Ända sedan krigets första dag har de som protesterat uppmanat soldaterna som tjänstgör att vägra åka till Ukraina. Men är det möjligt? Kan en rysk 18-20-åring undkomma militärtjänst och vad blir konsekvenserna? Inga Näslund från Olof Palmecentret reder ut.
Av Blankspot 15 maj, 2022
Text: Inga Näslund
Det finns olika möjligheter att lagligen undkomma värnplikt i Ryska federationen. Och det finns jurister som är specialiserade på att hjälpa till. Informationen nedan är ett sammandrag från webbsidan https://armyhelp.ru/ (ett exempel, finns ett antal liknande webbsajter) som bistår värnpliktiga juridiskt.
Hur ska man då undvika att skickas till fronten i Ukraina och dö för Putin? Enligt sajtens jurist kan 10% av alla friska ungdomar hitta skäl för uppskov av sociala skäl. Detta är till exempel möjligt om rekryten har ansvar för egna barn, tar hand om släktingar som har vårdbehov, är ansvarig för yngre syskon.
Om det handlar om vårdbehov hos en nära släkting (mor, mormor eller motsvarande) så måste denna ha ett ”funktionshinder av 1: a graden”, för att få uppskov, så det krävs läkarintyg om detta. När det gäller vård och ansvar för barn, så går det inte om det också finns en mamma till barnet som kan ta hand om det.
Det går också att få uppskov för studier. Om den värnpliktige är frisk, är detta det enklaste sättet att slippa dö i krig. Den som planerar att fullfölja hela grundskolan (10 årskurser) och grundutbildning vid universitet (5 år) så blir man inte inkallad.
Uppskovet kan förlängas tills man är 27 år. Om man sedan fortsätter med forskarstudier efter grundnivån blir man helt undantagen från militärtjänst.
Det är inte svårt att få uppskov/fribrev om man studerar. Det finns också ett antal högskolor som erbjuder utbildning med just detta argument som huvudargument. ”Studera hos oss, slipp armén”.
En tredje väg att slippa dö vid fronten, är att ansöka om vapenfri tjänst. Om en person som blivit inkallad har religiösa eller moraliska skäl att inte göra militärtjänst, kan denne anmäla sig till ”alternativ civil” tjänst. Den som väljer detta alternativ får istället göra samhällstjänst på annat sätt. På arbetsmarknadsministeriets webbplats (mintrud.gov.ru/) finns en lista över statliga myndigheter/arbetsplatser där man kan göra sådan tjänst.
Det vanliga är att värnpliktiga arbetar inom vården, som vaktmästare, ingenjörer, konstnärer, eller lärare. Vilken typ av plats man får beror på vad man har för utbildning/meriter/erfarenhet.
Man måste arbeta på den anvisade platsen i två år, som regel med låg ersättning och man kan inte säga upp sig. Det är också ganska svårt att få vapenfri tjänst eftersom antal platser är begränsat, och man måste ansöka 6 månader innan man ska göra militärtjänsten.
Det kan också vara svårt att bevisa att man har skäl för vapenfri tjänst. Det handlar inte bara om att ha motvilja mot armén. En annan sak är att det är många som missar tidsgränsen och ansöker för sent. Det är sällsynt med beviljade ansökningar om vapenfri tjänst.
Man kan få en s k ”grön inkallelseorder”. Detta är för dem som planerar universitetsstudier, men inte en fortsättning med forskarstudier. I detta fall ska man söka sig till ett universitet med en militär fakultet och utifrån sin övriga utbildning bygga på med en militär del och få officers rang.
Med detta alternativ är det viktigt att veta att man då sluter ett kontrakt med armén. Man blir yrkesmilitär enligt kontraktets omfattning och tidsram. Om man inte önskar detta, så råder juristerna de intresserade att välja ett program inom reserven.
Det går också att få frisedel av hälsoskäl. Detta är det vanligaste sättet att slippa militärtjänst enligt juristerna, som erbjuder hjälp med detta.
Det är inte alla som har tillräckligt med skäl för att slippa militärtjänsten av hälsoskäl. Men juristerna kan ofta hitta något: listan med sjukdomar som gills består av mer än 800 (!) sjukdomar, anomalier och missbildningar, av olika grad och stadier. Innan man får hjälp av juristen med detta, görs förstås en ordentlig utredning, man kollar medicinska dokument och liknande,
Vad händer då om man bara ignorerar inkallelseordern? Det beror lite på.
Om man inte var hemma eller nåbar när den kom, och man inte bekräftat att man fått den, så krävs det att de militära myndigheterna går vidare med en efterlysning för att den ryska polisen ska börja eftersöka personen i fråga.
Om man arbetar och bor på en fast adress, och inte vill resa till annan plats, är det troligt att man blir hittad. Iså fall kan man få böter för att man inte hörsammat ordern, och så får man en ny. Om man inte finns på adressen, har rest till annan del av landet, eller befinner sig utomlands, så är det svårare för myndigheterna att göra något.
Trots att det ryska samhället är auktoritärt och byråkratiskt, så är det inte så väl kontrollerat som man skulle kunna tro. Landet är stort, folk kan hålla sig undan. Det är förstås inte helt enkelt, men det går. Det blir förstås problem om man sedan söker arbete med sitt eget namn eller t ex till ett universitet.
Om man befinner sig utomlands i mer än sex månader, så ger myndigheterna upp. Det är också en av anledningarna till att många ryssar just nu lämnar landet, när de inte vill ha något att göra med anfallskriget i Ukraina. (Kanske också lugnar den som bor i Sverige eller annat land med dubbelt medborgarskap. Nej, det är inte sannolikt att de kommer efter den som gör det.)
Om man redan är värnpliktig då? Hur kommer man då undan?
Den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, försäkrade Putin att det inte befann sig några värnpliktiga i Ukraina. Enligt rysk lag ska sådana inte skickas till väpnade konflikter. Nu vet ju alla att det inte var sant, både före och efter finns det mängder med vittnesmål om att värnpliktiga har deltagit, sårats, och stupat i ”specialoperationen”. Många som är ”kontraktniki”, som skrivit på för militären efter avslutad värnplikt, hävdar också att de blivit lurade eller tvingade att göra det, och inte alls vill delta i kriget.
Och då kan man göra det. Begära avsked. Åka hem. För det är inget krig. Det är en specialoperation, och utöver avsked, kan inte militären göra så mycket, om någon gör så. Det var också anledningen till att alla väntade med så stor spänning på, om Putin den 9 maj skulle förklara officiellt krig mot Ukraina och utfärda order om allmän mobilisering. Då hade situationen varit en helt annan, för alla ryssar i vapenför ålder.
Det finns också de som anmäler sig som frivilliga och VILL åka till Ukraina och slåss för Putin. Så kallad ”hemlig mobilisering”, som inte proklamerats in media, pågår också enligt rapporter från flera orter, särskilt i regioner som gränsar till Ukraina.
Och så legoknektarna – som värvats för pengar av den omtalade Wagnergruppen (yrkesmilitärer ledda av ryska officerare som man kan hyra) från Syrien och andra länder. De finns vid fronten. Jag såg en rapport att några av dem också ångrat sig när de insåg att det var ett riktigt krig där risken att dö var stor, och åkt hem istället.
I praktiken då?
Om man redan befinner sig i en stridsvagn på slagfältet, och vill därifrån, vad ska man göra?
Trots att det inte är krig finns det rapporter om att den ryska armén upprättar fängelser för desertörer, och det finns vissa misstankar om avrättningar.
En annan möjlighet är att ge upp och lämna över sig till de ukrainska styrkorna. Tar man dessutom med sig en stridsvagn eller annan utrustning, så får man hittelön av ukrainska armén, enligt fastställd prislista. Det finns rapporter om ett antal sådana ”övergångar”. Det finns till och med förband på den ukrainska sidan som består av frivilliga ryssar, och en del av dem ska vara sådana desertörer.
I början av det här brutala kriget kunde man se många exempel på tillfångatagna ryska soldater som var mycket unga, uppenbart värnpliktiga, och som verkade förvirrade över var de var och varför. De sa att de trodde att de skulle delta i en stor övning, och så var de plötsligt med i ett riktigt krig, i ett annat land. Som gjorde motstånd på riktigt.
De där soldaterna var det lätt att känna medkänsla med. De verkade också hungriga och dåligt klädda. Det gick dock bara några veckor, så kom rapporter om plundring, våldtäkter och övergrepp.
Vi kommer att få veta vilka det var. Ukraina har listor på alla som tjänstgör på den ryska sidan. Det finns otaliga bevis, uppsnappade telefonsamtal med ryssar som skryter om krigsbrott av olika slag för sina nära och kära hemma i Ryssland (ibland med hejapå-rop från frun eller lilla mamma).
Telefonsamtalen går att spåra till deras telefoner, som ofta använts för att registrera konton på ryska sociala media. Så får man fram fotografier och annan information, som kan jämföras med andra vittnesmål, från krigsbrottens offer eller andra, från bevakningskamerorna på postkontoren i Belarus där de skickade hem sådant de plundrat sig till i Ukraina.
Ukrainas riksåklagare har berättat att de redan har 10 000 misstänkta krigsförbrytare. Och att de tänker åtala dem alla.
Så även de ryska soldaterna har val att göra i det här kriget. De kan bli utredda och dömda för krigsbrott. De kan låta bli att åka till kriget, eller desertera på plats.
Eller så kan de dö för Putin.
Text: Inga Näslund, arbetar som ansvarig för Östeuropa på Olof Palmes Internationella Center.
Foto: Marko Vucicevic /Arkivbild
