Monica Nordenwald, med lång erfarenhet av uppdrag på Afrikas horn och i södra Afrika, besöker valmöten hos de tre huvudkandidaterna inför dagens val i Sydafrika och rapporterar om ett nyväckt politiskt intresse i landet.
Av Monica Nordenwald 8 maj, 2019
Fullpackade minibussar rullar från Limpopo och Mpumalanga in mot Soweto till Dobsonvilles idrottsstadium. Ledaren för Democratic Alliance, Mmusi Maimane har starkt stöd i den här delen av förstaden till Johannesburg.
– Självklart ska jag rösta! Jag har inte rätt att klaga sedan om jag inte har använt mig av min möjlighet att få rösta. Det är ju det vi har kämpat för, säger Mandla min taxichaufför som kör mig till dagens valmöte.
Medan vi kör den sista biten lägger han till att han är trött på att höra de olika ledarna peka ut vad de andra gör fel. Nu vill han höra vad respektive kandidat önskar göra för förbättringar.
Mandla har som många andra jag pratat med skärpta gränskontroller som en av sina viktigaste frågor. Han vill se att den som blir vald förhindrar illegal invandring från Zimbabwe och Mocambique.
Jag hoppar ur taxin och går bort mot stadion som håller på att fyllas, folk nickar välkomnande. En grupp unga killar iklädda Democratic Alliance blå kampanjtröjor ropar:
– Det är bara 4 dagar kvar!
För 25 år sedan var jag också här. Då skulle landet genomföra sitt första demokratiska val. Två dagar före valet 1994 exploderade en bilbomb nära ANC:s huvudkontor i centrala Johannesburg och det rapporterades att många hade skadats och att flera var döda.
Den gången bodde jag på ett vandrarhem i området Hillbrow inte långt ifrån där bilen hade exploderat och jag tog mig ner till det avspärrade området. Gatorna var fyllda med människor och utanför det skadade huvudkontoret stod en grupp ANC anhängare med förkryssade röstsedlar för Nelson Mandela. Bilbomben var ett utav de sista försöken i Afrikaaner Weerstandsbeweging (AWB):s bombkampanj för att stoppa valet. Afrikaanernas motståndsrörelse, en högerextremistisk grupp som eftersträvade upprättandet av en oberoende Afrikaanrepublik, “Boerstaat”, inom Sydafrika.
När Nelson Mandela sedan tillträdde fanns det stora förväntningar. Både i landet och internationellt.
– Mandela tog oss till friheten men nu behöver vi jobb och det har ANC inte klarat av att leverera, säger Leonardo Tembisa i Soweto.
Han var tidigare aktivist för ANC men har sedan två år tillbaka lämnat partiet och gått över till Democratic Alliance (DA).
– ANC har gjort att vi tappat internationella investerare och korruptionen är skyhög. Jag har berättat för mina föräldrar att jag har gått över till DA och de lyssnade och respekterade mitt beslut, berättar Leaonardo Tembisa.
Enligt honom är partiet inte redo för att ta makten men genom att värva många röster hoppas man sätta press på ANC.
I bakgrunden hör man partiledarens tal blandat med politiska ramsor. Hela läktaren gungar och tröjorna med texten One South Africa for all färgar hela stadion blå.
Men långt innan talet är slut har publiken börjat gå mot utgångarna.
– Det är ju det här som jag har sagt till våra ledare att vi måste bli bättre förankrade, nu går folk redan för att de vet att det serveras mat i bussarna, innan de ska åka hem, förklarar Leonardo.
Sedan dränks samtalet i dånet från motorcyklarna som kör iväg med representanter från hela landet. Slagorden ebbar ut och läktarna töms snabbt.
– Hade det här varit ett ANC möte hade nu dansen och sången börjat och hållit på långt in på natten, säger Leonardo bekymrat innan vi skiljs åt.
Dagen efter genomför både ANC och EFF (Economic freedom fighters) med Cyril Ramaphosa respektive Julius Malema sina sista valmöten. Vid ANC: s arrangemang dånar musiken och grillarna är ännu varma när jag kommer dit. Stämningen är en helt annan och alla verkar känna varandra. Jag hinner inte ta många steg innan deltagarna sveper in mig i banderoller och frågar om de får ta bilder.
Jag bjuds in att dansa och de testar om jag kan slagorden “Amandla – Aweto!” (makt åt folket). Den sittande presidenten Cyril Ramaphosa som pekande på sin klocka pryder valaffischerna gör det nu igen i sitt tal och säger att vi inte kan förspilla någon mera tid.
När skymningen lägger sig blir jag uppmanad att lämna området och jag åker tillbaka till Soweto i tid för att hinna se EFF:s anhängare lämna Orlandostadion där de haft sitt sista valmöte. Deras röda uniformsliknande klädkod med matchande baskrar blir en tydlig kontrast mot solnedgången. Jag hinner inte in, men det känns lika bra. Jag vet inte hur det hade känts att befinna sig där när Malema framför att han inte “ska döda någon vit medborgare – inte ännu”.
De övriga partiledarna spelar istället på kärleken och respekten för Mandela i sina valtal och säger att det är viktigt att förvalta det Mandela stod för – regnbågsnationen.
Flera jag pratar med berättar om en rädsla för vad som händer om Malema får för stor makt. Några har uttryckt oro över att Malema kan dra ner Sydafrika i samma läge som Zimbabwe i ett försök att slänga ut de vita kommersiella farmarna.
Dagens val är ett viktigt val, inte bara för Sydafrika utan också för flera andra länder i Afrika som sneglar på och påverkas av utvecklingen i landet. Sydafrika har en av kontinentens mest utvecklade ekonomier och är en viktig del av det som beskrivs som världens största frihandelsområde, där närmare femtio afrikanska länder ingår.
Men trots utvecklingen är besvikelsen stor hos många över att landet inte har kommit längre och över att samhällsklyftorna och den grova kriminaliteten har ökat.
Allt det är sant, samtidigt som jag tänker på den där dagen för 25 år sedan när landet gick till sitt första självständig val. Att på 25 år bygga upp ett land efter en decennielång apartheidregim (1948 – 1994) och ersätta ett politiskt system som byggde på segregation med något nytt, kan också ses som en kort tid.
ANC behöver göra upp med sig själva och reformeras.
Samtidigt innebär krisen för ANC att intresset för politik ökar bland vanliga medborgare: alla vill nu använda sin röst. Vissa gör medvetna val, de väljer olika partier nationellt och regionalt. De tar andra beslut än sina föräldrar. Det tidigare ordspråket från Södra Afrika – ”bara en sol kan lysa på himlen samtidigt” matchas nu av ett flerpartisystem.
På kvällen har alla valmöten avslutats och på restaurangerna i Soweto trängs nu både ANC:s, EFF:s och DA:s anhängare. Dansandes sida vid sida.
Låt oss nu hoppas att det vinnande partiet också hittar takten.
**
Vad tror du om utvecklingen i Sydafrika? Bland våra läsare finns det många som kan ge nya vinklar och perspektiv. För att öppna upp för sådana texter har vi lanserat kategorin ”Röster” på sajten. Skicka din text till info@blankspot.se.
