Analys om Clubhouse, Digitalisering
Appen Clubhouse tar oss tillbaka till en tid då sociala medier var som mest givande
Mediestrategen Brit Stakston ger sin första analys av det senaste tillskottet i den sociala medie-floran.
Av Brit Stakston 27 januari, 2021
I veckan har man kunnat följa ett svenskt lämmeltåg på till appen Clubhouse. Väl där präglas stämningen på plattformen ännu av en nybyggarglädje – trots att den funnits sedan mars 2020.
Mitt första dygn på Clubhouse påminner om när de första sociala medierna slog igenom.
Den där veckan i oktober 2007 när Sverige nådde 1 miljon svenskar på Facebook. Svenska Dagbladet hade löpsedeln ”Sverige har Facebookfeber” och jag medverkade i Aktuellt för att kommentera sociala medier för första gången någonsin.
På Clubhouse ansluter man sig till röstbaserade grupprum som man snabbt kan ansluta till och lämna utifrån intresse. Samtalen varken sparas eller spelas in.
När samtalen är som mest givande på Clubhouse är det som att lyssna på en favoritpodd fylld av smarta tankar, men med den stora skillnaden att man kan få en chans att i realtid stöta och blöta sina egna tankar i rummet med andra. Vältajmat i en tid då mångas dagliga umgänge begränsats till ett litet nätverk av de allra närmaste.
Kunskapsdelningen som sker kan också jämföras med den glädje som fanns när Twitter upptäcktes. Det var då direkt omtumlande att inse vidden av det där enkla verktyget som gav tillgång till ett horisontellt och oändligt kunskapsflöde.
Något som knappt går att minnas i dag på grund av allt det hat och hot och politisk positionering som nu dominerar på plattformen när folk helt slutat att lyssna på varandra.
Alla de övriga plattformarna som kommit sedan dess har inte varit lika omvälvande. Det har mest bestått av stegvisa förbättringar. Mer bilder på Instagram, fler talkshows på Youtube med vloggar, fler radioprogram i poddar och fler tidningar på webben som komplement till bloggar. Tiktok kvalar absolut in på den mer innovativa delen av plattformskartan de senaste åren men den bygger till största del på en ny form av underhållning och är mer av en konkurrerande kreativ medieprodukt med starkt inbyggda mekanismer för räckvidd. Det är länge ifrån den direktkommunikation och dialog som finns på Clubhouse och som egentligen är grunden för alla sociala medier.
Clubhouse själva beskriver sig som ”en ny typ av social produkt baserad på röst vilket gör att människor överallt kan prata, berätta historier, utveckla idéer, fördjupa vänskaper och träffa nya intressanta människor runt om i världen.”
Samtalen sker i en form av modererade röstchattar som man väljer att lyssna på och kan bjudas in att delta i. Eller så initierar man samtal i ett rum själv.
På Clubhouse möts människor, lyssnar och samtalar på en fullständigt röstbaserad plattform.
Under mitt första dygn på appen deltog jag i en mängd samtal som innefattade allt möjligt. Från marknadsföring, PR, sociala medier, demokrati, vaccinationsutrullningen, allmänt trams, filmtips till samtal om kvällsrutiner.
Och utöver detta ett antal roliga småmöten med svenska vänner och bekanta.
Det första “rum” som fick mig att stanna kvar en längre stund var arrangerat av ett nätverk av organisationer och bestod av engagerade civilsamhällsaktörer och samhällsintresserade amerikaner. De diskuterade om Bidens ”enighet” ens är möjlig och bröt senare ut i ett gemensamt jubel när beslutet om att tillåta transpersoner i militären diskuterades.
Efter att ha följt det amerikanska valet online var det en fröjd att höra så många röster från vardagen diskutera med varandra och ge perspektiv på vad som hänt de senaste veckorna. Långt från de riktigt polariserade samtalen i andra plattformar och medier.
Sedan letade jag via sökfunktionen upp fler perspektiv på demokrati och fastnade för ett rum där Nigerias framtid var i fokus. Ett brokigt samtal och hetsiga diskussioner om politik, korruption, propaganda, drömmar om hur utveckling kan bli bestående. Även det upplevde jag var unikt. Att få lyssna med i ett rum med så många perspektiv från fältet i en fråga som jag följt via nätet under hösten när polisbrutaliteten i Lagos orsakade våld och protester i hela landet.
Efter det gled jag in och ut i ett antal rum som handlade om marknadsföringsstrategier, PR, sociala medier och entreprenörsskap. Högt och lågt och det mesta var mycket amerikanskt med snabbtalande amerikaner som gjort miljonaffärer, åtminstone enligt egen utsago.
Inte direkt något jag sökte igår och tycker att den här delen mest liknar ett skrytsamt LinkedIn och ett mer platt TedTalkX i en ganska hemsk mix. Det var skönt att bryta av en stund med ett samtal med ett gäng svenskar. Kommunikationskonsulten Casper Törnblom bjöd mig till ett rum där vi var några stycken som snackade en stund om medieutvecklingen, Clubhouse och musikbranschen i Tyskland.
Avslutade den första dagen vid midnatt med ett oväntat personligt samtal med fem personer som alla råkade visa sig bo i Wien. Lyx att få lyssna på österrikisk satsmelodi på kvällskvisten, min egen längtan efter Wien är stor just nu. Samtalets tematik var kvällsrutiner men kom att handla om maghälsa som visade sig vara något vi alla arbetat med på olika sätt och småprat om vad en plattform som Clubhouse kan erbjuda den sena timmen på dygnet och människors behov av gemenskap under pandemin.
I “hallen” fanns det vid den tidpunkten på kvällen en mängd liknande europeiska grupper som säkerligen med lätthet kan tänkas spåra ut och bli såväl läskiga om folk vill prata skräckhistorier som rejält gränslösa när tematiken närmar sig sovrummet. I något av alla de rum jag besökte under gårdagen var stämningen väldigt flirtig och uppenbart kontaktsökande på dejtingnivå vilket inte förvånar, det sker ju till och med på direktmeddelande på LinkedIn numera.
Nästa dag märktes det tydligt i hur appen just nu också har nått ut på den tyska marknaden. Fastnade i ett tyskt rum fyllt av politiker och representanter för förbundsregeringen samt samhällsintresserade som diskuterade vaccinstrategierna och digitalisering. Oerhört givande med alla dessa röster från såväl gräsrötter som ansvariga politiker som bekräftade det min research inför en större artikel om vaccin nyligen visade.
Här fanns allt det förakt för att man i politiken kastar ur sig siffror som att man vaccinerar någon var 1.2 sekund för att visa sig handlingskraftig. ”Det låter ju bra men bryter man ner siffran innebär det trots allt att det kommer att ta minst fyra år att vaccinera alla” sade någon.
Stor kritik fanns också för den nya tyska vaccinkampanjen som uppmanar alla att rulla upp ärmarna och vaccinera sig. ”Men hur då när det inte ens är möjligt att boka tid! Min mormor är över 90 år och har försökt i tre veckor.” Många gav vittnesmål om hur äldre släktingar försöker boka en tid för vaccinering under telefontider för att ständigt mötas av ett ”alla tider är slut försök igen imorgon.”
Den frustration som börjar växa när vaccinationerna inte når fram och länderna inför nya restriktioner var så talande. Pandemin har visat hur stort digitaliseringsbehovet är inom såväl vården som skolan i Tyskland. Vilket också märktes på Clubhouse senare i ett rum när berörda politiker och intresserade diskuterade om huruvida det behövs en tysk digitaliseringsminister eller inte.
Efter ett första dygn med appen är det tydligt att Clubhouse erbjuder något efterfrågat och delvis unikt just nu. Främst för att det ger en chans för många att träffa andra och bryta den isolering pandemin lett till. Samtalsmyllret var ett bra substitut för den längtan många bär på efter fler intryck och bredare umgänge. Isoleringen börjar tära hårt på många och Clubhouse blir ett fönster till andra. Och så länge pandemin pågår kommer jag nog behålla den ett tag för fler nya perspektiv.
Alla användare startar förstås med noll följare och kliver in i ett rum endast utrustad med den egna rösten, en avatarbild och ett CV i biografin. Eventuellt kan man öppna upp för direktkommunikation via DM genom att länka till instagram eller twitter på sin profil. Men i övrigt sker kommunikationen i de rum man väljer att delta i.
Och självklart finns det rum som redan nu diskuterar frågor som “rösten som varumärke” eller huruvida röstburna plattformar passar introverta mer än extroverta.
För alla de som gillar att använda röstmeddelanden i meddelandeplattformar och strömningstjänster kommer den här plattformen verkligen vara helt rätt.
Och för andra kommer just det röstbaserade vara tröskeln.
Appen befinner sig nu i en stark tillväxt efter att man just tagit in extra kapital och fått en hel del ny medieuppmärksamhet. Den kommer utvecklas i takt med nya utmaningar såsom förekomsten av allt fler troll som tar över de större samtalsgrupperna. Det kommer säkerligen också dyka upp olika betalmodeller kopplat till funktionaliteter på sajten och annan vidareutveckling.
Utvecklarna har parerat detta genom att införa möjligheter att enkelt rapportera både användare som trollar eller rum som endast syftar till att få följare eller där deltagare uppmanas att betala för att få prata. Entusiaster som håller samtal om hur appen fungerar varnr också för att den användare som inte bygger genuina relationer och noga väljer vem man följer lätt kan få en “hall av skräp” och inte få ut något av appen. Fokuset ligger på att bygga förtroende för sig själv och dela med sig. De som missbrukar appens funktioner kommer kastas ut enligt grundarna.
Innehållsmässigt verkar det finnas fler samtal, i rum och klubbar, inom vissa områden såsom entreprenörsskap, musik och nätverkande och mer tomt inom vissa andra områden eller från fler regioner i världen. Men som sagt de rum man presenteras för baserar sig på vilka man följer och vilka intresseområden man angett.
Avslutningsvis gällande referenser till den tidiga eran av sociala medier är det glädjande att notera att den totala dominansen av vita män inom den tidiga tech-scenen till delar balanseras upp av många rum med uttalat starkt kvinnofokus, kvinnligt ägande och/eller rasifierades perspektiv. Här finns en rik flora av grupper och rum med diskussioner om att vara svart kvinna i tech-världen både i Lagos och i Silicon Valley, diskussioner om de traditionella kraven på moderskapsrollen i Etiopien och forum för att de-kolonisera mediernas rapportering.
Sedan glädjer det mig att höra lyckan i människors röster av att möta andra och att kunna få ta plats i ämnen de vill utvecklas inom och förmedla sin kunskap.
Nervositeten över att ställa sig på den digitala scenen i ett samtalsrum på Clubhouse har varit stor för många vilket varit ett återkommande samtalsämne i olika metadiskussioner om appen när gamla och nya användare möts.
Det är verkligen skoj att appen ger chansen för en helt ny generation att få känna det där magiska med sociala medier som fanns när allt var nytt. Fördelen är att alla nu har med sig erfarenheter från digital kommunikation vilket märks i de många aktiva samtalen om hur man nu ska hantera trollen som plötsligt börjat dyka upp.
