Analys om

Är det okej för journalister att bryta mot lagen?

I veckan börjar rättegången mot Henrik Evertsson som riskerar upp till två års fängelse för att ha filmat Estonia och därmed brutit mot gravfriden. Det väcker den principiella frågan om journalister får bryta mot lagen? skriver Martin Schibbye i en krönika.

Det korta svaret, på den generella frågan, om det är okej att bryta mot lagen som journalist är Nej. Det finns inget undantag för journalister inom straffrätten. 

Men det finns tillfällen då det ligger i allmänhetens intresse att få veta något som endast kan berättas genom att begå brott. Så var fallet när Expressens journalister köpte vapen i Malmös undre värld för att genast överlämna dem till polisen. Så var även fallet när vi gick över gränsen mellan Somalia och Etiopien för att ta reda på hur situationen för civilbefolkningen såg ut i Ogaden, ett område som var avstängt från omvärlden. 

Journalister som under sin yrkesutövning tar fram samhällsviktig information ska inte dömas som om det vore ett brott. Att illegalt köpa vapen och gå över en gräns är en sak om man tänkt att skjuta en journalist eller starta ett krig. 

Men att göra det med en journalistisk ambition bör bedömas annorlunda. Det gjorde också juristerna när de dömde i fallet med de vapenköpande journalisterna. De fick ett lägre straff. 

Men det gjorde inte diktaturen Etiopien som dömde oss för ”olaga inresa med ont uppsåt” till elva års fängelse. 

I diskussionen om journalister som begår brott bör vi också fråga oss hur viktig vi tycker att principen om fri press är? 

Vad betyder den för vårt samhälle? 

Hur ska tittarnas, läsarnas och lyssnarnas intresse av att få veta något vägas in och hur ska de människor som bor i områden som det är förbjudet att besöka garanteras sina mänskliga rättigheter om ingen journalist tar sig in och lyssnar på dem?

Samtidigt bör man som också den före detta ordföranden för journalistförbundet Jonas Nordling skrev i en krönika ”Akta sig för att säga att det här är ok. Man måste hålla isär journalister och journalistiken. Journalister som personer kan inte särbehandlas, men pratar man journalistik så handlar det om ett större sammanhang”.

Man kan inte generellt uppmana journalister att begå brott för att avslöja brister i samhället, men när någon gör det för att berätta väsentliga sanningar, då ska de ha vår uppskattning för att vilja ge fler perspektiv eller leta efter ny fakta.

Internationellt ser vi också ett mönster där internationella konventioner som tidigare skyddat journalister i kris och krig har förlorat i respekt och att journalisterna själva har blivit måltavlor. En del pressfrihetsorganisationer talar om ”en perfekt storm”: Fler röriga konflikter, sämre resurser hos medieföretagen, fler frilansare och en insikt hos de stridande parterna att våld mot journalister fungerar. 

Det är näst intill riskfritt att kidnappa, mörda och fängsla reportrar.

I det perspektivet kan det kännas lite ”vargen kommer” – alarmistiskt när pressfrihetsorganisationer och journalistförbund nu varnar för att en kommande dom mot filmarna kan få ”allvarliga effekter på den undersökande journalistiken”. 

I fallet med just denna dokumentär kompliceras också bilden av att det råder delade meningar om vad som avslöjats. Filmarna anklagas för att ha fört fram konspirationsteorier och nyligen anklagade tio kända grävande journalister med Jan Guillou och Janne Josefsson i spetsen teamet för att inte ägna sig åt journalistik. 

Liknande kritik har framförts i ett långt reportage i magasinet Filter. 

Men så kommer det att vara varje gång en journalist åtalas. Det kommer aldrig att vara svart-vitt och just därför är det viktigt att se det principiella i frågan. Och vem ska larma om inte journalistikens organisationer?

De starka känslomässiga reaktionerna mot att journalister som begått brott inte vill åtalas är också fullt berättigade, men det får inte skymma sikten för de grundläggande frågorna.  

Efter att ha suttit med under rättegången sa Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert: ”Jag förväntar mig en friande dom. Rätten att inhämta information enligt våra grundlagar väger tyngre än den eventuella skada som uppstått i just det här fallet. Det har varit tydligt hur många journalistiska etiska avväganden som gjorts under arbetet för att undersökningen alls skulle kunna bli av”.

Än mer komplext blir det om man tar in att det som skett inte heller är vad som traditionellt sett tolkas som ”brott mot griftefriden”. 

Det är inga gravstenar som välts, eller lik som styckats. Utan en förlist båt som filmats av från utsidan med en enligt filmarna själva maximal hänsyn tagen just till det faktum att det fanns döda kroppar i och omkring båten. 

Det blir om inte annat något för juristerna i tingsrätten att fundera över. 

Sammanfattningsvis får nog alltid den journalist som bryter mot lagen räkna med risken att tvingas betala ett rättsligt pris. Men det är ett pris som blir lättare att bära om man vet att man hamnande i fängelse för en viktig sak. 

Bild: Stillbild från den aktuella dokumentären.

I kvällens Kulturnyheterna (mån 25/1) i SVT intervjuas Martin Schibbye om frågan.