Analys om ,

Så förändrar digitaliseringen Etiopien

Hur ser framtiden ut för drömmen om det digitala Etiopien? Den frågan söker Ewa Thorslund svar på i en analys för Blankspot.

Etiopien har på senare tid genomgått stora förändringar. Det är bara två år sedan som hundratals politiska fångar och oppositionella bloggare släpptes ur landets fängelser av den reforminriktade premiärministern Abiy Ahmed. Samma år tilläts återigen hundratals förbjudna hemsidor. Men under hösten har pendeln svängt tillbaka i och med den uppblossande konflikten i och kring Tigray.

Omdaningen av det digitala landskapet i Etiopien har på senare tid lett till både för- och nackdelar. Med hjälp av ny teknik kan människor snabbt mobiliseras. Men, de kan också – precis som i resten av världen – kartläggas in i minsta detalj av såväl kommersiella som politiska intressen. Det gäller också för den etiopiska mediesektorn som konstant balanserar mellan hopp och en hälsosam skepsis när det kommer till hur långt staten är villig att gå när det gäller transparens, avreglering och privatisering.

Men nu sker det som det länge talats om: Den etiopiska regeringen går snabbt framåt med nya lagar och utförsäljningar med siktet inställt på en omfattande privatisering och avreglering med fokus på landets telekom-, energi- och flygsektor. 

Etiopien är fram tills nu det sista landet i Afrika som tillåtit ett statligt monopol på telekommarknaden. Ethio Telecom är den enda leverantören i landet av internet och telefoni. Detta har förstås hämmat utvecklingen av både infrastruktur och digitala tjänster.

4G-kapacitet finns enbart att uppbringa i Addis. I övriga landet är det 3G eller GSM som gäller. Både den stora fiberkabeln som passerar genom Etiopien från Djibouti, och existerande telekom-master runt om i landet (ofta med föråldrad teknik och standard), utsätts emellanåt för sabotage i olika former. Uppskattningar ger vid handen att kanske 10 procent av befolkningen idag har tillgång till internet. Men, det faktum att hela 50-60 procent redan har mobiltelefon (dock ej smarta sådana) skapar stora möjligheter för de internationella internetleverantörer som är på väg in i landet. 

Just nu pågår en bredbandsauktion som ska ge två utländska ISP:er (Internet Service Providers) licenser för att verka i Etiopien sida vid sida med Ethio Telecom. Vilka dessa blir meddelas i bästa fall i mars 2021.

Ethio Telecom är Afrikas största mobiloperatör som tillhandahåller tjänster till mer än 66 miljoner abonnenter.

Samtidigt ska det statliga telekombolaget delvis säljas ut. Fyrtiofem procent ska erbjudas till utländska investerare, och en mindre andel, 5 procent, ska bjudas ut till allmänheten. Detta skapar, åtminstone i teorin, en bättre balans och transparens. 

Med en delad makt och större insyn så kan internet inte bara stängas ner hur som helst i framtiden.

För det etiopiska folket är detta ett paradigmskifte. Å ena sidan så erbjuds de möjligheten att nu äga en liten del i det företag de levt med i över 100 år, å andra sidan erbjuds de en aldrig tidigare skådad valfrihet. 

I den bästa av världar skapar konkurrensen en bättre kvalitet och stabilitet i nätverken, vilket i sin tur borgar för att bank- och finanssystemet äntligen kan sjösätta – för framtiden helt avgörande – digitala och mobila betalningslösningar. En förutsättning för att få snurr på resten av utvecklingen av digitala tjänster. Tjänster som idag är semi-digitala. Taxiresor och matleveranser hanteras mobilt, men betalningen sker fortfarande med cash.

Risken finns nu att utvecklingen går lite för snabbt och i otakt. När privatiseringsprocessen accelererar finns det andra viktiga parametrar som kan hamna i skymundan. Den etiopiska regeringen har dock initierat ett antal policys och direktiv gällande till exempel datasäkerhet och personlig integritet. I och med digitaliseringen så följer också nya krav på till exempel skattelagstiftningen. Det finns även initiativ igång för att underlätta licensiering – och därmed uppstart – av nya företag. Olika insatser från statens sida som i bästa fall skapar en enklare och säkrare övergång till en ny och modernare ordning. 

Teknikutveckling, digitalisering och mediernas utveckling hänger tätt ihop. Därför är det i sammanhanget värt att också uppmärksamma den medielag som just nu är på väg genom det etiopiska, politiska systemet. En lag som ska skapa ett rättmätigt utrymme för journalister och medier. En ordning som bland annat ska göra det omöjligt att fängsla oskyldiga representanter för det fria ordet.  

I bästa fall ytterligare ett steg framåt i demokratiseringsprocessen. 

Det möjligen udda i sammanhanget är att lagförslaget utformats av volontärer. Advokater och journalister har skrivit lagtexter på sin fritid, och med någon slags uppmaning från regeringshåll att ”säg vad ni behöver, så får ni det.” 

Samtidigt har också en annan process pågått där nya lagar tagits fram gällande anti-terrorism och hatbrott som båda skapat både debatt och oro kring att initiativen ska tysta och vingklippa tryck- och yttrandefriheten.

Genom åren har myndigheterna ofta använt nedstängning av internet som ett sätt att strypa informationsflödet till befolkningen. En åtgärd som kritiserats hårt av internationella människorättsorganisationer. Under en pandemi kan denna typ av aktiv reglering av informationsflödet vara direkt samhällsfarlig. 

Men, det handlar inte ”bara” om att stänga internet. Det har också skett mer vaga ingrepp och förändringar såsom en långt lägre hastighet där internet blir lite… segt. Plötsligt kan man inte längre streama eller ladda ner en video. Krypterad kommunikation såsom WhatsApp fungerar, men bara för tal och text. 

Inom den etiopiska banksektorn finns dessutom idag stora strukturella problem. Just nu kan man knappt göra ett traditionellt uttag eller för den delen en vanlig överföring. 

Ambitionen har funnits att locka kunderna till digitala tjänster, men med ett högst haltande internet så blir det mesta stillastående. Ingen infrastruktur, inga tjänster. Inga tjänster, ingen aktivitet. Ett slags moment 22.

Dagens komplexa Etiopien kräver med andra ord både initierade och kritiska beslutsfattare och medborgare. Klart är dock att just nu skapas i Etiopien – i bästa fall – en grundläggande juridisk ordning och digital infrastruktur som kan få landet att utvecklas och blomstra. 

Samtidigt knackar transnationella företag som Google och Facebook på dörren. Företag som på relativt kort tid gått från att vara teknikföretag till att äga och styra en stor del av den ekonomiska och sociala vardagen världen över. 

Ethio Telecom är den enda telekomoperatören i Etiopien. De flesta abonnenterna betalar i förskott med så kallade ”scratch cards” som köps av Ethio Telecoms återförsäljare. Mer än 300 miljoner ”scratch cards” säljs och används varje månad.

Det är oftast också dessa företag som är först på plats med sina investeringar och sin forskning när länder på den afrikanska kontinenten öppnar upp. Idag letar företagen efter en ny sort guld. Guld i form av data. Stora mängder användardata. Och just det finns i Afrika. I massor, och dessutom på olika språk. 

Det är det som nybyggarna från den amerikanska västkusten nu vill ha. Användardata för att forska, skapa innovation och i slutänden nya digitala tjänster. 

Enligt Selem Kebede, en kvinnlig etiopisk IT-entreprenör verksam i Kenya, krävs det att ett antal byggstenar är på plats innan en investerare vill gå in i det digitala Etiopen. 

För det första måste lagar och reglar vara tydliga och förutsägbara. Sedan krävs det ett robust, väl utbyggt och billigt bredband, säger hon. Men inte bara den digitala infrastrukturen måste vara stabil. Idag finns dessutom mycket att önska när det kommer till en tillförlitlig elförsörjning. Till och med i centrala Addis Abeba kan elen försvinna flera gånger per dag. 

Vad som dessutom krävs för att få det digitala kugghjulet att snurra på allvar är en god tillgång till utbildad och erfaren IT-expertis. 

Enligt Selem Kedebe är det etiopiska utbildningssystemet inte i takt med de krav som följer med den senaste teknikutvecklingen. Intentionerna är goda, men utbildningstraditionen – som vilar starkt på klassisk, teoretisk vetenskap och matematik – behöver förändras.

En annan person med tankar om vad som krävs är Nigussu Solomon, ingenjör och IT-expert på plats i Addis Abeba. Han menar att då den digitala infrastrukturen inte fungerar som den ska, så arbetar istället en stor del av de personer som har en högre utbildning inom IT med helt andra saker. 

Det blir ett cirkulärt problem. Eller, återigen… ett slags moment 22. 

I Etiopien växer – precis som i resten av världen – även mängden hot, hat, propaganda och desinformation online vilket kräver att befolkningen behöver bygga en motståndskraft och kritiskt tänkande anpassat till den moderna medielogiken. 

Internettrollen finns överallt och agerar utifrån politiska, ekonomiska eller helt andra skäl. Dessutom krävs av alla och envar en insikt om dataskydd och om den personliga integriteten. 

För det är inte bara, som Selem Kedebe uttrycker det, ”… att koppla upp sig och köra på.”

Men, dagens unga etiopier är trots allt både digitala och mycket kreativa. Det finns en stark koppling mellan utvecklingen av digitala tjänster och det etiopiska kulturarvet. 

Nigussu Solomon, ingenjör och IT-expert i Addis Abeba.

Selem Kebede förutspår en unik innovation i landet, och därmed helt nya sätt att lösa problem på. Något som redan syns och visualiseras inom kreativa näringar som spelutveckling och mode.

I Etiopien finns i dag redan annonsörerna, och därmed pengarna, på de sociala medieplattformarna. Den mest populära plattformen är Telegram, och det är också där som en majoritet av den uppkopplade befolkningen kommunicerar, ser på nyheter, samt köper och säljer saker. 

Det fanns under ett antal år en växande IT-industri I Etiopien med start-up företag och inkubatorer (företagskuvöser) beredda att stödja utvecklingen av digitala produkter och tjänster. Exempel på det är Tikvah som utvecklade nyheter för Telegram. Icoglabs som var någon form av pionjärer när det kom till artificiell intelligens, och Blue Moon och Ice Addis som stod för riskkapital. 

Men, den politiska situationen och pågående pandemi har nu släckt ner det mesta av denna verksamhet.

Men, tillbaka till själva ryggraden. Till infrastrukturen och ett tillförlitligt och robust internet. Vad är status och vad krävs framöver?

Om vi jämför Etiopien med Rwanda, två länder med liknande bakgrund och förutsättningar, så har utvecklingen gått åt två helt olika håll. Etiopen rullade på försök ut ett 4G-nät i Addis Abeba-området under 2016. Det gav endast ett fåtal kunder och en mycket opålitlig uppkoppling. Rwanda å andra sidan gjorde samma sak redan 2014 och har nu en nationell täckningsgrad om 95 procent. Enligt Nigussu Solomon beror detta på att Rwanda genomgick sin privatiseringsprocess mycket tidigare, medan Etiopen försökte genomföra sin 4G-satsning med stöd av ett gammalt, statligt telekombolag. 

Utmaningarna i Etiopien är inte heller unika. I det Afrika som ligger söder om Sahara saknar en tredjedel av alla unga en internetuppkoppling. Och då handlar det om ungdomar som ändå bor i tätbefolkade områden. För Etiopien är samma siffra 56 procent. I ett land med ca 120 miljoner invånare, och som nu genomgår demokratiseringsprocesser samtidigt som svåra etniska konflikter blossar upp. 

Mitt i en global pandemi kan vi konstatera hur avgörande det är att vara uppkopplad med omvärlden. Men siffror från FN visar att utbyggnaden av IT-infrastrukturen dessvärre saktar in i världen för första gången på flera år.

Mot bakgrund av att digitaliseringen driver på den demokratiska utvecklingen när det kommer till viktiga samhällsfunktioner såsom utbildning, hälsa och en finansiell infrastruktur kan detta komma att få konsekvenser. 

Digitaliseringen är på många sätt också avgörande för jämställdheten runt om i världen. Siffror från FN visar att kvinnor i långt lägre utsträckning än män har tillgång till internet. Detta gap tenderar just nu att öka snarare än att minska. 

I Afrika är män i snitt 33 procent mer online. Enligt bedömare med lång erfarenhet kan en kvinna som får möjligheten att vara online öka sin privatekonomi med så mycket som 50 procent. 

Klart är att vi bara sett början. I utvecklingsländer kan digital teknologi och kommunikation verkligen utgöra en accelerator för att ta sig ur fattigdom och nå ekonomisk tillväxt och utveckling. Och, samtidigt som jag skriver ner detta så går strömmen i Addis Abeba. Igen.

Två steg framåt, och ett steg bakåt.

Ewa Thorslund har tidigare arbetat som direktör för Statens medieråd samt som näringspolitisk expert för it- och telekomindustrin. Hon har också varit vd för branschorganisationen TU.  På uppdrag av Fojo och tyska GIZ har Ewa Thorslund arbetat med medieutveckling i Etiopien.

Hjälp oss skriva mer om Etiopien!

Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.

Blankspot har genomfört flera reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för nya. Rapporteringen på plats kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen.

Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem.  Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.