något som inte ens är taget från oss. Det är ju att ge rasisterna full pott. De är inte i majoritet.

Och vad händer när hatet får fortsätta att dominera berättelsen om det som hänt – trots att det motsatta nästan direkt tog över?

Narrativet som dessa konton med otydliga avsändare bygger matchar därmed allas budskapsplattform: rasisternas, antirasisternas och de som hela tiden letat efter tecken på att integrationen bara är en yta.

Solklart är att Jimmy Durmaz arbetsgivare inte ska acceptera inläggen och de ska polisanmälas. Någon administratör bör sätta sig och anmäla vartenda av de konton som hotat.

Möjligtvis bör media rapportera om just detta för att folkbilda om hur man anmäler och för att tydliggöra att dödshot online är allvarligt. I övrigt behöver inte denna galenskap ges mer luft av alla nätanvändare innan man vet mycket mer.

Men det hela eskalerade, och midsommarhelgen slutade med att Jimmy Durmaz stod och försvarade sin svenskhet.

Det är en absurd och oacceptabel konsekvens av ett antal anonyma kontons aktivitet.

Jag tror det är dags att på allvar logga ur inför nästa match. Se fotboll tillsammans och finna styrka i gemenskapen.

Denna text av Blankspots Brit Stakston publicerades ursprungligen i Dagens Nyheters kulturdel och återpubliceras här.