Efter årtionden av konflikt lider nästan halva landets befolkningen av post-traumatiskt stresssymptom, samtidigt som det saknas vårdinstitutioner.
Av Eskil Blohme 21 februari, 2019
Den här artikeln publicerades ursprungligen av IRIN News som är en nyhetsorganisation med fokus på humanitära kriser. Läs artikeln på engelska här. IRIN är inte ansvariga för översättningen.
Det har gått över ett år sedan regeringssoldater stormade Mary Ponis hus i den Sydsudanesiska byn Yei. Soldaterna våldtog hennes äldre syster och halshögg hennes pappa – en del i ett händelseförlopp som har drivit henne att vid två tillfällen försöka ta sitt liv.
– Jag sover inte, säger 25-åriga Poni i huvudstaden Juba där hon nu bor. När jag stänger mina ögon ser jag min pappas fallande huvud framför mig.
Sedan december har hon fått psykologisk hjälp, inte som en del i ett organiserat program, utan för att hon dök upp utanför NGO:n Humanity & Inclusions kontor (tidigare Handicap International).
Fem år av inbördeskrig har inte bara dödat nästan 400 000 människor, utan också skapat en hel nation av traumatiserade överlevare. Miljontals människor har tvingats lämna sina hem och lever nu i flyktingläger under smutsiga förhållanden, vilket ökar den psykiska påfrestningen.
Regeringens fokus är kriget och erbjuder inget stöd. Med över 10 miljoner i befolkning består landets psykvård av ett enda sjukhus utrustad med åtta sängar och en anställd psykolog.
Enligt Jubas hälsovårdsminister, Dr. Felix Lado Johnson, går mindre än två procent av statsbudgeten till sjukvården och inget av det är specifikt avsett för psykvården.
I början av januari lovade Indien att bygga Sydsudans första psykvårdscenter. Centret ska ligga i Juba kommer både vårda patienter och utbilda personal. Men det har ännu inte börjat byggas och Indiens ambassad har avböjt att kommentera när anläggningen förväntas stå klar.
Fram till dess ligger bördan på filantroper.
Läkaren Koen Sevenants, som driver International Organization for Migrations stödgrupp för psykisk ohälsa och psykosocialt stöd i Sydsudan, säger att 76 organisationer, bland dem FN, är involverade i olika projekt runt om i landet.
Det finns även inofficiella stödgrupper, som den Poni deltar i. Humanity & Inclusions psykolog Melodie Safieddine berättar att hon vanligtvis mest behandlar NGO-anställda, men att hon även försöker hjälpa andra som kommer till kliniken i hopp om vård.
Årtionden av oroligheter har gjort att en stor del av landets befolkning plågades av psykiska besvär redan innan Sydsudan blev självständigt 2011. Men enligt Amnesty Internationals rapport från 2016 har antalet personer som lider av psykisk ohälsa sedan dess ökat dramatiskt efter att inbördeskriget bröt ut 2013.
Landet har ingen officiell mentalhälsovårds-statistik, men enligt en rapport av Sydsudans advokatsamfund och FN:s utvecklingsprogram från 2015 uppvisade 40 procent av de undersökta symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Enligt Läkare utan gränser sökte fler än 51 500 personer psykosocial vård under 2017, vilket är en ökning med 35 procent jämfört med året innan.
Psykologer varnar nu för att år av konflikt har normaliserat våld och död till en grad att den hotar skada befolkningens psykiska hälsa och etiska ramverk under en överskådlig framtid.
– Det är en enorm katastrof, säger Sevenants. Den nuvarande situationen kommer påverka uppväxten för en hel generation barn.
Anthony Feinstein, som är professor i psykiatri vid University of Toronto och Sunnybrook Health Sciences Centre, tror att landets avstannade utveckling som följd av konflikten till och med kan påverka Sydsudans framtida ledare.
– Det kommer finnas de som ärrats av kriget och deras politiska beslut kan mycket väl påverkas av det, känslomässiga beslut kan vara irrationella och de kan leda till ytterligare konflikter, säger han.
För Poni har de personliga katastroferna avlöst varandra under det senaste året. Efter att hennes pappa mördades begav sig hon och hennes fyra systrar till en by utanför staden. Hon trodde byn skulle vara en tryggare plats än att ansluta sig till de tusentals som flyr sig över gränsen till Uganda.
Men på vägen dit blev systrarna brutalt attackerade av fem regeringssoldater. Männen band dem och våldtog dem tills de blödde, berättar Poni.
– Jag önskade att jag var död, säger hon och berättar hur det tog flera timmar innan de fem blodiga och misshandlade systrarna räddades ur djungeln av en förbipasserande lastbilsförare. Han körde dem till en kyrka i närheten, men tre av Ponis systrar var så illa skadade att de dog. Den yngsta var bara 13 år gammal.
Sedan dess har Poni klandrat sig själv för att hon ledde systrarna till byn istället för Uganda.
– Då hade de inte blivit våldtagna och mördade, säger hon.
Safieddine, som har behandlat Poni, säger att det i Sydsudan är vanligt att offer skuldbelägger sig själva på grund av attackernas natur.
– Människor möter sina förövare, de ser allt med egna ögon, säger hon.
Under hennes tidigare arbete i Afghanistan vårdade hon människor som överlevt bilbomber och explosioner. I Sydsudan har de flesta av hennes patienter utsatts för mer personliga trauman, som att bli bortförd, pistolhotad eller våldtagen.
Att se hur någon blir misshandlad eller sexuellt utnyttjad utan att kunna ingripa skapar en känsla av hjälplöshet, förklarar Safieddine. Attackerna pågår också under längre tid, vilket ger offret längre tid att tänka på vad som händer.
Safieddine har behandlat runt 20 patienter som inte är NGO-anställda under de senaste 18 månaderna. Många har historier som liknar Ponis och hon har diagnostiserat hälften av dem med posttraumatiskt stressyndrom.
Två veckor efter de tre systrarnas död beslöt sig Poni och den överlevande systern för att lämna kyrkan och fly till Uganda. De vandrade genom djungeln i sju dagar, men strax före gränsen blev de återigen attackerade och våldtagna av regeringssoldater, berättar hon.
Poni säger att hon under tiden som attacken varade såg en äldre kvinna skjutas ihjäl och soldater slita ett ofött barn ur en gravid kvinnas livmoder och hugga det i delar framför den döende modern.
– Det är inte mänskligt. Det är vansinne, säger hon.
Enligt Poni lyckades bara elva personer, bland dem hon och hennes syster, av de 50 som begav sig från kyrkan i i december 2017 ta sig över gränsen till Uganda vid liv.
Så snart Poni kommit till flyktinglägret Bidi Bidi i norra Uganda bröt hon ihop.
Traumatiserad, bitter och misstänksam mot andra människor, särskilt män, slöt hon sig inom sig själv.
Hon berättar hur hon började tänka på varje man hon såg som en våldtäktsman, samtidigt som hon skuldbelade sig själv för sina systrars död. Under hennes tolv månader i lägret försökte hon begå självmord vid två tillfällen. Första gången genom malariatabletter, andra gången försökte hon dränka sig i en sjö.
Nästan 200 000 människor lever för närvarande i FN:s sex flyktingläger i Sydsudan. Förra januari rapporterade Läkare utan gränser en stegring av antalet självmordsförsök i Malakal-lägret som är hem åt nästan 30 000. Mellan åtta och tio personer försökte ta sitt liv varje månad, 80 procent av dem i en ålder yngre än 35 år. Nu har antalet gått ner till mellan tre till fyra försök i månaden, men Läkare utan gränser säger att situationen kommer ändras först när de underliggande faktorerna adresseras.
– Avsaknaden av jobb och framtidsförhoppningar i kombination med dåliga levnadsförhållanden skapar psykisk ohälsa, säger Läkare utan gränsers medicinske koordinator Endashaw Mengistu Aderie. För att hjälpa dem krävs det mer än vad vi gör just nu. Det krävs större insatser.
Men frågor som psykisk ohälsa ligger långt ner på prioriteringslistan i Sydsudan. Med bakgrund av den kollapsade ekonomin i det krigshärjade landet är det mer prioriterat hålla en hotande svältkatastrof stången.
Enligt statistik från regeringen och FN riskerar över fem miljoner människor matbrist och 36 000 står redan på svältens rand.
Sydsudan kämpar också med att finansiera genomförandet av fredsavtalet från september förra året, och samtidigt fortsätter striderna i delar av landet. Under den första veckan i januari dödades 19 människor av beväpnade män i staden Katigri i närheten av Juba. Stridande parter anklagar varandra för att ligga bakom attacken.
Ett fåtal lokala socialarbetare har viss utbildning i psykisk ohälsa, men det är inte alltid tillräcklig för att traumatiserade människor ska få rätt stöd och råd.
Safieddine från Humanity & Inclusion minns hur en socialarbetare berättade för ett våldtäktsoffer att allt var okej eftersom många kvinnor våldtas och att det kunde hända igen. Hon berättar om en annan som inte kunde förstå varför hennes sexuellt utnyttjade patienter inte kom tillbaka efter att hon tagit dit gärningsmännen så att de kunde hålla varandras händer och be en bön tillsammans.
Safieddine ser dystert på landets framtid om inte mer görs för att hjälpa traumatiserade krigsoffer.
– Du kan inte återbygga ett land utan att återbygga människors hopp, säger hon.
Efter nästan ett år i flyktinglägret i Uganda hörde Poni talas om Humanity & Inclusion och begav sig på den riskfyllda resan tillbaka till Sydsudan för att få hjälp. Sedan december har hon arbetat med Safieddine för att försöka övervinna sina skuldkänslor och lära sig tygla sina negativa tankespiraler.
– Mitt liv förändrades när Safieddine sa “lägg inte skulden på dig själv, det var inte ditt fel”, säger Poni.
Att ändra sin egen berättelse av händelsen har hjälpt henne att frigöra sig från tankarna och för första gången på ett år började hon gå i kyrkan igen. Hon har också experimenterat med konst-terapi och försöker hjälpa andra.
På väg till en terapisession förra veckan stötte Poni på en dyster regeringssoldat som berättade att “om han hittar en stillsam plats kommer han skjuta sig själv så att han kan få vila”. Hon köpte en flaska vatten åt soldaten gav honom pengar till mat åt hans svältande familj.
Det var inte lätt för henne att hjälpa en man som hon brukade se som medskyldig till hennes pappas mord och våldtäkterna som dödade hennes systrar, men Poni säger att hon gjorde det av medmänsklighet.
– Hela landet är traumatiserat, säger hon. Vi behöver alla hjälp.
**
Sam Mednick är en frilansjournalist bosatt i Sydsudan. Toppfoto: Dominic Nahr/Läkare Utan Gränser. Den här artikeln publicerades ursprungligen av IRIN News som är en nyhetsorganisation med fokus på humanitära kriser. Läs artikeln på engelska här. IRIN är inte ansvariga för översättningen.
