Nyheter om Turkiet, Turkmenistan
Turkiets törst efter gas – nu offras en turkmensk aktivist
Umidajan Bekchanova, regimkritisk aktivist från Turkmenistan, greps torsdagen den 29 maj i sitt hem i Istanbul. Hon hålls nu inspärrad i ett deportationscenter – med en överhängande risk att skickas tillbaka till en av världens mest slutna och brutala diktaturer.
Av Blankspot 6 juni, 2025
Text av Mirja Lakso
Under söndagen den första juni informerades Umidajan Bekchanovas familj och vänner om att Umida, som hon kallas, hade förts från Arnavutköy deportationscenter till Istanbuls flygplats. Nyheten spreds snabbt via turkmensk oppositionell media, och tack vare ett blixtsnabbt engagemang från aktivister kopplades Human Rights Watch och FN:s flyktingorgan (UNHCR) in.
Trots detta lyckades inte advokaterna nå Umida under flera timmar innan hon till slut kördes tillbaka till samma deportationscenter som tidigare. Hennes vän Ümit Kuzubayev berättar att hon kördes runt planlöst i en bil av två män, innan de till slut förde tillbaka henne till centret.
– Det är oklart varför de valde att köra runt med henne i stället för att verkställa deportationen. Kanske påverkades beslutet av trycket från omvärldens reaktioner, säger han.
Umidajan Bekchanova. Hennes aktivism har lyckats störa makten i Turkmenistan. Bild: Privat foto
Turkmenistan, beläget i Centralasien, anses vara ett av världens mest slutna länder. Styret jämförs inte sällan med Nordkorea och Eritrea. Människorättsorganisationer har i decennier rapporterat om det obefintliga utrymmet för civilsamhälle och medier. Aktivister, såsom Umida Bekchanova, befinner sig ofta i exil – inte minst i Turkiet.
Rachel Denber, biträdande chef för avdelningen för Europa och Centralasien på Human Rights Watch förklarar att grunden för denna risk är Umidajan Bekchanovas aktivism och kritik mot den turkmenska regeringen.
– Umidajan Bekchanova löper en välgrundad risk att utsättas för politiskt motiverad förföljelse samt för tortyr och annan omänsklig behandling. Turkmenistan har ett dokumenterat mönster av misshandel och tortyr av personer i förvar, konstaterar Rachel Denber och fortsätter:
– Den turkmenska regeringen är extremt repressiv, tolererar ingen offentlig kritik mot sin politik eller sina handlingar, och hämnas på dem som deltar i offentlig, kritisk aktivism genom att fängsla dem och trakassera deras familjemedlemmar – särskilt familjer till aktivister i exil.
Turkmenistans president Serdar Berdimuhamedov och Turkiets president Recep Tayyip Erdogan träffas. Bild: president.tr
Turkiets och Turkmenistans relationer har det senaste decenniet förbättrats. Dels är det en följd av att gas- och oljeledningar från Centralasien till Turkiet byggts ut. Turkmenistan besitter stora oexploaterade gasfyndigheter som regionens stormakter vill komma åt, däribland Turkiet. Dels har relationen stärkts inom flera regionala samarbeten där bland annat det gemensamma turkiska kulturarvet står i centrum.
”Svårt att söka skydd”
Gripandet av Umida Bekchanova sker med bakgrund i detta, anser Chemen Orem, människorättsjurist från Turkmenistan. Hon agerar ombud för Umida i påverkansarbetet för att få henne fri.
– Umida är den första kvinnan som Turkiet försöker deportera – i utbyte mot turkmensk gas, säger hon. Samarbetet mellan Turkiet och Turkmenistan har fördjupats, samtidigt som människorättsliga principer överges. I turkmenska fängelser mördas inte bara politiska fångar. Kvinnor utsätts för grova sexuella övergrepp, inklusive skador på könsorgan och andra privata delar.
Umida Bekchanova hålls nu i förvar i ett deportationscenter i Çatalca. Hon är inte registrerad som flykting och kan därför deporteras när som helst. Torsdagen den femte juni försökte hennes advokat få henne registrerad hos UNHCR – utan framgång.
Nurul Rakhimbek från den amerikanska organisationen Center for Global Civic and Political Strategies bekräftar Ores bild.
– Dessa fall sker i skuggan av Turkiets och Turkmenistans ekonomiska intressen, där mänskliga rättigheter väger lättare än olja och gas, säger Nurul Rakhimbek.
Risk för massdeportationer
Under de senaste åren har minst fem turkmenska exilaktivister gripits av turkisk polis, i skeenden som liknar kidnappningar, och tvångsdeporterats till Turkmenistan – där de försvunnit spårlöst och antagits ha torterats.
Situationen är särskilt oroande med tanke på den muslimska högtiden Kurban Bairam, då Turkiet ofta genomför massdeportationer. Förra året deporterades bloggaren Merdan Mukhamedov under just denna period. Han har inte hörts av sedan dess och befaras ha torterats ihjäl i ett turkmenskt fängelse.
Olya Charyeva var en av de aktivister som stod utanför FN-skrapan i New York och demonstrerade när Merdan Mukhamedov deporterades. Som aktivister inom ett litet nätverk kände de varandra väl. Helt plötsligt var Mukhamedov borta.
– De turkmenska myndigheterna är rädda för aktiva och utbildade människor. Presidenten, Gurbanguly Berdimuhamedov, tycker inte om intelligenta individer. Det är därför han undanröjde den välutbildade Merdan Mukhamedov från sin väg. Jag tror inte att han lever längre, säger Olya Charyeva.
Trots upprepade varningar från Human Rights Watch och FN fortsätter Turkiet dessa olagliga deportationer – ett uttryck för det allt tätare samarbetet med Turkmenistans auktoritära regim.
Flera organisationer reagerar
Lärdomarna av konsekvenserna från andra deporteringar gör att Umida Bekchanovas öde inte går obemärkt förbi. Ett samlat civilsamhälle med expertis i Centralasien reagerar.
En av dem är Leila Seiitbek, ordförande för organisationen Freedom For Eurasia som har sitt säte i Wien. Hon menar att Umidas fall är en del av ett systematiskt mönster:
– Det här är ett medvetet försök att tysta kritiska röster. Umida är en nyckelperson i kampen för demokrati och kvinnors rättigheter i Turkmenistan. Turkiet måste leva upp till sina internationella åtaganden och garantera hennes säkerhet.
Vid det turkiska förvaret är situationen illa. Umidajan Bekchanova beskriver det som att hon inte har plats att sitta ner i den lilla cellen som hon delar med många andra.
En annan är Igor Slabykh, verkställande direktör för den USA-baserade organisationen Building Democracy Foundation, som också understryker allvaret.
– Umida har fått betala ett högt pris för att stå upp för mänskliga rättigheter i Turkmenistan. Nu riskerar hon att skickas tillbaka till ett land där både hon och hennes familj redan har förföljts. Auktoritära regimer som Ryssland och Turkmenistan försöker inte bara tysta oppositionen inom sina egna gränser – de jagar dem även i exil.
Hayat Nurmedova, medlem i Nationella Räddningskommittén, vädjar om stöd:
– Umidas förföljelse är inte bara en personlig tragedi. Det är ett test för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vi får inte blunda för det förtryck som drabbar dem som vågar tala ut.
Hon uppmanar särskilt den svenska allmänheten att agera, med tanke på att Umida tidigare varit medverkande i Aftonbladets granskning av turkmenska tortyrfängelser. Efter den publiceringen ökade hoten mot Umida.
”Då försvinner hon för alltid”
Den turkmenska journalisten Nina Startseva har själv suttit fängslad i landet och vittnar om grymheterna.
– Det som pågår är fullständigt omänskligt. Människor torteras med elchocker, kvävs med gas, slits sönder av hundar. De kokas levande. Barn torteras inför sina föräldrar – och föräldrar inför sina barn, säger Nina Startseva.
Det var tung diplomatisk press som till slut ledde till att Startseva själv frigavs. Hon hoppas nu på samma kraftfulla agerande för att rädda Umida. Men hon påminner om vad som hände Ogulsapar Muradova – en annan journalist som greps samtidigt med henne 2006.
– Muradova hade inte samma tur. Hon torterades till döds. Jag kunde höra hennes skrik från rummet intill.
Startseva tvekar inte:
– Om Umida deporteras är det kört. Då försvinner hon för alltid.
Uppdatering 2025-06-07: Efter publicering fick Umidajan Bekchanova tillstånd att registrera sig som skyddssökande. Inget beslut har blivit taget än.
Toppbild: Turkmenistan ingår i Det turkiska rådet – en allians mellan turkiskspråkiga stater, vars säte är i Turkiet. Foto: Turkiets presidentkansli.
