Analys om

Fredsprisvinnaren Maria Ressa vill varna oss alla

Så kom det då äntligen – efter år av spekulationer om att Nobelkommittén ville uppmärksamma vikten av journalistik – ett Nobels fredspris 2021 till det journalistiska hantverket.

Av 8 oktober, 2021

Första gången jag träffade journalisten Maria Ressa var på en pressfrihetskonferens i Qatars huvudstad Doha 2015. Vi pratade om Filippinerna och jag berättade att det var mitt favoritland: tre gerillarörelser, en regeringsarmé och ett vibrerande civilsamhälle med modiga kvinno – och fredsorganisationer. 

Dessutom pratade alla engelska. 

Hon skrattade och höll med, men sa att det hade hänt mycket i landet sedan jag sist var där.

Digitaliseringen hade kastat om spelplanen. Lögner flög snabbt och rättslösheten skapade en rädsla hos kollegorna och mediehusen som kände sig ifrånkörda.

Vi pratade om Rodrigo “Rody” Duterte som skulle ställa upp i presidentvalet det följande året. Jag hade hört historier om honom från hans tid som borgmästare i staden Davao på ön Mindanao. Om hur han nattetid gett sig ut med motorcykeln och deltagit i utomrättsliga avrättningar som han sedan skröt om. En sådan dåre skulle väl aldrig kunna vinna ett presidentval? 

Ett år senare kunde jag från håll följa hur Maria Ressa i intervjuer berättade att en lögn som berättas en miljon gånger till slut kommer att bli en sanning. Det nya digitala landskapet hade förändrat spelplanen för journalistiken. Nu hade alla sina egna kanaler och rundade journalisterna. 

Lokala facebookgrupper ersatte lokaltidningarna i dem spårade diskussionerna ur.

Rubrikerna från Filippinerna handlade om Dutertes krig mot drogerna. Om avrättningar av kriminella. Men de första som angreps var rättslösa bönder som krävde jord, sedan de lokala fackföreningsledarna som sköts i halsen, efter det följde attacker på advokaterna som försvarade dem och slutligen journalisterna som skrev om det som hände. 

Där och då började hon en resa runt i världen för att varna oss alla om vad som skulle komma om vi inte rustade våra redaktioner att stå emot.

Hon varnade för den skogsbrand av lögner och desinformation som skulle dra fram och svepa med oss alla. 

Jag tvekade. Det lät alarmistiskt.

Men när jag lyssnade på henne i Bangkok under en journalistkonferens något år senare när kuppgeneralen Prayut Chan-o-cha skämtsamt hotade de närvarande journalisterna att han skulle fängsla dem började jag förstå vad hon varnade för. 

Maria Ressa föddes i Filippinerna under diktatorn Marcos. När hon var nio år flyttade hon till USA för att bo med sin styvfar och hon tog gymnasieexamen vid Princeton 1982, efter det reste hon tillbaka till Filippinerna och läste vid universitetet i Quezon City när diktatorn och hans skosamlande hustru störtades i ett folkligt uppror 1986.

Med nya lagar kring yttrande- och tryckfrihet i landet så grundade hon nyhetskanalen Probe Profiles. 1987 började hon arbeta på det filippinska nyhetsprogrammet PTV-4 och året därpå blev hon chef för CNN kontoret i Manila. 1995 blev hon chef för CNN i Jakarta. Hon bevakade upploppen i Indonesien 1998, krisen i Östtimor 1999 och blev en av Asiens mest kända grävande journalister.

Hon rapporterade från den stora journalistmassakern 2009 när 57 kollegor misste livet på en och samma dag och gjorde ett av världens farligaste länder för journalister att verka i – i fredstid – ännu farligare.

Jag var också där och gick runt i resterna av sändningsbussarna och såg på den vända jorden där kollegor begravdes. Mötte kollegor som nu var ensamma kvar på nyhetsgolvet och skulle göra tio personers jobb för att tidningen skulle kunna fortsätta att komma ut.

På det lokala journalistförbundets hade sorgen, hatet och ilska över en långsam rättsprocess dominerat mötena efter massakern. Tidigare uppmanande förbundet journalisterna att jobba i par, sedan i grupper. Som en reaktion på massakern hölls nyligen en kurs i hur man upptäcker om man är förföljd och hur man skaffar sig oregelbundna rutiner för att försvåra för kidnappare.
– Nu när inte heller ett stort antal hjälper måste vi jobba om säkerhetsinstruktionerna helt, ingen historia är värd att dö för, sa Rommel Rebollino till mig 2009.

Under tiden som följde började det Filippinska journalistförbundet i flera kampanjer lära ut att pressetik och objektivitet var det bästa skyddet mot kulor. Men strategin ifrågasattes av flera medlemmar eftersom mordvågen mot journalisterna fortsatt trots förbundets alla temadagar. Fler började bära vapen och menade att eftersom regeringen inte skyddar dem måste de göra det själva: “bättre att bli arresterad än att bli skjuten”, var logiken.
En utveckling som det filippinska journalistförbundet var starkt kritisk mot. 
– Det är myndigheterna som ska jaga förövarna, bära vapen och slåss inte vi journalister, sa Rommel Rebollino.

Några år efter massakern startar Maria Ressa nyhetssajten Rappler 2012. De använder nätet och sociala medier på ett nytt sätt genom att förnya journalistikens innehåll och distribution.

Det gällde att vara där medborgarna var och de var på de sociala medierna.

De första åren med Rappler så uppmärksammas affärsmodellen mer än journalistiken. De lyckas bli lönsamma i en tid då många medier krisar. Journalistiken var både viral och högoktanig.

Men när sajten på kort tid gör flera avslöjanden om korruption och övergrepp mot mänskliga rättigheter och intar en kritisk hållning till landets president Rodrigo Duterte vänder vinden.

Både Rappler och dess chefredaktör Ressa utsätts för hot- och hatdrev och anklagas för påhittade brott. De utmålas som ”nationens fiender”.

När de avslöjade avrättningarna, hackades de anställdas konton och de hotades till livet. Inte en gång utan dagligen under flera år.  

Maria Ressa åtalas så småningom på grund av en artikel från år 2012 där Högsta Domstolens president anklagas för kopplingar till affärsmannen Wilfredo Keng som misstänktes för mord, människohandel och narkotikabrott. 

Ressa bedyrade att hon var oskyldig och att bevisen var fabricerade. Det var inte hon som skrev artikeln och det var inte hon som godkände den innan den publicerades, sa Ressa som istället anklagade Duterte för maktmissbruk. 

Hon uppmanade journalister och alla filippinier att “fortsätta att kämpa för sina rättigheter och att ställa makten till svars.” 

Rättegången väckte stor uppmärksamhet världen över bland journalister och människorättsorganisationer som oroar sig för pressfriheten i Filippinerna under Dutertes styre. Ressa var redan välkänd i hela Asien efter att ha arbetat för tv-kanalen CNN. Nu blev hon känd i omvärlden.

Tidningen Time utsåg henne till en av “Årets personer” år 2018.

Hennes advokat Amal Clooney ansåg att åtalet mot henne var “årtiondets fall” med tanke på press- och yttrandefriheten som hotas över hela världen. 

– Duterte har själv anklagat journalister för att vara spioner som inte kan räkna med att inte bli mördade, sa Amal Clooney som krävde att USA ingrep eftersom Maria Ressa också är amerikansk medborgare.

I en intervju när det var som värst sa Maria Ressa att hennes hjältar, de hon tänkte på för att kunna fortsätta arbeta var Captain Kirk och Mr Spock. Dessutom hade alla år som CNN chef lärt henne att hantera stress. Hon tog ett steg tillbaka, funderade för att sedan kliva fram med tre slagkraftiga formuleringar. 

En av hennes teser var att det inte går att hålla demokratiska val om det inte finns gemensamma fakta.

Hon beskrev det som att Filippinerna var den första dominobrickan att falla och att det skulle komma flera. Året efter så skedde Brexit-omröstningen, sedan Trump. 

Omvärlden måste agera mot ”infodemin” annars är demokratin förlorad var hennes budskap. 

Maria Ressa lägger en stor del av ”skulden” på Facebook och de senaste åren har hennes globala turné handlat om att uppmana stater och FN att agera mot tech-bolagen.  

Men också om att vi som journalister måste räta på ryggarna och våga stå upp för en ansvarsfull journalistik. Hon har överklagat domen och nyligen avgick Duterte hastigt från sin post.

– Kampen för vår generation kommer att bli en kamp för sanningen, säger hon ofta.

I en intervju med TV 2 efter beskedet säger hon att Nobels fredspris innebär ny energi.

– Det vi har försökt göra hela tiden är att skapa ansvarsfull journalistik. Det har blivit mycket svårare med de sociala medierna, som lär ledare att utnyttja dess algoritmer för att bryta ned demokratin från insidan.

Stöd oss så kan vi fortsätta att publicera reportage. Du kan också skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.

Av