Blankspot om Pressfrihet
Krönika: Hoten mot pressfriheten
För Blank Spots räkning kommer journalisten och branschbevakaren Lisa Bjurwald att utforska ett medielandskap i snabb förändring. I en första krönika beskriver hon varför pressfrihetens välmående är en ödesfråga för den svenska demokratin.
Av Lisa Bjurwald 10 juni, 2016
Pressfrihetens välmående är en ödesfråga för den svenska demokratin, skriver journalisten och branschbevakaren Lisa Bjurwald i en krönika. För Blankspots räkning kommer hon nu att bevaka ett medielandskap i snabb förändring.
”Ingen sa när jag började på Aftonbladet att jag skulle kallas hora varje vecka i tio år. Men så har det blivit.”
Den prisbelönta journalisten Carina Bergfeldt, ny USA-korrespondent för Sveriges Television, sammanfattade i podden Värvet (22/5) den arbetsmiljö av hat, trakasserier och rena hot som har blivit vardag för många av landets journalister. Fyra av tio svenska mediehus har utsatts för hot och det är inte ett övergående problem: tvärtom har hotbilden stärkts under de senaste fem åren.
Vi som föreläser i ämnet kan vittna om att det initiala motståndet vittrat ned till resignation – trots, eller på grund av, att journalister i dag är mer hotade än politiker, domare, åklagare, poliser och tulltjänstemän. För hur många som kallats hora, bögdjävel eller landsförrädare varje dag i ett decennium orkar till slut göra annat än att trycka ”radera” på ännu ett avskyvärt mejl?
Medan presskåren sviktar under trycket från nätmobben – en tredjedel av landets journalister erkänner att de har utövat självcensur – står allt fler områden utan dagstidning. Den västsvenska tidningskoncernen Stampens pågående kris har satt problemet på kartan, liksom Reportrar utan gränsers senaste globala mätning där Sverige till mångas förvåning fallit i pressfrihetsindex. Anledningen, menar organisationen, är just hoten och trakasseriernas påverkan på journalisters möjligheter att utföra sitt arbete.
Enligt en studie från 2014 har mer än var tredje svensk lokalredaktion lagts ned under de senaste tio åren. TV4 har släckt ned sina lokala nyhetssändningar, TT har övergett stora delar av landet och anrika tidningar som 115-åriga Dagbladet i Sundsvall har gått i graven. Vem bevakar korrupta lokalpolitiker och misskötta skolor när reportrarna lämnat bygden?
De stora mediehusen satsar på nya, ofta osäkra affärsmodeller samtidigt som de gör sig av med själva hjärtat i verksamheten: journalister och fotografer. Vissa mediekritiker menar att branschen därmed begår självmord.
När de stora katterna är borta dansar nätets råttor på bordet. Bakom uppsjön av främlingsfientliga nätmedier står allt från enstaka högerextrema individer till landets tredje största parti – och deras påverkan på samhället är tydlig, från förskjutningen i den offentliga debatten till såväl vuxnas som ungas bristande kunskaper i källkritik.
Konspirationsteorier om medier och journalister, som att dessa medvetet skulle mörka ”sanningen” om invandringen, har fått fäste på bred front. Oberoende journalistik från svenska dagstidningar jämställs med politisk propaganda på nätet. Det är en farlig utveckling.
I en serie reportage frågar Blankspot därför: Hur är det ställt med den svenska tryckfriheten? Vad händer när ett område plötsligt hamnar i medieskugga? Vilka lokalnyheter missar de stora medierna? Blankspot kommer också att lyfta positiva exempel på ståndaktiga redaktörer och kämpande lokalmedier.
Allt detta vill vi göra i samverkan med er Blankspot-supporters. Faktum är att vanliga läsares erfarenheter av nyhetsbevakningens vita fläckar runt om i landet är helt centrala för denna reportageserie.
Så om detta är ett ämne som engagerar dig, anmäl dig här till vår Facebook-grupp eller mejla lisa@blankspotproject.se med tips och tankar. Din röst behövs!
Lyssna gärna Blank Spot podden där projektet diskuteras. Läs även Nils Resare som ger en bakgrund till vår nya satsning på att hitta pressfrihetens vita fläckar.
