Blankspot om Blankspot, Verkliga Sverige

Läs mer om arbetet med reportaget

Martin Schibbye skriver om hur reportaget "Julia gick till jobbet men kom aldrig hem" växte fram och vad han hoppas att det ska leda till.

Av Martin Schibbye 26 april, 2019

Under 2018 såg jag ständigt notiser i flödet om arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. I samband med research om Blekinge för den pågående rapporteringen från Sveriges alla landskap inspirerat av Selma Lagerlöfs roman om “Nils Holgerssons underbara resa” letade jag även efter arbetsplatsolyckor. Och hittade då uppgifter om olyckan på Tarkett i Ronneby.

Senare när den stora insamlingen för den omkomna Julia Mannersten dök upp hos Musikhjälpen så bestämde vi oss för att ta reda på mer. Vi ville ge ett ansikte till människorna bakom statistiken. Jag hörde av mig till familjen för att de skulle få en möjlighet att berätta om dottern och reste ner till Ronneby och träffade dem.

Det blev en känslosam intervju med många pauser där de anhöriga stöttade varandra för att orka berätta för första gången för en utomstående. Förutom att skildra sorgen och människan ville jag sedan försöka ta reda på vad som hade hänt.

Allt som fanns om Tarkett hos Arbetsmiljöverket beställdes fram. Det mesta som rörde den senaste olyckan var sekretessbelagt med hänvisning till den pågående förundersökningen, men i det stora materialet hittades flera säkerhetsbrister som påtalats under de senaste åren av Arbetsmiljöverket och även flera allvarliga tillbud.

Jag kom då också i kontakt med tre av Julias medarbetare på fabriken som gick med på att berätta om sina intryck anonymt. Vi fick även kontakt med en före detta chef på Tarkett som var med när maskinen där Julia dog byggdes.

Sedan intervjuades åklagaren som arbetade med fallet i Malmö och en av arbetsmiljöverkets utredare.  En svårighet med reportaget var att många inte vågade prata öppet om det som skett, en annan att den pågående förundersökningen gjorde att Tarketts ledning och facket inte kunde berätta om händelsen i detalj. Även ledningen och ägarfamiljen i Frankrike hänvisade till utredningen. Även Lernia har intervjuats om deras arbete med att skapa en säkerhetskultur eftersom Julia Mannersten var anställd via bemanningsbolaget.

Det som inträffat är en fruktansvärt tragisk händelse som vid sidan av familjen påverkat alla i Ronneby djupt och ambitionen i reportaget har varit att försöka beskriva det. I arbetet med reportaget kände vi också att det borde läsas av så många som möjligt och Dagens Nyheter kontaktades. De blev intresserade av att belysa frågan om arbetsplatsolyckor  och därför sampublicerar vi detta med dem.

Blankspots förhoppning är att den styrka familjen visat genom att berätta om dottern kan leda till en större diskussion om döden på jobbet och vad som kan och bör göras för att det inte ska hända någon annan igen.

Av Martin Schibbye