När regeringen försöker driva igenom det kontroversiella ryskimporterade lagförslaget ”utländsk agent”, tar folket till gatorna för att skydda demokratin.
Av Rasmus Canbäck 18 april, 2024
– Om vi inte är här i dag kommer vår demokrati inte finnas i framtiden, säger Luka Zindrisjvili.
Runt halsen hänger en gasmask och han står redo med skyddsglasögonen i handen. Det är han långt ifrån ensam om. Bakom det georgiska parlamentet har aktivisterna samlats för att se till att regeringspartiets parlamentariker inte ostört ska kunna komma ut.
På distans hörs de högljudda ropen från kvällens stora demonstration. Framför parlamentet har tiotusentals människor samlats och mellan talen och sångerna skanderas det: ”Ner med den ryska lagen, ner med den ryska lagen, ner med den ryska lagen”.
– Jag är redo i dag. I går angrep poliserna oss. Vi hade bestämt oss för att gå hem, men det var då som polisen började jaga oss och använda pepparspray. Jag hade inte skyddsglasögon, och du ser hur mina ögon är röda i dag, berättar Luka Zindrisjvili.
Bakom parlamentets portar syns kravallpolisen, redo att ingripa. Tidigare under dagen röstade det georgiska parlamentet igenom det kontroversiella lagförslaget om ”utländsk agent”, som kritiserats av så väl det georgiska civilsamhället som EU för att vara importerat från Ryssland. Parlamentet är den första av tre instanser och regeringen har sagt att de räknar med att lagen ska vara färdigberedd till 30 juni.
Regeringen har kraftigt tillbakavisat kritiken mot lagen. Talmannen för det georgiska parlamentet tillrättavisade rentav oppositionen i en debatt för några veckor sedan för att de kallat lagen för ”rysk” trots att det enda land som öppet stöttat lagen är Ryssland.
Den förra ryska presidenten Dimitrij Medvedev har uppmuntrat lagen som ”den rätta vägen för Georgien”.
Inte heller det är konstigt. I Ryssland har man nämligen en liknande lag sedan 2012 som har medfört att civilsamhället systematiskt brutits ner. Ryssland har länge strävat efter att länder i landets intressesfär inför liknande lagar. Senast ut var Kirgizistan som införde en ny lag under odemokratiska former i mars. Den omedelbara effekten blev att flera utländska organisationer lämnade landet.
– Vi kommer vara kvar så länge det är nödvändigt. Vi vet att om våldet inte sker i dag, så sker det i morgon, säger Luka Zindrisjvili.
För att förstå varför lagen både uppstod och upprör måste man zooma ut. Den geopolitiska situationen saknar inte betydelse för lagförslaget. Georgien tilldelades kandidatstatus av EU i december. Det uppmärksammades knappast brett av några västerländska medier, men det förändrade den politiska dynamiken i södra Kaukasien. För regionen innebar det förenklat att EU tog ett stort kliv framåt för att knuffa undan Ryssland som en maktfaktor.
EU gjorde dock en stor sak av att kandidatstatusen gick ”till folket och inte till regeringen”.
Anledningen är att regeringen redan i mars 2023 försökte införa lagen. Då stoppades den av att det georgiska civilsamhället, som då liksom nu, tog till gatorna. De möttes av brutalt polisvåld men fortsatte kämpa. Reaktionerna från EU var hårda, och i sista stund drog regeringspartiet Georgisk dröm tillbaka lagförslaget.
**
**
Tbilisis demokratiivrande befolkning kunde för ett ögonblick pusta ut, även om det var många som konstaterade att regeringen endast omgrupperade. Inför 2024 års parlamentsval i oktober försöker Georgisk dröm genomföra lagförslaget igen. Det tolkas av många som ett sätt att polarisera debatten och väcka engagemang runt partiet.
Företrädare för EU-kommissionen har antytt att ett införande lagen kan innebära att Georgien fråntas dess kandidatstatus. För att det ska ske krävs att 17 av 27 medlemsländer ställer sig bakom förslaget. För den EU-vänliga georgiska befolkningen vore det ett stort bakslag. Enligt EU-mätningar vill nästan 90 % av landets befolkning vara en del av EU.
– Vi börjar kunna det här och vet vad vi håller på med. Från förra årets demonstrationer, egentligen ända sedan 2019, när allt det här började, så har vi blivit bättre och bättre på att organisera oss, säger Ana Tavadze som är talesperson för Shame Movement.
Namnet Shame kommer från georgiskans ”vad synd” eller ”skuld”, vilket har en bredare mening i att det kan tolkas som antingen ett skuldbeläggande eller som en sorg. På engelska hör det samman med uttrycket ”what a shame”, vilket är menat att det är ledsamt att aktivisterna behöver engagera sig för att försvara demokratin.
Organisationen som är medlem i de nätverk som kallar till demonstrationerna är finansierad av EU.
– Det är tydligt att lagen riktar sig mot organisationer som vår. Vad jag menar är att den ryska lagen (som den kallas av aktivisterna) i praktiken endast riktar sig mot organisationer med finansiering från utlandet. Det finns i princip inga organisationer som tar emot finansiering från exempelvis Ryssland eller Kina, resonerar Ana Tavadze.
Bilderna från livesändningarna inifrån parlamentet blev virala när en oppositionspolitiker rusade fram till talarpodiet och slog ner en talare från Georgisk dröm med en rak höger i ansiktet.
Lagförslaget innebär att organisationer som får mer än 20 % av sin finansiering från utlandet behöver registreras i en ny juridisk enhet – ”utländsk agent”. Dels innebär det att ett transparensregister upprättas, dels att organisationerna som omfattas av lagen får betydligt hårdare revisionskrav och myndigheterna ett utökat mandat att stänga ner organisationer.
**
**
Kritiker menar att det inte finns behov av utökad transparens. Reglerna som gäller i dag, med genomgripande revision, är tillräckliga för skattemyndighetens och omvärldens insyn. Alla finansiärer behöver redovisas i årsrapporter och på organisationernas hemsidor.
– Det är inte utökad transparens som regeringen är ute efter. De är ute efter att kontrollera det fria civilsamhället och medier. Vad anhängare till lagen inte begriper är dess omfattning. Den innebär att även organisationer som arbetar med miljöfrågor, djurrätt och medicinska saker också omfattas. Lagen blir ett verktyg för regeringen att styra och kontrollera civilsamhället, säger Ani Tavadze.
Slutligen tillägger hon att icke-våldsprincipen i deras protester är en viktig faktor.
– I alla våra uttalanden understryker vi vikten av icke-våld. Det är klart att det finns utmaningar när polisen går till angrepp, men det är viktigt att vi står fast vid principen, säger Ani Tavadze.
Strax innan omröstningen kom Beka Liluasjvili, gruppledaren för oppositionspartiet For Georgia, ut ur parlamentet för att möta aktivisterna på baksidan.
– För ett år sedan sade georgiska folket nej till den ryska lagen. Det finns ingen i det internationella samfundet som är på regeringens sida. Givetvis skrämmer det här Georgisk dröm. De måste lyssna på folket. Den ryska lagen får inte implementeras, säger Beka Liluasjvili.
Han menar också att det inte finns någon vilja från Georgisk dröm att lyssna till folket.
– Det finns ingen vilja från deras sida att lyssna på vad det georgiska folket vill. Vi har erbjudit flera sätt till regeringen att undvika de här protesterna. Vi har erbjudit ändringar i redan rådande lagstiftning för att göra det enkelt. De avböjde det. De vill rösta igenom just den här lagen, säger Beka Liluasjvili.
Kritiken har bemötts av Georgiens premiärminister Irakli Kobakhidze, som anser att den är obefogad. Efter omröstningen sade Irakli Kobakhidze till georgiska medier att lagen missuppfattas.
– När det gäller väst, så pratade oppositionen om detta som om vi betraktar väst som en fiende. Jag upprepar än en gång att transparens inte är ett kriterium för att skilja mellan fiender och vänner. Först och främst bör naturligtvis en vän vara transparent, detta är vännernas ansvar inför den georgiska allmänheten, sade Irakli Kobakhidze.
Regeringens försök att bryta ner civilsamhället verkar dock få motsatt effekt. Startskottet för dagens demokratirörelse startade den 20 juni år 2019 när den ryska parlamentarikern Sergej Gavrilov bjöds in av Georgisk dröm för att hålla ett tal i parlamentet. Det har kommit att betecknas som ”Gavrilovs natt”, i och med reaktionerna från folket var enorma.
Efter Rysslands invasion av Georgien år 2008 råder ett brett missnöje mot allt som har med Ryssland att göra. Att bjuda in den ökände Sergej Gavrilov till det georgiska parlamentet sågs av många som ett svek mot landets väg mot EU och väckte en proteströrelse som varade i en månad.
Det var ur den här rörelsen som Shame uppstod, liksom flera andra organisationer. Även om demokratirörelsen med tiden delades upp i olika fraktioner så är det enade målet, att försvara demokratin. En stor vändning var även att allt fler kända personer stod upp för rörelsen, vilka tidigare har stöttat regeringen.
Stödet från offentliga personer bidrog delvis till att demokratirörelsen gick från att vara en marginaliserad grupp till att få med sig stora massor med människor.
Ur rörelsen grundades även det socialliberala politiska partiet Droa, som närmast kan jämföras med en hybrid mellan ett politiskt parti och en aktiviströrelse. Dess utrikespolitiska talesperson Marika Mikiasjvili förklarar att det krävs politiskt engagemang för förändring.
– Runt den ryska lagen verkar det som att det äkta civilsamhället föds på något sätt. Vi enas i kampen mot den. Jag såg mitt engagemang i Droa som ett sätt att lägga min tid och energi på någon som direkt utmanar de auktoritära tendenserna som vi ser. Organisationer gör på sikt ett bra jobb för att skapa förändring, men det krävs även politiska krafter, säger Marika Mikiasjvili.
Marika Mikiasjvili menar att det finns ett postsovjetiskt arv i georgisk politik som är viktigt att motarbeta.
– Vi hoppas på att bli invalda i parlamentet i höst och få några säten för att kunna ansluta oss till de pro-europeiska rösterna. Alla pro-europeiska röster är viktiga. Grundaren av Georgisk dröm, Bidzina Ivanisjvili, hade redan mycket inflytande i georgiskt kulturliv när de tog över makten och såg till att använda det för att få kända kulturarbetare att ställa sig bakom dem. Det är ett arv från sovjettiden och hur det fungerade. Nu är det viktigt att kulturarbetare och kända personer stöttar kampen mot lagen, säger Marika Mikiasjvili.
Hon syftar på att Bidzina Ivanisjvili är en rysk-georgisk oligark som gjort sin förmögenhet i Ryssland. Han har återkommande varit på Forbes lista över världens 100 rikaste. Bidzina Ivanisjvili anses styra Georgisk dröm, och därmed regeringen även om han inte innehar en ledande regeringsposition. EU-kommissionen har lyft kritik mot det georgiska oligarkstyret och anser att det är ett av de största hoten mot demokratin i landet, om inte det största.
Marika Mikiasjvilis önskan att offentliga personer ska stötta demokratirörelsen har också uppfyllts. Flera kända georgiska artister deltar vid protesterna och nästan hela herrlandslaget i fotboll har visat stöd för demonstranterna. Det senare har en stark symbolisk betydelse i och med laget bara för några veckor sedan kvalificerades till sommarens Europamästerskap för första gången någonsin.
När den inplanerade voteringen slutligen ägde rum röstade 83 parlamentariker för att lagförslaget skulle gå igenom. Ingen röstade emot, oppositionen bojkottade voteringen.
Under kvällen presenterar arrangörerna till demonstrationen ett ultimatum. De kräver att lagförslaget återkallas omedelbart och att politiska fångar ska släppas. Om det inte följs så fortsätter protesterna. Ingen av aktivisterna verkar på allvar tro att regeringen ska hörsamma ultimatumet och bakom parlamentet väntar de otåligt.
Till skillnad från dagen innan så syns inga poliser till runt parlamentet och de maskklädda aktivisterna, som varit beredda på att möta polisen, sitter på trottoarkanterna och väntar på vad som ska ske.
En demonstrant skriker att han tror sig ha sett en parlamentariker bakom portarna, och ett hundratal aktivister och journalister rusar så snabbt de kan till porten. Efter ytterligare skanderande om att lägga ner den ”ryska lagen” så skingras gruppen.
– Jag vet inte om det är rätt eller fel. Demonstrationen på framsidan är till för utländska mediernas förståelse och möten med polisen är för att sätta press på regeringen, säger en av aktivisterna på plats.
Slutligen har tiden för ultimatumet gått ut och arrangörerna vid den stora demonstrationen låter meddela att det ska ske en marsch mot regeringsbyggnaden. Formellt kräver demonstranterna att premiärministern ska möta dem. Den verkliga anledningen verkar vara att det finns poliser där. Det är ett sätt att visa att de menar allvar med sitt ultimatum.
Det kommer rapporter om att inrikesministeriet varnar demonstranterna för att bryta mot ”deras konstitutionella rätt” att demonstrera. Med andra ord att de kan skingras med våld.
På vägen syns busslaster med kravallpoliser med vattenkanoner. De är beredda att ingripa. Tre balaklavaklädda poliser står bredvid vattenkanonen och jag frågar dem om de ska använda den.
– Inte i dag, svarar en av dem på ryska.
Toppbild: En man förklarar humanism och demokratiska värderingar för kravallpolisen. Han står kvar i trettio minuter och föreläser för dem.
Vill du dela med dig av dina erfarenheter på ämnet eller tipsa reportern? Mejla till rasmus@blankspot.se
Följ Blankspot genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev här. Du kan också få uppdateringar i realtid genom att gå med i skribentens WhatsApp-grupp.
